Review Magnetic (Recensionsmagenten)

Jag känner att jag måste fortsätta peppa årets mest högljudda platta. Jag brukar använda sidan metacritic när jag kollar efter spel att köpa då den sammanställer en massa recensioner från diverse bra och dålig press och såg nu att DM fanns där. Snittet på 21 recensioner var 78/100 vilket är bra. Speciellt när man ser att tre töntar gav skivan under snittet 7/10. De är rena idioter som inte fattar ett skit, eller gillar musik ingen tycker är bra och nu är avundsjuka. Hur som. Det fanns en hel del vettigt skrivet om skivan så jag tänkte kasta in lite korta citat. Mest bara för att jag är metallicapeppad till tusen. Det här är alltså tidningar som vanliga dödliga läser varje dag.

"This is the strongest material the band have written in 20 years. " - The Guardian (4/5)

"Of special note is the 10-minute instrumental “Suicide and Redemption”: listening to it, you almost forget that there are supposed to be words in rock songs, since it’s filled with building riffs, escalating volleys of tension and release, and moments of frantic drum abandon from Lars Ulrich that should do a lot to redeem his standing in Modern Drummer’s Drummer of the Year polls. " - The Boston Phoenix (4/4)

"Death Magnetic could have dropped 15 years ago and been a logical conclusion to the "Black" album. Today, it emphatically brings Metallica full circle to an intriguing afterthought: what next?" - Music OMH (4/5)

"Half of Death Magnetic's tracks are over seven minutes long, with song structures that are not so much "verse/chorus/verse" as "long intro/heavy jam/verse/even heavier jam/chorus/bridge/wild solo/outro."
This feels like the right move for an era where Guitar Hero is the new rock radio. (Appropriately, the full album will be downloadable for GH play.) And it's not as if Top 40 stations were going to slip in Metallica between Chris Brown and the Jonas Brothers, anyway. These songs rarely feel too long: At their best, they combine the melodic smarts of Metallica's mature work with the fully armed-and-operational battle power of their early days. "The End of the Line" is a freight-train rocker with a ricocheting riff and lyrics about a doomed, drug-addicted star. It builds to a frantic guitar duel between Kirk Hammett and Hetfield, a wah-wah-crazed solo and, finally, a bridge that feels like an entirely new song." - Rolling Stone (4/5)

Not only does it banish the memory of "St Anger" but it’s easily their best work in 17 years. " - New Musical Express (4/5)

Av det jag skummade igenom så lästa jag inte en enda rad om själva mastring/mixning. Det verkar däremot svensk press vara väldigt bra på att klaga på.

Tillägg:

Läste just recensionen på danska Gaffa, som blivit lite av en favoritsida, trots det skånska..jag menar danska språket.

"Fra lyden af det bankende hjerte, der indleder albummet og åbningsnummeret, That Was Just Life, til den afsluttende powerchord i My Apocalypse er Death Magnetic på én gang en fængslende lytteoplevelse og eminent underholdning. Man kan med dette in mente ikke blot konkludere, at der stadig er meget Metallica i metallen anno 2008, men at der skam også stadig er enormt meget metal tilbage i Metallica. " - Gaffa (5/6)

Att få fem stjärnor av Gaffa är riktigt bra. De har de senaste 12 månaderna delat ut 40 fullpoängare och då ska man komma ihåg att de recenserar sjukt mycket skivor. 102 st hittills i september så 3 plattor av hundra tar alltså hem sex stjärnor.