"I want to lay you down in a bed of roses"

Fick en ganska klar uppmaning från Erik tidigare idag: BLOGGA! Att jag har varit riktigt slö på bloggfronten den senaste tiden är ju ett faktum och nu fick Erik bägaren att rinna över.

Den största anledningen till att jag inte har bloggat är skolan. Har de tio senaste veckorna läst beskattningsrätt, som är riktigt tråkigt och drygt. Tentan är på fredag klockan 16-22 vilket gör att jag inte kan smacka en viss utflyttningsfest lika hårt som jag kanske skulle ha velat.

Brännbollshelgen va kung, hela ti’n sa ja’. På fredagen dominerade jag och Erik karaoken på ”musiklärarfesten”. Först bjöd vi dem på ” Bed Of Roses” sen ”I Disappear”. De där så kallade musiklärarna hade inte en chans vare sig i scennärvaro, framträdande, star quality, inlevelse… Vi va helt enkelt bäst på alla de sätt. Under natten fortsatte vi att sporadiskt sjunga:

I want to lay you down in a bed of roses
I want to fuck you on a bed of nails
I want to be just as close as the Holy Ghost is
And lay you down on a bed of roses

Inte riktigt den rätta texten men det är ju sak samma. Fysikgränd va för övrigt inte alls lika bra som förra året men då va ju nästan hela gänget samlade. Om jag inte minns helt fel så va även Shake, Svenke, Fedde, Ted och Edin med och festade. Fuck! Jag hoppas vi alla kan ses på midsommar och göra det bästa för att överträffa förra årets fullträff.

Lördagen spenderades på Pipes, drickandes Long Island Ice Tea, efter en snabb liten utflykt till Plaza. Så här i efterhand va det en relativt lugn helg faktiskt och den va precis vad jag behövde efter smackebonkfyllan på Kulturnatta förra helgen.

Nu tänkte jag tacka för mig innan detta blir till ett gigantiskt inlägg.

Mr Stroganoff

Sitter här och kombinerar den återstående maten i mitt kylskåp. Det visar sig att pasta är ett säkert kort. Idag kombineras den med mammas infrysta korvstroganoff, vilket är ett ord som jag faktiskt inte blir klok på. Stroganoff vem fan var han egentligen? Men just nu har jag bestämt mig att vara Stroganoff. Stroganoff är man när man funderat på att lägge upp sina gamla kalsonger på tradera. Stroganoff är man om man låter polarna betala för ölen på krogen. Stroganoff är man om man råkat missat sin tvätttid 3 veckan i rad. Som Mr Stroganoff är man Inte ON är riktigt Strogan OFF på vardagen! Men en sak som är säker är att man inte är Vegan om man är Strogan!


Med många mer saker i min skalle så finns det något som kommer och hämtar mig... Tid är inget... Bara kolla på mig! Men kolla på mig! Jag är ju en Strogan med namnet Mr Stroganoff!! Men jag kommer och hämtar dig ska du se! *danko danko dunka dunka dinka dinka*


Japp känslan av något finns där som sagt Mr Danko! AAAAAAHHHHHHH.... Whooaa!

Danko är nog motsatssen till Mr Stroganoff. Danko Jones är som blodpudding... En Mörk, svart, hård massa som sticker ut i mängden med en bloodig attityd som får en att naturligtvis bli jävligt ful i käften! Samt så passar bloodpudding och danko inte bra på mysiga familjemiddagar.


Å som en Stroganoff jag är får jag bort mitt OFF och blir helt Strogan i brallan när jag hör hur bloodpuddingen smekar gitarren i mina öron! Jag ska fan bli Danko på gura *svingar högerarmen i ett faslig 360 gradig swing tillsammans med en höger fot som gör en 90 gradig sving som slutar med ett linjärt JÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!

Mitt nya mål! Stroganoff med el-gurka! Fan kan detta vara lösningen till all tankekraft till att slippa hitta lösningar i min vardag för att få allt att falla ut i en ekvation bestående av en konstant utan något polynomiskt polygami.

Kan den utsvävande musiken vara lösningen till den linjära reggressionen?.. Vem vet... Måste prova när jag på något sätt lyckas utvinna mer tid ur det klassiska 24-timmars dygnet.

Ett jobb at last

Tjabba, jag har avaktat med ett inlägg på ett tag nu eftersom jag ville att mitt nästa inlägg skulle vara ett glatt och trevligt :) Har nämligen fått mitt första "riktiga" jobb sen mina studier blev "klara" i höstas. Ska jobba som systemutvecklare inom .Net på Umefast här i Umeå, har nyss tackat ja till detta och ska ha löneförhandlingar på ons och är väl tänkt att jag börjar jobba på fre 1/6.

Jobbsökandet har varit en jäkla cirkus senaste veckan. Jag har alltså sökt jobb i Umeå sen höstas men det har inte funnits ett jävla jobb, så jag hade väl mer eller mindre gett upp och började som många vet söka nere i storschtan. Förra veckan hörde det av sig 4 företag inom 30 min som ville ha mig på intervju. Så i måndags och tisdags var jag nere i storschtan på två intervjuer och sen två i Umeå. Även om man egentligen borde pröva på hela kista-grejjen och få den erfarenheten så blev det alltså att jag stannar i Umeå, men då först och främst fram till Nyår. Efter det är allt öppet igen bla också för att loobis som måste fixa något jobb förmodligen nere i storschtan.

Loobis ska för övrigt jobba i Norge från juni till slutet av augusti och det är fan inte ett litet tag det. När hon kommer hem så har hon typ inget jobb och behöver kanske flytta hem till Piteå ett tag eftersom hon har massa jobbkontakter där redan. Så på den fronten suger allt just nu, men va fan man måste ju som tacka ja till ett jobb när man väl får ett eller hur? Måste ju få in foten och få lite erfarenhet, då blir det ju också lättare att söka nytt jobb sedan.

Jäjä man får ta en sak i taget. Satan vad jag längtar till midsommar föresten, inte länge kvar nu, synd att loobis är i Norge bara. Hon får väl träna upp mig i lite visor så får jag försvara hennes bragd från förra midsommar ;)

Jäjä vi ses då igen iaf

Peace

50 timmars flashback!

Läste nyss att det tagits ett nytt rekord i att inte sova "UTAN HJÄLPMEDEL". lite över 11 dagar är det nu.

Det togs nu av Tony Wright som är sömnforskare. Tidigare rekoret togs 1998 av den 17-åriga Randy Gardner.


Metoden för att hålla sig vaken så lägne var att äta primat föda. Typ frukt och rått kött osv. Vilket var något hans forskning påvisat skulle fungera bra. Och det var även anledningen att han gjorde detta. Så du Erik som är en APA och även har kört 50 timmars som uppvärmning vet att du även pallar 11 timmar! ;) Fan vem har 50 timmars! vill se det igen!

Gahh vad hände med våra operationer som vi alltid funedrade på! sånt är ju coolers! Vi kanske borde satsa på att slå ett rekord i något? Slog nästan ett rekord när jag var på konfimation. Vi dansade små grodorna runt midsommarstången i över en helt dygn typ. Bytte av varandra och allt. Fast vi hade typ 8 timmar kvar innan rekordet och ja alla var inte lika sugen att slå det. =) Säg till när nästa operation blir. Jag är fan på! =)

• Tonys hemsida
• Tonys dagbok
• BBC intervju
  

Men som sagt man känner ju igen lite av symptomen eller hur (Detta är utrag från förra rekordhållaren)!

• Day 2: Difficulty focusing eyes and signs of astereognosis (difficulty recognizing objects only by touch).
  
• Day 3: Moodiness, some signs of ataxia (inability to repeat simple tongue twisters).
  
• Day 4: Irritability and uncooperative attitude, memory lapses and difficulty concentrating. Gardner's first hallucination was that a street sign was a person, followed by a delusional episode in which he imagined that he was a famous black football player.
  
• Day 5: More hallucinations (e.g., seeing a path extending from the room in front of him down through a quiet forest). These were sometimes described as "hypnagogic reveries" since Gardner recognized, at least after a short while, that the visions were illusionary in nature.
  
• Day 6: Speech slowing and difficulty naming common objects.
  
• Day 7 and 8: Irritability, speech slurring and increased memory lapses.
  
• Day 9: Episodes of fragmented thinking; frequently beginning, but not finishing, his sentences.
  
• Day 10: Paranoia focused on a radio show host who Gardner felt was trying to make him appear foolish because he ws having difficulty remembering some details about his vigil.
  
• Day 11: Expressionless appearance, speech slurred and without intonation; had to be encouraged to talk to get him to respond at all. His attention span was very short and his mental abilities were diminished. In a serial sevens test, where the respondent starts with the number 100 and proceeds downward by subtracting seven each time, Gardner got back to 65 (only five subtractions) and then stopped. When asked why he had stopped he claimed that he couldn't remember what he was supposed to be doing.

Mer intressant info om sömn hittas på the national sleep research project.

Fredagspeppen med Linda Rosing

Fredag! Pepp! Eller? Den här helgen är det årets stora festhelg i Umeå. Brännbollsyran-spektaklet och fysikgrändfesten. Eller jag borde vända på det – Brännbollsfesten och Fysikgrändsspektaklet. 75 poliser är ute i Umeå ikväll för att hålla ordning tror jag att jag läste i tidningen. Jä. Men jag är inte så peppad ändå på att festa. Först och främst är jag trött efter en arbetsvecka. Sen är jag extra trött också eftersom jag var som ut igår. Eller ut, jag tog några bärs och såg när Kriz lirade på Scharinska. Det var trevligt. Kickelåffen var duktig och börjar bli mer och mer Josh Freese. Sen när jag, lillen och Zacke satt ute på max och käkade kom två dryga 30-åriga snubbar och hetsade till bråk. Kallade mig apa faktiskt. Vi drog som slutsatsen att han var förbannad på sin tjej som han verkade svära åt i mobilen sekunderna innan. Patetiska jävlar. Sen satt de och tittade på oss genom fönstret när de åt sina burgare. Och sen när de gick ut så blängde ena killen igen och frågade mig:
- Smaka’ de gott eller?- Jovars, själv då? kontrade jag
- Öööh.. tack bra… eeeh, ha det! Och så gick dom.

Kul att bli kallad apa iaf. Har inte hänt förut vad jag vill minnas. Zacke var kul också som blev så jäääävla hetsad av apa-ordet och skulle in och hoppa på dom. Men jag bad honom ta det lugnt.


Jaja. Jag ska hem först och främst efter jobbet nu och äta lite och kanske blunda i en halvtimme så vaknar jag nog till så småningom. Sen drar vi på fest hos Kriz gamla musiklasskompisar och sen bär det nog av mot Fysikgränd så småningom. Petter försökte lura mig att de har spärrat av hela området den här gången. Med stängsel överallt och en fet patrullstyrka. Jag gick nästan på det faktiskt, men så är icke fallet. Patrullstyrkan kommer dock att vara där. Men jag ska nog ta det rätt lugnt ikväll för vi ska upp tidigt imorrn och dra mot Skellefteå och lira på Skellefte Rockfestival. Vi är så coola att vi var med i Västerbottens Folkblad idag. En ball intervju med Petter med tillhörade rockkort på hela bandet. Suveränt. Jag gillar mest följande Petter-citat:
- ”Kommer folk för att få rock’n’roll så ska de få rock’n’roll”.
Och..- ”skitig ös utan skrupler”. Kung!

Vad har varit mer spännande då den här veckan? Inte sådär jättemycket. Största samtalsämnet på jobbet är faktiskt Linda Rosing. Skvallerpressen är ju förjävvla tragisk men hon är så övertragisk att det blir suverän underhållning. Extremt underhållande faktiskt. Hon var ju politiker för ett år sen och nu ska hon plötsligt bli porrstjärna. Artiklarna är klockrena också. Bäst var nog Fadde Darwichs kommentar i Exprssen angående Linda Rosings nya karriär:
– Min tjej ska inte hålla på med porr. Då kan hon dra åt helvete.

Och när Linda får frågan om hon kan tänkas göra hårdporr så småningom säger hon:
- Man ska aldrig säga aldrig.

Och det är ju självklart att hon lär få x antal tusen mer i lön om hon går in hårdporren. Private är ju, som ni andra killar vet, typ störst inom porrfilmsbranschen.

Jaja, fascinerande är det hursomhelst. Hon är bara så jävla blåst. Hon var ju nyss med i debatter och pratade om hur unga damer råkar illa ut och allt och vill hjälpa till på något sätt. Och hur farligt det är med media och bla bla bla. Och så säger det bara smackebonk och vips så ska hon göra porr! Underhållande som sagt men djupt tragiskt också om man tänker på hennes barn. ”Morsan ska göra porr nu”. Jaja.

Såg på svt24 här i veckan nån gång också. När Sverigedemokraterna snackade på under deras s k partikongress. Intressant som fan. Och är duktiga på att måla upp massa fakta om problemen med vår ”massinvandringspolitik”. Man kanske ska rösta på SD nästa val? Hursomhelst blir de starkare och starkare. Inget snack om den saken. Och de gamla etablerade partierna kan vifta bort dem hur mycket som helst och fnysa. Spelar ingen roll. Jag tror på SD. SD är framtiden.

Avslutningsvis måste jag publicera en bild på The Joker från kommande batman-filmen The Dark Knight. Heath Ledger som brukade se så trevlig ut.

Hejdå!

Tisdag kväll

Jaja, skitkul rubrik. Nä, inte direkt. Jag har ju själv skällt ut er eftersom viss av er skriver tråkiga meningslösa rubriker ibland. Fast skitsamma. Nu skriver ni ju inte i den här bloggen ändå. Inte de flesta av er åtminstone. Hm, och nu stämmer inte rubriken heller för nu är den över tolv och därmed rent tekniskt (?) onsdag morgon. Äh!

Såg plötsligt en viss André online på msn idag och jag blev som lite superpepp. Så jag ringer hans mobilnummer och han svarar direkt och säger ”tjena grabben”. Fint. Vi snackade en stund. Det kändes lite konstigt först, vi har ju som inte pratats vid på rätt länge. Så det blev lite ytligt sådär först egentligen. Inte så mycket skitsnack. Vi hann som inte med. Men vi tänkte fortsätta med det framöver. Sen la vi på. Och så skrev han på msn att han hade saknat min röst. Och jag bekände detsamma. Och det var då jag visste… I still love that guy. Även om han är kanadick. Jag ser fram emot att ta några bärs med honom inom en ytterst nära framtid.

Linn lämnade mig idag eftersom hon har ett antal jobbdagar framöver. VI har haft 4-5 intensiva och fantastiska sambodagar tillsammans och nu är jag ensam i lägenheten igen. Känns märkligt det där. Och jag måste som hitta något nytt nöje nu när jag lirat ut Final Fantasy XII. Typ ut och springa. Och spela mer gitarr. Och bli mer seriös i mitt liv.

Men det där med seriösheten är svårt. Jag och Anna flippade i ett långt samtal nu när jag kom hem från replokalen. Jag var hyperaktiv som vanligt och var så jävla törstig så jag tog en bärs från kylen. Sen pratade vi en del om filmen Fight Club som jag har peppat hela dagen eftersom jag såg den igår. Snacket mynnande ut om en lång diskussion om vårt konsumentsamhälle och hur vilse vi alla är i livet med allt. Allt skit. De flesta oss iaf. Jaja, det är inte lätt. Och man ska inte grubbla för mycket. Även om vi gjorde det ikväll. Jag insåg efter en stund att det kändes ungefär som att snacka med Färne när jag snackade med Anna. Era flummiga jävlar. Äh, film ska man inte alltid se. Jag påverkas lätt ibland. För lätt.

Sen så fascinerades jag och Anna båda över hur våra knäppa uttryck har som fått en helt egen innebörd. VI avslutade till exempel samtalet med:
Anna: ”jamen är man bögen så är man”
Erik ”mmm, precis”

För övrigt så blev vi, Dirty Mischief, fotade av VF idag. Vi poserade vid en jeep och resultatet tillsammans med en intervju kommer nog i tidningen på fredagens upplaga. Anledning är att vi ska spela på Skellefteå Rockfestival som går av stapeln på lördag. Blir skoj som fan. Festival. Inomhus. Och vi har aldrig lirat i Skellefteå. Pepp. Hejdå.

Old Fuck!

Jag ville bara uppmärksamma er på att igår fyllde Trent Reznor 42 år! Vilket är samma dag som min syster fyller år och det är samma dag som norrmännen super sig fulla.

Jadu.. Grattis Erik Renmark på 25 årsdagen. Så ni vet det så fyller Renis år idag. Jag var själv först och gratulerade honom. =).

Detta är något vi alla borde skåla för på lördag! Grattis och skål herr Trent Rezonor och Renis!

Världens bästa tidning

Tisdagar är alltid den drygaste dagen på veckan. Oftast iaf. Har man klarat av den dagen så brukar resten av veckan flyta på smidigare. Idag gick tisdagen ovanligt segt och jävligt, trots att jag hade smackat i mig hela 2 st PowerPoint-burkar (en billigare variant av Red Bull/Burn) för att hålla mig speedad och glad. Trött som ett cp efter jobbet gick jag av nån anledning in till Hemköp vid Åhléns för att köpa smör till middags-palten. Men jag var som lite borta och hittade fan inte smöret! Så jag stod där med Neurosis i hörlurarna och bara kollade en liten stund på när folk gick och handlade. Sen tänkte jag att jag skulle köpa en mozarella-pizza i ren frustration men just då hittade jag rätt. Nä, det var inte svårt, jag var bara helt enkelt på fel sida av butiken. Men grejen var att jag var trött och efter en seg promenad hem i duggregnet så tänkte jag som bara lägga mig i soffan och däcka till Roomservice. Av nån anledning har jag blivit helt fast i det programmet. En av de bästa programmen som går på TV just nu. Ja, förutom nyhetsprogrammen då givetvis. Jag vet inte varför jag tycker så riktigt. Jag vill minnas att jag hade en dröm att bli snickare där nån gång i mellanstadiet men gav upp det när jag insåg att jag inte var så jäkla praktiskt lagd ändå. Och nu tror jag att intresset har uppkommit igen eftersom jag har flyttat och tror mig ha blivit lite inredningsexpert. Skit samma, Roomservice är kung. Kung.

Men nu tappade jag tråden.. jag kom hem och var jävligt less och checkade posten. Och där låg den – senaste numret av Close-Up Magazine! Usch och fy vad glad jag blir varje gång och så även denna gång. Men den här gången blev jag ovanligt glad för när jag vände på den inplastade skönheten såg jag att det var självaste Trent Reznor på omslaget – kanske snyggare än någonsin. Och all småångest och trötthet försvann på en gång.

Så detta är alltså min lilla enkla kärleksförklaring till denna eminenta tidning. Jag har säkert skrivit något liknande blogginlägg förut. Men det kvittar. Denna tidning förtjänar all respekt som finns. Det finns vissa saker man borde göra för att hålla koll på den riktiga musiken i denna värld. Först och främst bör man ju ha ett intresse av rock och metal överhuvudtaget men för att dyka djupare in i den häftiga djungeln så gäller det att utforska. Och det gör man med bra musiknördpolare som man kan diskutera musik med på en hög nivå. Det gör man också genom att hellre lägga pengar på sin skivsamling än mat och hyra (ok, hyran går väl före men maten brukar i 9 fall av 10 komma på andra plats efter musiken). Det gäller också att dra på häftiga metalkonserter hela sommaren istället för att dra på störtlöjliga chartersemestrar för att ytterligare öka sin medvetenhet om hårdrockens överlägsenhet. Håkan Persson på P3 Rock skall man lyssna på varje torsdag natt, och ni som inte gör det pga tidsbrist eller glömska eller liknande kan med dagens moderna teknologi lyssna på det senaste avsnittet i efterhand. Självfallet ska man klä sig som en hårdrockare. Nä, man behöver inte gå omkring med t-shirts med Slayer-tryck jämt men det räcker med de där små detaljerna som gör att den gamle tanten i kön på ICA hellre byter till den andra kassan eftersom hon anar onda makter. Håret är viktigt. Där behöver man heller egentligen inte ha ett långt svall ner till rumpan. Men detaljerna måste finnas där såsom förslagsvis svartfärgat hår… eller headbangarlångt hår… eller Vulgar Display Of Power-rakat Philip Anselmo-hår osv… Men viktigast av allt detta är att man måste ha en prenumeration av Världens bästa tidning alla kategorier Close-Up Magazine!

Det är helt sjukt vad den tidningen ger mig pepp och fördjupning inom den tyngre musiken. Oftast när jag läser artiklar i den tidningen så ryser jag av välbehag och välbefinnande. Det spelar ingen roll om jag inte ens vet vilka bandet är som just den specifika artikeln behandlar. Det är oftast hur intressant som helst ändå. Och om man ska kika bakåt i CUM-historien och redogöra för de fantastiska artiklar som har skrivits om alla mina favvoband de senaste åren så är det helt fantastiskt.

Close-Up Magazine-skribenterna gör ett gudomligt jobb och chefredaktören Robban och världens bästa journalist Martin Carlsson dyrkar jag fan nästan lika mycket som Hetfield själv. Nästan. Ta intervjun med Trent Reznor som exempel som avslutar det senaste numret.. den intervjun är så givande och intressant att den krossar allt annat jag läst om Nine Inch Nails angående Year Zero med hästlängder! Överdriver jag? Nä, jag tror inte det. Men jag är peppad. Och intervjuerna med Chris Cornell, Ozzy och Paradise Lost håller också skyhög kvalité.

Så.. ni som tycks vara en slav under hårdrocken och som ännu inte är prenumeranter… Skärp er! Och smacka in en autogiro-prenumeration redan idag!

Fredde Hetfield

Fan, jag älskar mina Metallica-bröder. Vi äro blodsbröder. Hetfieldblod.

Jag gör intensiv reklam för mitt senaste blogginlägg på msn och Fredde The Dread The Het reagerar och skriver tillbaka följande:

Fredde säger:
FUCK
Fredde säger:
8 minuters fucking fuck fuck fuck
Fredde säger:
jag ska runka när dom lirar i stockholm
erik säger:
jag med
Fredde säger:
serriöst
Fredde säger:
det är inget sånt där fredde-ska-alltid-överdriva-skämt
Fredde säger:
jag SKA dra fram den och runka utan helvetet


kung

"hört att nya metallica låtarna är 8 minuter långa och jävligt thrashiga”

Jag skrev senast i den här bloggen 1979 när jag var på en resa i Prag tror jag. Jag vet faktiskt inte varför jag inte har skrivit på så länge. Jag har helt enkelt kommit ur fas. Jag har analyserat situationen lite granna och eventuellt kommit fram till att jag varit lite halvnere på nåt sätt. Men ändå inte ty jag känner mig helt i fas ändå med mitt häftiga liv. Skit samma. Jag är ändå blogginläggledare. Överlägsen sådan. Men jag ska peppa igång er igen. Så Shake, jag ska skrika ”GRILLA!” och klaga på att du är så jävla programmeringsupptagen och finklippt hela tiden och att det faktiskt tar några minuter bara att blogga. Så det så.

Jag antar att jag väntade rätt läge på att smackebonka ett blogginlägg igen och vips… det kom som en skänk från ovan.

Jag kommer hem från repet ikväll och känner mig sådär ovanligt överpeppad. Jag blir jämt så efter att vi har repat. Brukar ha svårt att somna och så. Det är lite som att hjärnan går på högvarv. Så var det också ikväll. Fast mer. För jag diggar vår nya Stonerliknande-låt så mycket. Så jag tar en folkbärs (som snälla kriz har lämnat kvar här sen i lördags… eller hur var det, du bytte två folkisar mot en starkis va? Eller näe, jag har har ju flera folkisar här… skitsamma) och försöker slappna av. Men det går dåligt.. så jag smackar på lite Still-NIN-platta och snackar skit med folk på msn. Fast det är liksom ingen som säger så mycket. Förutom Natalia då. Vi babblar på som vanligt med typ ”tja, läget med dig då?” och de där gamla vanliga skitfrågorna ni vet och sen, ur ingenstans, smackar hon följande:

”Nat säger:
hört att nya metallica låtarna är 8 minuter långa och jävligt thrashiga "

Jaha. Kan tyckas. Vad är det för speciellt med det då? Det går väl många rykten om kommande ’Tallica-plattan, så vilket forum har hon läst det där på då? Men njäääe för fan, så är inte fallet ty Natalia har lite mer exklusiv insideinformation. Säger man så? Jaja, ni fattar. Natalia känner nämligen de där häftiga veganrockarna Dennis och Inge i The (International) Noise Conspiracy och de har nämligen samma producent som Metallica. Självaste Rick ”fetis” Rubin. Och det är coolt. Och faktum är att när t(i)nc var klara i studion där i LA för en tid sedan så var det självaste Metallica som stod på tur att gå in. I studion. Så jag fattade ju direkt att Natalia har hört det från en källa nära Rick Rubin där.. Typ Inge och Dennis.

Jaja.. eeh.. vart var jag. Jag skriver så fort haha. Hihi. Hoho.. jo, så jag greppade min mobil och ringde Natalia på en gång och sa ungefär.”va fan! Sådär får man ju inte skriva till ett cp-metallica-fan ju! HETFIELD! FUCK!”. Hon insåg ganska snabbt sitt misstag och efter en liten stund fick jag snacka med Inge istället. Och Inge babblade snällt på en massa..

Noise Conspiracy-killarna har givetvis tagit tillfället i akt och hetsat Rick Rubin lite med de självklara allmänna kraven ”Fan, Rick, styr upp Metallica nu! Fan, dom var ju kungar på 80-talet! Master Of Puppets! Det är ju så dom ska låta. Kom igen. Du har ju chansen nu när du producerar dom! Mera 80-tals-Metallica! Hetsa dom!” Och Inge har då hört en massa info från Dennis som i sin tur har pratat med Herr Rubin.

Rick Rubin har då sagt att den kommande Metallicaplattan låter jävligt mycket Master Of Puppets och jag hann snappa upp följande grejer.
- Musiken låter 70 % Master Of Puppets (kung! Feta Hefield-riff a la Battery och Damage Inc?)
- Texterna känns 50 % Master Of Puppets (Hetfield skriver om krigets allmänna fasa i Irak och sätter upp ett varningens finger mot det kontrollernade systemet allmänt som t ex den där jävla Bush? Och självklart skriver han hur svårt det är att låta bli Jägern och strippklubbar när han är ute på turné)
- Sången känns 40 % Master Of Puppets (nåväl. Nåt fel vore väl annars. Hetfield kan inte låta som en yngling igen som han gjorde på MOP. Vill man ens det? Nä, just det. Man vill ha den där klassiska Hetfield-sången som blommade ut senare. YEAH!)

Rick har också sagt att hans mål är att få Metallica att låta mer MOP. Ja, det var väl inget nytt egentligen. Han vill få dem att återgå till sina rötter (blodiga rötter). Men det är ändå coolt!

Rick Rubin säger också att han tycker Metallica låter bättre på mycket mycket mycket länge. Typ 20 år kanske? Va? Jä, MOP.

Det är cool fakta eller hur? Ja, det är världsexklusiv cp-fakta. FUCK! Men det kommer mera…

Dennis och en annan tinc-medlem (var det gitarristen?) har också varit i studion nyligen och lagt på sång (eller liknande) och i samma veva så tog de också chansen att lyssna lite på det som Metallica hade spelat in. Och Dennis har som då sagt att de nya låtarna är ”8 minuter långa och jävligt thrashiga. ”. Jä! Jag kommer att skicka Mrs Reznor på uppdrag att ta reda på mera detaljer.

Känn peppen!

En annan mindre (men ändock peppande) pepp är Martin Carlssons beskrivning av nya Neurosis-plattan Given to the rising: ”bankar skiten ur hela mänskligheten”. Såna beskrivningar gillar jag. Och det är så jävla typiskt Martin Carlsson. Men Martin Carlsson är ändå kung. Pung.

C-ya!

ITS FUCKING DONE!

NU HAR JAG UPPDATERAT FETFYLLA.NU ERA JÄVLA HELVETTEN!

Känner man sig king nu eller! Har sparkat liv i fanskapet ännu en gång! Den reser sig sakta hostande upp och den står! Den dallrar men den står! IT'S ALIVE!


Sprid budskapet och mata odjuret! FETFYLLA lever igen!