11 september 2008
Death Magnetic skördar sitt första offer.
Ja allt är inte bara bra med den här skivan. Igår fick jag i ett svagt ögonblick för mig att lyssna på Slipsour..förlåt, Slipknots senaste platta. Den är ju bra liksom. Och jag kan ju inte lyssna på Metallica exakt hela tiden. För det har jag gjort. Jag tappade koll på hur många gånger jag lyssnat på den för flera dagar sedan. Nog om det. Jag han väl lyssna i ca 30 sekunder på Psychosocial innan första tanken dök upp i mitt huvud. Helvette, vad är det här för dynga jag lyssnar på? Plattan kändes helt världelös. Tråkig, identitetslös och bara allmänt världelös. Så jag satte igång Death Magnetic igen och allt var gott. Så tack för den James, Kirk, Lars och Rob. Tack för att jag numera tycker att Slipknots - All Hope is Gone suger och att jag är livrädd för att lyssna på nån annan skiva i min samling. Tänk om de suger de med liksom? Vad fan gör jag då?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du ger dom till mig!
SvaraRaderaSlipknotskivan känns faktiskt inte så spännande tyvärr. Jag ha rförsökt men inte kommit in i den. Jag hittar inget djup. Eller så är det helt enkelt som du säger att all annan musik överskuggas av dödsmagnetism.
SvaraRaderaDave: Men när du börjar lyssna på Death Magnetic. Vad händer så? Vem ger du alla skivor till ? ;)
SvaraRaderaErik: Jag började känna att jag lessnade lite på den redan innan jag fick höra den bästa metalplatta på 20år. Det var lite det jag var rädd för. Tror det stämmer bra det du säger. Det saknas djup.
Äsch... där har du kanske en poäng.
SvaraRaderaNi kan alla ge era skivor till mig! :)
SvaraRaderaÖver min dödsmagnetiska kropp!
SvaraRadera