15 september 2008

Starkaste/svagaste låtarna på DM


Så. Nu har ett par dagar gått sedan det monumentala skivsläppet, och vad är era reaktioner? Jag har lyssnat alldeles för lite för att göra en recension "full-out", men det jag hade tänkt är att utan inbördes ordning lista de tre låtar jag anser vara starkast respektive de tre låtar jag tycker är svagast. Och det här är det som gäller för mig JUST NU. Inte just idag, utan just nu. Efter nästa genomlyssning senare ikväll så kan det vara ändrat lite här och var.

De tre starkaste spåren:

That Was Just Your Life

Enligt mig är den här helt klockren från början till slut. Under första genomlyssningen var jag lite skeptisk till den synkoperade bryggan, men fan vad bra det är tycker jag nu. Fuckin' awesome!!!


Suicide & Redemption

Jag var skeptisk på förhand. Hur skulle Metallica kunna göra en ny instrumental låt som skulle vara på samma nivå som de "stora tre". Men dom lyckas fan i mig! Sanslöst jävla cp-bra!


My Apocalypse

En låt jag var rädd för att jag skulle ledsnat på innan skivan ens släpptes, men helvete vilken nytändning den fått de sista dagarna. Mycket pga låtens placering på skivan. Så jävla bra avslutning!


De tre svagaste spåren:

Broken, Beat & Scarred

Jag vet inte. Jag gillar den som fan, men det är något med den som jag har svårt att ta till mig. Vet inte om det är att jag är för anti-Carlsson nu. Helst efter han hyllat den här som en värdig uppföljare till "Harvester" och att den inte innehåller några svagheter alls. Lite för spretig låt, som vill lite för mycket känner jag just nu. Har lite svårt för den "innehållslösa" texten också, som luktar lite St. Anger. Men det här kommer nog ändras.


The End Of The Line

Enbart för det där bluesiga riffet som kommer innan verserna, som dom gott skulle kunnat skippa. Annars är den hur bra som helst.


All Nightmare Long

Ojdå! Inte Cyanide eller TDTNC? Nä. Inte just nu. All Nightmare Long var min favorit efter de första genomlyssningarna, men nu vet jag inte. Jag tror att min enorma hype över just denna låt har gjort att jag sabbat för mig själv. Det kan vara att jag ledsnat lite smått på den hookiga refrängen också. Jag har ingen aning. Den är dock jävligt bra den här med.


Ja, ni ser ju. Även de låtar som jag rankar lägst ner just nu är ju snuskigt bra. Och hur är det egentligen? Om en vecka kommer jag förmodligen tycka helt annorlunda, men det är alltid kul att lista sina intryck så här tidigt, så man kan gå tillbaka senare och se hur fel man hade.

Vad tycker ni? Kommentera.

16 kommentarer:

  1. Kung att du inte listade Cyanide som en av de tre svagaste. Jag gillar den skarpt. Den är både klockren i sin ensamhet men även i sammanhanget sett till skivan som helhet.

    SvaraRadera
  2. För att sno lite av det du skriver om My Apocalypse

    SvaraRadera
  3. De tre starkaste spåren just nu:

    That Was Just Your Life
    Metallica är tillbaka med ett klassiskt hårt förstaspår. Hur jävla bra som helst. Den har allt. Jag ryser fortfarande när jag tänker tillbaka på förra torsdagen vid midnatt på Harry B James. Jag, Shaken och Lillüs tittade gapandes på varandra i chocktillstånd och sa inte ett ord.

    Broken, Beat & Scarred
    Den mest klockrena låten på skivan. Den är mest hittig av alla och jag tycker den inte alls spretar. St. Anger-stuket på texterna finns där javisst (Linn tycker att låten är lite barnslig pga dem) men jag gillar det. Som ett krossande mantra. fuck you all, Broken Beat & Scarred är hur bra som helst.

    All Nightmare Long
    Det finns inte en dålig sekund i denna låt. När den efter de 35 sekunder galopperar igång är det rysning varje gång. Klockren refräng. Solopartiet hur bra som helst
    But your luck runs outaah!

    De tre svagaste spåren just nu:

    Cyanide
    Tack vare den tidiga "releasen" har jag tyvärr lyssnat sönder mig på denna låt och känns därmed inte lika spännande som de andra låtarna.

    My Apocalypse
    Egentligen samma sak här. Efter 666 genomlyssningar och lika många självavrunkningar så kan jag denna låt utan och innan. Jag dör fortfarande varje gång Kirk smäller av sitt motorcykelsolo men låten är helt enkelt inte lika spännande och komplex som de andra.

    Suicide & Redemption
    Den har fått minst gemonlyssningar. Den växer sakta men säkert. Men de andra låtarna är bättre just nu helt enkelt.

    SvaraRadera
  4. Erik! Du är ju helt världelös. Hur kan du tycka att Suicide & redemption är bland de tre svagaste på skivan? Du kan fan inget om metallica! ;)

    SvaraRadera
  5. Ey, fram med din lista istället för att klaga Pappa!

    SvaraRadera
  6. Jag hade skrivit ett långt inlägg och en sjukt bra lista men eftersom blogger är ett jävla satans idiothelvetet skapat av en dåre som man borde möblera om käften på med en tron i gjutjärn från 1100-talet så fick jag ju givetvis inte publisera skiten. Varför? Jo för att jag misslyckades med att läsa den där förbannade jävla fitt-testen man måste skriva av så nu blir det ingen lista. Dra åt jävla helvette ditt jävla skitprogram.

    SvaraRadera
  7. Jag håller helt och hållet med Kristoffer, vad gällande de tre starkaste spåren på skivan. Krokstavattnet ger vishet.

    SvaraRadera
  8. Nej, Fredde. Jag tror dig inte. Du klarar helt enkelt inte av att plocka ut de tre starkaste resp. svagaste. Du är svag. Svag och från köpmanholmen. Det säger allt. Blogger är blogger och du ska ha lärt dig att först trycka Ctrl-A följt av Ctrl-C innan du smackar.

    Och du Judge (och Kriz), ni är så häftiga där i Kroksta. ni ba, "vi lyssna' på Slayer och är tuffa och drar till lomsjön och bada´". Bögar.

    SvaraRadera
  9. James kommer sjunga ref på All nightmare long SÅ illa live.

    BBS ärnog min favvo annars.

    SvaraRadera
  10. Men skit ner dig Erik. Skit först ner dig och ät sedan det här!

    1. Suicide and Redemption.
    Gitarrerna som kommer in efter 2 minuter har mig som i ett järngrepp och solosekvenserna efter ca 6 minuter är stor konst och så underbart att jag bryter ihop. Om Orion var Burtons paradnummer så är det är Hammetts!

    2. End of The Line -
    En låt som både påminner mig om Harvester of Sorrow och Master of Puppets är så här bra. Sätter dom den här låten live så är det en framtida klassiker.

    3. My Apocalypse
    Jag tänkte lägga in The Judas Kiss här men det kändes inte så rätt utan det får bli My Apocalypse. En klockren avslutning på skivan och en låt som defintivt skriker circlepit och känns som att den skulle kunna komma från en modern Kill'em All.

    De andra tre låtarna är klart svårare att ta ut då ingen egentligen faller ur ramen men jag gör ett försök. Jag är ju ändå från Holmen. Byn övriga övik en gång kallade knarkarkvart och var livrädda för. Vi kallade det paradiset och skrattade resten av övik rakt i ansiktet.

    8. That Was Just Your Life.
    Det stod mellan denna och Unforgiven 3. Det blev denna. Varför? Säg det. I morgon är det säkert en annan låt som jag rankar på den här platsen och det är kanske lite av skivans storhet. Den växer, förändras och tar över.

    9. All Nightmare Long
    "Luck runs out" Otur.

    10. The Day That Never Comes
    Grym då jag hörde den ur sitt sammanhang men med tanke på den överjävliga kvalitet de andra 9 låtarna håller så blir det så här.

    11. Erik Persson
    Du är sämst Erik. Även om man skulle räkna låtar från Death Magnetic.

    SvaraRadera
  11. Dread Fred: Hahaha! Klockren elfteplacering. Jag skrattade gott och länge!

    SvaraRadera
  12. Jag känner mig mobbad. Jag ser detta som det sista jag skriver på den här bloggen.. fy fan.

    SvaraRadera
  13. Kom igen... du har ju bara 12 inlägg kvar till 200! KÄMPA!

    SvaraRadera