[Wiki] A splatter film or gore film is a...

type of horror film that deliberately focuses on graphic portrayals of gore and graphic violence. These films, through the use of special effects and excessive blood and guts, tend to display an overt interest in the vulnerability of the human body and the theatricality of its mutilation. Due to their willingness to portray images society might consider shocking, splatter films share some ideological grounds with the transgressive art movement. The term "splatter cinema" was coined by George A. Romero to describe his film Dawn of the Dead, though Dawn of the Dead is generally considered by critics to have higher aspirations, such as social commentary, than to be simply exploitative for its own sake.^[1]

The combination of graphic violence and sexually suggestive imagery in some films has been labeled "torture porn" or "gorno" (a portmanteau of "gore" and "porno").^[2] By contrast, in films such as Braindead, the gore is sometimes so excessive that it becomes a comedic device.

Characteristics

Splatter films, according to film critic Michael Arnzen, "self-consciously revel in the special effects of gore as an artform."^[3] Where typical horror films deal with fear of the unknown, the supernatural, the dark, and so on, the impetus for fear in a splatter film comes from physical destruction of the body. There is also an emphasis on visuals, style and technique, including hyperactive camerawork. Where most horror films have a tendency to re-establish the social and moral order with good triumphing over evil, splatter films thrive on a lack of plot and order. Arnzen argues that "the spectacle of violence replaces any pretentions to narrative structure, because gore is the only part of the film that is reliably consistent."^[3] These films also feature fragmented narratives and direction, including "manic montages full of subject camera movement...cross-cuttings from hunted to hunter, and ominous juxtapositions and contrasts."^[3] As a result, not only are the characters fragmented, so is the audience.

---------------------------

JA så säger Wikipedia om denna genre =)

En bild tagen från Cannibal Holocast...

...och en anna bild tagen från filmen Ichi the Killer..

Färnebio goes GORE?

Denna recension nedan om filmen Man bites Dog gjorde jag och Sami gjorde för ett år sedan när vi tänkte börja blogga om filmer som sticker ut från den normala filmgenrerna. Vi hade som mål att se chockande filmer med mycket blod,sex och övervåld som tema. Detta med gore och splatter-tema. Gärna japanskt och zombie var på vår lista. Vi plöjde en hel del sjuka filmer. Tänkte att vi nu kunde återuppta detta som jag och sami startade men aldrig slutföljde. Har nu köpt Dario Argentos feta gore-box som passar mycket bra i detta tema. Så vad säger ni om att gära Färnebion varannan gång till nått lite mer speciellt.. lite mer sjukt och lite mer intellektuellt?

Dario Argento Boxen innehåller klassikerna:
Cat nine tails (6.5/10 på imdb)



The bird with the crystal plumage (7.1/10 på imdb)


An eye for horror (7.0/10 på imdb)


The wax mask (5.5/10 på imdb)



The phantom of the opera (4.0/10 på imdb)



The stendal syndrome (5.9/10 på imdb)



Phenomena (6.8/10 på imdb)



Susperia (7.3/10 på imdb)


Tenebree (unsane) (7.2/10 på imdb)

Först av på stapeln blir Susperia...

Ni bör vara medveten om att ni inte kan vara äckelmagade eller ha svårt för chockande scener. För det är just detta med att se ett steg förbi hollywood och in i den udda och sjuka filmvärlden vi ska gå in i här är det tänkt. Sedan får ni vara beredd på att se grymt mycekt skitfilmer också. Men det bästa är att det är sjukt jälva kul att recensera dem! ;-)

Man eller mus, båda är välkommna att titta på Gore i mitt hus?

MAN BITES DOG

Titel: Man bites dog
År: 1992
Land: Belgien
Regi/skådespelare: Remy Belvaux, Andre Bonzel, Benoit Poelvoorde
Längd: 95 min

“.What´s your wife´s name? I like to know a woman before making her come”

Ett filmteam bestämmer sig för att följa en massmördares vardag och dokumentera hans gärningar, men även hans mer vardagliga privatliv för att även återspegla en komplex bild av personen bakom fasaden. Men ju längre in i filmen de kommer, ju mer avtrubbade blir de och börjar sakta själva medverka i dåden.

Man bites dog är lite av en solskenshistoria kan man säga. Tre belgiska filmstudenter bestämmer sig en dag för att göra en svart/vit film tillsammans med en budget på ynka $15000. Hopplöst projekt kan tyckas, men filmen blir en succé som bla vinner inte mindre än 3 utmärkelser på Cannes-festivalen 1992. Personligen så är jag sällan någon större beundrare av filmer som kritiker-kåren skrikit sig hesa av beundran för, men undantag finns alltid.

Handlingen skildras som sagt helt i svart/vit. I min mening ett mycket bra val. Den tidvis tafatta kamerahanteringen/ljudupptagningen bidrar också i högsta grad till att skildra händelserna på ett påträngande och verkligt sätt. Man blir berörd av filmen på ett helt annat sätt än om det skulle ha varit en snygg färgproduktion.

Man ska ha klart för sig att detta är en komedi i första hand. Filmen skildrar en gravt sjuk människa som har tappat all form av moral, värderingar eller självkritik för den delen (även om han emot slutet av filmen ifrågasätter sin ”förmåga”). Som tittare så får man ta ett ställningstagande, som ofta i svarta komedier, om det verkligen är ok att avverka skratt efter skratt åt det ena bestialiska mordet efter det andra…
Men oj så seriös och kostymgrå jag framställer mig nu. Självklart är det fritt fram att glädjas åt denna morbida skildring!! Allt ifrån spontana mordimpulser, hans inlägg om hur han faktiskt hjälper ett belastat samhälle, till de helt patetiska dikterna som han serverar filmteamet vare sig de vill eller inte. Iaf, det är en komedi i första hand. Men var så säker, här serveras det blod, sex och övervåld i kubik!

Det är faktiskt just relationen mellan massmördaren och filmteamet som gör denna film riktigt intressant. Bara utgångstanken på att man ska göra en riktig film om en massmördare framkallar en rad frågor som man bör ställa sig. Trotsallt, att beblanda sig med en person som sällan tänker efter två gånger innan han skjuter, knivhugger, stryper etc en helt främmande människa på öppen gata, är kanske ett beslut som man bör överväga ett par gånger extra.



Kanske lika bra att få detta klargjort på en gång; detta är en av mina absoluta favoritfilmer genom tiderna. Den mörka komiken är fullkomligt fenomenal och man kan omöjligt värja sig ifrån den.
När det gäller vår rankinglista ovan så finns det gott om både blod och våld. Sex-biten är det dock sämre med (frivillig sex åtminstone), men inte ska det dra ner helheltsintrycket allt för mycket,. Rekommenderas varmt!

Blod ********

Sex **

Övervåld ********

Summa *********

Joy Division - Control

Just nu så är jag inne i hösten, det gotiska mörkret och den elektroniska belysningens tid. Just nu så lyssnar jag mest på Joy Division, Skinny Puppy och The Sisters of Mercy. Musiken passar så bra till denna ruggiga tid! Men för er som kanske aldrig egentligen dragits till denna musik så rekommenderar jag er att se filmen Control som skildrar Ian Curtis liv och Joy Division. En förbannat bra film gjord av en förbanant bra fotograf som lagt grunden till mycket inom musikens värld. JA vem annars om inte självaste Anton Corbin (http://www.corbijn.co.uk/).

Hur som helst är det bara att se filmen och förgrundas hur jävla bra den är och hur fantastiskt bra gjord den är! Sam Riley som som spelar Ian Curtis är grymt lik och spelar ruggigt bra denna roll!

Kolla bara in detta klipp från filmen...



och jämför den med orginalet!





Denna film har 7.9/10 på IMDB och jag själv ger den 10/10! Se den nu och var fan inte rädd för svart och vitt!



ps. Ians dansmoves påminner mig om Shake av någon anledning. =p ds.

Chinese Democracy

Ja då kom den tillslut då. Världes dyraste och mest försenade platta. Jag har lyssnat på den rätt intensivt i några dagar och jag gillar den. Jävligt mycket till och med. Säga vad man vill om Axl Rose. Han påstås vara en diktator. Han påstås ha storhetsvansinne, vara envis, egoistisk och så vidare. Han är även en sjujävla sångare med en röst få når upp till. Kan kan väl på rak arm bara nämna en sångare som har en röst som tilltalar mig mer och han lever tyvärr inte längre. Han är även en musiker utav guds nåde. Han kan fortfarande skapa musik som får mig att tappa hakan fullständigt. Sen att hans storhestvansinne jagat bort alla orginalmedlemmar från bandet kanske är beglagligt. Det kanske rent av är tragiskt men när jag lyssnar på Chinese Democracy så kan jag väl inte direkt påstå att jag saknar Slash, Izzy, Duff, eller Alder (eller Matt).

Chinese Democracy... Plattan har nästan blivit ett skämt i musikbranchen men jag undrar egentligen vem som skrattar mest nu. Jag har iof inte läst så många recensioner annat än att Rolling Stone gav den 4/5 och någonstans får jag känslan av att det är Axl som skrattar mest, och högst. Som vanligt kanske man skulle kunna säga. Nåväl, nog om det.

Hur är den då? Plattan alltså. Ja, ni som förvänar er en ny Appetite for Destruction eller en Use You Illusions III kan sluta hoppas, eller börja lyssna på ACDC. Det här är något helt annat och det är exakt vad jag vill ha. Visst finns det saker som påminner om tidigare verk men det allra mesta känns nytt. Helt nytt dessutom. Det känns verligen som om jag aldrig någonsin hört det här, eller nått liknande tidigare. Vilket är skönt och exakt vad jag vill känna när jag lyssnar på en ny platta.

Sången är helt briljant. Axl rose briljerar verkligen här och gitarrspelet är väldigt intressant, om ni utsäktar ordvalet. Jag skulle väl kunna sträcka mig så långt som att det är mer intressant och spännande på den här plattan än vad det är på tex Use Your Illusions - skivorna. Sen har det väl medverkat ett antal gitarrister på den här skivan. Sex stycken om jag inte minns helt fel. Man behöver i alla fall inte färdas långt ner i låtlistan innan man hittar exempel på tunga och riviga gitarrer som får håret på min kropp att resa sig. Första spåret och tillika titelspåret räcker. Robin Finck och Bucket-head, jag kysser marken ni går på. You do rock and I fucking salute you!

Axl och CO har även tagit in en hel del oväntade element i den här skivan. Den akustiska 12-strängaren i låten "If The World", som även har en liten hip-hop-influerad rytm. Låten är både lätt och tung på samma gång. Både mjuk och oerhört hård. Vad än herr Rose gjort under de senaste 14 åren så kan man ju inte anklaga honom för att ha hållit sig isolerad från musiken i alla fall. Det finns så mycket mer och jag upptäcker nya saker hela tiden. Nya låtar som blir mina favoriter och det är nästan svårt att sammanfatta skivan på ett vettigt sätt. Svårt att beskriva den. Ni får helt enkelt ta och lyssna själva. Det jag defintivt kan säga är att skivan känns enormt homogen. Ingen låt faller ur ramen. Allt har ett sammanhang och de 14 spåren kompleterar varandra perfekt och skapar det jag vill kalla årets mest spännande skiva. Kanske till och med en av de mest spännande rock-plattor jag någonsin lyssnat på

"Det va här dom volta me bussen, va."

Jag kommer ihåg det som igår. Tror att jag gick i nian när detta avsnitt sändes. När Jonas Indes karaktär Tommy Bohlin tvärstannar bussen och uttalar "Det va här dom volta me bussen, va." så tänkte jag direkt (som den totala Metallica-nörd jag var redan då) att han syftade på Metallica. Och sekunden efteråt säger Tommy "Metallica" på det där sköna försvenskade sättet att säga Metallica på. Dagen efter på skolan så hade de flesta givetvis sett avsnittet och tyckte ju det var kul och hackade på mig: "Öööh, Persson, såg du Percy Tårar igår? Metallica! Hahah!". Alla hade tyckt att det var skitskoj men mitt minne av klippet var att det var häftigt. Japp, jag tyckte det var häftigt att Killinggänget visste om Cliff Burtons tragiska öde. Jag trodde ju att det bara var hardcore-fans som jag som visste om det. Fast lite så var det ju också. Ingen i min klass (förutom Teddy då) hade koll på detta och jag kände mig lite sådär extra häftig att jag hade totalkollen på Metallicas historia.

Men klippet är suveränt. Och klassiskt. Och Tommy Bohlin är bäst.

House of Metal 2009 - pt.2

Ha, jag är före er Umebor. Det senaste bandsläppet gör att denna upplaga av HoM verkligen börjar att bli the shit! Danko Jones!

En rubrik säger allt

"I'm fuckin' more badass than fuckin' most fuckin' blue men my age"

http://ningin.com/mediastream/item:show/2008/11/21/megaman-movie-official-trailer/25:50

En jävligt bra trailer till en film med en av de största karaktärerna och hjältarna av min generation.

"I’m fuckin’ stronger than fuckin’ most fuckin’ men my age"

En jävligt bra intervju med en av de största sångarna och frontmännen av min generation.

http://www.antiquiet.com/interviews/2008/11/phil-anselmo-interview/

real eyes - realize - real lies

Är det något som jag verkligen har gått och stört mig på de senaste dagarna så är det just allt snack om vad som är verkligt eller ej. Nästan varje dag så hör man någon säga; ”det är ju annorlunda ute i verkligheten” eller ”skolan borde lära ut mer saker som man har nytta av ute i verkligheten”.


Vad menas egentligen med sådana påståenden!? Jag förstår ingenting. Skulle det finnas en ”overklighet” som jag inte visste existerade, men alla andra har koll på? Vad skulle denna overklighet defineras som? Är det godtyckligt vad som är verkligt eller ej och upp till var och en att bestämma, eller är det så att majoritetens upplevelse av något är det verkliga? Det som jag uppfattar som verkligt behöver väl nödvändigtvis inte alla andra se som verkligt, men vem kom på det här smarta med att det som lärs ut i skolorna tillhör overkligheten?

Hypotes 1
Jag studerar till lärare.

Hypotes 2
Lärare lär ut kunskap som tillhör overkligheten.

Hypotes 3
Eftersom jag studerar till lärare så måste mina studier gå ut på kunskap om hur jag skall tillgodose elever med kunskap som tillhör overkligheten.

Hmm... kul jobb. Jag kommer att ha overkligheten som arbetsplats. Tänk om folk fick nys om det, då skulle jag ju inte jobba på riktigt, utan bara på låtsas. Då behöver ju ingen lön betalas ut heller. ILLA! Håll detta hemligt så jag förhoppningsvis kan tillgodose mig mina studier och betala mina lån och mitt framtida uppehälle.

THE ART OF STOMPING

Jag tror att vi människor i regel är dåliga på att säga ifrån när vi tycker något är fel, speciellt när det gäller någon/något som vi inte själva är personligen familjär med. Det är alltid de människor som står närmast som får ta den största smällen, om det nu skulle vara så att det var något man störde sig på. Vad kan detta bero på? Är det måhända ett kulturellt fenomen?

Är det så att vi inte vill ta konflikter med parter där vi kan känna osäkerhet inför hur reaktionen på vår kritik kommer att se ut? Har det med bekvämlighet att göra, då vi blir tvugna att lära känna någon annan för att kunna göra dennes synpunkter mer förståeliga? Handlar det om att vi inte vill utlämna oss själva och våra egna ståndpunkter till någon som vi inte känner, eller är det helt enkelt så att vi trivs med att låta människor stå oemotsagda när vi inte känner dessa så väl?

Tendensen verkar iallafall tydlig i min tankevärld... i regel så gör okunskapen inför en annan part större skillnad för om vi skall engagera oss eller inte, än vad vi faktiskt anser i en viss fråga. Därför följer nu en liten uppmaning till migsjälv, och till alla andra som av någon anledning skulle tycka detta vara meningsfullt. Känns något fel, så öppna alltid för dialog om tillfälle gör detta möjligt. Förhoppningsvis så kan eventuella konflikter lösas på en något civiliserad nivå, om inte så finns fortfarande möjligheten att "stompa"...

Main entry: stomp Function: intransitive verb;
"to walk with a loud heavy step usually in anger"

Bli arga och förbannade och säg ifrån. Fungerar inte en dialog där ömsesidig respekt är närvarande, utan bara mänsklig dumhet och ignorans härskar, så måste man visa något slags tecken på att man tycker något är allvarligt fel. Vad är bättre än att bli förbannad då? Då har man ju iallafall gjort sin poäng tydlig, än att istället bara låta detta få förekomma i dispyter med de människor man känner sig trygg med. Annars så kan ju det som man upplever som felaktigt få fortlöpa, och det är ju ganska lätt att denna felaktighet lever vidare om alla människor uppvisar passivitet. Så ut och bli förbannad på saker och ting, låt din ilska få visa sig, säg ifrån tydligt när du möts av ignorans och argumentera för vad du anser vara rättvisa. Jag förutsätter att alla människor har tillräckligt mycket inre integritet och känner trygghet i sigsjälva såpass mycket att de kommer att respektera din känsloyttring och inte möta den med rädsla. Förhoppningsvis så kommer då alla att förstå varandra bättre.

F**K JÄ!

Kirk Hammett om soundet på DM

Så var det Kirks tur att uttala sig om soundet på Death Magnetic. Av texten nedan så är det ju uppenbart att han, som vissa andra, lägger "skulden" på Rubin:

"Well, it's like this: There are people who just
expect perfection from us. And I totally get that. And when it falls short of
their standards of perfection, they're going to complain. And I totally get
that, too. I do hear a bit of clipping here and there. It was more a Rick Rubin
[producer] sort of decision rather than the band decision, because he thought it
made it sound a little bit more lively and dynamic, and we kinda gave him the
benefit of the doubt on that. And you know, to me, when I crank the album when
I'm driving, it's not an issue for me. But then again — my ears are kinda fried,
too, bro.""What's that STOOGES album that has, like, the worst [sound] of all
time? Was it 'Funhouse'? I can't remember. But you know what? That album is
hailed as groundbreaking now!"

Och på frågan om det finns en chans att Death Magnetic kan tänkas remixas i framtiden:

"Well, you know, the album is what it is. And
ultimately it's because of us that it is what it is. And at this point, my
attitude is, take it or leave it. You know?"

Take it or leave it!

Casino Royal & Quantum of Solace

Jag, Kristoffer, Robert och Jonas var idag och såg Casino Royal hemma hos Jonas. Det var kung. Sen så åkte vi och såg Quantum of Solace på bio. Det var en bondfilm av det lite lamare slaget. Nästan bara hjärndöd action hela tiden. Storyn föll liksom bort och karaktärernas intriger stod inte alls i centrum.

Jag tog kort inne i biografen på Kristoffer och mig och genast kom det en vakt och ville beslagta kameran. Han var väl rädd att jag skulle försöka filma bondfilmen.

Snacka om illa. Jag menar, skulle jag vara så dum att röja migsjälv genom att använda blixt innan filmen hade börjat? Blah...

Skivtips: Bloodbath – The Fathomless Mastery

Bloodbath, Sveriges supergrupp inom dödsmetall, är tillbaka med en platta som efter ett par genomlyssningar känns minst lika bra som förra helt fenomenala Nightmares Made Flesh från 2004. Herr Opeth är tillbaka på sången och sköter det minst lika bra som Peter Tägtgren (som hade rollen på förra plattan). Det är så jävla skönt att höra 100 % growlande av Åkerfeldt skivan igenom när man har lessnat på hans skönsång på Watershed. Hur bra som helst – köp!

House of Metal 2009 - pt.I

House of Metal, tvådagarsfestivalen som går av stapeln i Umeå, öppnade för första gången februari år 2007. Första upplagan bjöd på riktigt bra artister och himla ös. Året efter, 2008 för att vara mer exakt, var enligt min mening ett litet steg bakåt… Men nu jävlar har de gjort sin hemläxa och bokat upp några riktigt bra band till nästa års upplaga.

Till House of Metal 2009 är nämligen The Haunted, Mustasch och Opeth några av dem band som hittills är klara. Det finns ju inte en chans i hela Småland att jag missar HoM 09. Redan nu är jag peppad som satan. Och det kommer att bli en sådan perfekt uppvärmning inför kommande Metallicakonsert.

DIF = bajs

Stämningen var på topp inför nedsläpp. Jag, Mange och Jr hade tagit en bärs inne på Hovet och vi var jävligt positiva. Vi ska ta tillbaka serieledningen! Yetman är tillbaka! Vi har elitseriens poängkung! Hovet är en lortig arena där man egentligen bara ska se Slayer och dylikt.. En jävla massa MODOiter och Ö-viksfolk var det också överallt. Iaf på den delen av läktaren vi satt på som funkar som bortaläktare. Matchen började. Fem minuter senare står det 3-0 till Djurgården efter fyra skott. Tjock-Karol utbytt, in med Zacke. Där var man fortfarande i chocktillstånd och hade inte fattat det stod 3-0. Men 3-0 är ju egentligen ingen betryggande ledning, iaf inte så tidigt i en hockeymatch. Så det gällde att smacka in ettan. MODO lyfte spelet lite och missade en del chanser. De var nära och jag tror det hade kunnat bli en annan match om MODO hade reducerat innan första perioden var över. Det gjorde dom inte och istället satte DIF fyran direkt i andra. Och sen var det skit. Det är märkligt med såna här matcher, men det är samtidigt vad hockey handlar om. Upp och ner. Och ibland långt jävla nere i helvetet. Som ikväll.

I mitten av tredje perioden vandrar DIFs klack ner till sargen och vandrar längs ena långsidan och hade nån jävla segerdans för sig. Järnkaminbögarnas fjolldans levde om och matchen kom lite i andra hand. Det var stört att se. Och förnedrande. Sen kom det upp Djurgårdare till MODO-sektionen och kaxade och pekade finger och höll på. Och publikvärdarna gjorde inte direkt några hårda försök att trycka bort dom. Då blev det för mycket och vi drog hem. Skitmatch. Jag har inte haft så stora problem med DIF senaste säsongerna. Aldrig sett dom som ett riktigt hot på nåt vis. Det gör jag inte nu heller, den här matchen var bara ett undantag, men jag hoppas verkligen att det går skitdåligt för Carl Philip Hockey resten av säsongen.


Jag ska avreagera mig genom att spöa tyskar i Command & Conquer och skriva nazistgrejor så de blir tokiga.

Finkultur

James Hetfield
3 x 55 x 46 cm

Musik från Umeå

Khoma
Som många sedan tidigare säkert vet är Khoma på väg att släppa en ny skiva, kommer nästa år, och om man får tro Jan Jämte så är grabbarna jävligt peppade. Khoma var ju jävlig heta, både bland kritiker och fans, när de år 2006 släppte The Second Wave. Men lika snabbt som de klev in i rampljuset smet de därifrån.

Enligt Jan själv var detta ett fullt medvetet val från bandets sida. Khoma var och skulle förbli ett väldigt personligt sidoprojekt där skapandefriheten flödade och gränserna var obefintliga. Men trots det två år långa uppehållet från rampljuset, i alla fall under namnet Khoma, har tydligen bandmedlemmarna inte latat sig. Just nu håller bandet på att skriva färdigt det material som ska bli nästa skiva. ”Det finns definitivt beröringspunkter med det vi gjort tidigare men det blir också en och annan överraskning”, säger Jan. I övrigt beskriver han materialet som mörkt.

Den nya plattan kommer dock inte att släppas på Roadrunner Records, som gav ut The Second Wave, utan på ett mindre bolag. Ett val som kommit till följd av att bandet vill jobba med människor som fattar vad både bandmedlemmarna själva och Khoma står för, säger Jan.

Förutom att släppa en ny skiva kommer också bandet att ge sig ut på turné, där de planerar att testa de nya låtarna live, innan skivan finns ute i handeln. Förhoppningsvis finns Umeå med i turnéplanen.


The (International) Noise Conspiracy
Att The Cross Of My Calling släpps i svenska butiker den 19:e November har väl de flesta snappat upp. Att den är producerad av Rick Rubin är väl inte heller någon överraskning för de flesta. Men att Rick ställde upp gratis, det var fan en överraskning för mig. Satan alltså. En utav de mest respekterade producenterna i musikvärlden väljer att inte ta en krona betalt. Hur stort som helst egentligen. För det är ju verkligen ett bevis för hur mycket han diggar The (International) Noise Conspiracy.

Ett skämt till MTV-gala och pinsam upprepning av ett storslaget musikstycke

Jag har sett Europe Music Awards ikväll (eller vad det nu heter). De inledde med en halvtimmes best of-klipp från tidigare galor så jag blev faktiskt lite peppad för det brukar ju ändå vara rätt underhållande att se. Dessutom var ju METALLICA nominerade så jag fick bara lov att se det. Men det sög tyvärr. Jävligt lamt och tråkigt. 30 Seconds to Mars-Jared Leo satt i ”VIP-baren” men i jämförelse med en viss Dave Grohl (som hade samma uppgift ifjol) så var Jared ett skämt. Och det hände ingen riktig skandal heller som en stenad Amy Whinehouse eller liknande. Boring.

Alla vet vi också att vinnarna i de olika, och jävligt förvirrande, kategorierna brukar vara ett skämt. Men eftersom Metallica som sagt var nominerade så tänkte jag att man skulle få se ett inspelat klipp på grabbarna från staterna när de höll i priset och sa några väl valda ord. Såhär gick det:

Kategori: Best Headliner

De nominerade var (om mitt minne minns rätt):

The Cure
Metallica
Foo Fighters
Linkin’ Park
Tokio Hotel

Yikes, inte vidare konkurrens va? Jo, Foos skulle kunna vinna kategorin så det bör vara hårt mellan FF och Metallica. På tredjeplats kom dock Metallica, och jag tänkte ”va fan”. På andraplats kom Linkin’ Park. Så Linkin-killarna är bättre headlajnare än Metallica? Okeeej.. På förstaplats då? Foo Fighters naturligtvis? Nä, Tokio Hotel! För helvete!!!

Andra kategorin som Metallica var nominerade i var ”Best Rock Out” eller liknande.
De nominerade:

Paramore (de har en tjej som sjunger)
30 Seconds to Mars (Jared Leto fjollband)
Slipknot (Yeah!)
Metallica (Fuck YEAH!)

Coolt med Slipknot som nominerade. Hursomhelst… jag tror Paramore kom trea. Tvåa? Metallica. FAN! Etta då? Jo, 30 Seconds to Mars. Men helvete!

Det intressanta är ju dock att dessa vinnare har röstats fram. Och då ska man fundera lite. Vilka engagerar sig i denna MTV-gala egentligen? Jo, jag engagerar mig ju uppenbarligen men jag röstar inte. De som röstar har kanske en snittålder på typ 13 bast och då är helt enkelt Tokio Hotel och 30 Seconds to Mars tuffare än de andra nominerade. Största beviset på vilket skämt galan är – årets platta: Britney Spears.

Jaja, man ska inte ta galan så seriöst. Det var ju kul att de delade ut Best Act Ever till Rick Astley. Men sen så är de råseriös en stund och Bono står och hyllar Paul Mccartney i 10 minuter som får ta emot nåt typ av Ultimate award.

Men som sagt, en lam gala. I det där Best-of-mtv-gala-programmet så visades massa tuffa händelser som har hänt tidigare. Det finns dock ett uppträdande som står över allt annat. Året var 1996 och jag skulle få se bandet live tre dagar efter denna händelse. Bandet hade sagt att de skulle spela sin senaste singel King Nothing live men sekunderna innan de går ut på scenen så bestämmer de sig för att vara jävliga och istället spela de klassiska cover-låtarna Last Caress och So What. Och de avslutar med att slänga ner micken och vräka ner trumsetet. ROCK! Watch it!



Nu byter jag ämne.

Jared Leto är egentligen en rätt ball skådespelare (men nu har han ju tyvärr helt satsat på hans jävla mtv-bög-band). Hans bästa film är Requiem For a Dream. Ellen Burstyn är förövrigt helt fantastisk i den filmen också, jag tror hon blev Oscar-nominerad för hennes roll. Filmen är iaf en av de snyggaste och mest påfrestande filmer som gjorts. Och vilket soundtrack! Speciellt ett stycke som repeteras som ett mantra igenom filmen vilket gör att man hamnar i en typ av trans när man ser den. Detta stycke återupplivades till trailern för Two Towers, där stycket hade gjorts extremt storslaget genom att bli orkestrerad. Jag ryser fortfarande av denna trailer men en stor del av mig tycker ändå att man ska ge fan i stycket och låta det höra till filmen Requiem For a Dream. Men det har använts fler gånger också i olika reklamfilmer, filmtrailers, speltrailers, u fuckin’ name it. Senast höll jag på att dö lite lätt när jag såg trailern till Babylon A.D eftersom nämnda musikstycke används även där. Jag har kollat upp detta lite och har hittat några trailers där samma jävla stycke har använts om och om igen. Jag blir förbannad! Har de ingen fantasi?! Finns det ingen annan storslagen musik man kan använda?! Det här måste ju vara nån typ av rekord? Är det ingen annan som har tagit upp detta? Helvete!

Kolla in dessa träljers och inse hur sjukt det är:

Requiem for a dream (originialet av Clint Mansell)
http://www.youtube.com/watch?v=KSY4Yi2ypno

The Two Towers Trailer
http://www.youtube.com/watch?v=39oFeZ57p2g

Sunshine trailer
http://www.youtube.com/watch?v=YZ2-xR54UDU

Da Vinci Code Trailer
http://www.youtube.com/watch?v=bQ7jV4Lx6bw

Valley Of Flowers Trailer
http://www.youtube.com/watch?v=rk87L544DRM

Babylon A.D.
http://www.youtube.com/watch?v=JyhEHKB6cmY

Donald is no longer a Nazi

Ja, vad ska man säga...
Jag har suttit och skrivit hemtentamen om "Kristendomens rötter & utveckling", som detta senaste moment så fint heter. Tentamen var förlagd att börja igår (tisdag) och avslutas idag. Tänk då att man i USA inte direkt brukar välja president så speciellt ofta... närmare bestämt vart fjärde år (som i Sverige, alltså). "Jaha, det spelar väl ingen roll", kan man tycka. Jo, det gör det visst. Jag hade länge planerat att hålla en valvaka med öl och gott sällskap (t.ex. Kristoffer) och kolla på den spännande utgången av årets val.

Istället så blev jag nu tvungen att sova ordentligt så att jag skulle orka med att skriva tentamen. Det var ju lamt...

Grattis, Barrack Obama! Se till att styra upp saker och ting nu. Du kan ju knappast göra saken värre än Bush-regeringen.

För helvette!

Är det bara jag som reagerar på att vi har en annonsplats som nu används av slutsålt.se?
Ta bort skiten!

DM - Better, Shorter, Cut

Hittade just något som verkade mycket intressant. Tydligen så är det någon som gjort om hela 'Death Magnetic'-plattan till en mer thrashorienterad sådan. Alla ni ÜberMetallicafrälsta har säkert redan koll på det här, men efter att ha lyssnat igenom skiten en gång så är jag inte alls speciellt skeptiskt till dessa nya arrangemang. Tänk vad tragiskt om denna mix är bättre än originalet... det lutar åt det, speciellt spår som "All Nightmare Long" och "The Day That Never Comes" har mått bra av den nya mixen.

Recension

Mr MODO slutar!

Idag, precis nyss, kom beslutet att Magnus Wernblom slutar med att spela ishockey, med omedelbar verkan. Detta efter 17 säsonger, 723 matcher och 276 mål i MODO Hockey. På sätt och vis var det ändå lite väntat, han har varit bedrövlig de matcher han har spelat i år. 4 poäng på 17 matcher talar sitt tydliga språk. Förra säsongen pangade han in hela 27 mål och var en grym matchvinnare. De matcher han har spelat denna säsong har han konstant förlorat närkamper, passat fel men framförallt inte haft något tempo i sig överhuvudtaget. Visst är det tråkigt att en sådan hjälte slutar på ett sådant sätt men samtidigt är det stort av honom att lägga ner nu istället för att harva på säsongen ut. Förjävligt synd bara att han inte fick bräcka Håkan Loobs målrekord, nu hamnar han istället ett tiotal löjliga mål ifrån. Men så kan det vara ibland. Nu får han istället koncentrera sig på att sälja bilar eller vad han nu vill göra.

Tack för allt Magnus Wernblom!

Donald was a Nazi

Frågan är om vi kommer att få se en
svart amerikansk president inom kort...

...personligen så är jag inte så säker på det.

Lite ‘Tallica-funderingar

James Hetfield uttalar sig om hur det skulle vara att bli invalda till Rock and Roll Hall of Fame till våren (de är ju nominerade och lär med största sannolikhet vinna… antar jag). Kravet för att bli invald i detta finrum är att man ska ha spelat in skivor i 25 år och inte hur länge man har existerat, och Hetfield menar därför att Jason självfallet ska få gå upp på altaret med dom men inte Dave Mustaine. Ja, det är väl ganska självklart antar jag men det är kul att Mustaine får lite skit över sig ännu en gång och lär uttala sig via Blabbern igen om hur mycket han hatar Lars & James. Men det som jag tycker är intressant är just att Jason, ifall de bli invalda, ska ”återförenas” med sina gamla bandmedlemmar. Jag får en kick av tanken att se Jason och James på samma bild igen, de två snubbarna var de som höll ihop bandet live på 90-talet och samtidigt var det var ju uppenbarligen James som fick Jason att hoppa av bandet. Samtidigt hade nog inte avhoppet hänt om James vore den James han är idag. Men frågan är hur mycket kontakt Jason har med Metallica nuförtiden. Som jag har förstått det så är det ingen kontakt överhuvudtaget vilket är lite märkligt ändå. Den enda bilden som jag har sett med Jason och Metallica efter att Jason hoppade av är en bild som publicerades av SO WHAT med Jason och Kirk och med Kirks tillhörande bildtext ”my brother” eller liknande. Men det var längesen nu.

Dock finns det en snubbe som heter Steve Wiig som några av er säkert känner till; han är Lars Ulrichs personliga assistent och en av hans närmaste vänner. Han har hängt med rätt länge nu och det som gör han extra intressant i detta fall är att han också är en musiker (skådis också faktiskt, spana in honom i Into the Wild) och spelar bl a trummor i bandet Papa Wheelie där en viss Jason spelar gitarr och sjunger. Vad vill jag säga med detta då? Jo, att pga Steve så snackas det en del om Jason i Metallica. Lars är en nyfiken jävel och lär ha frågat en del om vad Jason gör nuförtiden osv. Fan, jag vill helt enkelt höra lite mer snack om Jason. Jag vill att Jason ska dra på ett Metallica-gig och hänga lite backstage och kramas lite och uttala sig lite om dagens Metallica osv. Och ja, en liten del av mig vill att Jason ska komma tillbaka till bandet också, även om det vore en omöjlighet. Men man kan inte förneka att man saknar vissa av Jasons egenskaper; hans energi, headbangande, sång (!) och hans mer allvarligare framtoning i jämförelse med Rob.

Mr Wiig, torkar arslet på Ulrich & lirar trummor med Jason.

Slayer lives!

Nya låten 'Psychopathy Red' finns nu att plocka hem från alla välsorterade torrent-siter. Fördj*vligt bra skit... fördj*vligt bra!

”Ja, den ser så jäävla metal ut så att det bara sprutar ur den fanimig.”

Suveränt reportage detta. 3:28 in i denna video - klassiskt citat.

The King

Klippet nedan visar Elvis Presley när han sjunger Unchained Melody 21 juni 1977, mindre än två månader före sin död. Det är egentligen ett tragiskt klipp, man ser hur märkt han är av sitt extrema tablettmissbruk och han är fet och svettas och man känner knappt igen honom. Inget Elvis-fan vill minnas denna Elvis. Det var inte såhär Kungen var, detta är bara missär. MEN... lyssna och se på detta uppträdandet ty det är helt fantastiskt. Lyssna på karaktären och inlevelsen i hans stämma, en ensam man i slutet av sitt liv. Jag blir helt rörd, nästan till tårar.

Mongoz

Nytt dansband. Skiva kommer snart. Medlemmar är:

Femdroid aka. Samus Aran
Judge Dave aka. Heroin Chic
Nordin aka. Stasi Polizei
Kriz aka. Marilyn Bertil
Zacke aka. Hitman
Zoid aka. Din lokala pizzabagare