Har ni köpt Nutmegs skiva?!! MOTHA!

Detta verkar ha kommit lite undan av 2008 års bästa skivsläpp...

Ja för er som inte visste så hade det självklara Öviksbandet NUTMEG sin release för sin nya och "riktiga" skiva den 19 dec på O´learys i Örnsköldsvik. Tyvärr så missade jag det men jag tänker fan ta och beställa denna skiva på nätet! Har nu alla deras demos och ska äntligen få chansen att köpa en riktig skiva av detta goa band! 

THE TRIGGER

Beställ den på CDON!

eller åtminstånde lyssna på den på MySpace!

2 resor med SL a´ 690 kr!

FAAAAAN!

Nu har man gjort det igen, tappat bort sl-kortet under samma timma som man köpt det. Det gör så jävla on i min själ och min börs just nu! HUR ÄR DETTA MÖJLIGT! 2 ynkliga resor hann man med sedan fanns bara inte kortet kvar. 

SATAN!

Hehe...

Har varit på en tillställning som Föreningen Musikhuset i Övik årligen arrangerar mellan jul och nyår. Tillställningen kallas tacksamt för Julfesten, och där framträder mestadels lokala musikförmågor med sina egenkomponerade alster. När den andra dagen var till ända och publiken sedan länge gått så samlades så småningom några "gamla" musikhuseträvar strax efter midnatt för att snacka musik, dricka kaffe och sånt annat högkulturellt.

Efter ett tag så orkade jag inte aktivt att ta del av diskussionen längre, utan fastnade i en förnimmelse jag fått tidigare på kvällen. Relativt ofta så får jag uppfattningen om att folk går runt och är allmänt attitydskadade på just sådana här "kreativa" och "kulturskapande" yttrandetillfällen. De visar egentligen bara upp en polerad och inövad yta. Det finns något slags tvång som säger åt dem att vara "svåra" för att bli accepterade av alla "kulturmänniskor". Hursomhelst så skrev jag ner några snabba rader, och detta är resultatet.

Hon gömmer sig i en inövad yta,
ett skådespel av tom nonchalans
Men när blicken möts och tid förflyta
faller hon lätt ur balans

Det sköra skalet krackelerar
och en rädsla blottas däri
När livslögnen stilla imploderar
gör falsk stolthet trasig sorti

Därför möter hon aldrig de blickar
som söker hennes förträngda själ
Istället sina sår hon slickar
då av sanningen hon tagit farväl

Ja, hon tar sin tillflykt till de mönster
och den trygghet hon finner i dem
Sen förseglar hon sitt själsliga fönster
till den verklighet som är hennes hem

Entering the black stage of Övik

Jahhh...Övik.... I Övik har jag alltid en ritual jag gör för att varva ned, fundera och bli ett med mig själv. Denna ritual har jag alltid tyckt varit lite hemlig och något endast för mig. En ritual som jag vet att säkert många andra också har. Av någon anledning så har denna ritual kännts intim nästan lite påträngande på min egen personlighet. Nästan en känsla av att runka inför publik men med ögonbindel på. Det har kännts som ingen ser en men som man är synad till det minsta. I detta fall är jag granskad av mig själv och mitt egna dåliga självförtroende...

Det är i detta tillfälle jag beträder den svarta scenen som endast finns i Övik. 

Med förvirring och stress i magen tar jag på mig kläderna. Alltid är det något jag har glömt men oftast är det något som inte är av betydelse. Med raska steg går jag ned för trappan och kryper in i mitt egna krypin. Ett krypin som rullar genom tid och rum utan att se sig om. Det luktar nytt och det är idag över ett år sedan jag befann mig i samma situation. Här befinner jag mig ensam och med folket där nere och utanför. Men nu börjar resan. Nu startar det, från att varit tyst som i grav vrider det sig under mig och mullrar till. Nu i 30 min är allt detta mitt... Det är bara jag .... och ni, fast inte ni med mig utan jag med er. Det är jag som har kontrollen även om det känns som jag är ovan med det. 

Med ett suss och ett virr startar musiken... och nu börjar  scenlamporna blinka i 3-takt, 4-takt och ibland något mitt e mellan...  Det är något bekant och något jag känner har rört vid förut. Jag tar ett djupt andetag och är tyst en sekund... 

Jag öppnar ögonen och stroben slår nu fortare i mina ögonen. Nu är det dax! Jag öppnar munnen och släpper ut all luft jag har i lungorna. Medan börjar mitt blod att pumpa och pulsen höjs. Det låter skit till en början med efter ett tag så befinner jag mig i en trans och ett med mig själv. Det svänger ordentligt nu... Framför mig ser jag allt utspela sig som en musikvideo med den mörka skogen och hårda skuggorna. Nu startar stroben igen och jag kommer tillbaka i verkligheten. Dax att öka tempot även fast det nu gör ont i mina stämband och fingrar...  

Vilka solon vilka taktslag jag gör!! Jag är KUNG! Om bara ni visste hur bra jag är just nu! JAG ÄR FRI! Jag är ett med det ökande solot, ett med musikvideon som svänger med de dansande skuggfigurerna. Jag är oövervinelig och en dag ska jag också släppa en skiva och ta över världen!

...Men med ett rassel och ett tjut slås nu min dröm i spillror! Tiden är ute, showen är slut... 

Jag vrider ned volymen och stänger bilmotorn. Allt som egentligen inte spelade någon roll bli nu åter igen min vardag. Men för en stund där i bilen var jag kungen och jag som ägde dig och världen... 

Dessa få minuterna får mig att gå ett år till i en värld där jag inte kan sjunga och inte hör hemma på en scen. 

Men nästa år tar jag åter scenen mellan och det mellan Arnäsvall och Bonässund. Vägen därmellan är jag fri, fri från andras och mina fördommar om livet och hur det ska levas... 

.....trust I seek and I find in you

every day for us something new

open mind for a different view

and nothing else matters

never cared for what they say

never cared for games they play

never cared for what they do

never cared for what they know

and I know

YE-YEAH!!!

Topp 5 Metallicas ”award-spelningar”

Metallica har gjort x antal uppträdanden på olika typer av galor genom åren; MTV Music Awards, Grammy awards, VH1 awards osv. Dessa uppträdanden blir alltid speciella eftersom det inte är Metallicas hemmiljö. Publiken är egentligen där för att se 50 Cent eller någon jämlike och har knappt hört hårdrock, scenen är annorlunda, ljuset är annorlunda, ljudet är annorlunda och allt som gör allt gör dessa faktorer att Metallica själva kan kännas lite obekväma och nervösa. Men det är ju detta som gör det så intressant. Nedan rankar jag mina för tillfället fem favorituppträdanden som Metallica har gjort på dessa typer av galor genom åren.
Har jag glömt något uppträdande som jag borde ha smackat med på topp 5? Kommentera!

5. Unforgiven II – 1997
Ett konstigt uppträdande men det är också därför det har fastnat. Detta är första och enda gången Metallica har spelat Unforgiven II live och det vete fan om de någonsin kommer att göra det igen. James sjunger udda med nån typ av country-stil på rösten och bandet känns allmänt väldigt obekväma med uppträdandet. Men trots att det är lamt så är det ändå fascinerande och sevärt.




4. One - 1989
Amerikanska Grammy Awards 1989. Metallica precis innan de slår igenom på allvar inför den stora massan. Och detta är nog Metallica som tuffast, dvs And Justice For All-eran. Spana in Justice-James, en klassisk look! Men James är också uppenbart lite smånervös och inleder sången på förstaversen lite tveksamt. Jasons körsång är extremt tydlig i detta klipp och DARKNESS och LANDMINE har jag aldrig hört mäktigare i något livesammanhang. Det är också uppenbart här hur mycket bättre trummis Lars brukade vara.

3. I Disappear - 2000
Drivet och energin gör detta till ett av de bästa uppträdanden som Metallica har gjort på en gala. Jason visar även här hur dominant han var live. Ett metallica i toppform. Och det låter förträffligt.



2. Fade to black 2000
Detta var Jasons sista uppträdande med Metallica och det är ju självklart detta som gör klippet så speciellt. I senare intervjuer har Jasons sagt att han redan inför detta uppträdande hade bestämt sig för att hoppa av bandet (uppträdandet är från 30 november 2000 och sen hoppade han av officiellt i mitten av januari 2001 om jag minns rätt). Han höll sig för sig själv under galans gång och saknas på de tagna bandbilderna. Han har också berättat att tårarna rann nerför kinden under uppträdandets gång. Heavy shit. Jason Newsted spöar på många sätt Rob live med sin passionerade spelstil, aggressivitet, headbangande och sång.




1. Last Caress och So What - 1996
Jag nämnde detta uppträdande i november månad men självklart måste jag lägga upp det även i detta inlägg eftersom det helt enkelt är, utan tvekan, det tuffaste uppträdandet Metallica har gjort på någon gala genom tiderna. Bandet hade sagt att de skulle spela sin senaste singel King Nothing live men sekunderna innan de går ut på scenen så bestämmer de sig för att vara jävliga och istället spela de klassiska cover-låtarna Last Caress och So What. Och de avslutar med att slänga ner micken och vräka ner trumsetet.

I Ozzys fotspår

En suverän artikel att läsa om ni har missat. DN har åkt till Birminghamförorten Aston och känt av atmosfären där Black Sabbath-gubbarna en gång växte upp och startade sin karriär.

Det är kanske denna stad vi ska ha som destination för nästa "Waste"-resa? Vad passar liksom bättre än att resa till stället där hårdrocken skapades?

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2198&a=863747

The thing that should not be...

Människans natur är sjuk. Hela hennes uppenbarelse vilar på villfarelser och illusioner. Hon tror på något som kallas för rättvisa, men rättvisan är alltid subjektiv och tar sig uttryck som naiva önskedrömmar. Människan kommer att förgöra sigsjälv så småningom, men innan hon nått dit så kommer hon att föda än mer lidande än vad livet i sig självt har att erbjuda.

Kanske lycka må finnas hos den som inte är medveten om orsak och verkan, som finner sig i hur de sociala konstruktionerna tar sig uttryck och som inte frågar sig varför hon lever som hon gör... kanske finnes lyckan hos den som har turen att genom livet berusa sig med lust och slutligen lyckas dö i denna, men detta må snarare vara undantag än regel. På sin dödsbädd räddas hon dock bara av lögn eller förnekelse kring hennes natur.

Lycklig är den som finner lögnen rofylld och trygg.

Livet är en skola som lär oss att vi kommer att dö.
Måtte vi bara få känna att det var värt allt lidande.

Kärleken är den bästa berusningen och vägen till lycka, under förutsättning att den får leva besvarad. Om inte är bara instinkten till självbevarande en värre förbannelse.

Illusionen av att alla individuellt är sin egen lyckas smed är en förrädisk dimma som lagt sig över vår förmåga att se att vi måste hjälpa varandra tillsammans för att göra våra liv så uthärdliga som möjligt. Våra livsöden är smärtsamt sammanbundna med varandra. Föga förvånande är vi dock slavar i ett tortyrredskap som kallas för entreprenörskap. Denna innebörd som besudlar våra tragiska liv och på ett ångestframkallande vis skjuter vårt varande i sank. Det måtte finnas lindrigare alternativ till att leva livet än i entreprenadens diaboliska tecken.

Hat grundar sig alltid i misantropi, och ett dolt självförakt i synnerhet. Hatet är en tydlig indikator på att vår fria vilja är en illusion, genom att vara en effekt av att vi känner tendenser av den determinerade värld vi lever i, en värld utom vår kontroll. Sanningen är att vi inte har någon kontroll. Detta är ytterligare en villfarelse som stödjer tanken om att man är sin egen lyckas smed. Måtte determinationen ta en annan vändning till en mer behaglig resa för mänskligheten mot den oundvikliga döden.

I mitt stilla sinne där solen slocknat ut
finns du i mitt minne, en dröm som tagit slut
Meningen med livet var en vacker illusion
och allt jag tog för givet har nått sin slutstation

Det ständigt pågående tortyrmaskineriet kommer trots detta att fortsätta att gå, tills dess att människan är utrotad.

Må hon stilla somna in och aldrig vakna igen.

Färne Introduserar taggar...

Hej bloggvänner,

Ja som sagt smackebonk-bloggen har nu börjat få några år på nacken och vi har hunnit klämt iväg 728 inlägg!

Men med dessa mängder har jag insett att det är omöjligt att söka i den om man vill läsa gamla grejer. Nu när jag tänkte köra igång Gore-kvällarna så vill jag ju att man ska kunna se film-inläggen separat och på det sättet få lite mer känsla i det hela. Så jag funderade lite och insåg att vi skriver ofta om samma saker och kan lätt dela upp vår blogg i några kategorier. Detta gör vi genom att tagga våra inlägg med såkallade "etiketter" som det så fint heter på svenska. Jag har gjort några förslag, vilka syns bland våra taggade inlägg. Förslagen är Musik, Film, Spel (ev TV-spel tagg) Sport... Funderar ävenpå någon rolig kategori.

Taggarna har # (brädgård) framför sig för att skilja sig från våra personliga taggar (angivet med namn).

Skulle vara så ballt om vi hade lite kategorier i bloggen, det skulle ge mer interaktivitet och troligen även mer läsare som nishar vad de vill läsa.

Har ni något tips på fler taggar? Någon för flumsnack? vardagligsnack?

Att tagga om går rätt fort.. Det kan man göra via admin menyn.. göra flera inlägg samtidigt osv.

Som sagt lite feedback här vore bra!

Skadeglädje är den bästa glädjen

YOU TUBE FINNS NU I HD (720p)

Ja vad säger ni men nu har You Tube blivit HD kompatibel! Kolla in dessa klipp nedan i full skärm och inse hur coolt det är! Nu jävlar går det att se musikvideos hemma på projjen! ;p

Varför inte kolla på NIN i HD!

Se i HD: http://www.youtube.com/watch?v=4mj-r2BCuqY&fmt=22

Eller varför inte SOAD? (fanns bara länk tyvärr)

Kolla i HD: http://www.youtube.com/watch?v=c3GX9ZLS170&fmt=22

Om man vill se nått annat trevligt kan man ju alltid kolla in Bennys rullar ;-p. *ASG*

Kolla i HD: http://www.youtube.com/watch?v=yFQZJ3m3rhA&fmt=22

GH: ’Tallica - pt.II

Musiktips - Spylacopa

En av de senaste "supergrupperna" med medlemmar från bl.a. DEP och Isis.

myspace.com/spylacopa

last.fm/music/Spylacopa

Undrar du vad Spylacopa betyder så testa att läsa det baklänges.

Den första vetenskapliga artikeln jag har läst frivilligt

Head and neck injury risks in heavy metal: head bangers stuck between rock and a hard bass

Stockholm 2007. En hyllning till en av de största.

Bye, Bye, Krizan

Äntligen! Det vi här hemma i Modo-soffan har ropat efter sedan i oktober har äntligen inträffat. Karol Krizan har fått sparken! Hur skönt som helst.

Hela säsongen tycker jag, med många andra, att han sett oengagerad och slö ut. ”Han har kört sitt eget race och gjort sig omöjlig i föreningen, säger Holmberg vidare. Dessutom har han sagt att han vill lämna föreningen och det har naturligtvis inte förbättrat situationen som sådan. Vi kan bara inte acceptera saker som skett.”, säger sportchef Erik Holmberg på modohockey.se. Det om något är ju ett bevis på att han inte haft den rätta inställningen.

Men för det så hatar jag ju inte Krizan på något sätt, snarare tvärtemot. Han är förmodligen den bästa målvakten vi har haft i Modo Hockey. Men som sagt, den senaste tiden har han ju uppenbarligen inte trivts i Modo eller för den delen spelat lika bra som vi är vana att se honom. Därför är det ju bättre att Modo och Krizan nu går skiljda vägar. Något som enligt mig inte är en dag för tidigt.

Skulle vilja dra på han en smäll!

MoDo-RÖV!

Om blickar kunde döda

Angelina Jolie
100 x 81 cm

GH: ’Tallica

Så var det då dags att äntligen införskaffa och börja lira det dära Guitar Hero som är så populärt. Se om det är så kul helt enkelt.

Rätt tråkigt val av Metallica-låtar ändå tycker jag. Vart är Blackened? Och Battery? Dyers Eve? Fade to Black? Skitsamma, det blir hur fränt som helst ändå.

Enter Sandman
For Whom The Bell Tolls
Fuel
Hit The Lights
King Nothing
Master of Puppets
No Leaf Clover
Nothing Else Matters
Sad But True
The Unforgiven
Wherever I May Roam

+ en Aftonbladet-artikel för er som inte redan har sett:

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/recensioner/spelnytt/article3995779.ab

Het har klippt sig

Hej,

Igår såg James ut såhär:


Jag hade ju hoppats lite grann att han skulle spara ut håret lite mer så att det skulle växa lika långt som han hade 99. Men så blev ju inte fallet. Idag har han klippt sig och ser numera ut såhär:

Vad tycker ni? Var det rätt att klippa sig? Jag tycker att det hade varit ballt att fortsätta spara ut håret trots att han är typ 69 bast men samtidigt gillar jag den nya frillan. Den känns jävligt mycket James 2000. Han ser lite yngre ut. Lite mer hip. Eller hur?

Jag är lite full. Gonatt.

Sex Action!

Häftiga bilder

Riktigt häftiga bilder från ryssland tagit med väldigt lång exponering så att folkmassorna som rör sig ser ut som rökmoln.

http://www.alexeytitarenko.com/city17.html

Promenera i Stockholm, på nätet.

Jag fick detta tips från Shake (ni vet killen som är en flitig bloggare på denna blogg med hela fyra stycken inlägg!)

Gå in på www.hitta.se/gatubild och klicka dig omkring i Stockholms innerstad! Faktiskt hur häftigt som helst. Alla gator funkar inte till 100 % ännu och det verkar vara på betanivå men jag antar att det kommer att byggas ut med fler städer framöver. Det är bl a kul att spana in alla människor som har blivit ”förevigade” genom detta. Bland annat hittar man den här balla snubben:

Mycket tufft som sagt. Seså, sätt nu igång och promenera runt på Stockholms gator! The future is here.

Darrell Lance "Dimebag" Abbott 1966/08/20 - 2004/12/08 R.I.P

Igår var det fyra år sedan Dimebag Darrell blev ihjälskjuten på scen. Lika sjukt nu som då. Han ska bli hedrad för all framtid.

Jag bildgooglade på "dimebag" och fann denna bild på den 9:e sidan. Det tycker jag är häftigt.

Och så en bild som visar Dimebag som vi vill komma ihåg honom; full i fan, rött skägg, coola gitarrer och brudar.


Gör nu detta: välj en Panteralåt och lyssna på den. Smacka sen ner en kommentar om vilken låt ni valde och gärna varför. Själv lyssnar jag just nu på Hollow. Sentimental och vacker, och tung som fan.

Jag råder er att börja i tid

Det är under denna tid på året som denna blogg är som mest intressant. Det är i dessa tider (snart iaf) som vi lägger upp våra listor; årets bästa skivor, årets bästa spel, årets bästa fyllor, årets bästa konserter, årets bästa mammor osv. Om vi koncentrerar oss på årets skivor så är mitt tips att ni redan nu börjar att spåna på den listan. För det är ett jävla jobb. Jag satt nu och skrev upp alla de skivor som är kvalificerade för årets skivor och kom snabbt upp i 30 skivor. Fy fan. Och det är många som jag måste lyssna in mig mer på för att kunna sätta en korrekt listplacering. Jag kommer att, precis som förra året, göra en topp 15 + en massa bubblare och garanterat någon eller några årets besvikelser. Plats #1 är väl ganska given för oss alla (förutom för Swooz’n då) men i övrigt kommer det att bli spännande! Och det är jäkligt bra också med sådana här listor för då får man oftast en massa skivtips.

Börja i tid!

Ps. Gammfarsan - hip-snopp är förbjudet i år! Ds.

Resistance: Fall of Man

En skrämmande jävel.

Så har jag klarat detta spel. Jag köpte det billigt och ville lira det mest för att det var en av release-titlarna till ps3, och att tvåan kommer nu (som har fått rätt bra betyg) som jag kanske blir sugen på att skaffa någon gång (och då måste man ju ha lirat ettan) samt för att… det var billigt.

Handlingen är spännande. Året är 1951 och ett utomjordisk virus, s k Chimera, har slagit ut stora delar av världen. I rollen som sergeant Nathan Hale är man medlem i en amerikansk styrka som ska bistå att befria England från Chimera-rasen. Det går åt skogen och hela styrkan slås i spillror. Enda överlevande är såklart Hale som själv har blivit infekterad men istället för att hamna i koma och bli en Chimera själv så har han fått några av dess egenskaper, såsom att läka fort osv. Sedan kämpar man sig långsamt framåt i de engelska städerna för att försöka stoppa Chimera.



Sgt. Nathan Hale - en hård jävel

Spelet är ett s k science fiction first-person shooter och jag har väl varit rätt tveksam till att spela s k FPS på ps3 eftersom man inte har samma kontroll som man har när man sitter med en mus och tangenbord till PC. Men det är också det som är charmen, att inte ha full kontroll, ty när man sitter på sin PC så är man nästan lite för duktig. Men när man spelar med en ps3-kontroll så blir det nästan lite mer ”äkta”. I like it.

Spelet har två år på nacken och visst märks det. Man kan klassa det som ett helt godkänt lir men det känns ofta som en sämre kopia på många andra spel. Framförallt Half-life 2 har det snotts extremt mycket ifrån men även Call of Duty. Men jag gillar blandningen mellan science fiction och andra världskriget. Alien-byggnader i ett snöigt, kallt och söndersprängt London är tufft. Och jag gillar också den hyfsade variationen på vapnen, där det är Chimeravapnen som är de mest underhållande. Spelet blir också tuffare ju längre man kommer i spelet eftersom man kommer längre och längre in i Chimerarasens ”bebyggelse”. En snygg detalj är också berättarrösten som mellan varje bana berättar vad som händer runt omkring samtidigt som det varvas med stämningshöjande svart-vita bilder som osar ”andra världskrig”.

Det ska bli intressant att se hur mycket bättre Resistance 2 är. Men mest blir jag dock sugen på att spela Half-life 2 igen.


En ytterst farlig jävel

All Nightmare Long - musikvideon!

Jag har sett den tre gånger nu och vad kan man säga? Det är definitivt Metallicas mest originella video sen One. Creepy. Och konstig. Jag både gillar den skarpt och det motsatta. Men den funkar. Passar perfekt in på Nightmare-temat med sådan old school-skräck. Jag sätter en miljard på att Kirk har haft ett finger med i det hela. Speciellt efter hans video-babble om ryska old school-filmer. Metallica!

Watch it:



Eller i lite bättre kvalla:
http://www.metallica.com/index.asp?item=601688

http://www.onedayasalion.org/

Vad vill du uppnå, Vad är ditt mål?

Hittade detta bland lite papper jag hade hemma. Tyckte detta var ett bra tillägg till att ta till sig nu när man funderar på livet efter sitt jobb. 

Det hela handlar om hur man ska trimma sin förmåga att uppnå sina mål. 

Var lite av en tankeställare så att säga =) Det går att applicera på det mesta i livet. Allt från förhållande till arbete..

VAD VILL DU UPPNÅ, VAD ÄR DITT MÅL?

- Vad vill du göra/förändra/uppnå mer exakt?

- När vill du ha uppnått målet?

- Vad skulle det betyda för dig att uppnå ditt mål?

- Hur vill du känna dig när du har uppnått ditt mål?

- Vad är det som har hindrat dig hittills?

- Hur behöver du tänka för att uppnå ditt mål?

- Hur skulle en person som är övertygad om ett positivt resultat agera?

-  Har du lyckas med något liknande tidigare - Vad lärde du dig den gången som du kan ha nytta av nu?

- Vilka av dina starka sidor får du användning för här?

- Vad behöver du tillföra för resurser för att nå ditt mål?

- Vad kan du göra redan idag för att komma närmare ditt mål? Steg 1?

- Vad är ditt nästa steg?

- Finns det något mer du kan göra?

- Hur vet du när du är på rätt väg?

- Är ditt mål bra för hela din livssituation?

- Vad kan du göra för att ha roligt och må bra under tiden?

Persson och Bush har något gemensamt...

En bild säger mer än 1000 ord!

...mer än tusen ord

Underbar bild. Blir glad av den.

[Wiki] A splatter film or gore film is a...

type of horror film that deliberately focuses on graphic portrayals of gore and graphic violence. These films, through the use of special effects and excessive blood and guts, tend to display an overt interest in the vulnerability of the human body and the theatricality of its mutilation. Due to their willingness to portray images society might consider shocking, splatter films share some ideological grounds with the transgressive art movement. The term "splatter cinema" was coined by George A. Romero to describe his film Dawn of the Dead, though Dawn of the Dead is generally considered by critics to have higher aspirations, such as social commentary, than to be simply exploitative for its own sake.^[1]

The combination of graphic violence and sexually suggestive imagery in some films has been labeled "torture porn" or "gorno" (a portmanteau of "gore" and "porno").^[2] By contrast, in films such as Braindead, the gore is sometimes so excessive that it becomes a comedic device.

Characteristics

Splatter films, according to film critic Michael Arnzen, "self-consciously revel in the special effects of gore as an artform."^[3] Where typical horror films deal with fear of the unknown, the supernatural, the dark, and so on, the impetus for fear in a splatter film comes from physical destruction of the body. There is also an emphasis on visuals, style and technique, including hyperactive camerawork. Where most horror films have a tendency to re-establish the social and moral order with good triumphing over evil, splatter films thrive on a lack of plot and order. Arnzen argues that "the spectacle of violence replaces any pretentions to narrative structure, because gore is the only part of the film that is reliably consistent."^[3] These films also feature fragmented narratives and direction, including "manic montages full of subject camera movement...cross-cuttings from hunted to hunter, and ominous juxtapositions and contrasts."^[3] As a result, not only are the characters fragmented, so is the audience.

---------------------------

JA så säger Wikipedia om denna genre =)

En bild tagen från Cannibal Holocast...

...och en anna bild tagen från filmen Ichi the Killer..

Färnebio goes GORE?

Denna recension nedan om filmen Man bites Dog gjorde jag och Sami gjorde för ett år sedan när vi tänkte börja blogga om filmer som sticker ut från den normala filmgenrerna. Vi hade som mål att se chockande filmer med mycket blod,sex och övervåld som tema. Detta med gore och splatter-tema. Gärna japanskt och zombie var på vår lista. Vi plöjde en hel del sjuka filmer. Tänkte att vi nu kunde återuppta detta som jag och sami startade men aldrig slutföljde. Har nu köpt Dario Argentos feta gore-box som passar mycket bra i detta tema. Så vad säger ni om att gära Färnebion varannan gång till nått lite mer speciellt.. lite mer sjukt och lite mer intellektuellt?

Dario Argento Boxen innehåller klassikerna:
Cat nine tails (6.5/10 på imdb)



The bird with the crystal plumage (7.1/10 på imdb)


An eye for horror (7.0/10 på imdb)


The wax mask (5.5/10 på imdb)



The phantom of the opera (4.0/10 på imdb)



The stendal syndrome (5.9/10 på imdb)



Phenomena (6.8/10 på imdb)



Susperia (7.3/10 på imdb)


Tenebree (unsane) (7.2/10 på imdb)

Först av på stapeln blir Susperia...

Ni bör vara medveten om att ni inte kan vara äckelmagade eller ha svårt för chockande scener. För det är just detta med att se ett steg förbi hollywood och in i den udda och sjuka filmvärlden vi ska gå in i här är det tänkt. Sedan får ni vara beredd på att se grymt mycekt skitfilmer också. Men det bästa är att det är sjukt jälva kul att recensera dem! ;-)

Man eller mus, båda är välkommna att titta på Gore i mitt hus?

MAN BITES DOG

Titel: Man bites dog
År: 1992
Land: Belgien
Regi/skådespelare: Remy Belvaux, Andre Bonzel, Benoit Poelvoorde
Längd: 95 min

“.What´s your wife´s name? I like to know a woman before making her come”

Ett filmteam bestämmer sig för att följa en massmördares vardag och dokumentera hans gärningar, men även hans mer vardagliga privatliv för att även återspegla en komplex bild av personen bakom fasaden. Men ju längre in i filmen de kommer, ju mer avtrubbade blir de och börjar sakta själva medverka i dåden.

Man bites dog är lite av en solskenshistoria kan man säga. Tre belgiska filmstudenter bestämmer sig en dag för att göra en svart/vit film tillsammans med en budget på ynka $15000. Hopplöst projekt kan tyckas, men filmen blir en succé som bla vinner inte mindre än 3 utmärkelser på Cannes-festivalen 1992. Personligen så är jag sällan någon större beundrare av filmer som kritiker-kåren skrikit sig hesa av beundran för, men undantag finns alltid.

Handlingen skildras som sagt helt i svart/vit. I min mening ett mycket bra val. Den tidvis tafatta kamerahanteringen/ljudupptagningen bidrar också i högsta grad till att skildra händelserna på ett påträngande och verkligt sätt. Man blir berörd av filmen på ett helt annat sätt än om det skulle ha varit en snygg färgproduktion.

Man ska ha klart för sig att detta är en komedi i första hand. Filmen skildrar en gravt sjuk människa som har tappat all form av moral, värderingar eller självkritik för den delen (även om han emot slutet av filmen ifrågasätter sin ”förmåga”). Som tittare så får man ta ett ställningstagande, som ofta i svarta komedier, om det verkligen är ok att avverka skratt efter skratt åt det ena bestialiska mordet efter det andra…
Men oj så seriös och kostymgrå jag framställer mig nu. Självklart är det fritt fram att glädjas åt denna morbida skildring!! Allt ifrån spontana mordimpulser, hans inlägg om hur han faktiskt hjälper ett belastat samhälle, till de helt patetiska dikterna som han serverar filmteamet vare sig de vill eller inte. Iaf, det är en komedi i första hand. Men var så säker, här serveras det blod, sex och övervåld i kubik!

Det är faktiskt just relationen mellan massmördaren och filmteamet som gör denna film riktigt intressant. Bara utgångstanken på att man ska göra en riktig film om en massmördare framkallar en rad frågor som man bör ställa sig. Trotsallt, att beblanda sig med en person som sällan tänker efter två gånger innan han skjuter, knivhugger, stryper etc en helt främmande människa på öppen gata, är kanske ett beslut som man bör överväga ett par gånger extra.



Kanske lika bra att få detta klargjort på en gång; detta är en av mina absoluta favoritfilmer genom tiderna. Den mörka komiken är fullkomligt fenomenal och man kan omöjligt värja sig ifrån den.
När det gäller vår rankinglista ovan så finns det gott om både blod och våld. Sex-biten är det dock sämre med (frivillig sex åtminstone), men inte ska det dra ner helheltsintrycket allt för mycket,. Rekommenderas varmt!

Blod ********

Sex **

Övervåld ********

Summa *********

Joy Division - Control

Just nu så är jag inne i hösten, det gotiska mörkret och den elektroniska belysningens tid. Just nu så lyssnar jag mest på Joy Division, Skinny Puppy och The Sisters of Mercy. Musiken passar så bra till denna ruggiga tid! Men för er som kanske aldrig egentligen dragits till denna musik så rekommenderar jag er att se filmen Control som skildrar Ian Curtis liv och Joy Division. En förbannat bra film gjord av en förbanant bra fotograf som lagt grunden till mycket inom musikens värld. JA vem annars om inte självaste Anton Corbin (http://www.corbijn.co.uk/).

Hur som helst är det bara att se filmen och förgrundas hur jävla bra den är och hur fantastiskt bra gjord den är! Sam Riley som som spelar Ian Curtis är grymt lik och spelar ruggigt bra denna roll!

Kolla bara in detta klipp från filmen...



och jämför den med orginalet!





Denna film har 7.9/10 på IMDB och jag själv ger den 10/10! Se den nu och var fan inte rädd för svart och vitt!



ps. Ians dansmoves påminner mig om Shake av någon anledning. =p ds.

Chinese Democracy

Ja då kom den tillslut då. Världes dyraste och mest försenade platta. Jag har lyssnat på den rätt intensivt i några dagar och jag gillar den. Jävligt mycket till och med. Säga vad man vill om Axl Rose. Han påstås vara en diktator. Han påstås ha storhetsvansinne, vara envis, egoistisk och så vidare. Han är även en sjujävla sångare med en röst få når upp till. Kan kan väl på rak arm bara nämna en sångare som har en röst som tilltalar mig mer och han lever tyvärr inte längre. Han är även en musiker utav guds nåde. Han kan fortfarande skapa musik som får mig att tappa hakan fullständigt. Sen att hans storhestvansinne jagat bort alla orginalmedlemmar från bandet kanske är beglagligt. Det kanske rent av är tragiskt men när jag lyssnar på Chinese Democracy så kan jag väl inte direkt påstå att jag saknar Slash, Izzy, Duff, eller Alder (eller Matt).

Chinese Democracy... Plattan har nästan blivit ett skämt i musikbranchen men jag undrar egentligen vem som skrattar mest nu. Jag har iof inte läst så många recensioner annat än att Rolling Stone gav den 4/5 och någonstans får jag känslan av att det är Axl som skrattar mest, och högst. Som vanligt kanske man skulle kunna säga. Nåväl, nog om det.

Hur är den då? Plattan alltså. Ja, ni som förvänar er en ny Appetite for Destruction eller en Use You Illusions III kan sluta hoppas, eller börja lyssna på ACDC. Det här är något helt annat och det är exakt vad jag vill ha. Visst finns det saker som påminner om tidigare verk men det allra mesta känns nytt. Helt nytt dessutom. Det känns verligen som om jag aldrig någonsin hört det här, eller nått liknande tidigare. Vilket är skönt och exakt vad jag vill känna när jag lyssnar på en ny platta.

Sången är helt briljant. Axl rose briljerar verkligen här och gitarrspelet är väldigt intressant, om ni utsäktar ordvalet. Jag skulle väl kunna sträcka mig så långt som att det är mer intressant och spännande på den här plattan än vad det är på tex Use Your Illusions - skivorna. Sen har det väl medverkat ett antal gitarrister på den här skivan. Sex stycken om jag inte minns helt fel. Man behöver i alla fall inte färdas långt ner i låtlistan innan man hittar exempel på tunga och riviga gitarrer som får håret på min kropp att resa sig. Första spåret och tillika titelspåret räcker. Robin Finck och Bucket-head, jag kysser marken ni går på. You do rock and I fucking salute you!

Axl och CO har även tagit in en hel del oväntade element i den här skivan. Den akustiska 12-strängaren i låten "If The World", som även har en liten hip-hop-influerad rytm. Låten är både lätt och tung på samma gång. Både mjuk och oerhört hård. Vad än herr Rose gjort under de senaste 14 åren så kan man ju inte anklaga honom för att ha hållit sig isolerad från musiken i alla fall. Det finns så mycket mer och jag upptäcker nya saker hela tiden. Nya låtar som blir mina favoriter och det är nästan svårt att sammanfatta skivan på ett vettigt sätt. Svårt att beskriva den. Ni får helt enkelt ta och lyssna själva. Det jag defintivt kan säga är att skivan känns enormt homogen. Ingen låt faller ur ramen. Allt har ett sammanhang och de 14 spåren kompleterar varandra perfekt och skapar det jag vill kalla årets mest spännande skiva. Kanske till och med en av de mest spännande rock-plattor jag någonsin lyssnat på