Plötsligt händer det.

Är det inte så de säger i den där ytterst dryga triss-reklamen? Något fint och oväntat händer diverse löst folk. Det är lite så det känns här nu. Musikpeppen är galen. Svenke sitter på en buss påväg hit (ett trasigt tåg snackas det om) och vi ska snart se Dillinger Escape Plan. Jobbless som jag är så surfade jag in på KB:s hemsida för att se vad mer det bjuds på i denna Rockbuffé de skapat för våren 2007.


Plötsligt händer det.


Jonathan Davis spelar på KB i Maj. Davis i lilla KB. Davis från mitt kära KoRn ska lira i en lokal som känns mindre än hans egen turnébuss i vanliga fall. Det är fucked upp och det är fan i mig ett tillfälle jag inte får missa, om jag så måste sälja min högra näve!
Senast jag såg Jonathan Davis var med KoRn förra året på Rock am Ring. Då framför uppskattningsvis 70.000 personer. Nu ska jag se karln på en scen stor som mitt kök och tillsammans med ett hundratal andra personer. Kontrasterna är slående. Peppen är stor!

All you need is a friend, JD and a gun!

... världens bästa textrad signerat världens tuffaste vilande rockband - Dirty Mischief. En utmärkt textrad som jag skulle vilja skriva om till "allt du behöver är en vän, Guinness och en hockeymatch!".

Vardagarna är oftast ganska tråkiga. Ni vet, man kommer hem från jobbet och är seg som fan. Halvslumrar framför tv:n. Käkar nån smaklös middag, ser nån tv-serie och sen är det läggdags. Boring boring, same shit, dag efter dag. I mitt lyxiga liv som MODOit ser det dock helt annorlunda ut. I princip två ggr/veckan under den gråa arbetsveckan är det total spänning i tillvaron eftersom MODO spelar. Jag kan medge att jag inte alls är lika flitig besökare i Swedbank Arena denna säsong, det har att göra med att jag inte får med mig någon. Tidigare har ju Svaneby stått för fordon och då har det gått betydligt bättre (dock ska jag vara på plats på lördag har jag tänkt!). Istället ser jag i princip varje match hemma hos Nordin. Det har varit tradition nu två säsonger i rad och det är perfekt. Först och främst är det jag och Nordin som ser matchen. Nordins kombo Henrik brukar oftast kika på matchen och sen brukar hans brorsa och dennes polargäng vara där också, dock inte lika frekvent som tidigare. Lite annat löst folk kan komma och gå också. Kriz, den stjärten, hänger i princip aldrig på den tråkmånsen.

Men det handlar om sammanhållning. Och det gäller att släppa fram ilskan, glädjen och adrenailet 100 % varje match. Då är det kung. Det är också kung när Nordin bjuder på käk som han gjorde i tisdags då det blev fingrillade lyxburgare och jag bjöd på Guinness. Matchen vann MODO efter att Salle hade avgjort matchen i sudden när det återstod en sekund av matchen. Det, mina damer och herrar, är roligt det. Ikväll bjuder Nordin på revbensspjäll och jag bjuder än en gång på drickat från systemet. Guinness passar bäst och är en tradition. Och ikväll behövs den goda bärsen för att man inte ska flippa totalt på grisarna från Jönköping; Ledin och Jämtin.

Såå.. ni stackare som inte upptäckt spänningen och glädjen med Hockey och de känslor som Örnsköldsviks stoltaste idrottsmän erbjuder - skärp er! Och utveckla vardagen till något spännande!

Vad är kopplingen mellan Guinness World Records och Guinness Ölen förresten?

Glass, glass, glass i stora lass, lass, lass…

Som några av er säkert vet gillar jag att laga mat, baka och dylikt. Är ganska bra på det också om jag får säga dets själv.

Men även om jag kan uträtta underverk med mina händer så står det ibland still i huvudet och då är det bra att ha en kokbok att bläddra i. Egentligen är jag emot kokböcker, mest för att jag tycker det är roligare att improvisera, men de funkar finfint som inspirationskälla.

Under årens lopp har jag samlat på mig ett antal kokböcker och igår inhandlades det senaste tillskottet i samlingen: Glass – Läckert för lediga dagar. Min första bok med bara desserter och jag är mer än nöjd med den. Rikligt med snygga illustrationer, som gör att man vill prova varje recept nu-nu, samt en riktigt bra blandning av smaker.

För er som inte redan visste det är hemmagjord glass jättegott och i princip omöjligt att misslyckas med. Om du ska bjuda flickvännen eller en dejt på middag, gör en hemmagjord glassefterrätt. För om du till exempel ställer fram en hallon-amarettobomb till efterrätt spelar det ingen roll hur huvudrätten smakade. Eller hur?

Skulle du mot förmodan misslyckas med glassen/sorben kommer jag att vara den förste att peka finger och kalla dig för en sopa.

I don’t wanna sleep...

… with sophisticated ladies. Only deadbeats, ooonly deadbeats!

Haha, sitter på skolan och lyssnar på Hardcore Superstars senaste platta (Dreamin' In A Casket) och tänker tillbaka på mitt uttalande i lördags. Passar ganska bra ihop med den här låten.

Karaokesången #1

'Tallica Update!

De senaste bilderna från Metclub kändes som ett steg bakåt för färdigställandet av skivan. Bilden, som ni ser nedan, visar en Papa Het spelandes gitarr (ny gitarr!). Och det tyder ju på att de inte alls är klar med instrumenten (som man kunde tolka det tidigare när James lade sång ty det brukar vara det sista dom gör innan det är dags att mixa skiten).

Jag vet dock varför det tar tid för dom. De spelar nämligen Wii. 50 % av dagen är studioinspelningen och 50 % gäller Wii Sports (som ni kan se på bilden nedan).

Good news (eller spännande news beroende hur man säger.. fast egentligen borde jag döpa det till God News eftersom det är just det vad det handlar om - gudar) är att det första förbandet är släppt till två spelningar, nämligen Polen- och Tjeckien-spelningen. Vilket är detta förband då? Är det Bullet For My Valentine? Näe tokfan. Är det HIM? Skärp dig. Såhär ligger det till: Lars och en viss Robert Flynn kom så bra överens på efterfesten efter Wembleyspelningen i somras så Lars bjöd helt enkelt in MH att spela med Metallica igen. Är detta coolt? Ja, det är jävligt coolt. Metallica med Machine Head som förband är fruktansvärt coolt och mäktigt och plötsligt känns Prag som ett väldigt coolt Metallica-alternativ denna sommar. Metallica + Machine Head! Fattar ni? Hepp. då gör jag ett häftigt kollage här:

Återupplev världens bästa konsert 2007!

Trots att jag är överlägset den meste bloggaren på denna flum-blogg så är jag fruktansvärt seg på att lägga upp mina 2007-listor. Jag kan dock säga att de är halvskrivna, och då tänker jag på 2007 års bästa skivor samt 2007 års bästa konserter.

Jag kan dock redan nu, helt jävla exklusivt för hela världen, avslöja 2007 års bästa konsert enligt mig själv. Det är skitsamma egentligen, ty ni som känner mig vet nog att denna konsert skulle komma på förstaplats så som jag har pratat om den.

26 juni 2007, på Debaser Medis, spelade Neurosis en av sina få spelningar 2007. Den var magisk på alla möjliga sätt och är det hårdaste jag har upplevt i live-sammanhang alla kategorier. Ni, vanliga dödliga som inte var där, får nu möjligheten att uppleva detta vidunder till liveband genom att lyssna på P3 Rock ikväll. För att tydliggöra ytterligare hur fett detta kommer att vara så smackar jag in P3 lives beskrivning här nedan.

"Torsdag 21 februari
Mästarna på extrem, blytung och dynamisk metal gjorde en mycket exklusiv spelning i Stockholm i juni 2007. Den stilbildande sextetten från Bay Area i Kaliforninen har turnérat väldigt lite de senaste åren och istället varit mer engagerade i det kreativa arbetet i studion. Det har resulterat i en rad intressanta samarbeten, soloalbum och till slut, uppföljaren till 2004 års ”The Eye of Every Storm”, albumet ”Given To The Rising”. Återigen mästerligt producerat av Steve Albini.

Live är Neurosis rena naturkraften. Dom bygger upp mörka avvaktande stämningar som erupterar i psykotiska orkaner av frustrerade gitarriff, massiva trummor och primala avgrundsvrål. Kraften tar nästan andan ur en. Det är vackert och brutalt på samma gång. Bakom bandet visas projektioner som är en viktig del av deras framträdanden. Det är Josh Graham (tidigare i Red Sparowes, numera i A Storm of Light) som står för det visuella uttrycket.

P3 Live spelade in kvällens konsert på Debaser Medis i Stockholm i juni 2007. Det var knökfullt, värmen var tropisk och stämningen förväntansfull... Men alla förväntningar infriades och det blev en kväll vi sent kommer glömma."

Jag dör!

Bad Religion, Chris Cornell, Danko Jones, Disturbed, In Flames, Incubus, Jonathan Davis, Metallica, Motörhead, Opeth, Queens Of The Stone Age, Rage Against The Machine, Serj Tankian, The Cavalera Conspiracy, The Hellacopters, The Prodigy,

Jag dör! Och på måndag köper vi biljett!

Tidsfördriv pt.I

Enda sedan Marie åkte till Stockholm för att göra sitt ex-jobb har jag haft det ganska ensamt här hemma. Henrik och Jennie börjar jobba klockan sju så de går och lägger sig tidigt på kvällarna och kommer oftast hem strax efter klockan 17:00. Henrik brukar i och för sig hålla sig uppe till klockan 23:00 men då har jag fortfarande ett bra tag kvar på ”arbetsdagen”. För att ha något att göra och fördriva lite av tiden bestämde jag mig för att kladda med lite färg.

James har ju hängt ensam på väggen ett bra tag så jag beslutade mig för att måla en rockchick som kan hålla honom sällskap. Men vilken rockchick är värdig att hänga bredvid James (läs Gud)? Egentligen är väl ingen det men jag har på senare tiden fattat tycke för en viss Kat Von D så hon fick bli motivet. Så när Henrik gick och la sig igår var det istället dags för mig att ta fram penslar, färg och duk…

Hon tog två Nine Inch Nails, en In Flames och en High On Fire-skiva att göra men klockan fyra i morse blev jag klar och nu väntar Kat Von D för att hängas upp på väggen.

Peppa Deppen

Jag har nyligen sett Sweeney Todd, Tim Burton´s senaste film med Johnny Depp i huvudrollen, och det var precis vad filmälskaren i mig behövde. En total kontrast till ”storfilmerna” jag har sett på tv och dvd den senaste tiden.

Storyn är simpel, en klassisk tragedi och funkar verkligen bra som filmmusikal. Om man tänker efter mer än tre sekunder så kommer man nog fram till att en relativt simpel story är ett måste för en musikal. Jag va lite skeptisk innan jag såg filmen just eftersom det är en musikal men det va det som gjorde hela filmen. Jag vet inte om det bara är "nyhetens behag", eftersom den just är en sådan kontrast mot de andra filmerna jag sett på slutet, men jag gillade den hur som helst.

Två andra, förutom Johnny Depp, som medverkar i filmen är Alan Rickman och Sacha Baron Cohen. Dessa två är mer kända som bl.a. Sheriffen av Nothingham (Robin Hood: Prince of Thieves) respektive Borat (Borat: Cultural Learnings of America for Make Benefit Glorious Nation of Kazakhstan). Framför allt Alan Rickman, som skurken Judge Turpin, är riktigt bra i den här filmen. Jag menar det finns inte många skådespelare som spelar skurk bättre än honom.

Hur som helst tycker jag att ni ska se Sweeney Todd på ett eller annat sätt.

Att påpeka det självklara.

Jonas mummlade nått om meningslösa blogginlägg och heta surfarchicks så jag tänkte att jag lika gärna kan haka på den... trenden? Fast jag ska inte skriva om surfarchicks utan om något som är lika självklart som att solken kommer lysa i morgon med.

Nine Inch Nails är ett av världens genom tiderna bästa och mest intressanta band!

Visst sticker jag ut hakan? Haha. Men det är fan lika jävla sant som det är självklart. Sitter på jobbet och fick tillfälligt nog av all Mars Volta och QUOTSA jag vadat i de senaste månaderna och tänkte att jag skulle dunka in min Mp3-ripp av Beside You In Time. Sagt och gjort! Nu sitter jag här och det slår mig igen hur fantastiskt bra det där bandet är. I alla deras hitills existerande former har de levererat på den nivå få band ens vågar drömma sig till och jag kan tydligen inte fatta hur långt upp den nivån är eftersom jag slås av deras genialiska skapelser om och om igen. Jag kan inte fatta hur bra NIN är! Det går inte!

"This is the first day of my last day" sjunger Trent och jag har gåshud.
"You know me, I hate everyone" sjunger Trent och jag säger "Ni känner mig och jag gråter för alla". Alla som inte fått uppleva detta.

Hemska tanke

Fråga: Vet ni vad det är för likhet på könssjukdomar och tjuvar?
Svar: Man kan få med dem båda hem från krogen.
Förklaring: Se nedan.

Jag ligger i tv-soffan här hemma i lägenheten och slökollar på tv-serien Californication, som TV4 har börjat sända. Om ni inte sett serien kan jag väl berätta att den handlar om den halvt misslyckade författaren Hank Moody, spelad av David Duchovny, och hans dekadenta leverne. Vill ni veta mer får ni söka upp den informationen själv.

Ikväll sänder de avsnitt nummer sex på TV4. Jag tror i alla falla att det är avsnitt sex, men sak samma. I början av avsnittet är Hank och handlar lite förnödenheter, men slutar inte för det dricka whiskey direkt ur flaskan. Bland matvarorna i affren träffar han en sexig surfartjej som frågar honom om lite råd angående hennes val av vin. ”Wine is fine, but whiskey is quicker”, säger Hank och mer eller mindre bara går därifrån. Sen möts de två i kassan och surfartjejen har inte pengar så Hank betalar hennes vin. Surfartjejen följer med honom hem, de lyssnar på Hanks LP-skivor, röker gräs…

Sen när vår kära Hank vaknar morgonen efter… Då är gitarr och skivor borta! När jag såg det fick jag till en början kalla kårar, sen blev jag förbannad och slutligen blev jag rädd. Jag blev rädd för det här är ju något som skulle kunna hända i verkligheten. Det räcker ju att man tar med fel person hem nästa gång man är på krogen…

Men jag fattar inte hur någon kan vara så jävla jävlig att man snor en persons skivor. Stjäl min TV, dvd-spelaren eller matberedaren, som faktiskt är jävligt dyr, men inte mina skivor. Från och med nu är det inte bara könssjukdomar man måste skydda sig emot, det är tjuvarna också.

Haha, det är roligt att skriva skitinlägg på bloggen. Synd bara att man aldrig får veta hur många av läsarna som inte fattar när man skämtar, är ironisk eller rent ut sagt dryg... Nej, nu missade jag premiären av In Flames ny singel på P3 Rock.

TBA of 2007

11 (Bubblare)

10

9

8

7

6

5

4

3

2

1

2007 års bästa skivor

10. Sällskapet - S/T
Inget man festar till men det fyller en annan funktion och gör det jävligt bra. Slå på det här skivan, lägg sig på sängen och njut. Jag vet inte hur jag ska beskriva Sällskapet men jag skulle vilja likna skivan med en film av Ingmar Bergman… Haha, det där va ju lite stört skrivet.


9. Foo Fighters – Echoes Silence Patience & Grace
Gil Norton är tillbaka, och med det även det Foo Fighters som jag älskar. Ösigheten är tillbaka och de lugna ”tryckarna” har fått tagit ett steg åt sidan.

Tyvärr så måste jag säga att några av låtarna på plattan inte riktigt håller högsta klass. Det är också därför plattan inte kommer högre upp på listan. Enligt mig ett steg i rätt riktning för Foo Fighters men inte riktigt en fullträff.

Ps. Please make another Probot album, mr. Gohl DS.


8. Queens Of The Stone Age – Era Vulgaris
Det tog ett tag innan jag kom in i det här albumet, som en del anser vara deras sämsta, men när det väl hade satt sig… Då insåg jag hur bra det egentligen är. Det faktum att man inte sett lika mycket från den nya plattan på MTV är ju om något ett tecken på att Era Vulgaris är en lite svårare och inte lika hitspäckad som tidigare album från gruppen.

Hitspäckat eller inte, detta är fortfarande ett av årets bästa album och kanske QUOTSA´s bästa album någonsin.


7. Kongh – Counting Heartbeats
Det är svenskt, det är tungt och det är jävligt bra. Köp skivan och njut.


6. Entombed – Serpent Saints: The Ten Amendments
En av låtskrivarna drog men Entombed lyckades ändå knåpa ihop en riktigt bra platta. Ljudet på skivan är rätt så ”billigt” men ger mig en underbar retrokänslan. Även låtarna känns lite mer primitiva än tidigare men inte på ett negativt sätt… Äh, det svänger fortfarande trots allt lika mycket som på de tidigare Entombed-plattorna och helt klart värt pengarna.


5. Nine Inch Nails – Year Zero
Jag tror faktiskt att det här albumet skulle ha fått en bättre placering om jag satt mig in i själva konceptet Year Zero samtidigt som alla andra NiN fans. Men detta är ju faktiskt en lista över årets bästa album och inte årets bästa/coolaste ”marknadsförings” koncemt.

För Year Zero är verkligen årets coolaste koncept/album, och på toppen av det en förbannat bra musikalisk prestation från allas våran Trent Reznor.


4. Down – Over The Under
Ett band som inte låter som något annat på denna jord. Down spelar Down-musik och det gör dem unika och helt underbara. Det som från början skulle vara ett sidoprojekt kom att bli ett av världens bästa, mest ösiga och coola band. Over the Under är en av de plattor som aldrig lämnat min telefon/mp3-spelare sedan den släpptes. Det är en sjukt bra platta men den hade helt enkelt för tufft motstånd för att ta sig högre upp på listan.


3. Neurosis - Given to the Rising
De Amphicoelias-tunga riffen är helt fantastiska. Jag är helt övertygad att om dinosaurier spelade musik skulle det låta som Neurosis. Det är så jävla bra! Här snackar vi verkligen om ett album och inte ett antal låtar på en cd-skiva. Men ger man albumet den tid det kräver så får man så mycket mer tillbaka som lyssnare.

Band som Burst, Cult of Luna och Kongh i alla ära men Neurosis visar verkligen att gammal är äldst. Ett måste i din skivsamling helt enkelt.


2. Machine Head – Blackening
Robert Flynn och Phil Demmel turas om att briljera på gitarrerna, Dave bankar grisskinn som aldrig förr och Adam håller ihop det hela med sitt basspel på ett briljant sätt. Låtarna är långa, men riffen och solona kokas ihop till en sådan underbar soppa att det aldrig blir tjatigt eller långtradigt. Kort och gott är det här Machine Heads mest komplexa, kanske också bästa, platta.


1. High on Fire – Death Is This Communion
Det är bara att konstatera… Matt Pike, gitarristen och främste låtskrivaren, har gjort det igen. Denna underbara blandning av metal, doom, stoner och rock som High on Fire spelar gör att man vill vrida upp volymen hela vägen till 11. Och det är där musiken verkligen hör hema. När volymen är så hög att tapeterna börjar släppa från väggen. Det är då Matt Pikes riff verkligen kommer till sin rätt, det är då de är som överlägset bäst.

Death Is This Communion är bättre än alla deras tidigare album och det säger inte lite. Enligt Matt har den nya basisten Jeffs tillfört en hel del till låtskrivandet. Och det märks verkligen. Denna platta håller en mycket högre lägsta nivå, än deras tidigare släpp, vilket gör att man aldrig vill att den ska ta slut. De instrumentala låtarna gör att lyssnaren aldrig riskerar blir less samtidigt som de smälter samman slivan på ett underbart sätt. Jag vill bara ha mer och mer av High on Fire. Meeeeeer…

Så spring till skivaffären, eller logga in på närmsta nätbutik, och köp alla High on Fire du kan komma över för det här är 2007 års bästa album. PUNKT SLUT!


2007 års bästa skivor:
1. High on Fire – Death Is This Communion
2. Machine Head – Blackening
3. Neurosis - Given to the Rising
4. Down – Over The Under
5. Nine Inch Nails – Year Zero
6. Entombed – Serpent Saints: The Ten Amendments
7. Kongh – Counting Heartbeats
8. Queens Of The Stone Age – Era Vulgaris
9. Foo Fighters – Echoes Silence Patience & Grace
10. Sällskapet - S/T

De ultimata "motsatta" coverbandnamnen

Jag sitter och tokdiggar Mustasch suveräna hitsingel från senaste plattan. Ja ni vet vilken - Double Nature. Fan vad bra den är, speciellt på riktigt hög volym i mina lurar. Baskaggeljudet är perfekt!

Och när jag sitter där så får jag en vilja att spontanstarta ett coverband som lirar Mustasch-låtar och kommer då på det perfekta namnet på detta coverband: Skägg. Man kommer in på scenen och skriker:

"HEJ! DET ÄR VI SOM ÄR SKÄGG OCH VI LIRAR MUSTASCH!"

Nordin fattar vinken och kommer med följande kontring:

"DET ÄR VI SOM ÄR UP... OCH VI LIRAR DOWN!!!"

Jag avvaktar nån minut och smackar följande:

"TJENA! DET ÄR VI SOM ÄR LIFE FROM BELOW 2079.... OCH VI LIRAR DEATH FROM ABOVE 1979!"

Nordin smackar efter en stund det fantastiska coverbandnamnet:

"DET ÄR VI SOM ÄR LOW ON WATER -

OCH VI LIRAR HIGH ON FIRE!!!"

Haha, onsdagskvällspepp!

Nu är det er tur;)

Världens tuffaste rockband inleder en konsert på världens coolaste sätt

Metal up your butt!

Jag har bestämt mig för att alltid köra min metclub-nyköpta Metal Up Your Ass-t-shirt varje gång jag festar tills Metallicas nya skiva släpps. Jag ska försöka iaf. Det hade 83-James gillat! Nä, det hade han inte - han hade stått utanför mitt jobb på morgonen, direkt från efterfesten, hoppat på en bil och skrikit "go to work, go to work!".

Jonas North belyste det härliga på hans inlägg nedan men eftersom han var kass och inte smackade upp bilder på det hela så får jag göra det. Det finns inget härligare än att komma till jobbet trött som fan på morgonen och sen upptäcka att det är uppdaterat på Metclub. Så här delar jag med er till er icke-metclubare (och därmed är ni inte på något sätt fullblodiga Metallica-fans egentligen...). Se bilder på när Papa Het lägger tuff sång och Kirk lägger snabba cp-solon till den nya plattan!

Länge sedan sist...

…men nu är det dags för en uppdatering. Jag kan ju börja med att James Hetfield har börjat lägga sång på den kommande plattan! Det gör ju att framtiden helt plötsligt blev ljusare. Från ”60-wattslampa”-ljus till supernovaljus.

Sen vill jag påminna alla att Modo nu har tolv matcher kvar av elitserien. Det ser lite oroande ut på backsidan just, på grund av en del skador, men jag ser ändå ljust på framtiden… Supernovaljust närmare bestämt.