29 december 2013

Pappa Dread: Årets tio bästa nya plattor.

Då var det dags att sammanfatta albumåret 2013 och det gör man ju som brukligt med en fin
topplista. De plattor jag anser vara årets tio bästa är:

1. Alice In Chains - The Devil Put Dinosaurs Here
Redan då jag hörde första singelsläppet "Hollow" började jag hoppas och efter "Stone" var jag säker. Det här blir, precis som Black Gives Way To Blue, en riktigt riktigt bra platta. Stämsången och Cantrells röst i Voices,  den släpande och textmässigt tunga "Lab Monkey", "Fantom Limb" och angst-svängiga (ja ni läste rätt) Breath on a Window. AiC visar gång på gång att bandet fortfarande håller väldigt hög klass.

2. Kylesa - Ultraviolet
Jag har följt det här bandet sedan Svenke nämnde dem i en av sina årsbästalistor för en handfull år sedan och det här är nog deras absolut bästa platta. Mer nedtonad och musikalisk än tidigare och med höjdarspår som Exhale, We're Taking This, Steady Breakdown och avslutande Drifting så är det här årets näst bästa platta.

3. Vista Chino - Peace
Brant Bjork, John Garcia, Nick Oliveri och Bruno Fevery ville ge oss mer Kyuss. Det tyckte Josh Homme var en dålig idé och efter lite käftande i diverse rättssalar så blev Kyuss Lives Vista Chino och släppte plattan Peace. En platta som fortfarande doftar enormt mycket Kyuss och är en riktigt riktigt bra stonerplatta. Mitt favoritspår är Planets 1 & 2 där Brant Bjork sjunger första halvan och Garcia andra halvan av låten.

4. Queens of the Stone Age - ...Like Clockwork
John Homme vrider QOTSA åt ett nytt håll och plockar in lite influsenser från Them Crooked Vultures och det blir hur bra som helst. Om jag ska beskriva den här plattan så får det bli med följande ord. Långsam, sexig ökenrock.

5. New Keepers of the Water Towers - The Cosmic Child
Min första kontakt med det här stockholmsbandet var på den så kallade juniorscenen på Roskilde där de spelade dagarna innan själva festivalen startade. De var bra redan då. The Cosmic Child är en snygg, tempostark och stämningsfull doom-platta som greppar tag i mig på ett sätt få svenska plattor lyckats göra den senaste tiden. Årets bästa svenska platta placerar jag på en femteplats.

6. Tomahawk - Oddfellows
Efter svåra besvikelsen Anonymous så var mina förväntningar väldigt lågt ställda på den här plattan. Då slår Patton och CO till med en riktig höjdare. Skivan har en tempomässig bredd som jag är väldigt förtjust i och det finns även en hel del Faith No More i ett par av låtarna. Och det är och kommer aldrig vara annat än klockrent.

7. Pearl Jam - Lightning Bolt
Efter tio plattor tänkar man ju att ett band kanske skulle bli trötta, eller försöka återuppfinna sig själva. Men så jobbar inte Pearl Jam. De levererar i stället en riktigt bra rockplatta kryddat med både ilska och ångest.

8. Chelsea Wolfe - Pain Is Beautiful
Det här är både en artist och en platta som dök upp från ingenstans i mitt musikmedvetande. Skulle jag beskriva hur den här skivan låter så kommer jag förmodligen göra bort mig, men jag förstöker med "industritung folkdoom". Eller så håller jag käften och låter spår som We Hit a Wall, Sick och The Waves Have Come visa vad det handlar om.

9. The Dillinger Escape Plan - One Of Us Is The Killer
The Dillinger Escape Plan levererar deras bästa platta på länge och jag är överförtjust. Det här är förmodligen den placering jag mest av allt kommer ångra efter något år, då skivan växer mer och mer för varje gång jag lyssnar på den. Höjdarspår just nu är Prancer, Paranoia Shields och Crossburner

10. Black Sabbath - 13
Första plattan på ungefär två hundra år med Ozzy på sång och det fungerar skitbra. Det är doom som verkligen dryper av gamla Sabbath och det räcker långt det här året. God Is Dead?, Loner och Dear Father är favoritspåren.

Bubblare:
Eftersom en topplista med bara tio platser kanske inte riktigt täcker in allt jag vill nämna så nämner jag några plattor här med. Vissa var inte tillräckligt starka för att kvala in bland de tio bästa. Andra har jag helt enkelt inte givit den tid de kanske förtjänar. Men så är det ibland. Mina bubblare (hej 80-talet) är:

Monster Magnet - Last Patrol
Red Fang - Whales and Leeches
Windhand - Soma
Thee Oh Sees - Floating Coffin
Ghost B.C. - Infestissumam

Rawk: 2013 års bästa låtar

Jag brukar alltid göra en playlist på mina favoritlåtar under det gångna året. Men jag har aldrig skrivit ett blogginlägg om mina årsbästalåtar tidigare. Den inbördes ordningen känns ju lite svår och tveksam men detta är tio låtar som har berört mig under året som har gått.

Spotify-playlisten nedan:
- HTTP-länk
- Spotify-URI

1. Cult Of Luna – In Awe Of
Maratonlåten Vicarious Redemption är den låt som blir mest uppmärksammad i folks årsbästalistor men det är ju för fan (!) låten In Awe Of som är storheten på senaste skivan Vertikal. In Awe Of är den bästa låten detta band har skrivit tillsammans med Dark City, Dead Man från 2006 års Somewhere Along the Highway. En musikalisk resa till låt som mycket väl kan ha varit den låt som jag har lyssnat på mest i år. För att förstå: lyssna när Johannes Persson kommer in med sin vrålande och förlösande ”refräng” för andra gången vid 7:28... och uppbyggnaden innan.

2. Ghost – Year Zero
Belial, Behemoth, Beelzebub, Asmodeus, Satanas, Lucifer. En sataniskt snygg och smittande låt.

3. Queens Of The Stone Age – I Sat By The Ocean
Den extremt snygga basgången tillsammans med Hommes slidegitarr. Och årets snyggaste refräng har jag nynnat på hela året.

4. Alice In Chains – Breath On A Window
Även utan Layne Staley blir jag berörd i själen av Alice In Chains. Och denna låt är så vansinnigt snygg med sina gitarrer och sången mellan William DuVall och Jerry Cantrell. Lyssna på slutpartiets Yeahiyeaah-ande och gitarrslingan.

5. Monster Magnet – Last Patrol
Dave Wyndorf har på allvar gått tillbaka till 70-talet och Hawkwind-influenserna på senaste skivan. Detta lyser igenom skarpast på titelspåret. Det börjar med ett ganska trumdrivet komp innan låten åker iväg och upplöses i rymdrocken. Nio minuter och 24 sekunder lång njutelse. Och denna låt ger mig nästan samma kick som när jag upptäckte bandet med låten King Of Mars i mitten på 90-talet.

6. Airbourne – Live It Up
Airbourne håller aldrig hela skivan igenom men lyckas ändå alltid skriva ett par feta rockdängor vid varje skivsläpp. Live It Up är bäst på senaste plattan och AC/DC är stolta. Låten får också givetvis ett stort plus över att detta numera är Modo Hockeys introlåt.

7. Enforcer – Silent Hour / The Conjugation
En låt som består av två delar. Den första korta Silent Hour-delen är klassisk fin NWOBHM-metal. Och sedan övergår den till ett storslaget instrumentalt parti som ger mig rysningar varje gång.

8. Bombus – Let Her Die
Varenda låt på The Poet And The Parrots är svinbra men jag tycker ändå att denna står ut lite lite extra om jag måste välja. Tungt riff. Extremt headbangarvänlig. Och den mörka texten gör låten ännu tyngre.

9. Nine Inch Nails - All Time Low
Senaste NIN-plattan ger och tar men detta är helt klart en av höjdpunkterna. En blandning mellan gamla NIN och nya influenser som Trent har fått på 2000-talet. Den grooviga och sexiga (skrev jag just det? Ja, det gjorde jag) versen står i kontrast till den mörka refrängen med den olycksbådande gitarren. Live-versionen är ännu bättre när Trent har plockat in två soulddamer som lägger på en spännande nyans på nya NIN. Låten går också att beskriva som en avlägsen släkting till Closer som också läggs in på ett snyggt sätt i live-versionen: http://youtu.be/xz7w_Ut12fY

10. Gustavo Santaolalla – The Last Of Us
Titelspåret från årets bästa spel och den bästa upplevelsen jag har fått i år, och då räknar jag in andra medier som böcker, filmer och tv-serier. Jag kan inte lyssna på detta stycke utan att tänka på karaktärerna i spelet. Vackert och sorgligt.


De här snubbarna har skrivit 2013 års bästa låt.


22 december 2013

Rawk: 2013 års bästa musikvideor

Jag gjorde en musikvideolista ifjol så jag gör en i år också. Jag gillar ju musikvideor.

10. The Dillinger Escape Plan - When I Lost My Bet
Blod. Och gore. Och ganska påfrestande video. Och matchar därför på nåt märkligt sätt bandets musik på ett förträffligt sätt.


9. Kvelertak - Bruane Brenn
Ett gäng småkids rockar loss och mimar till Kvelertak.



8. Huntress - Zenith
Musikvideoregissören Phil Mucci har en väldigt speciell visuell stil som jag gillar. Han har tidigare också gjort musikvideos till Opeth och High On Fire och detta är ännu en visuellt snygg musikvideo.


7. Megadeth - Super Collider
En kärleksvideo. Kanske inte det mest väntade när det gäller Megadeth men videon är underhållande när bandet gör roller i den. Bäst är givetvis Mustaine som överkontrollerande farsa.


6. Queens of the Stone Age - The Vampyre of Time and Memory
Jag är svag för den nya känsligare Josh Homme. Denna ömma och naknare sida är framförallt väldigt tydlig på denna låt. Och en Josh Homme vid ett piano är fint. Det är även videon. Spana gärna också in den interaktiva videon här vettja: http://www.vampyreoftimeandmemory.com/


5. Monster Magnet - Mindless Ones
Dave Wyndorf är tillbaka med den riktiga Monster Magnet-spacerocken som jag älskar. Jag gillar atmosfären i videon. Nerstrippat, gitarrpedaler, bakprojektion. Grym livekänsla. Coolast är trummisens Bill Sabbath-tischa och märkligast (men ändå tuffast) är att Dave spelar bas.


4. Alice In Chains - Hollow
Man får följa en ensam astronaut som cirkulerar runt jorden och som långsamt börjar att förlora ståndet. Lite samma känsla som filmen Moon. Matchar även känslan i låten perfekt.


3. Nine Inch Nails - Came Back Haunted
Trent Reznor är den snubbe som har berört mig mest inom musiken. David Lynch är den snubbe som har berört mig mest inom film. Och när de skulle samarbeta och göra en musikvideo tillsammans blev jag eld och lågor. Resultat är typiskt Lynchigt.


2. Red Fang - Blood Like Cream
Senaste skivan var väl kanske  en lite besvikelse ändå. Lite ojämn sådär. Men Red Fang levererar alltid i sina musikvideor. Denna gång flyr de från öltörstande zombies.


1. Ghost - Year Zero
Belial, Behemoth, Beelzebub, Asmodeus, Satanas, Lucifer.