2008 års bästa skivor #6-10

Here goes...

10. Guns N’ Roses – Chinese Democracy

Plattan som varit mer mytomspunnen än Loch Ness-odjuret. Plattan som alla hade skyhöga förväntningar på. Plattan som var ett av världens största skämt under mer än ett decennium. Hur är den då? Den är bra. Topp 5-bra som vissa verkar tycka? Inte en chans. Jag har gett skivan fruktansvärt många genomlyssningar och den är bra, och det är fan Axl, men det är ändå på gränsen att den ens tar sig in på Topp 10 för mig. Visst, Axl har tagit ut svängarna och experimenterat en jävla massa, men samtidigt som den känns lite spännande och fräsch så känns den även slätstruken och daterad. Hade det inte stått Guns N’ Roses på skivomslaget så hade jag nog inte gett den så många genomlyssningar som jag gjort, men jag är ändå glad att jag ändå gjort det för efter ett tag så upptäcker man många bra saker bland all menlös musik. Nu låter det här lite som en toksågning, men det är det inte. Det är ju lättast i världen att såga en skiva som haft så här stora förväntningar på sig, och i ljuset av det tycker jag att den står sig rätt bra. Inte Guns N’ Roses som jag vill ha dom, men det hade jag heller inte väntat mig.

Lyssna på: Better och Riad N’ The Bedouins

9. Cult Of Luna – Eternal Kingdom

Hur bra som helst, men ändå plats nio? Japp. Ni som lyssnat på den här skivan vet vad jag menar. Ni som inte lyssnat på den: lyssna på den!

Lyssna på: Following Betulas och Ghost Trail

8. Opeth – Watershed

OMG!!1 HUR KAN HAN PLACERA DETTA MÄSTERVERK SÅ LÅNGT NER PÅ LISTAN?!?!!!! AAAAAAAH! N00BLOL1137ROFL… Jag hade sjuka förväntningar på den här skivan, och det är en sjukt bra skiva men jag efterlyser fler kontraster mellan hårt och mjukt. Större delen av skivan är alldeles för soft, och Opeths storhet ligger enligt mig i Åkerfeldts styrka att snabbt kunna växla mellan growl och skönsång, mellan blytungt och melodiskt och göra detta på ett balanserat sätt. På den här skivan tycker jag att det väger över mer åt det lugna och melodiska hållet, och ja jag är lite besviken. En bra skiva, men den slår inte något som Opeth släppt de senaste sju åren.

Lyssna på: Heir Apparent och The Lotus Eater

7. The Sword – Gods Of The Earth

Det här är en skiva som jag smackade en order på så fort jag hörde att de skulle vara förband till Metallica, och att Lars uppenbarligen fick stånd varje gång han lyssnade på dem. Jag blev inte besviken. Även fast det här är fruktansvärt old-school, både soundmässigt och musikaliskt så känns det ändå nytt och spännande. Jag håller absolut inte alls med Erik om att det låter som ett ”light-Mastodon”, det ska i så fall vara det faktum att sångaren inte låter som en riktig sångare, men i övrigt förstår jag inte riktigt jämförelsen. The Sword är helt klart 2008 års nykomlingar i min värld, och det ska bli riktigt spännande att se hur de kommer utvecklas de närmsta åren. Tack och bock!

Lyssna på: How Heavy This Axe och Maiden, Mother & Crone

6. Meshuggah – ObZen

Meshuggah är ös, och Meshuggah är till viss del bäst. Det finns trots detta ändå fem skivor som släppts under 2008 som jag håller högre än denna. Hade skivåret varit svagare så hade Meshuggah förmodligen dominterat min lista, men så är inte fallet denna gång. Det här är förmodligen den bästa skiva som Meshuggah någonsin släppt, och eventuellt den bästa skiva som de någonsin kommer släppa. Från det frenetiska thrashandet i Combustion, genom de vildsinta kaggerytmerna i Bleed, fram till de avslutande cp-riffen i Dancers To A Discordant System så visar Meshuggah varför de är det mest spännande och innovativa metalbandet som någonsin kommit från kalla lilla skit-Sverige. Ö-vik regerar! Umeå rockar! Jag är stolt och jag headbangar som satan.

Lyssna på: Öppningstrion med Combustion, Electric Red och Bleed så blir du fast


Stay tuned for #1-5