Omdömesavgrunden

Sitter här och ska skriva omdömen inför stundande utvecklingssamtal. På denna skola har jag drygt 140 elever och alla ska dom bedömas utifrån de mål som gäller för deras årskurs. Jag ska även lyfta fram saker som eleverna gjort bra, och runt vilka mål som de kan utvecklas. Det är inte lätt. Inte lätt alls. Vissa elever vet man helt klockrent var man har, men den stora grå massan i mitten av kunskapsstegen är den som är svårast att bedöma. Tack gode gud att jag inte är mentor och slipper hålla i själva utvecklingssamtalen. Har till torsdag på mig och har börjat lite smått. Känner jag mig själv rätt kommer jag börja på allvar på onsdag eller torsdag eftermiddag.

Redan från och med i år ska elever bedömas skriftligt från årskurs 3 och uppåt. Betyg kommer inom en snar framtid delas ut från årskurs 6, och redan höstterminen 2010 ska betygsskalan göras om från fyrgradig som vi har nu, till sexgradig där (som jag förstått det) en trea i princip kommer räknas som G+ och en femma som VG+. Visst kan det underlätta för oss lärare att få fler steg att gå efter, men studier visar att det egentligen inte spelar någon roll. I slutändan blir det ändå lika svårt och lärare kommer ändå säga saker i stil med "Du får en femma, men det är en stark femma med plus i kanten". Är betyg rätt system att bedöma elever efter? Är det inte vettigare att skippa alla betyg och endast köra på skriftliga omdömen? Varför är vi så beroende av att ranka elevers prestationer och ställa dom mot varandra? Vad säger egentligen ett VG om vad eleven kan? Alltså verkligen?

Tänk om det vore som på den här bilden i dagens skola. På den här tiden visste lärarna exakt vad de skulle gå igenom för varje läsår. Man hade böcker för varje ämne där det fanns innehåll för t ex Lektion 1, höstterminen i sexan upp till Lektion 162, vårterminen i nian. Innehållet var förutbestämt och läraren, förutsatt att han eller hon kunde sitt ämne, kunde i princip komma oförberedd till klassrummet, bläddra fram rätt sida och bara köra. Man hade även kvoter gällande hur många elever som fick vissa betyg. En lärare kunde alltså säga åt en elev att "tyvärr så har jag redan delat ut alla femmor, så du får en fyra". Lärare hade även under denna tid sjukt mycket högre status i samhället, och fick mycket större respekt av sina elever. Gud så mycket enklare det vore än för oss som är verksamma idag, eller hur? Frågan är bara om det vore så jävla roligt i längden? Var finns utmaningen?

Nu har jag gjort mina timmar för idag. Nu blir det till att dra hem och skaka av sig stressen genom att läsa volym 3 av Preacher som jag kommer inhandla på Åkerbloms om cirka 40 minuter. Varför jag börjat bli comic-nörd, vad Preacher är och varför den är bäst kommer att besvaras i ett senare inlägg. Säger bara: läs Watchmen innan du ser filmen.

Ha det gott!