Slayer live på Annexet 23 november 2008

Det blev många konserter hösten 2008 och speciellt på slutet blev det väldigt intensivt. Det var nästan så att jag först inte tänkte dra på Slayer pga detta, jag har ju sett de ett par gånger förut (bland annat på just Hovet där konserten var anmäld). Sedan kändes ju inte denna tredje upplaga av The Unholy Alliance sådär jättespännande (Mastodon med en snubbe borta, Amon Amarth, Trivium). Men sen tänkte jag ju om och bestämde mig för att fara – det är ju för fan SLAYER vi snackar nu. Sen fick jag också höra att de har börjat spela hela Reign In Blood på slutet av denna turné (ett försök till att dra mer folk till turnén ryktades det om) och blev eld och lågor som man säger. Ni som inte förstår det stora med att höra Reign In Blood live kan dra åt h-e och aldrig läsa denna blogg igen. Det visade sig också att det hade sålts för dåligt så hela konsertpaketet hade flyttats till Annexet. Slayer på Annexet inför vadå, 3-4000 pers?! Jag gjorde mitt bästa med att plocka med mig mina polare men Lillen skyllde på mens och Färnes ursäkt kommer jag inte ihåg (han skulle säkert se något synth-band) men Shake tvingade jag mer eller mindre att följa med.

Tom Araya är Satan

Trots att vi var där hyfsat i tid så missade vi i stort sett alla förbanden och såg bara de sista låtarna med överskattade Trivium. En snubbe jag träffade några veckor senare på Opeth berättade att de oannonserat hade börjat spela en timme tidigare och det förklarar varför så många band hade hunnit spela när vi var där. Men det gjorde inte ett dugg ty jag var där för Slayer.

En vit duk täcker hela scenen när introt börjar samtidigt som roterande Slayer-loggor och pentagram projiceras på duken. Sen brakar det loss med Flesh Storm från senaste plattan och sen War Ensemble. Jag är fast från första sekunden. Se klippet nedan:



Många av dessa veteranband börjar helt klart kännas lite slitna och gamla och kör på mycket eftersom det är deras kall och ”jobb”. Men denna kväll visade Slayer en styrka och energi som jag aldrig sett förut, det är precis som att de ville visa att de fortfarande håller måttet och är förbannade för att biljettförsäljningen har gått dåligt. Kerry King och Hanneman är kungar som vanligt och Lombardo är och förblir världens bästa metaltrummis men den som imponerar mest är Tom Araya. Han skriker som aldrig förr och de gånger då han inte måste öppna käften så headbangar han nästan konstant. Det gjorde han inte senast och dessutom var hans röst betydligt slitnare då men denna kväll visar han vilken legend han är. Och han har hunnit fylla 47 bast!

Alla låtar sitter perfekt och klassikerna är en njutelse att höra, men även de nyare låtarna är mästerliga, Cult och Jihad från Christ Illusion är t ex hur bra som helst.

Bakom scenen har de en skärm som hela tiden byter mellan den klassiska Slayer-loggan, pentagram och diverse andra kraftfulla symboler som Slayer använder sig utav. Enkelt och ytterst kraftfullt. Inledningen av South of Heaven visar t ex tre kors som vänds upp och ner när låten kommer igång. Effektfullt som sagt.

Sist av allt avfyrar Slayer det som jag har drömt om att få uppleva live, nämligen hela Reign In Blood från början till slut. Angel Of Death är helt vansinnigt. Skärmen skiftar mellan bilder på Mengele och Hitler och det är så kraftfullt och nästan lite skrämmande och det känns som att man står mitt i ett Nazimöte, fast på 2000-talet. Resten av konserten står jag och headbangar så hårt jag kan och är i trans och njuter.

Kerry King är anti-krist

Något negativt med konserten då? De spelade inte Hell Awaits. Och det är förjävligt att inte fler fick uppleva detta.

Slayer visade varför de är legender och världens brutalaste band. Denna kväll var de odödliga.

Hail Satan
Hail Slayer