Dave @ Determinism

Hm… eftersom det med största sannolikhet är så att jag inte har en fri vilja (s.k. determinism), och helt enkelt endast upplever orsak och verkan så borde jag inte må dåligt för det jag känner olust inför. Jag borde helt enkelt bara finna mig i allt lidande och inte tillåta det att komma åt mig. Det borde ju insikten om att inte ha en fri vilja ge. Sålunda är det nu inte. Detta måste bero på något. Frågan är bara vad. Om jag fick insikt i detta så skulle jag kanske kunna slippa olusten helt och hållet.

Måtte min upplevelse av lycka överrensstämma
med den enda väg jag kan vandra.
Visst, detta är endast spekulation från min sida… men det låter ändå ganska trovärdigt. I alla fall i mina öron, utifrån de premisser jag utgår ifrån. Det viktigaste jag anser att jag lärt mig är att våra öden alltid är bundna till varandra. Denna insikt är av stor vikt för mig, och visar mig tydligt att alla tankar kring att man ”lever som sin egen lyckas smed” alltid är i beroende till att leva på andra människors bekostnad.