Dead Space

Sedan 2009 har inletts så har jag mest varit uppslukad av en sak, nämligen att spela Dead Space på min ps3:a. Jag har suttit några nätter (och gått och lagt mig i snitt runt sex-tiden) och blivit helt uppslukad. Det är verkligen ett spel som man måste spela nattetid. Och ikväll klarade jag det, och kan slappna av.

Man har rollen som Isaac Clark, en rymdingenjör som ingår i ett litet team som har skickats till det gigantiska rymdskeppet USG Ishimura för att undersöka vad som har hänt och reparera skeppet. Ganska snart inser man att något har gått väldigt fel; besättningen har lemlästats och rymdskeppet är befolkat med någon form av utomjordiska monster kallat nekromorpher. Dessutom har Isaac sin fru/flickvän ombord som han har fått ett kryptiskt videomeddelande ifrån. Frågan är om hon fortfarande lever…

Dead Space skulle jag beskriva som ett science fiction-skräck-spel. Det har lånat friskt från många andra spel och känns som en blandning av Half-life 2, Resident Evil, Doom 3 och Silent Hill. Och Bioshock faktiskt – fast i rymden och inte under vatten. Spel som lånar från andra brukar ofta kännas lite sämre än originalen men så är inte fallet med Dead Space, här har de helt enkelt tagit de bästa bitarna och själva utvecklat några unika innovationer.

Det har också varit mycket snack kring att utvecklarna har tittat och lånat mycket från deras favorit-science fiction-filmer. Och det märks. Under spelets gång refereras det till en flertal science fiction-filmer. Framförallt Alien-filmerna. Och som ett Alien-fan är det underbart, tänk dig själv att uppleva en lång och intensiv Alien-rulle. För intensivt är det, och det tillsammans med den föränderliga handlingen gjorde att jag inte kunde sluta spela.

Ljudet är suveränt och surroundeffekterna utnyttjas maximalt med skrik och konstiga läten. Det är tur att jag hade Linn vid min sida den största tiden eftersom jag var livrädd några gånger, lättskrämd som jag är. Grafiken är också mycket imponerande och trots att det på förhand kan låta enformigt och mörkt och tråkigt att vara ombord på ett rymdskepp så är miljön variationsrik och allt är detaljerat och snyggt. Bland annat tvingas man ut i rymden ibland och då försvinner mycket av färgerna och det blir en kallare blåare ton och ljudet blir dovt. Grymt effektfullt. En annan tuff effekt är när det på vissa platser inte finns någon gravitation och saker svävar omkring medan man försöker hålla koll på vad som är upp och ner.

Mycket av tiden går som sagt ut på att ta död på s k nekromorpher som ser ut som förvridna människor (jag läste att utvecklarna hade tittat på bilder på trafikolyckor och krigsoffer för att göra dessa nekromorpher så skrämmande och skräckinjagande som möjligt). Dessa dödar man inte på det klassiska sättet genom att bara mata. Istället måste man skjuta av armar och ben och tentakler, ett i taget tills det bara återstår en köttklump kvar. Detta är extremt våldsamt med mycket blod som sprutar och lemmar som delas hit och dit. Och extremt underhållande. Så jag förstår lite varför det är 18-årsgräns på spelet.

Jag vet att ni är några som har funderat på att spela Dead Space och jag kan starkt rekommendera det. En upplevelse utöver det vanliga.

Dead Space: Downfall
Det har också släppts en animerad film som är en prequel till händelserna i spelet. Spelet tar faktiskt vid exakt där denna film slutar. Jag såg denna film ikväll och den måste man se. Mycket blod i denna film precis som spelet. Och det förklarar en del saker som man kanske inte förstod i spelet. Fast jag rekommenderar nog att man spelar spelet först ändå eftersom man under spelets gång får via ljud- och videoklipp reda på mer om händelserna som har gjort att allt har gått åt helvete, som ju är vad filmen handlar om

Spana in Preview Trailern på Dead Space.