08 oktober 2009

Den godhjärtade arbetsgivaren...

Mitt senaste inlägg gällande språkets utformning var ju tydligen ganska populärt. Därför följer jag nu upp "kompakt skiva-skiva" med en kort analys kring värdeladdningarna i orden "arbetsgivare" och "arbetstagare".


En arbetstagare är ju uppenbarligen någon som roffar åt sig något och "tar arbete". Inte speciellt ödmjukt, med andra ord. En arbetsgivare verkar dock vara en riktig snäll person, eftersom denne är så godhjärtad och erbjuder de giriga arbetstagarna ett jobb att ta. I själva verket så är ju "givarna" i beroendeställning av "tagarna" (...och nej, det är inte min mening att ev. sexuella anspelningar just tog form). Arbetsgivarna är arbetsköpare, och arbetstagarna därmed arbetssäljare, dvs. folk som säljer arbetskraft. Om vi hade haft dessa två benämningar istället så skulle de inneboende värderingarna te sig mer neutrala, och därmed mindre manipulativa. Nuförtiden så kanske det är finare att ta än att ge, men det märks ju vilka som anses vara the good guys under förutsättning att det är finare att ge än att ta.

6 kommentarer:

  1. Klockrent!

    får väl hänvisa nästa gång att man inte är någon rövslickare =)

    SvaraRadera
  2. Färne,
    Men det är du ju? ;)

    SvaraRadera
  3. Å det fick du vara anonym för att säga? Vilket iofs innebär att du inte känner mig ett skit?

    Jag tror på mig själv och vad jag får tillbaka av genom andra och tvärt om. Hjälper du mig så hjälper jag dig eller Fuckar du upp för mig fuckar jag upp för dig. Ge och ta är mer en princip jag tror på. Att ställa upp och vara shysst är något som jag lärt mig ger både andra och mig ett större mervärde... Men självklart gäller det inte att vara naiv och inte tro att man kan bli fuckad i röven en och varannan dag.

    Skulle kunna säga att jag i är en humanist i det fallet med en möjlig gnutta av satanistiska inslag. Eller jag tror det finns ett annat ord för det också... Jo moderat.. ;p

    Ett mer religöst inlägg kommer snart...

    SvaraRadera
  4. Detta var ju inte tänkt som någon kommentar till just Färnes situation. Jag önskar Färne inget annat än det jag önskar alla människor... nämligen trygghet i form av mat för dagen, tak över huvudet och skuldfrihet.

    Min poäng var snarare att förundras över hur individer i beroendeställning till arbetstagare kan benämnas "givare".

    Däremot väntar jag med spänning på ett religiöst, men samtidigt humanistiskt inlägg som utlovat här ovan. :)

    SvaraRadera
  5. ...sen så är det ju lite lamt med anonymitet. Det ger ju ingen tyngd i åsikter.

    SvaraRadera