Slutstation - Umeå

Tre dagar i Örnsköldsvik, tre dagar i Stockholm och sen avsluta det med en tenta i Skellefteå. Baka ihop det där och toppa med en ruskig feber och du har receptet på de senaste sju dagarna i mitt liv. Det har varit underbart och ett rent helvete på en och samma gång.

Det är ju alltid roligt att hälsa på familjen i Ö-vik men när man konstant har 38-40 graders feber så är det helt plötsligt inte riktigt lika roligt. Men jag krigade på med min sjuka kropp under påskhelgen och begav mig under påskdagen ner till Stockholm för att hänga med min före detta kombo Marie, men fram allt… Jag skulle se DOWN!!!

Konserten var i måndags och det va en konstig upplevelse. Jag kunde liksom inte röja lös som jag brukar. Febern var alldeles för hög och minsta ansträngning fick mig att bli snudd på svimfärdig. Jag vet inte om det var jag som yrade på grund av febern men att äntligen få se Down var för mig en religiös upplevelse. För att citera Fredde: ”… Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck! Fuck!...”. Det sjukaste under hela konserten va förmodligen när de tog upp en kille ur publiken som var iklädd en mexikansk wrestling-mask.



Men efter både Ö-vik och Stockholm va det idag Skellefteå och tenta som gällde. Förmodligen gick det bra och jag är ett steg närmare min examen som fastighetsmäklare. Jää! Nu gäller det bara att klippa sig och skaffa ett jobb. Mina klasskamrater har tydligen smitt planer för min frisyr så jag återkommer kanske med spännande nyheter på hårklippningsfronten.