Metal Gear Solid 3 - SPOILERS

Då var det avklarat. Det tredje spelet i Kojimas underbara Solid-serie och oj vad det här spelet levererade (förvånad?).

För ett par år sedan så gjorde jag ett kort men tappert försök att spela MGS3 på en lånad consol. Jag hade då endast spelat det andra spelet och det var ett par år innan så jag hade absolut noll koll på storyn. Lägg till det ett kamerasystem som var under all kritik. Det sämsta jag upplevt som gamer och ni förstår att spelande inte var långvarigt. Jag la av redan efter tre timmar. Då hade jag spelat i en timme och tittat på film och läst dialog i två timmar. Skit tyckte jag och stängde av.

Nu är det annorlunda. Jag har spelar igenom båda tidigare spel och varit en stor nörd och antecknat medans jag spelat. Jag har stenhård koll på allt som händer i Solid 1 och Solid 2. Vilka karaktärer som hör ihop och vilka som medverkat tidigare (i andra spel) och så vidare. Jag hade även lyckats lägga beslag på Metal Gear Solid 3 : Subsistance. Den uppdaterade varianten som låter mig styra kameran runt snake precis som jag vill och oj vilken skillnad Jag har suttit som klistrad i de dryga 14 timmar det tog mig att ta mig igenom spelet. Satt till tre i lördags morse, till fem i går morse och jag har varit totalt uppslukad. Men nog om det.

------SPOILERS------

Handlingen då? Jo rent mentalt var det rätt tufft att gå tillbaka till tiden före Solid Snake och spela überförädaren Big Boss. Då känd som Naked Snake under dennes absolut första stora uppdrag. Storyn utspelar sig ju under kalla kriget med sedvanligt kärnvapenhot, storpolitik, onda råd bestående av gamla män som styr i bakgrunden och överhoppare högvis med referenser till tidigare (senare) spel, återkommande karaktärer (Ocelot!!) och specialteam som löpt amok. Just detta spelets specialteam består i legendariska Cobra Unit. Ledd av än mer legendariska Boss. En kvinna så hård och cool att hon offrar sitt liv och sin heder för sitt land, utan att tveka en sekund. Helt lysande. Det jag lärt mig uppskatta av just Mäster Kojimas storhet är hans förmåga att berätta. Jag lider verkligen med alla karaktärer i spelen. Jag hade gråten i halsen under scenerna i Metal Gear Solid 2 när Hal a.k.a. Octagon förlorar sin syster han en gång övergivit i hennes absolut mest kritiska dagar i livet. Det var ett par tuffa scener som berörde mig mycket mer än de flesta dramatiska filmer gjort. Det här spelet är inget undantag. I slutet, när Snake besegrar sin kära chef. Boss. Som tagit till sig honom, tränat honom, älskat honom och gjort honom till den supersoldat han är idag, ja då rös jag. När jag sedan får veta Boss öde, hennes tveklöshet inför det omöjliga. Ja då var det svårt att inte gråta ett par tårar. Jag sitter alltså och har gråten i halsen när jag spelar ett spel. ETT SPEL! Det är hur underbart som helst och ett bevis på att spel är MINST lika mycket kultur som film, teater och musik.

------Slut SPOILERS------

Nu sticker jag upp till Umeå på onsdag morgon men nästa vecka, när jag är tillbaka då finns det bara en sak. Då existerar bara en man. Solid Snake!! Då ska jag äntligen få sätta tänderna i Metal Gear Solid 4 : Guns of the Patriots och allt ska få sin upplösning. Liquid Snake ska döden dö.

Innan jag la mig igår hockade jag upp min PS3:a mot nätet och gick in på Playstation Store (Xbox Live 0.5) och hittade där Metal Gear Solid 4 Database. Vilket jävla mästerverk det är. Här finns ALLT. Tidslinjer, karaktärsrelationer i form av feta diagram som växer beroende på vilka årtal man väljer att fokusera på. Det är hur bra som helst och ett enormt komplement. Att det dessutom är censurerat på så vis att inget from MGS4 avslöjas så länge du inte klarat det spelet är bara så bra. Erik och Anna. Tanka ner!!! Det kostar gratis.