The thing that should not be...

Människans natur är sjuk. Hela hennes uppenbarelse vilar på villfarelser och illusioner. Hon tror på något som kallas för rättvisa, men rättvisan är alltid subjektiv och tar sig uttryck som naiva önskedrömmar. Människan kommer att förgöra sigsjälv så småningom, men innan hon nått dit så kommer hon att föda än mer lidande än vad livet i sig självt har att erbjuda.

Kanske lycka må finnas hos den som inte är medveten om orsak och verkan, som finner sig i hur de sociala konstruktionerna tar sig uttryck och som inte frågar sig varför hon lever som hon gör... kanske finnes lyckan hos den som har turen att genom livet berusa sig med lust och slutligen lyckas dö i denna, men detta må snarare vara undantag än regel. På sin dödsbädd räddas hon dock bara av lögn eller förnekelse kring hennes natur.

Lycklig är den som finner lögnen rofylld och trygg.

Livet är en skola som lär oss att vi kommer att dö.
Måtte vi bara få känna att det var värt allt lidande.

Kärleken är den bästa berusningen och vägen till lycka, under förutsättning att den får leva besvarad. Om inte är bara instinkten till självbevarande en värre förbannelse.

Illusionen av att alla individuellt är sin egen lyckas smed är en förrädisk dimma som lagt sig över vår förmåga att se att vi måste hjälpa varandra tillsammans för att göra våra liv så uthärdliga som möjligt. Våra livsöden är smärtsamt sammanbundna med varandra. Föga förvånande är vi dock slavar i ett tortyrredskap som kallas för entreprenörskap. Denna innebörd som besudlar våra tragiska liv och på ett ångestframkallande vis skjuter vårt varande i sank. Det måtte finnas lindrigare alternativ till att leva livet än i entreprenadens diaboliska tecken.

Hat grundar sig alltid i misantropi, och ett dolt självförakt i synnerhet. Hatet är en tydlig indikator på att vår fria vilja är en illusion, genom att vara en effekt av att vi känner tendenser av den determinerade värld vi lever i, en värld utom vår kontroll. Sanningen är att vi inte har någon kontroll. Detta är ytterligare en villfarelse som stödjer tanken om att man är sin egen lyckas smed. Måtte determinationen ta en annan vändning till en mer behaglig resa för mänskligheten mot den oundvikliga döden.

I mitt stilla sinne där solen slocknat ut
finns du i mitt minne, en dröm som tagit slut
Meningen med livet var en vacker illusion
och allt jag tog för givet har nått sin slutstation

Det ständigt pågående tortyrmaskineriet kommer trots detta att fortsätta att gå, tills dess att människan är utrotad.

Må hon stilla somna in och aldrig vakna igen.