14 februari 2010

Everything goes to hell anyway...



Det är synd om Grekland nu...
med en skenande statsskuld och sugig ekonomi så är det inte speciellt lätt. Greklands högsta ledare går ut i media och anklagar EU-ledarna för att göra Grekland till en ekonomipolitisk försökskanin, genom att inte låna mer pengar till den blåvita halvön. Istället vill man att Grekland skall genomföra ett gigantiskt sparprogram vilket innebär kraftigt sänkta resurser till den offentliga sektorn och höjd pensionsålder... och det är ju jättebra, om man tror att vägen till ett välfärdssamhälle går genom att sabba för allmännyttan.



Låt mig säga några ord om "privat ägande"... vi äger ingenting. Vi människor är här på jorden under en begränsad tid, och kan därför inte förväntas ha rätt till ägande mer än de barn som föds just idag. Vi rår över resurserna. Vi äger dom inte. Sen alla människor som inte tillför samhället ett skit, t.ex. de människor som lever på räntan efter pengar som dom inte har tjänat in själva, parasiterar på andra människors olycka.


Världsekonomin är den nya religionen... så länge som människor har tilltro till den och de värden som tillskrivs inom den så existerar den. Folk pratar om att marknaden säger eller marknaden bestämmer... men vem är marknaden? Bibeln säger ju tydligen också saker, om man får tro alla evangelister där ute i världen. Någon ropar "Marknaden regleras av tillgång och efterfrågan!". OK... det förklarar ju allt. Det är väl därför som den fungerar så jävla bra. Det är väl därför som mat förstörs för att hålla priserna uppe... det är väl därför som små barn i asien jobbar 80 timmar i veckan för att du ska kunna ha sneakers på dig och handla lördagens festutstyrsel varje vecka för några futtiga 50kronorssedlar, för hur skulle det se ut om du kom med samma kläder som du hade för sju veckor sedan? Huh! Hemska tanke!


...för övrigt anser jag att det borde finnas fler entreprenörer i flyktingläger, så att de arma satarna kan ta sig någon vart i livet och inte bara vänta på hjälpsändningar från välvilliga människor.

1 kommentar: