De förlorade styckena

För ett tag sedan satt jag och skrev ett inlägg som spårade ur totalt. Jag svamlade runt både hit och det utan att hålla mig till ämnet så att säga. Kan man jämställa musik med religion? Det va kring den frågan jag diskuterade den där ödesdigra kvällen och det här är vad jag kom fram till (fast jag kom inte fram till så mycket egentligen)…



Vad är då religion och hur kan man dra kopplingar till musik? Jag skull vilja säga att en religion står på sex delar: Lära, Mytologi, Etik, Ritualer, Upplevelsen och Det Sociala.

Lära – Det är ju egentligen en förklaring/beskrivning av den verkligheten i lever i. Man skulle kunna säga att det är själva ramen eller duken som man målar sin religion på. Här kan man ju säga att de olika musikstilarna representerar olika läror. Precis som de olika världsreligionerna finns det i grunden likhet mellan musikstilarna men deras mytologi, etik, ritualer mm skiljer dem åt och därigenom också gör dem så olika.

Mytologi – Här snackar vi berättelser om Gud/gudar, skapelseberättelse och andra händelser i historien. Här är ju parallellen väldigt uppenbar mellan musik och religion. Inom varje musikstil, eller lära om man så vill, finns det gudar och historia som är viktig att kunna. Precis som vissa religionerna delar historia gör även olika musikstilar det. Och precis som protestanterna har sitt ursprung i kristendomen har hårdrocken sitt ursprung i Rock n Roll. Parallellerna är många om även ibland en aning långsökta. När det kommer till gudar så är ju Metallica definitivt gudar inom Metal. Precis som Elvis är Gud inom Rock n Roll och Timberland är det inom Hip-Hop (även om jag ibland har svårt att klassa Hip-Hop som musik).

Etik – Varje musikstil har, precis som olika religioner, sina egna värderingar och regler för beteenden. Tänk bara på skillnaderna mellan en hårdrockare och en Hip-Hoppare eller en Jazzälskare. Vad man i hårdrockskretsar skiljer sig ju avsevärt från till exempel Hip-hopkretsar. Den som varit på en spelning med Metallica eller Entombed vet vad jag snackar om. Det kan vara ett jävla röj och aggressivitet under spelningen men när den är slut vill man bara krama om dem man moshat med och tacka dem för en oförglömlig upplevelse.

Ritual –Tillbedjan, högtider och ritualer skiljer sig ju skiljer sig ju kanske inte så mycket mellan de olika religionerna. Men det gör det ju inte mellan de olika religionerna heller. Man kan säga att grunderna är de samma men vi utformar våra ritualer på olika sätt. När man går på en Machine Head konsert gör man så här och när man ser 50 cent går det till så här. Man headbangar till Metallica och man… jag vet inte riktigt vad man gör på en 50 cent konsert. Man kanske skjuter varandra, vad vet jag. Det finns Jazzklubbar och det finns Hårdrockskrogar precis som det finns kyrkor och det synagogor. Det finns jazzfestivaler och det finns hårdrocksfestivaler precis som det finns påsk och jom kippur.

Upplevelsen– Här handlar det ju egentligen hur vi upplever våran religion, hur vi överlåter oss till den och upplever något som är större än en själv. När man står och mosas mot kravallstängslet medan James och 30-75 tusen runt om dig skanderar; DIE, DIE, DIE, DIE! Då känner man sig ju verkligen som att man upplever och deltar i något som är så mycket större än en själv. Fast samtidigt känner man än närhet och väldigt personlig kontakt med Guden som står där på scenen och är större än själva människan James.

Socialt – Att vara religiös eller musikälskare är ju långt ifrån en antisocial syssla. Man diskuterar, debatterar, tillbedjes, utför högtider tillsammans mm. Det finns ju även en trygghet i att möta en person av samma religion/musiksmak. Man känner direkt en tillit och trygghet i personen eftersom man delar något så stark som kärleken till samma musik/religion.

Sen kommer ju det här med kopplingen mellan organiserad religion och fan clubs, munkar och musiknördar. (Vad fan håller jag på med nu, det här håller ju på att spåra ur totalt om det inte har gjort det redan) Men skulle jag, som den musiknörd jag är, kunna avlägga ett kyskhetslöfte precis som munkarna gör? Det där var en jävligt svår fråga att svara på. Skulle jag för min kärlek till musiken kunna avstå från sex för all framtid? Äh, det här börjar ju bli helt stört...


Det där va de ”förlorade styckena” som jag valde att ta bort från ett tidigare inlägg. Visst märks det att jag skrev texten väldigt sent, tror klockan va runt fyra på natten, eftersom jag inte kunde sova på grund av en enorm Metallica-pepp. Naturligtvis ska texten ses som ren underhållning och inte alls som någon form av manifest a la Luther.

Ha en bra helg, om det är något kvar av den när ni läser detta, så ses vi i framtiden.