Roskilde Festival 2008

Så var årets andra och mitt livs sjunde festival till ända. Roskilde 2008 går inte till historien som den starkaste musikmässigt men fan så roligt vi har haft. Det är bara att inse att det är alla festivalera moder (ok, jag har inte så mycket att jämföra med men ändå). Jag verkligen älskar festivalen och årets upplaga var grym. Underbart sällskap, strålande väder, mängder med öl och en och annan musikalisk höjdpunkt blev resultatet av årets åtta mest ölfyllda dagar. Då jag alltid skriver om just musik här får det bli en inriktning på konserterna jag sett även denna gång. Vad sägs om en topplista igen. Jag vet att jag börjar bli lite tjatig men jag har så många listor kvar i mig. Jag älskar topplistor. De är helt enkelt perfekta för att sammafatta saker med. När det nu blev så att jag såg oväntat lite spelningar, vilket jag inte ångrar en sekund, så får det blir en topp-fem-lista.

1. Hellacopters
Jag tvekade in i det sista på hurvida jag skulle se Radiohead eller Hellacopters. Jag var nyfiken på Radiohead då jag redan sett Nicke och CO en gång i år och fyra gånger tidigare men tillslut kunde jag inte motstå. Och OJ vad jag är glad för detta. Spelingen i sig var med Hella-mått mätt riktigt bra. Det kändes direkt att de var sjukt peppade på att ge Rosildepubliken en sista fet smäll innan de kliver in i historieböckerna för gott. Men det stora (för mig) inträffade när det var dax för extranumren. In kommer nämligen ett stycke Dregen. Och han var så mycket Dregen det bara gick. De rev av en 8 minuter lång Born Broke (Världens bästa svenska rocklåt?) fylld med gitarr-onani följt av väntade Gotta Get Some Action (NOW!) Jag var helt lyrisk efter detta. Att äntligen fått se Hellacopters med Dregen på gitarr var stort.

2. Swollen Members
Jag tycker synd om er som inte uppskattar hiphop. Det var första gången jag fick se dessa herrar uppträda live och då har jag varit ett fan i över åtta år. De har,vad jag vet, aldrig tidigare varit i norden och det här var hur bra som helst. Då har jag överseende med att den ene av de två MC:s gruppen består av (och även grundaren och en av ytterst få rappare som är medlem i Rock Steady Crew) inte var med på grund av en olycka. Att skita i Judas Priest för detta var inte ens ett val. Det var en självklarhet.

3. Anti-Flag
Jag ska se Slayer direkt efter Anti-Flag! Det hade jag nog sagt i sju raka dagar. När sedan Anti-Flag hunnit med att förstöra en trumma, dyka över trumsettet, skälla ut säkerhetsvakterna, crowdsufra samt leverera den fetaste punkspelningen jag sett så fanns inte ens Slayer i mitt huvud. Jag hängde med Justin Sain i merch-båset (i ca 10 sekunder) och sen helade jag den söndermoshade kroppen med öl och band jag aldrig tidigare hört talas om.

4. Chemical Brothers.
Två datanördar mitt i vad som skulle få kontrollbryggan på Enterprise att skämmas. Sjukt tight, sjukt bra ljusshow och sjukt mycket dans. Att inleda med Galvanize är ju helt lysande och när de rev av Hey Boy, Hey Girl 3 låtar senare var hela Roskilde i deras datavåld.

5. My Bloody Valentine
Såg de senast på Roskilde 2006 och nog har de blivit klart bättre. Med nya skivan i bagaget är de numera en grupp att räkna med. Definitivt även live.

Musikåret 2008 ser ut att kunna krossa 2007 fullständigt. Jag kanske ska avlägga en halvårsrapport om jag orkar. Nu ska jag ta och kurera förkylningen några dagar och sedan ladda om för att se Down på KB på söndag med Erik. Det blir grymt bra!