DOWN 13 juli 2008

Nu har jag äntligen suttit mig ner på brorsans laptop efter en falafel och en välbehövlig dusch för att duscha bort den speciella sursvett som man alltid luktar efter en röjkonsert. Eftersom adrenalinet fortfarande är på max så tänkte jag skriva av mig litegranna.

Det började lite segt. Jag vaknade upp cp-bakis imorse på ett liggunderlag i Freddes kök och har varit seg hela dagen. Men efter lite thaikäk och en G&T på KB så var man på hugget igen. Förbandet var nån blek Meshuggah-kopia men efter det körde de en timme med videos och lite tuffa klipp på en projektorduk (precis som på 06-06-06-konserten fast med andra låtar). Det höjde stämningen perfekt och sen klev de upp på scen. Det var lite segt i publiken de två första låtarna men sen kom det igång på allvar. Jag hamnade längt fram tillslut eftersom jag kände behovet av att vara där det var mest tryck. Och jävlar vilket ös det var. DOWN är fanimig utan tvekan ett av världens bästa band. Hit på hit lirade dom. Låtarna från nya skivan är också ca 10 ggr bättre och hårdare live. Och tyngden i låtar som Lifer, Eyes Of The South, The Path och framförallt helt sjukt tunga New Orleans Is A Dying Whore är så vansinnig så jag tror inte att jag har headbangat så hårt någonsin tidigare. Japp jag är fortfarande helt såld.

Och Philip Anselmo är ett kapitel för sig. Utstrålningen som den snubben har är enorm. Och rösten håller fortfarande hur bra som helst. Och även om han ser ut att vara konstant hög så verkar han vara i bra form, både fysiskt och psykiskt. "Smoke Weed, Eat Pussy!" säger han och tackar publiken innan det är dags för extranumren. Sen så står han kvar efter konsterten helt själv på scenen och lovar att återkomma till "Malmoooe", hetsar till allsång och är hur peppad som helst. Sånt blir man glad av. Fan vad jag älskar den där snubben.

Det är sånt här man lever för. Konsertkickar. Och nu är jag så trött och mina ögon har torkat igen så det är dags att sova. Gonatt.