Jag tog bussen ner till stan imorse med Neurosis i hörlurarna på full volym. Låten Falling Unknown från skivan A Sun That Never Sets har aldrig varit bättre än den var imorse. Satan vad bra, jag njöt i stora drag. Neurosis musik är ofta ett perfekt soundtrack till sin vardag. När man sitter där på bussen och lyssnar på Scott Kelly och co så blir allting plötsligt så storslaget och spännande. T o m att åka buss. Testa själv.
Totalt kaosartad vecka i övrigt på det häftiga jobbet. Rock and roll är vår nya slogan inofficiellt. Fram till onsdagen hände det mer grejor än vad det gör på ett normalt företag under ett helt år. Och på kvällarna är jag mer slutkörd än nånsin och orkar inte göra ett skit. Jag behöver därmed lugn och ro. Jag har haft huvudvärk varje dag senaste veckan. Så jag välkomnar verkligen helgen.
Jag och Linn drar hem till Ö-vik under helgen och hälsar på. Softar, käkar morsans mat och kanske drar en bio. Linn är peppad på att shoppa i Ö-vik också så jag kanske gör detsamma. Det finns faktiskt numera butiker i Foppaland som inte finns häruppe i Umeå. Amazing.
Det blev enligt den nya traditionen en bärs till lunchen idag. Det känns nästan lite busigt att dricka en öl mitt på dagen sådär. Men jäkligt trevligt. Invito har verkligen bra käk också, lyxigt serverat och uppdukat och hela köret. 79 spänn bara också. Inte så farligt alls med andra ord. Jag kan rekommendera stället till er Umebor. Men inte till Shake.
Näe. Jag måste verkligen börja ta itu med att söka annat jobb nu. Ska fixa med mitt CV och höra runt med folk jag känner. Det börjar fan bli dags.
I övrigt är ju Dirty Mischief peppen just nu. Vi börjar (om inget oförutsett inträffar) som sagt att lira in nya demon nästa helg. Det ska nog gå bra. Det tråkiga är att alla i bandet inte verkar lika mycket tända på inspelningen som jag. Det är tråkigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar