Playing with Fire, The Highest Highs and Lowest Lows of Theo Fleury

167 cm långa hockeyspelaren Theo Fleury var en sanslös spelare. Det fanns dock mörka hemligheter som spökade och han har nu släppt en självbiografi som lär vara grymt läsvärd. Inte minst pga detta innehåll om Foppa som Expressens Magnus Nyström citerar direkt från boken i sin blogg:

”Peter Forsberg var lagets Gud. En udda fågel, men en väldigt bra spelare. Européer är ibland lite timida, men den här grabben var väldigt tuff. Han hade sanslös talang. Han kunde passa pucken och styra power play som ingen annan jag sett i sporten. Peter var lite av en rockstjärna. Tjejerna älskade honom. Han hade det där snåriga skägget och rufsiga håret och den härliga svenska accenten. Han var kul att spela med och en supertrevlig kille.”

Du är ditt arbete

Ta en ordentlig titt på kvinnan här till vänster. Jag tycker faktiskt lite synd om henne... antingen för att hon är helt j*vla dum i huvudet, eller för att hon inte vågar annat än att lyder order från hennes överordnade. Lite jobbigt att bita den hand som föder en, men ibland kan det ju vara nödvändigt. Det finns nämligen fler händer. Den osynliga handen finns ju uppenbarligen inte. Annars skulle det aldrig ha blivit någon finanskris.

Damen här till vänster är egentligen till höger (pun intended). Hon heter Cristina Husmark Pehrsson och är vår Socialförsäkringsminister. Det är hon som skyller på Försäkringskassan för att hennes regering har infört en ny socialförsäkringslag. Enligt Husmark Pehrsson är det nämligen Försäkringskassan som tvingar ut döende människor på arbetsmarknaden.


I och med detta så har hon sågat trovärdigheten för allt som regeringen står för. Blir det fel så har man ju helt enkelt tolkat regeringen Reinfeldt fel.

Arbete är ditt liv... ända in i graven. Måtte vi alla nå till toppen av näringskedjan så vi har råd att undvika arbete när vi blir sjuka, annars vill jag inte vara med längre.

Google Chrome stödjer nu plugins!

Vill bara meddela att nu har Chrome 2.0 stöd plugins eller såkallade extensions. Nu kommer det inte finnas någon anledning för mig att längre ha Firefox installerat. 

Jag kör nu äntligen StumbleUpon i Chrome! Sedan är det ju grymt smidigt med en gmail-knapp och ja facebook-plugin. En annan Plugin som jag tyckte var rätt shysst att ha är Google Wave (Äntligen kan man se sin inbox i webbläsaren). Google Translate pluginet var rätt fränt också för då kan man t.ex. läsa smackebonk.se på engelska. Ser helt sjukt roligt ut! 


På tal om Google så har jag 25 invites på Google Wave om någon vill ha?

Jägern + MODO = Vinst

Det har varit en sjukt jobbig säsong så här långt. För att hitta lösningen har jag provat att dricka olika typer av öl inför varje match och min tanke har varit att så länge vi vinner så kör vi med samma öl. Detta har dock gått dåligt eftersom jag har tvingats att byta öl varje match.

Nu har jag dock insett vad man ska dricka för att det inte ska bli en förlust. Jag drack det när jag var i Gävle, jag drack det uppe i Ö-vik i Röglematchen, jag drack det på Hovet i torsdags och jag drack det hos Mange i hockeynästet Sumpan ikväll; Jägern såklart! Visst är det kanske illa att dela på en jäger och dricka öl på en tisdagkväll men vad gör man inte för sitt kära lag?

Hädanefter blir det den mångkryddade spritdrykten på varje MODO-match och det ska till fler än en förlust i rad för att jag ska få för mig att det inte är den sanna MODO-vinstdrycken.

Nöjd och härligt småskäggig Näslund efter kvällens vinst mot HV

RIP Dimebag

Idag hyllar vi och tänker på Dimebag Darrell som blev ihjälskjuten på scen 8 december 2004 Columbus, Ohio när han uppträdde med sitt band Damageplan. Det är lika sjukt och ofattbart nu som det var då. Självklart är han mest känd för att ha spelat gura i världens näst bästa band genom tiderna, PANTERA.

Därför passar denna skiva alldeles utmärkt att lyssna på just nu:
http://open.spotify.com/album/1qQO14fI1o1smRE6WdDMAi

Meshuggah - Alive

Meshuggah släpper äntligen en live-DVD+CD! Jag brukar sälla höja ögonbrynet när band släpper live-grejer men i detta fall höjer jag min penis. Meshuggah FFS!

Tacklisting:

CD:

01. Perpetual Black Second (Tokyo)
02. Electric Red
03. Rational Gaze
04. Pravus
05. Lethargica
06. Combustion
07. Straws Pulled At Random
08. New Millenium Cyanide Christ
09. Stengah
10. The Mouth Licking What You've Bled
11. Humiliative
12. Bleed

DVD:

01. Begin
02. Perpetual Black Second (Tokyo)
03. Twenty Two Hours
04. Pravus (Tokyo)
05. Dissemination
06. Bleed (NYC)
07. Ritual
08. New Millenium Cyanide Christ (Montreal)
09. Cleanse
10. Stengah (Montreal)
11. The Mouth Licking What You've Bled (Montreal)
12. Machine
13. Electric Red (Tokyo)
14. Solidarius
15. Rational Gaze (Tokyo)
16. Moment
17. Lethargica (Toronto)
18. Communicate
19. Combustion (Toronto)
20. Humiliative (Montreal)
21. Infinitum
22. Straws Pulled At Random (Toronto)
23. End

Bonus:

01. "Bleed" Music Video
02. The Making Of "Bleed"
03. Micha Guitar Tour
04. Tomas Drum Tour

Efter att ha spanat in denna låtlista är ju självklart frågan: Vart i h-e är Future Breed Machine?! Men man kan ju inte få allt...

Jag passade på att göra en Spotifyplaylist utifrån CD-delen av detta live-släpp så att ni har något att rocka till så länge:

Meshuggah - live-CD-Playlist

Hursomhelst - releasedatum är 5 februari 2010.

Katatonia - Day And Then The Shade

Snygg ny video till en utmärkt låt från Katatonias nya alldeles lysande skiva; Night Is The New Day. Bra skit, givet köp.


Katatonia: Day And Then The Shade video

KATATONIA MySpace Music Videos

Årets platta 2009 - De nominerade är den här gången...

Them Crooked Vultures - Them Crooked Vultures
Josh Homme, Dave Grohl och den levande legenden John Paul Jones. När en grupp bestående av de tre släpper en platta så räcker det för att den ska vara med i diskussionen. Det låter en hel del som Queens of The Stone Age's lugnare delar. Gillar du inte det så kan jag bara beklaga att du har en risig musiksmak.

Anti Flag - The People or The Gun
Den här skivan är inte gruppens bästa men det är fortfarande en bra Anti Flag - platta och det räcker oerhört långt. Tillräckligt för en topplacering? Det får vi se. Med låttitlar som "The Economy is Suffering... Let it Die", "You're Fired" och "No War Without Warriors" så är det i alla fall årets mest aktuella platta.

ISIS - Wavering Radiant
Isis senaste verk är en riktigt bra platta. Isis själva kallar det för sin popplatta. En riktigt bra beskrivning om det som är en enklare skiva än vanligt. Öppningsspåret Hall of the Dead är det starkaste men resterande spår håller nästan lika hög klass.


Medverkar Justin Sane på 2009 års bästa platta?

Rock am Bandsläpp!

Det är ju inte direkt någon hemlighet att jag fullständigt älskar Rock am Ring. Hur kan man inte göra det som dyrkare av den hårda rocken. 80.000 hängivna, på gränsen till fanatiska tyska metalskallar, kubikmetervis med öl och rock i absolut högsta klass. Att hela kalaset ligger på en av europas häftigaste racingbanor är liksom bara en parantes. En cool sådan i och för sig. Inför 2010 års upplaga har man gått ut tidigare än vanligt med bansläpp och det är nog inte så konstigt. Dels firar man 25 år som festival och dels så vill man kanske presentera lite band innan alla plåtar är slutsålda. Förra året inträffade detta redan i mitten av mars och jag gissar på slutet av februari i år.

Hur ser det ut bandmässigt då? Jodå. Det är väl som vanligt. Jävligt bra. Man öppande upp med Rammstein. Det hårdaste att komma från tyskland sedan Bismarks båt och att se dessa bitvis brinnande och väldigt ofta helt galna herrarna i sitt hemland kommer bli nått att skriva hem om.
Igår släppte man ytterliggare namn och det ser riktigt bra ut. Många av dessa hade redan nämts som trovärdiga rykten och att de nu blir klara ger lite mer tyngd åt de rykten som återstår. De akter jag är peppad på just nu är de här:

Rammstein - Jag har velat se den här skapelsen i sin fulla flärd sedan jag hörde Engel för första gången. Rammstein på hemmaplan kan inte bli annat än coolt. Brinnande och coolt.

Kiss - Den första skivan jag själv ägde i mitt liv var Kissplattan Lick it Up. Den andra var deras Animalize och den tredje skivan jag kunnat kalla min egen var samlingsplattan Killers. Jag har inte lyckats se den här cirkusen än och det känns verkligen på tiden. Jag kommer bli sju år på nytt känns det som. Har visserligen plåtar till deras malmöspelning med men det goda har man väl aldrig kunnat få nog av? Att senaste plattan Sonic Boom faktiskt är bra gör ju inte saken sämre.

Rise Against - Rev av en av årets absolut bästa spelingar på den allra töntigaste av "högtider". Halloween. Jag har aldrig någonsin kännt mig så rookiefan som tidigare. Jag var nykomlingen i ett Vega fyllt till bredd och höjd av hardcorefans. Det här är en toppbokning.

Airbourne - Senaste plattan doftade grymt mycket Bonn Scott och var helt lysande. Nu är de tillbaka på ringen igen och jag hoppas jag lyckas se dem den här gången.

Motörhead - Lemmy är tillbaka igen. Övriga kommentarer känns överflödiga.

Bullet For My Valentine - Walesarna som bara blir bättre och bättre är tillbaka de med. Har de lyckats ta ytterliggare ett steg framåt livemässigt?

Kasabian - Bandet som sällan lämnar Storbritannien gör det nu. Jag är peppad.

Det ska bli schysst att se vad de mer kan kasta fram för bokningar. Tack vare jubileumet så har jag höga förväntningar och tittar man på ryktesfronten (som skrämmande ofta stämmer) så ser det rätt bra ut inför kommande släpp. Korn och Them Crooked Vultures är te.x. något jag lätt kallar godis! :)

Paradise Lost live på Debaser Medis 25 november 2009

För andra gången i november månad (Isis) fick jag chansen att se ett av mina favoritband live för första gången. Paradise Lost började jag lyssna på med 93 års skivsläpp Icon och har följt bandet sen dess. Och har du av någon anledning missat detta eminenta band så läs detta:
http://www.smackebonk.se/2009/05/paradise-lost-m.html

Förutsättningarna för att detta skulle bli en gyllene konsertupplevelse var dock inte de bästa eftersom jag hade haft feber i några dagar och febern hade precis börjat släppa. Och när jag väl var på Medis blev jag varm som fan om pannan och lite småyr så jag köpte en Sprite och höll isbitarna mot pannan för att hålla mig skärpt.

För att det skulle bli så spännande som möjligt hade jag bestämt mig för att inte läsa någon recension eller ta reda på vad de spelat för låtar tidigare under turnén.

Spelningen inleds med ett snyggt episkt intro men sen får jag en liten chock när bandet går upp på scenen och Greg Mackintosh inte (!) uppenbarar sig. Efter att ha läst på i efterhand har han tvingats avbryta turnén eftersom hans far är allvarligt sjuk och istället har en snubbe vid namn Milly Evans, Paradise Losts gitarrtekniker, ersatt Greg. Tråkigt, men sådant som händer. Greg är dock den som skriver all musik i bandet så det skulle vara lite som att Metallica uppträder utan James Hetfield. Ungefär.

Bandet inleder med tunga och suveräna The Rise Of Denial från senaste skivan men tyvärr får jag ingen wow-känsla vilket till 99 % beror på det bedrövliga ljudet. Trots att jag står i mitten några meter framför mixerbordet (där det bör vara bäst ljud) så är det trummorna som dominerar och dränker det mesta av de andra instrumenten. Sångaren Nick Holmes sjunger på men de höga tonerna försvinner nästan helt i mixen. Jävligt tråkigt måste jag säga. Det tar också 4-5 låtar in i spelningen innan de lyckas rätta till ljudet (vilket är alldeles för länge!). Lagom till klassikern As I Die är dock ljudet mycket bättre. Innan dess hinner de bl a med en förvånansvärt blek version av Erased som inte alls funkar (vilket som sagt beror mycket på ljudet).

Nick Holmes är känd för att inte vara en särskilt storslagen frontman och koncentrerar sig mest på att stå stilla och sjunga. Mellan vissa låtar levererar han dock lite torr brittisk humor i form av repliker som ”Ey, what are you laughing at?” och ”I can see there are a lot of guys here tonight…”. Dock så uppmanar han publiken att handklappa i princip varje låt vilket känns helt fel. Handklapp och Paradise Lost hör helt enkelt INTE ihop!

Efter den trevande inledningen så växer dock konserten sakta men säkert. Jag blir överlycklig över att de kör Enchantment (öppningsspåret från "Draconian Times") som verkligen är en av mina absoluta favoritlåtar med Paradise Lost. Därefter följer Frailty som oväntat nog är tyngst denna afton där nya trummisen Adran Erlandsson briljerar totalt. Svensken Adrian gör för övrigt ett fläckfritt jobb konserten igenom.

Två andra favoritlåtar, One Second och Requiem, hinner också spelas innan det är dags för extranummer. Extranumret inleds med titelspåret från senaste plattan, ”Faith Divieds Us - Death Unites Us”, och funkar finfint. Dock så tycker jag att det finns bättre äldre låtar att spela än nästa låtval, The Last Time. Konserten avslutas med hiten Say Just Words och det blir bra allsång och en del av publiken börjar hoppa. Det kändes lite konstigt att avsluta konserten med en sådan, i sammanhanget, popdänga.

Jag blev besviken över att de inte framförde någon av låtarna Embers Fire och True Belief från Icon. Men i överlag var låtlistan klart godkänd.

Vad kan man säga om konserten i stort då? Levde de upp till mina förväntingar? Nej, tyvärr inte. Men med bättre ljud från början, och med Greg i banduppsättningen och utan feber i kroppen skulle detta dock ha blivit en grymt mycket bättre spelning. Pga nämnda anledningar skiftar konserten i kvalité men totalt sätt ger jag deppgubbarna klart godkänt ändå.

Låtlista:
The Rise Of Denial
Pity The Sadness
Erased
I Remain
As I Die
The Enemy
First Light
Enchantment
Frailty
One Second
No Celebration
Requiem
----
Faith Divieds Us - Death Unites Us
The Last Time
Say Just Words

Foto: Annika Berglund (rockfoto.nu)

Opeth firar 20 år med ett Stockholmsgig!

Opeth fyller 20 år och drar därför ut på en miniturné. Bland annat ska de spela på Cirkus i Stockholm 30 mars.

Mikael Åkerfeldt: "I can't believe it, but...fuck...we're celebrating 20 years!! 20 years I've been in this band, ever since I was 16! It's insane! As far as I remember, we've never had a release party, never celebrated anything officially. Well, now is the time, you hear?"

Gigen kommer att vara sjukt exklusiva. De kommer att dela upp konserten i två delar där de spelar hela Blackwater Park under den första delen och blandat i den andra.

Jag kommer att vara där. Kommer du?;)

Gay is ok!

Årets platta 2009 - De nominerade är!

Jag tänkte köra ett litet annorlunda upplägg inför min listning av 2009 års bästa plattor. Jag kommer med jämna mellanrum släppa ett antal nominerade plattor och sedan avslöja vinnaren och ett par placeringar till dagarna mellan jul och nyår. Det blir alltså ingen regelrätt topptiolista eller något liknande. De första nominerade plattorna är :

Mastodon - Crack The Skye
När Mastodon släpper sin hittills bästa platta så är det helt omöjligt inte nämna den när man pratar om det bästa som gjorts under året. Crack The Skye är inget annat än ett mästerverk.

Wolfmother - Cosmic Egg
Wolfmothers debutplatta tog mig med storm och än fast jag inte riktigt varit så peppad på uppföljaren förän nyligen så har ändå förväntningarna varit höga. Cosmic Egg lever upp till dessa förväntningar och det med råge.

Fenomenet Takida

Snubbarna från Ånge och Ö-vik spelade inför ett slutsålt Hovet i lördags. Det är helt sjukt egentligen. Jag har funderat på vilka svenska band som är större än Takida och jag kommer fram till att det bara är Kent som drar mer folk än detta band. Eller finns det något annat band som drar mer folk än Takida i dagsläget? Tittar man på internationella band så är det många som får spö av Takida publikmässigt. Paketet Judas Priest/Megadeth/Testament hade t ex långt ifrån slutsålt på Hovet i våras.

Det är också fascinerande vilken extremt stor klyfta det är mellan fansen och musikkritikerna när det gäller detta band. Det finns få band som blir så konstant sågade som Takida. Men bandet fortsätter att dra fulla hus och deras skivor säljer som smör. Jag har aldrig gått igång på deras fascinerande kommersiella form av amerikansk grungerock men är ändå imponerad över att de lyckas skriva musik som uppenbarligen gillas av så många. Det är totalt ofarligt och mjukhårt på ett sådant där mesigt sätt men om man ska se positivt på detta så kan det faktiskt vara lite av en inkörsport till den hårdare musiken. Det är ju ändå distade gitarrer och rockigt och om unge Kalle 12 bast sedan hittar grungeband som Alice In Chains och Soundgarden och för höra en originalsångare som Eddie Vedder (och sedan går vidare till SLAYER) så är det ju kanon.

Till sist vill jag avslöja att jag rös när jag satt som publik och fick se och höra när Takida spelade låten Curly Sue ifjol på grammisgalan. Se detta uppträdande här:



Dessutom så gillar jag låten Evil Eye. Känns lite som en Paradise Lost-dänga från Symbol Of life-skivan:
http://open.spotify.com/track/5tINYkFD4LRtBDRYJH7NYd

Självklart måste också nämnas att det suveräna, snygga och snuskiga bandet Dirty Mischief uppträdde som förband till Takida en gång i tiden på Sliperiet i Ö-vik. Jag tror det var 2004, eller kanske 2005? Hursomhelst fick Dirty Mischief inga applåder ÖVERHUVUDTAGET efter att de spelat sin första låt (det blev bättre under konsertens gång dock). Kanske blev de unga damerna chockade av den grymma refrängtexten:

I wanna feel your rock and roll
Deep inside my soul
There’s somehing I gotta tell
Baby I’m the devil and you’re going to hell


Takida live på Hovet. Observera deras Metallica-scen

Historisk line-up!

18:15 ikväll: MODO – Rögle. På isen är följande tre spelare tillbaka: Niklas Sundström, Peter Forsberg och Markus Näslund. Den som inte dreglar och får stånd av detta är totalt ointresserad av hockey.

Jag gillar dessa två kedjor:
Skröder-Sundström-Zuccarello (Elitseriens överlägset bästa kedja ifjol)
Forsberg-Svartvadet-Näslund (Behövs inte kommenteras)

Kanske får Horava fnatt och sätter ihop Susse med Mackan och Foppa också. Då är den klassiska junorkedjan från 93 tillbaka (69 poäng på sju matcher – fortfarande internationellt rekord i JVM).

Jag har redan en jävla puls för detta är sanslöst coolt. Men man ska komma ihåg att förutsättningarna är långt ifrån optimala:

- Susse har nyligen opererat ljumskarna och har endast spelat två matcher i år. Vi får hoppas att ljumskarna håller och att han har någon form av matchtempo i kroppen.

- Foppa är inte helt frisk ännu från bihåleinflammationen.

- Markus Näslund har endast tränat i två veckor och hoppar in pga läget i tabellen. Jag tror att han helst hade velat vänta i två veckor till kanske.

Äh, nu ska man inte vara negativ! Detta är först och främst hur roligt som helst och skitkul för svensk hockey.

Them Crooked Vultures - Mind Eraser (No Chaser)

Det som kan vara detta årtusendets fetaste supergrupp har släppt en platta och ett par videos de senaste veckorna så jag tänkte plantera den ena här. Har inte koll på om Them Crooked Vultures figurerat på den här bloggen tidigare då jag varit i USA i två veckor och bl.a hängt med James, Lars, Kirk och Rob i Maddison Square Garden. Så ni får ha överseende om jag skriver om gammal skåpmat eller så. :)

Tokyo Metal Anarchy

På tal om utländska metalband... japanerna har producerat riktigt bra metal, om man nu vet vars man ska leta. Det första japanska metalbandet jag kom i kontakt med var en grupp som kallade sig Yellow Machinegun. Detta band består av tre japanska tjejer som mer ser ut att vara urtypen för "Hello Kitty"-samlare än tvåtaktssmiskare. Döm gärna själv av klippen här nedan...



Again, från albumet "Spot Remover" (1998)


イエローマシンガン live

Förutom det ovan nämnda eminenta band så finns det ett gäng som kallar sig Terror Squad, och det är inte dom dära hiphooparna med samma namn. Dessa rara gossar spelar i regel ganska snabbt och på skiva verkar det som att det är det diskanta i ljudbilden som skall framhävas. Plattan "The wild stream of eternal sin" är något som jag verkligen kan rekommendera varmt, speciellt spåren "Blood Fire Metal" och "Order of the lone wolf" är extra njutbara för sinnet. Här följer en liten promovideo från deras senaste alster "Chaosdragon Rising" från 2006.



Lägg speciellt märke till gladthrashen efter 1:44

Acrassicauda - Iraqi Metal

Någonsin hört talas om ett metalband från Bagdad? Acrassicauda är just det, och så j*vla dåliga var dom ju inte. Bandnamnet är på latin och betyder enligt uppgift "Svart skorpion". Sångaren låter lustigt nära Hetfield och man får lätt fjäder av thrashtendenserna, även om dom kanske av misstag tagit smak av Mastodon. Lite halvorientaliskt metalgung blir det också. Ladda ner deras senaste singel här, eller leta dig fram till deras material på annat vis.

Här följer en liten trailer till en dokumentärfilm som gjorts om dom...

Skadeglädje är den bästa glädjen!