Har man varit borta från bloggen en längre tid så brukar man alltid börja med att beklaga sig och be om ursäkt. Det är standard. Du är standard. Jag har varit lite less och inte så jättepeppad, jag har varit bögen som vi säger. Det är dock en ursäkt som alla ni andra kör med konstant så ni måste verkligen vara totalt nere i skiten konstant. Därför tycker jag att ni alla bör sätta igång att knapra Prozac.
Vad fick mig att skriva nu då plötsligt. Monster Magnet. Nya skivan släpps om nån dag. Jag får den hemskickad En ny skiva med magnet är för heligt för att man ska lyssna i förväg. Nä, istället väntar man tills det släpps officiellt och först då får man lyssna. Skivan blir bättre då. Jag är för trött för att orka beskriva detta mer ingående, jag har också säkert gjort det tusen ggr förut. Nån gång förut iaf, så jag gör det inte nu. Ni som känner mig vet hur jag menar. Jaja. Svenke och Fredde har redan lyssnat på skivan för typ två månader sen och mumlat fram kommentarer som ”äh, inte alls som Powertrip” och bla bla bla. Fuck you! Monster Magnet för mig är religion. CP-religion. Jag har haft en ovanlig Monster Magnet-pepp senaste veckorna också och varit totalt insnöad på Magnets två första skivor. Riktiga knarkskivor. Hur bra som helst. Det bästa hittils i år. Nästan…
Magnet släppte låtarna på sin myspace-sida förra veckan och då är det tillåtet att lyssna. Men man ska inte lyssna för mycket ändå. Bara lite är tillåtet. Eller så gör man en Nordin och blir förbannad om man skickar länken på hans msn och vägrar klicka och lyssna. Men han är ovanligt hård också. Jag valde att lyssna på låtarna ”4 way diablo” och ”wall of fire” tidigare för nån dag sen. Kanske var i det i fredags.. kommer inte ihåg. Jag lyssnade på de låtarna och blev helt tagen. Hur bra som helst och jag ville bara gå hem från jobbet och plugga in guran och skriva 666 äckligt coola rockriff. Jag blev vad jag skulle vilja beskriva som rocklycklig. Fast jag orkar inte definiera det.
Nu ikväll smackade jag in myspace.com/monstermääägnet igen och valde lite på måfå att lyssna på ”Freeze and Pixelate”, ett instrumentalt stycke som fick mig att tokle och som påminner som fan om old school-magnet. KUNG! Sen, utifrån CUM-recensionen, så lyssnade jag på ”Little Bag of Gloom” och jag blev tagen. Bland det vackraste Wyndorf har framkallat. Jag älskar Dave Wyndorf, jag ska skicka blommor till hans Örebroiska flickvän och berätta. Och du Nils Daniel Shake Nilsson – du vet vad DU ska göra! Sätt igång och var en detektiv.
Enough med Magnet nu, jag hade bara tänkt skriva cirka fem meningar i detta inlägg.
Hugo var på besök idag. Han, jag och Kriz hann med att snacka giftermål, flickvänner, pension och jobb innan han tog bilen söderut igen. Det var trevligt men oj vilka vuxna samtalsämnen!
Jag spelar mest C&C nuförtiden. ONLINE. Och det är hur kul som helst och speldjävulen har tagit mig till 100 % just nu. Det har gått så långt att jag kan skriva på vilket Erik-du-är-en-patetisk-spelnörd-kontrakt närsomhelst. Jag är orolig att Linn ska se igenom den coola rockattityden och inse att jag är i grund och botten en total spelnörd. Men det har hon nog redan insett.
Haha, jag och Nordin har roat oss med att jävlas med Kickelåffen lite nyss på msn. Men han får skylla sig själv. Anledningen till mobbningen är att han inte förrän nu (flera dagar sent!) upptäcker att Metallica har lirat två akustiska gig i helgen och börjar peppa youtube-klipp. Youtube-klippen smackade jag som en dåre redan i måndags och man kan kalla att kriz är minst sagt efter. Så vi jävlades lite innan vi skickade livemetallica.com-låtarna över msn. Samtidigt hade jag lite dåligt samvete att jag inte diskuterat låtarna med honom. Men han har ju varit i Sundsvall och mitt i all jävulsk Metallica-pepp så glömdes han helt enkelt bort. Jag tycker också synd om honom, den stackars saten. Men han kommer att dö av pepp ikväll. Det gjorde jag tidigare i veckan. Nordin hann skriva ett inlägg före och hans inlägg beskriver mycket hur jag kände också när jag lyssnade igenom låtarna. Tilläggas kan att jag fick en tår i ögat när jag lyssnade på All Within my Hands. Sista sekunderna där.. underbart.
Metallica lever, Monster Magnet lever, Dirty Mischief lever, jag lever, din mamma lever, jag käkar lever.
För övrigt tycker jag att vi ska döpa om den här bloggen till typ Peppen eller liknande. För det är i princip bara då vi skriver; då vi ska peppa nåt. Pepp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar