Record Store Day

Igår var det femte upplagan av Record Store Day. Denna musikdag inträffar tredje lördagen i april varje år där skivbutiker runt om i världen går samman för att fira musiken. Och i samband med detta släpps en del unika skivor exklusivt för denna dag. Det är fint tycker jag. Det är inget jättekommersiellt jippo styrt av gigantiska skivbolag eftersom skivor inte är en miljonindustri längre. Istället får det oss skivköpare och skivnördar att vallfärda till närmaste skivbutik och stödja sina butiker och artister.

Kanske är inte vallfärda rätt ord men på Sound Polllution var det en jäkla massa dudes som köpte skivor. Sound Pullution hade 20 % på allt i butiken så det var många som passade på. Själv var jag framförallt ute efter Feistodon-splitsingeln och Metallicas Beyond Magnetic på vinyl men ingen av dessa två skivor fanns visst inte att beställa för Sverige. Men jag gjorde en del fynd ändå. Och det är en viss känsla att stå och trängas med fina hårdrockare och bläddra i skivhyllorna. Man känner samhörighet.

Efter Sound Pollution gick jag vidare till Bengans på Drottninggatan där jag lyckades tajma in The Soundtrack Of Our Lives som spelade inne i butiken. Det var mycket folk och Ebbot bjöd på sig själv och det blev en trevlig tillställning.

Jag höll igen ganska mycket pga att jag behöver min lön men följande skivor blev det:

Orange Goblin - A Eulogy for the Damned
En av årets trevligaste skivor hittills. Tungt riffande stoner.

Black Cobra – Chronomega
Jag har blivit väldigt svag för duons skitiga och brutala form av sludge och doom på sistone. Tänk tidigt Mastodon, fast galnare. Chronomega är Black Cobras förra platta och man bör heller inte missa senaste plattan Invernal.

Black Sabbath – Never Say Die!
Sista plattan med Ozzy är ganska förbisedd av många. Och lite udda. Men ändå jävligt bra. Och det är definitivt det snyggaste Black Sabbath-skivomslaget och skivtiteln.

Guns N' Roses – Appetite For Destruction
När jag gång på gång analyserar kommer jag ofta fram till att detta är världens bästa rockplatta genom tiderna. Jag har ägt skivan sen liten skit men den har varit försvunnen i ett par år (eller så är det någon som har lånat skivan och inte lämnat tillbaka den) så jag fick helt enkelt lov att köpa den igen – denna gång på vinyl.