Danskjäveln öppnar käften angående soundet på Death Magnetic

Lasse Trummis har äntligen yttrat sig angående soundet på Death Magnetic. Och det var egentligen ett ganska väntat uttalande av honom. Ett ganska fegt också på ett sätt. Men väntat. Men det är tydligt, iaf om man ska tro detta snack, att felet är Rick Rubins. Eller? Fuck it, Lars rules.

"Somebody told me about [people complaining that the Guitar Hero version of 'Death Magnetic' sounds better]. Listen, what are you going to do? A lot of people say [the CD] sounds great, and a few people say it doesn't, and that's OK. You gotta remember, when we put out '...And Justice for All', people were going, 'What happened to these guys, this record? There's no bass on it. It sounds like it was recorded in a fuckin' garage on an eight-track.' And now '...And Justice for All' is sort of the seminal METALLICA record that supposedly influenced a whole generation of death-metal bands. The difference between back then and now is the Internet."

"The Internet gives everybody a voice, and the Internet has a tendency to give the complainers a louder voice. Listen, I can't keep up with this shit. Part of being in METALLICA is that there's always somebody who's got a problem with something that you're doing: 'James Hetfield had something for breakfast that I don't like.' That's part of the ride."

"I will say that the overwhelming response to this new record has exceeded even our expectations as far as how positive it is. So I'm not gonna sit here and get caught up in whether [the sound] 'clips' or it doesn't 'clip.' I don't know what kind of stereos these people listen on. Me and James made a deal that we would hang back a little and not get in the way of whatever Rick's vision was. That's not to put it on him — it's our record, I'll take the hit, but we wanted to roll with Rick's vision of how METALLICA would sound."

Och så avslutar jag med en Ross Halfin som vanligt. En kung sådan.

Command Performance Teaser Trailer

Det här kan vara det tuffaste vår kära Dolphan har gjort. Vilken omedelbar klassiker! Och spana in the Cowbell. Och kolla in taglinen:
"Dying is easy. Rock n' roll is hard"

Och så handlingen:
When the Russian Premier is taken hostage at a rock concert in Moscow, it's up to a drummer, an ex-biker, to save him.

Dolph Lundgren, 51 år gammal har han hunnit blivit också. Den tuffaste skådisen vi har?

Meshuggah live på Debaser Medis 22 september 2008

Erik har varit på konsert igen! Här är redogörelsen.

Jag har sett Meshuggah ett par gånger förut. När jag såg dom första gången 98 stod jag längst fram och headbangade konstant som en galning och fick sådan nackvärk dagen efter att jag fick lov att bära farsans gamla stödkrage. Japp, så hårt var det. Senast när jag såg dem (innan denna konsert) var det i Umeå. På sugiga Idun där det alltid är lågt och dåligt ljud. Då stod jag också längst fram och headbangade som en idiot framför Thordendal. Givetvis också rätt påverkad av alkohol denna gång. Denna gång var dock första gången jag såg Meshuggah spiknykter och jag valde att stå längre bak för att få så bra ljud och överblick som möjligt. Det var ett bra val.

Egentligen är det fascinerande hur extremt aktuella Meshuggah fortfarande är. De närmar sig 40-årsstrecket och har hållit på sedan slutet av 80-talet. Men de är fortfarande både tyngst och mest originella. De har sitt eget sound och tusen copycats. Vilket band inom metal är mer originella än Meshuggah? Nä, de är en klass för sig.

Meshuggah live är en helt makalös upplevelse och detta är det bästa jag har sett live i år. Tajt så inihelvete. Och soundet är enormt och så snyggt och tungt att jag blev chockad. Mycket bättre än vad jag har upplevt med Meshuggah förut.

Jens Kidman är en underhållande frontman. Han beter sig som en snäll lekfarbror och säger enkla saker som ”Hej”, ”Tjena mors” och ”Vad trevligt att ni kunde komma och titta på de hära.. hårdrockgubbarna” mellan låtarna. På gränsen till töntigt men det blir en typ av norrlandshumor av det hela. Sen så står han på sitt patenterade bredbenta sätt med armarna utåt sidorna och gör djävulstecknet samtidigt som han nickar fram och tillbaka med huvudet varannan sekund. Långsam respektgivande headbanging i konstig takt.

Headbangar gör resten av bandet också och gör det oftast parvis. Och när de headbangar unisont, bredbent och jävligt så är det sjukt snyggt. 40 bast snart som sagt.

Och på tal om headbanging var det inte bara på scenen det var bra ös. Publiken öste på som fan och det är alltid underhållande att titta runt på publiken under en Meshuggah-konsert eftersom alla headbangar i olika takt. Och måndagsmoshen var den bästa hittills på Medis under hösten. Själv fick jag ont i käken och det har jag bara fått en gång tidigare, på Neurosis-konserten förra sommaren. Käkont får jag uppenbarligen när det är så hårt att jag måste bita ihop käken och se arg ut hela konserten igenom. Pröva själv att göra så konstant i en timme, jag lovar er att käkvärken kommer.

Något som också slog mig var hur jämn setlistan var. Och att jag kunde och kände igen varenda låt. Då ger alltid konserterna mer. Tyngdpunkten låg på senaste briljanta ObZen (det kommer bara att vara Death Magnetic som är bättre än den i år) och förra ”riktiga” studioplattan Nothing. Vissa låtar stod dock ut lite mer än andra…

Pravus, näst sista låten på ObZen, är ett monster live. Jag lyssnade på den precis innan jag drog vilket kanske spelade in. Det blev en helt galen moshpit i början av låten när alla instrument kommer in i en smäll efter det lugna gitarrpartiet. Hur hårt och galet som helst.

De gamla låtarna är också mycket tyngre live än på skiva. Suffer In Truth t ex. Det kommer alltid att vara en klassiker för mig, mest eftersom jag brukade lyssna på den när jag spelade Quake. Inledningspåret från None – Vanished - är helt makalös live. The Mouth Licking What You've Bled var nästan bäst. Jäklar vilken totalt kontrollerat kaos. Men framförallt Future Breed Machine, den står egentligen i en klass för sig. Thorndendal spelade med någon typ av voicebox (vilket jag inte tror att han har gjort förut) vilket moderniserade upp låten på ett skönt sätt.

Förbanden? Det första missade vi. Det andra, Scarpoint, var en Meshuggah-kopia. Men en rätt bra och hård sådan. Men sen när originalet gick upp på scenen bleknade de kraftigt.

Vad var en besvikelse under kvällen då? Jo, att Mårten inte spelade i en MODO Hockey-tröja såklart. Det var dock en snubbe i publiken (inte jag!) som skrek MODO Hockey mellan låtarna. Det tyckte jag var roligt.

Extrainfo:

”MESHUGGAH's Tomas Haake has been named the 1 drummer in the "Metal" category in the July 2008 Modern Drummer magazine's 2008 Readers' Poll. The Readers' Poll results appear in the July 2008 issue of the magazine, available on newsstands now.
2008 Modern Drummer magazine readers' poll results in the "Metal" category:
01. Tomas Haake (MESHUGGAH)

02. Jason Bittner (SHADOWS FALL)

03. Chris Adler (LAMB OF GOD)

04. Derek Roddy (ex-HATE ETERNAL)

05. Joey Jordison (SLIPKNOT)”

Det var fan på tiden - Haake är the shit och det är helt fascinerande att bara stå och titta på hur han håller ihop kaoset. Och man fattar ingenting.

Meshuggah.

I wanna be your god...

'I wanna be your dog' är en kung låt som Iggy Pop spelade in för ett bra tag sen. På följande adress så finns det en massa coverversioner av låten, inklusive en version av Slayer! (JÄ!)

http://www.amaste.com/dog/dog.htm

South of Heaven

Det finns förmodligen inget ondare och mer ångestdrypande intro än det till låten 'Spill the Blood' med Slayer. Atmosfären som uppstår och stegras till just innan versriffet är bara så fruktansvärt underbart olustigt! Detta måtte vara det största beviset på Jeff Hanneman's genialitet. Jag förstod inte låtens storhet när jag var yngre. Vet inte varför, men den har förföljt mig i mina tankar sen första gången jag hörde den. Låten avslutar den underskattade plattan 'South of Heaven' från 1988, och den kunde inte sluta bättre.

Så vänta till efter mörkrets intåg (läs; kvällen), ritualmörda någon elektronisk pryl som inte fungerar som den ska (förslagsvis en brödrost eller kanske din gamla mobiltelefon) och unna dig en genomlyssning av detta mästerverk.

Särskrivningshumor + Världens bästa kapten

Jag är inne på hockeysverige.se och läser en artikel om duktiga 90-talister i Elitserien, denna gång nämns Djurgårdens ungtuppar. Rubriken är "Ännu en 90-talist presenterade sig". En (uppenbarligen) ung kommenterare som kallar sig gggg hetsar till och skriver följande kommentar till nämnda artikel:

"fitt nylle

han är född 91 din kuk sugare"

Tuff kille! Är man inte 90-talist om man är född 91 eller? Och att lyckas med två sådana tydliga särskrivningar på så lite text är bra gjort. Ännu bättre blir det eftersom orden är så härligt vulgära.

För övrigt så är Elitserien igång på allvar och MODO tog sin första seger ikväll mot Rögle i en extremt sevärd hockeymatch. Rögle bjöd upp till kamp och det var nästan slutspelsstämning lite då och då. Mycket postivt är också att MODO tydligt ser ut att åka mer skridskor i år jämfört med ifjol. Och de båda norrmännen fungerar hur bra som helst ihop. Det bästa med matchen var dock vår käre kapten Svartvadets solomål. Sådana mål ser man aldrig i Elitserien nuförtiden. Han tog pucken i egen zon och åkte sedan slalom mellan ALLA Rögles utespelare för att sedan smacka in den bakom Rögles finniga målvakt. Jag måste bara sno en bild som visar en skiss på prestationen. Målet är fanimig kanditat till årets mål. Svarten is back!

Mass Effect Hypnosis

Den onda robotrasen Geth, snart till en SF-biograf nära dig?

Mass Effect goes to Hollywood! Hur kaxigt är inte det om det skulle bli verklighet!? Avi Arad (producent till X-men, Spiderman-filmer osv.) har tydligen köpt rättigheterna till Biowares mästerliga rymdepos för inte allt så länge sedan. Det enda det betyder är ju att han har rättigheterna att göra film av Mass Effect, då inget annat sagts angående projektet, men man kan ju alltid hoppas att det blir något kaxigt av det. Jag menar, storyn är ju helt underbar. Vi har ju inte direkt sett filmversionerna av Halo och World of Warcraft än, men med lite flyt så kommer det att finnas investerare som förstår storheten i Mass Effect och vågar satsa på tv-spelsfilmer. Måhända så kan vi kanske få se Seth Green i någon roll, då han lånade sin röst till den älskvärde piloten 'Joker' på S.S.V. Normandy.

Cryptic Writings of Megadeth

Hade tänkt att skryta lite ytterligare genom att presentera en annan raritet i min samling. Megadeth's album 'Cryptic Writings' släpptes i juni 1997. Skivan är väl inte direkt det bästa som Dave Mustaine tryckt ur sig, men det är liksom inte det som är grejjen när det gäller det här. Strax innan skivan släpptes så kom något så udda som serietidningar som handlade om 'Vic Rattlehead' (asså, Megadeth's egen 'Eddie'-kopia), och regogör i serieform kort och gott dels om några Megadeth-låtar och dels om Vic's vidare äventyr. Serien gavs ut av 'Chaos Comics' och gick under det fyndiga namnet 'Cryptic Writings of Megadeth'.

Fyra nummer släpptes. #1 i 26000 ex. och de tre andra i vardera 23000 ex.

Till det kaxiga hör att det första numret även släpptes med ett s.k. 'Necro Cover' i 2000 ex. som bara hade ett annat artwork, och även som en version med ett 'Leather Cover' i 9999 exemplar, varav 999 av dessa är signerade av Dave Mustaine.

(se bild; höger... duh!).

Det är ett nummer av denna upplagas 999 exemplar som jag inhandlade en vår för sju år sedan, i en stad farligt nära Danmark. Visst... tidningen kanske inte är mycket för världen, och man kan inhandla den för ynka 50$ om man letar lite, men kaxig är den. Jag menar... det är ju ändå Mustaine. Få är ju lika arg som vår käre Megadethkapten!

Pater Noster

Jag är så glad. Jag har så mycket att vara glad för. Jag förstår inte hur mycket jag har att vara glad för, och det är för att jag tar så mycket för givet. Jag ser upp till mina föräldrar något enormt. Inte direkt för att jag håller med dom i allt, utan för att dom bryr sig om mig mer än jag kan föreställa mig. Jag är så tacksam över att jag har så underbara syskon. Mina syskon är mitt blod, och vi är sammanlänkade till döden. Jag är så glad för att jag har riktiga vänner. Vänner som ingått psykiskt blodsband med mig. Vänner som har ett genuint intresse för att det går mig väl.

Farsan poserar här irriterat, med en vanlig syn i svenska kvällstidningar.

Jag är född skitsnygg (tack, mamma & pappa). Jag är inte hiphopare (tack, tack, TACK!!!). Jag har förmågan att någorlunda skapa mig en egen uppfattning, byggd på kritiskt granskande, och jag tycker inte om skaldjur. Jag förstår nog inte hur lyckligt lottad jag är. Det är det som är problemet. Ge mig en öl så håller jag käften sen.

Lev som en parasit eller lev som en gäst.

Jag åt kött, och gillade det, i 25 år av mitt liv. Precis som så många andra har jag föräldrar som gladeligen äter kött varje dag och att jag körde med samma kost är ju inte så konstigt. Anledningen till att jag slutade tillskriver jag min kusin, som faktiskt är en helt lysande kock, troligtvis en av landets bästa. I ett försök att gå ner i vikt och må bättre så skippade han kött, som ett experiment. Det fungerade! Kilon rasade, kroppen mådde bättre och han berättade det för mig varje gång vi sågs och tillslut tyckta jag att det kunde vara värt att testa själv. Eftersom jag då var helt världelös i köket hade jag inte nått att förlora på den fronten heller. Jag började märka resultat efter ett par månader. Jag behövde mindre sömn, magen krånglade aldrig (jag har inte varit magsjuk på över 5-6 år nu) och jag kände mig allmänt lättare. Jag tappade även ett par kilo, vilket kanske är lite skrämmande då jag då vägde 70kg (är 1.80 lång) men dessa fick jag tillbaka när jag började träna. Sådär rullade det på ett par år. Jag hade inte en tanke på djuren. Jag skippade köttet för min skull. Djuren kunde dra åt helvete. Däremot kom mina åskiter att ändras genom åren.

Under åren blev jag mer och mer exponerad (via mitt umgänge) för åsikter och frågor rörande miljö och djurrätt. Det tog inte så lång tid innan jag började tycka att det var något rätt skevt med hur vi människor levde våra liv. Hur vi i många fall fullständigt skiter i hur vi skräpar ner på planeten och hur vi, likt iglar och parasiter, suger åt oss av allt det goda. Djur som naturresurser, utan att tänka på konsekvenserna. Detta gjorde att jag började inse att jag minsan var tvungen att ändra på mig. För det är där man börjar, hos sig själv. Jag insåg att jag inte hade någon rätt att exploatera planeten hur jag ville. Jag hade inte rätt att medverka i detta rellativt meningslösa utnyttjandet av djur för kläder och för matens skull, när det fanns så bra alternativ. Jag kommer att rikta in mig på djuren, miljön i övrigt skriver jag säkert om senare.

När jag skriver att vi inte har någon rätt menar jag moraliskt. Jag är fullt medveten om gällande lagar och förordningar. Moraliskt anser jag att det är fel. Varför? Det kans sammanfattas med följande påstående. Djur är levande, tänkande varelser med känslor. De lever, andas och känner. När du tar död på en gris så känner grisen smärta och lidande och övriga grisar i närheten vet vad de ångestladdade skriken innebär. Djur vet! De må vara sjukt underutvecklade och de må drivas av instinkter i så många fall och göra störda saker och skiljer sig enormt mycket från oss människor men det ger oss inte rätten att döda dem, att äta dem, att fånga in dem för vårt nöjes skulle, att förvara dem i burar så våra barn få se hur några av de djur vi utrotat faktiskt såg ut en gång i tiden. Det är helt enkelt fel. Mycket av detta är självklart även för folk som äter kött utom just biten med att döra för matens skull. Det är där det blir besvärligt för dessa individer. Innan jag går in djupare på det så tänkte jag prata lite kort om val. Framförallt om de val vi som människor ibland inte har. Tänk er en fattig familj i Rwanda. De måste äta allt de kan för att överleva och om de slaktar sin sista ko, eller byns grisar eller höns för att inte svälta ihjäl så har jag full förståelse för detta. Det är deras rättighet Varför? De har inget val. Varför tycker jag inte att rika västerlänningar har rätten att döda för att äta? (Ja alla här räknas som rika västerlänningar) För att vi har valet att låta bli. Det finns fullgoda alternativ som inte betyder att du bidrar till exploateringen av och dödandet av andra djur.

Djurindustrin är oerhört grym. Det hoppas jag alla vet. Att den dessutom skitar ner något så fruktansvärt med alla transporter, med all antibiotika och sådant skit som används och tack vare alla kor som rapar och skiter ut koldioxid som om de vore den senaste biltrenden i stockholms innerstad gör ju att djurindustrin som sådan är en tickande bomb. I alla fall en tickande miljöbomb. Jag vill inte ta del av detta. Jag vill motverka detta och det gör jag genom att inte äta saker som kommer från djur (i den mån jag kan, jag gör undantag) och genom att försöka förklara hur jag tänker och vad jag tycker om saker och ting. Jag har fått ett par vänner att skippa köttet, genom att förklara hur jag ser på saken. Sedan var valet deras eget, men tydligen var det ett lätt val när de väl började tänka på konsekvenserna av sitt köttätande. En skitig planet och ett enormt lidande för oskyldiga djur.

För mig handlar det om att gå i fronten. Att föregå med gott exempel och att leva som jag lär. Om andra börjar följa mig så är jag glad. Om alla skulle börja leva som jag gör skulle jag ta nästa steg. Bätta mig ytterliggare för jag gör fortfarande inte exakt allt jag kan, men jag försöker göra mycket och det lär förhoppningsvis bli mer.

Metal Gear Solid Existence

För ett tag sedan grävde jag som bekant ner mig i det underbara Metal Gear Solid - träsket och insåg vilken sjukt bra spelserie det är. Jag spelade 1-3 innan jag gav mig på det fjärde till PS3 och jag skrev även lite korta rader om varje spel. Dock inte det fjärde, vilket jag kanske borde.

Hur som, så har det avslöjats att Hideo Kojima har planer för ett femte MGS-spel. Den som först avslöjade detta var den fd Kojima Production - anställda Ryan Payton och han bör klassas som en mycket trovärdig källa. Nu har det dykt upp mer nyheter angående Metal Gear Solid serien fast de kanske inte nödvändigtvis är sådär jättespännande. Men man får ju hoppas. :)

Kojima Productions har ansökt om att få registrera varumärket Metal Gear Solid Existence i USA och Japan. Personligen tror jag att det handlar om en nyversion av fyran. På samma sätt som vi fått nyversioner av del 2 och 3 men jag hoppas att det handlar om ett helt nytt, femte spel. Ett spel till där vi får följa Raiden hade ju inte varit helt fel.

Metal Gear Solid 2 : Substence
Metal Gear Solid 3 : Subsistence
Metal Gear Solid 4 : Existence. ??

Rockbalans i tillvaron

Det gäller att hela tiden balansera upp tillvaron med rock. Vinkar man snällt åt någon måste man smacka fram djävulstecknet nästa gång. Hör man Kent på radion måste man genast slå på Death Magnetic. Har man varit duktig och sprungit och druckit mycket vatten under veckan, ja då är det bärs på krogen, bakis-pizza och film som gäller till helgen. Han man varit finklädd med skjorta och cardigan under dagen så blir det Slayer-tshirt och nitband så fort man kommer hem. Äh, kommer inte på några bra exempel, är för trött. Men ni fattar! Och beställer man en logistikbok så gäller det att balansera upp det med rätt sorts bok också. Jag ber om ursäkt för att bokvalet inte föll på Stairway To Heaven Pappa men nästa gång så.

Trevlig helg!

Whiplash

Under min relavtivt korta livstid har jag samlat på mig en massa coola musikprylar som jag nästan aldrig får möjlighet att visa för andra, så jag tänkte att bloggen är ju ett ypperligt ställe att skryta om sådana saker. Här följer en av min skivsamlings absoluta stoltheter...

Whiplash 12" vinyl Picture Disc - Label: Megaforce, MRS-04

Denna platta var något som jag ofta drömde om att införskaffa i högstadie/gymnasieåldern. Av någon anledning så är bildskivor så kaxiga, och jag har alltid kännt någon slags barnslig fascination för detta upplevda fenomen. Metallica var ju bandet över alla andra, och Whiplash var nationalsången för alla headbangers i min värld (jämte 'Metal Militia'). Att då få inneha Whiplash EP'n på 'Picture Disc' gick till graden av besatthet, likt något slags kultföremål för att komma närmare mina (på den tiden) stora idoler. Tyvärr fick jag inte tag i den under mina mest fanatiska år, men fick sedemera möjlighet att införskaffa detta stycke kulturhistoria för typ 3-4 år sedan då en svensk samlare sålde ut sina skivor för att betala sina studier (huh... hemska tanke!). Skivan är i mycket god kondition och förutom en 'Special Neckbrace Remix' av Whiplash så finns även 'Jump in the Fire', 'Seek and Destroy' och 'Phantom Lord' med som live-versioner (inspelade direkt i studio, så det är ju inte direkt en live-spelning).

Inget j*vla 'Death Magnetic' här inte. Detta är essensen av Metallica.

Kollade runt på nätet och upptäckte att det enda exemplar jag kunde hitta som fanns till salu går för 150£. Alltså typ 1800:- SEK, med dagens pengavärde. Inte speciellt dåligt med tanke på att jag inhandlade den för ynka 300 spänn. Förhoppningsvis har detta inlägg väckt viss avund.

Bram Stoker's Dracula Pinball

Detta är världens coolaste flipperspel. Ge det till mig! Det är absolut på min önskelista, och någongång i livet skall jag inhandla detta mästerverk. Flippret gjordes av "Williams Electronic Games, Inc." och släpptes den 1'a april 1993. Ljudeffekterna och stämningen i detta lir regerar.

Lägg märke till hur den kaxiga flipperkulan tycks lura gravitationen.

Copyright ©

ALL RIGHTS RESERVED

Corona Cunts

Asså, jag är nästan förbannad. Var på NH igår och folk är ju skitdryga. Tjatade mig till att dom skulle spela 'Sabotage' med 'Beastie Boys' och tillslut så kom låten. Problemet är ju att medan jag röjde hårt och häftigt, så visste inte någon av de andra på dansgolvet (eller vid borden runtomkring) hur de skulle bete sig. Jag fick en annan snubbe att röja med litegrann, men hans sällskap uppskattade inte direkt att han hade roligt och det märktes iochmed att han blev osäker och ambivalent över om han skulle röja eller ej. J*vla brudar... dumt att röja loss litegrann. På grund av att folk blev lite stillastående (förutom jag och en halv person till) så bröt Disc Jockey'n mitt i låten och styrde iordning någon annan dussinlåt som inte i närheten var lika röjjig. Jag kan förstå varför DJ'n bytte låt... men det var ju ganska illa ändå. Varför är folk rädda för upptempo och känslostormiga låtar? Varför spelas det så fruktansvärt lite metal, när de flesta relaterar sin identitet med genren i smyg? Det måste bero på heterosexuella killar mjäkar sig för brudarna. LAMT! Jag förstår inte vad det är för fel på folk. Det var bättre förr.

Skulle du vilja trängas här, med testosteronpuckon och bekräftelsekåta brudar?
Skulle inte tro det...

Min bror Robert har nyss flyttat till Umeå och han betalade in sig på Corona efter en klassfest. Big mistake. Robert gick kort därefter utan att säga till sina klasskompisar. I hemlighet så var han skitnöjd när de dagen efter frågade honom vars han tagit vägen. Han förklarade sig med att han inte kunde hantera "kulturkrocken" som uppstått. Vad han egentligen tänkte var aningen mindre diplomatiskt. Corona är ett skitställe där musiken är värdelös, DJ'n tror att han är tuffast i världen och människorna bjuder ut sin kropp till högstbjudande. Jag avskyr Corona dubbelt så mycket som jag hatar synthpop, och jag tror att jag talar för brorsan då också. Corona är mitt helvete på jorden.

Pappas Rockskola.

Jag tänkte först kommentera det här i Eriks inlägg men insåg att jag nog måste starta en liten skola i rockhistoria för framförallt Erik. Som rocknörd och obotlig musikidiot (i positiv bemärkelse) så måste man ha koll på legenderna inom rocken. Där är jag stenhård. Här kommer i alla fall lektion ett i det jag kallar Pappas Rockskola och idag ska vi behandla artister som dominerat billboardlistan.

Erik skrev nyligen att Metallica, tack vare DM, nu haft fem plattor som toppat billboardlistan och att man skulle vara ensamma med detta. Här följer en varning. Om ett band slår ett rekord och inte heter Led Zeppelin sitter du troligtvis på felaktig information. Det finns ett flertal band som haft en helt enorm mängt storsäljare och en handfull av dessa har toppat billboardlistan. Metallica, U2 och Beatles bör nämnas. Det finns dock ett band som står en bra bit över de andra. Som dominerade sin tid fullständigt och detta refleterades även i billboardlistan. Jag pratar alltså om Led Zeppelin. Världens genom tiderna bästa band.

Led Zeppelin är det enda bandet i världen vars samtliga studioplattor nån gång legat bland de tio bästa albumen på billboardlistan. Sex av dessa har nån gång legat på listans förstaplats.

Det är sånt här man som rocknörd inte får glömma bort. Man får inte slarva med rockhistorian.
Det här blir en väldigt kort lektion och den enda som får läxa att göra tills nästa lektion är Erik. Din uppgift blir att köpa boken "Stairway to Heaven" och göra den till din bibel. Det blir ett förhör innan nästa lektion och då ska saker sitta som ett smäck. Eller som ett Smack-e-bonk!!

Större än James. Större än Paul.

Tufft bandnamn till två av våra skribenter

Ryktena går. Inspirerade av Death Magnetic har Judge skrivit en jävla massa låtar som Pappa Fredde Dredd har skrivit texter till. Och nu har de bildat ett tvåmannaband. Jag vet inte uppsättningen på instrument men jag vet att ju Judge är en sevärd snubbe på scen och jag har alltid sett gammelfarfar Fredde som den ultimata frontmannen, en snubbe som In Flames Anders Fridén skulle bli avis på när de mäktiga långa dreadsen svingas och han kör ensam-mosh på scen.

Namnet? Judge Dredd.

Metallica > The Beatles

Vi fortsätter att hylla och skriva om Metallica...

Metallica är numera, med sin förstaplats på Billboardlistan med DM, det första bandet genom tiderna som har haft fem album på denna åtravärda förstaplats. Tidigare delade de denna förstaplats med The Beatles, U2 och Dave Matthews Band.

Här ska också tilläggas att Hetfield & Ulrich är och förblir ett bättre låtskrivarpar än vad Lennon & McCartney var.



James = Hård




Paul = Pop

Idol 2008

Nä, programmet Idol känns väl kanske inte sådär jättespännande i år eller? Men man kan inte förneka att det är ett underhållande program, åtminstone de här första avsnitten när det bara är idioter i TV.

Och det är idioterna jag vill koncentrera mig på. Jag har sett Idol två kvällar i rad nu och det är något som händer med mig när jag ser det. Jag blir förbannad! Så till den grad att jag pratar sönder programmet så att Linn säger åt mig att vara tyst. Mitt adrenalin exploderar. Anledningen till att jag blir så förbannad är att jag blir tokig på de som ställer upp och försöker impa mot juryn. ”Vadå, det är ju bara massa pajaser som tycker det är kul att göra bort sig och dansa fult och sjunga en barnslig låt som blir lite kult och kanske får man var med på nåt sidoprogram och kanske blir en youtube-favroit” säger ni då. Jo, sådana förekommer men majoriteten är personer som tror att de har talang men är helt jävla värdelösa. Jag blir förbannad! Det är precis som att alla som är med i det där programmet har någon typ av mental störning. Hur i fan kan man tro att man kan sjunga när de i själv verket är totalt talanglösa. Jag tycker egentligen synd om dom. Vad säger deras föräldrar? Har de någon verklighetsuppfattning överhuvudtaget? Vad säger deras polare? Vill de bara vara taskiga eller vågar de inte säga hur värdelösa deras Idol-wannabepolare är? Eller är världen fucked up? Är alla idioter?

Krizefizz, blir inte du som musiklärare irriterad? Jag menar, den roll som du har i samhället är ju extra viktig för att sätta stopp för såna här personer. Råkar du också på den här typen av ungar som tror att de kan sjunga och bli en Idol uppe i Ume?

Äh.

Jag blir förbannad.

Men nu är jag lugn igen.

Nu ska jag snacka lite om juryn som består av Andreas Carlsson, Laila Bagge och Anders Bagge.

Anders Bagge (vänster i bild) är äldst och charmigast och ser mest ut som en hårdrockare, därför gillar jag han bäst. Har skrivit låtar åt Madonna, J.Lo och Jessica Simpson m fl enligt Wikin.

Laila Bagge ser bäst ut av de tre i juryn och har skrivit låtar åt Celine Dion samt storheter som 98Degress och 702 (!).

Andreas Carlsson gillar jag minst. Han verkar vara en dryg brat. Jag blev irriterad på honom idag eftersom han hackade ner hårt på en kille för att han hade mustasch och sa att han inte skulle få brudar eller komma nånstans med den mustaschen. Jag sätter emot. Han får säkert ligga hur mycket som helst tack vara mustachen. Men han hade fula gula tänder. Mer om Andreas Carlsson då? Jo, han verkar vara en av våra största låtskrivare och har skrivit låtar till artister som Nick Lachey, Danny, Lindsey Lohan och, hör och häpna, Paul Stanley! Och vet ni vilken låt han har skrivit? Ja just det, Live To Win!

Men i det stora hela gillar jag juryn ändå. De är ganska charmiga tillsammans och verkar komma bra överens. Fast hur kul är det egentligen då? Nä, hade jag fått bestämma och välja hur jag ville så skulle jag plocka ut en jury bestående av följande två personer: James Hetfield & Lars Ulrich. Det hade varit underhållning det. Och de skulle inte komma överens överhuvudtaget. Lars skulle babbla konstant om hur talanglösa alla var tills den tystlåtna James hade blivit förbannad och dunkat näven i bordet (och smygsupit Jägern under bordet).

Rockbarenvideos

Jag och Erik hade tråkigt vid två tillfällen under hösten 2005, och spelade för skojs skull in två videos där vi mimar och fular oss till två låtar: "Wish" av NIN och "Necrophobic" av Slayer. Dessa videos la jag sen upp på YouTube, och de har lyckats få en hel del träffar sen dess. Det roligaste är dock kommentarerna klippen samlat på sig, och man kan verkligen se trender på dessa beroende på vilket av klippen det gäller.

Här nedan embeddar jag videorna, samt ett axplock av kommentarerna. Håll till godo!


Wish



Rating: 3,5 stars
Views: 4,266
Comments:

"hell yeahi love stuff like this cuss i love to see other nin fans doing what they love getting into nin as i can see you guys remind me of myself i loved it"

"Wow, this is way better than linkin’ parks cover!!"

"lmao brilliant!"

"LMAO. That was great!"

"That was awesome. I cracked up; great stuff."

"lmao the part at the end where he's hitting you with the bag and then you rip it out of his hands with your teeth is the best"

"Hilarious. I like how your face is completely calm and pretty much emotionless."

"dudes,you rock!!!!"

"This shit is much better than Linkin Park performance :D (I'm serious)"



Necrophobic



Rating: 2 stars
Views: 2,285
Comments:

"faggots"

"Yeah fags. Master of puppets and Rest in peace own the shit outa this album. Stupid noobs."

"dude in the back, that arm thing is totally lame... and its a an insult to slayer, slayer Ownes all, and rapes them after they are dead."

"he cant headbang :mad: fucking nu metal kid :mad: :mad:"

"You bitches get out- you dont know a fuck what Slayer is about. Are you making fun of Slayer? Burn in Hell!!"

"o shit wtf is this and your hair is discusting. your never going to get any friends lol."

"fat little homos, dreadlocks aren't cool at all."

"white dreadlocks are sad. and btw, if ur going to act like a retard, headbang on beat. and not side-to-side. slayer rules."

"you guys make me wanna shoot myself. I think you 2 would be better suited with madonna."



Vad ville jag mena med det här inlägget då? Jo: Don't FUCK with Slayer!

Ashland Hymn

What a wondrous love it is
To bind two souls in faith...

Chained completely together

With never a false word,

Weal and woe, wish and real,

Woven each together

From first kiss to last breath,
First and last whispered in love.

Review Magnetic (Recensionsmagenten)

Jag känner att jag måste fortsätta peppa årets mest högljudda platta. Jag brukar använda sidan metacritic när jag kollar efter spel att köpa då den sammanställer en massa recensioner från diverse bra och dålig press och såg nu att DM fanns där. Snittet på 21 recensioner var 78/100 vilket är bra. Speciellt när man ser att tre töntar gav skivan under snittet 7/10. De är rena idioter som inte fattar ett skit, eller gillar musik ingen tycker är bra och nu är avundsjuka. Hur som. Det fanns en hel del vettigt skrivet om skivan så jag tänkte kasta in lite korta citat. Mest bara för att jag är metallicapeppad till tusen. Det här är alltså tidningar som vanliga dödliga läser varje dag.

"This is the strongest material the band have written in 20 years. " - The Guardian (4/5)

"Of special note is the 10-minute instrumental “Suicide and Redemption”: listening to it, you almost forget that there are supposed to be words in rock songs, since it’s filled with building riffs, escalating volleys of tension and release, and moments of frantic drum abandon from Lars Ulrich that should do a lot to redeem his standing in Modern Drummer’s Drummer of the Year polls. " - The Boston Phoenix (4/4)

"Death Magnetic could have dropped 15 years ago and been a logical conclusion to the "Black" album. Today, it emphatically brings Metallica full circle to an intriguing afterthought: what next?" - Music OMH (4/5)

"Half of Death Magnetic's tracks are over seven minutes long, with song structures that are not so much "verse/chorus/verse" as "long intro/heavy jam/verse/even heavier jam/chorus/bridge/wild solo/outro."
This feels like the right move for an era where Guitar Hero is the new rock radio. (Appropriately, the full album will be downloadable for GH play.) And it's not as if Top 40 stations were going to slip in Metallica between Chris Brown and the Jonas Brothers, anyway. These songs rarely feel too long: At their best, they combine the melodic smarts of Metallica's mature work with the fully armed-and-operational battle power of their early days. "The End of the Line" is a freight-train rocker with a ricocheting riff and lyrics about a doomed, drug-addicted star. It builds to a frantic guitar duel between Kirk Hammett and Hetfield, a wah-wah-crazed solo and, finally, a bridge that feels like an entirely new song." - Rolling Stone (4/5)

Not only does it banish the memory of "St Anger" but it’s easily their best work in 17 years. " - New Musical Express (4/5)

Av det jag skummade igenom så lästa jag inte en enda rad om själva mastring/mixning. Det verkar däremot svensk press vara väldigt bra på att klaga på.

Tillägg:

Läste just recensionen på danska Gaffa, som blivit lite av en favoritsida, trots det skånska..jag menar danska språket.

"Fra lyden af det bankende hjerte, der indleder albummet og åbningsnummeret, That Was Just Life, til den afsluttende powerchord i My Apocalypse er Death Magnetic på én gang en fængslende lytteoplevelse og eminent underholdning. Man kan med dette in mente ikke blot konkludere, at der stadig er meget Metallica i metallen anno 2008, men at der skam også stadig er enormt meget metal tilbage i Metallica. " - Gaffa (5/6)

Att få fem stjärnor av Gaffa är riktigt bra. De har de senaste 12 månaderna delat ut 40 fullpoängare och då ska man komma ihåg att de recenserar sjukt mycket skivor. 102 st hittills i september så 3 plattor av hundra tar alltså hem sex stjärnor.

I LIKE TURTLES!

Bara för att väga upp mot allt Kastrullica-snack kommer här en skön video:

Monolith Doomsday

Efter att ha fullständigt krossat Luleå i genrepet (7-1) så väntar nu elitseriepremiären för världens bästa hockeylag. Linköpng står för motståndet i detta bortamöte som börjarklockan 19:00 imorgon torsdag. Alla förståsigpåare snackar om att Linköping, HV och Frölunda kommer att smiska denna upplaga av elitserien... och det är ganska skönt. Ingen verkar nämnvärt bry sig om MoDo, iallafall i media.
Snacka om att dom kommer att få sig en fet chock framåt senvintern. Sen har vi ju det norska undret Zuccarello Aasen, eller som jag föredrar att kalla honom... "The Norwegian Mås" (kolla in hur skickligt han flyger fram i rinken, så försår ni poängen).

Pappa spekulerar. Metallica till Malmö?

Tja!

Jag sitter på jobbet och fick just höra ett litet rykte från en av de testare vi har här. Firman personen jobbar på som konsult har loge i nya Malmö Arena och hade hört att det förhandlas om att få hit Metallica till våren. Innan ni skrattar mig rakt i ansiktet vill jag lägga upp lite saker som talar för och emot detta. Sen kan vi börja gissa i grupp.

För:
- Malmö Arena kommer ta 15.000 personer (störst i sverige) och blir europas mest moderna.
- Malmö Arena ligger 30 minuter (med tåg) från centrala Köpenhamn. Nordens största stad.
- Köpehamn har ingen riktig inomhusarena som är ens i närheten så stor.
- Göteborg, landets näst största stad, ligger ca två timmar bort.

Emot:
- Enligt Lars himself kommer Metallica spela i både Stockholm och Göteborg.
- Malmö är rätt liten i sig.

Om man ser till Arenan och läget så vore det faktiskt konstigt om de INTE spelade i Malmö. Skandinavium må vara stor, men inte ens nära och den är gammal och Globen lika så. Det som dock gör Malmö unik, förutom Arenan i sig, är situationen i Köpenhamn. Den enda "lokal" där stor nog att ta Metallica är Parken. Det går att stänga taket på Parken och då blir den ju teoretiskt en inomhusarena men frågan är om det är det man vill nu. Vad är skillanden egentligen? Så det som jag tog som ett galet rykte startat av folk med noll koll känns vid närmare eftertanke inte så galet längre. Det största som talar emot är just det Kriz berättade för mig via SMS för en stund sedan. Att Lars pratat om Stockholm och Fäskeborg.
Jag håller i alla fall tummarna. :)

Metallica tar stryk av illegal nerladdning? HELL NO!

Metallicas Dödsmagnetiska platta sålde drygt 490 000 ex på tre ynka dagar i USA förra veckan och landade givetvis på förstaplatsen på Billboard. Fantastisk siffra är det. Är det? Ja, kolla på dessa jämförelser:

St. Anger sålde 363 000 på första fulla veckan.

Reload 435 000, Load 680 000 (!) och den där svarta omtyckta skivan sålde faktiskt "bara" 598 000 första veckan - sen har det ju spårat ur. Vad säger då detta i en värld där den stora majoriten inte längre köper skivor? Jo, att Metallica har trogna, lojala och skivköpande fans. Själv har jag lagt ner 2000 spänn på DM. Och jag är stolt! Kul!

Avslutar med ett dutub-klipp där Metallica lirar TDTNC på en brittisk tv-show.

LOUDNESS MAGNETIC? pt.II

En bild säger med än tusen ord...

Hi Guy

Tyler Söze

Dags för ett litet soundtracktips. Filmmusik är något som är grymt underskattat. Jag menar, i grund och botten så handlar all musik om atmosfär och emotioner. Filmmusik är i regel gjord för att understryka en upplevelse av något på bild, så det krävs egentligen mer av filmmusik rent musikaliskt än någon töntig dussin-serenad med dålig lyrik. Jag hoppas att ni hänger med i mitt resonemang. Hursomhelst så finns det två filmsoundtracks som jag återkommer till ständigt. Jag lyssnar gärna på dom ofta när jag ska plugga, sova eller bara vara lat... ja, faktiskt typ närsomhelst som jag inte vet vad jag ska lyssna på. Dessa soundtracks är följande;

The Usual Suspects - Musik: John Ottman

Filmen är min absoluta favoritfilm, och musiken hade förmodligen inte kunnat bli bättre än vad den blev. Detta just för att Ottman egentligen bara var anställd för att klippa filmen, men det slutade med att han både gjorde klippningsarbetet och skrev musiken. Detta blev starten på en karriär som kompositör för honom, men det är en helt annan historia som jag inte ska gå närmare in på här. Hursomhelst gjorde det att helheten av alstret blev mer trovärdigt rent berättarmässigt, och hans vision som klippare var exakt samma som hans uppdrag som kompositör. Förutom filmens underbara temalåt så är spåret 'New York's Finest' en av mina absoluta favoriter. Mycket tunga stråkpartier och lugna pianospår väntar på denna platta, som jag verkligen rekommenderar att ni kollar upp.

Fight Club - Musik: The Dust Brothers

Vad är nu detta för genre då, kan man fråga sig. Jag vet faktiskt inte svaret, men skulle jag försöka mig på att säga något så är det väl typ mörk elektroindustri med lite psykotiska drag. Hursomhelst så är det kanske inte det första som jag skulle lyssna in mig på, om jag inte hade uppskattat filmen så mycket som jag gjorde och fortfarande gör (jag menar... vem kan inte älska 'Fight Club'?). The Dust Brothers har bl.a. legat bakom mixning av 'Beastie Boys' och 'White Zombie', men mig veterligen är detta första gången som de testat på att göra ett soundtrack till en film. Precis som filmen så är musiken skruvad, och man kan lätt känna sig lite yr och illamående (på ett bra sätt) när man lyssnar på skivan. Egentligen så finns det inte ett svagt spår på denna skiva, men för att nämna någon låt så är 'Corporate World' en favorit för dagen. Skivan avslutas med 'This is your life' som kan beskrivas som en onani i 'Tyler Durden'-citat. Allt detta ackompanjerat av tvåldoftande badrumsbeats, och det kan ju knappast vara fel. Kolla upp detta soundtrack, eller kolla på filmen igen och lyssna speciellt på musiken.

Du lär bli nöjd.

LOUDNESS MAGNETIC?

Jag började med att skriva ett kommentarinlägg på Freddes inlägg nedan om den fucked up-mixade Death Magnetic men halvvägs igenom så insåg jag att detta blev så mycket text så jag smattrar det som ett nytt inlägg

Ja alltså, till att börja med så måste man ju säga att detta är hur intressant som helst ur alla möjliga jävla perspektiv egentligen. De första rapporterna om detta var ju när TDTNC släpptes och nån norsk snubbe talade om hur fucked up mixad/mastrad den var. Men det försvarades med att det kom en ny version som var rätt mixad.

Men nu kommer ju som sagt allt detta. Loudness-kriget har man ju läst en del om tidigare; dvs genom åren så är det en tendens att producera skivor som har högre Loudness (finns det en svensk översättning för detta? Högljuddhet?) än tidigare plattor. Musik med hög Loudness hörs helt enkelt mer och står ur mängden; på discoteket, gallerian, i bilen, bland folkmassor osv. Och band och artister själva vill ju att deras skiva ska HÖRAS och stå ut. Allt lågt dras upp och allt maxas. Och detta har alltså spårat ur. En ond cirkel helt enkelt.

Läs mer här:
http://en.wikipedia.org/wiki/Loudness_War#Loudness
http://en.wikipedia.org/wiki/Loudness
http://www.rollingstone.com/news/story/17777619/the_death_of_high_fidelity/print

Sjukt intressant som sagt.

Det farliga med detta är att vid extremare grad av Loudness så distar det helt enkelt över, det är för högt mixat, och detta är fallet med Death Magnetic. Eller inte bara fallet, enligt forumen så har Metallica slagit nytt rekord av Loudness.

Vad anser jag själv då.. jag vet inte.. för mig är albumet högt. Det lever om. Det är rått och brutalt. Men det är inte så att jag blir förstörd av det. Jag antar att jag är ett så inbitet Metallica-fan att jag inte lyssnar på det helt enkelt. Jag hör låtarna och hur fantastiska de är.

När jag läser igenom en massa massa forum är det i majoritet personer med stor musikkunnighet som snackar; studiofolk helt enkelt. De har kört skivan genom sin superutrustning och helt enkelt blivit svårt chockade. Och är förbannade. Och desperata. Och tårögda. Och fattar ingenting. Osv. Bokstavligt talat alltså!

De fattar helt enkelt inte hur det har kunnat hända. Här snackar vi de bästa producenterna,engineer-snubbarna, mastereringsnubbarna och musikerna (!) som existerar och så har det gått så fel. Och det verkar vara svårt att peka på vart det har spårat. Ted Jensen skyller iaf ifrån sig och har i princip skickat iväg frågan till Greg Fidelman, som har spelat in och mixat albumet. Ni vet den där mörkhåriga, krullhåriga killen som är med och trycker rec i alla missionmetallica-klipp.

Och med tanke på folket bakom skivan så ska det inte kunna hända. Och då menar vissa att det helt enkelt har gjorts med vilja. För att sätta en ny extrem standard eller nåt.

Eller av anledningar enligt följande citat:

“Other producers believe that intensely compressed CDs make for better MP3s, since the loudness of the music will compensate for the flatness of the digital format.”

“Producers also now alter the way they mix albums to compensate for the limitations of MP3 sound. "You have to be aware of how people will hear music, and pretty much everyone is listening to MP3," says producer Butch Vig, a member of Garbage and the producer of Nirvana's Never- mind. "Some of the effects get lost. So you sometimes have to over-exaggerate things." Other producers believe that intensely compressed CDs make for better MP3s, since the loudness of the music will compensate for the flatness of the digital format.”

Och många skyller, som vanligt, på Lars Ulrich som ska ha skrikit åt Greg: ”Mera mera mera, högre högre högre!”

Riktigt är iaf att det måste ju vara Metallica och Rick Rubin som står bakom soundet på skivan. Här snackar vi artisten och producenten och de måste ju godkänna produktionen innan den släpps lös. Vissa menar att enda alternativet är att mixa om eller mastra om plattan för att rädda den. Loudnessbekämparna skriker iaf högt men menar också att kampen är maktlös eftersom den stora massan ändå sväljer allt och så länge skivan säljer så kommer den nya standarden vara ett fakum. Jag har läst lite rapporter och skivan verkar sälja som smör (enligt dagens standard).

Ja, det hela är iaf märkligt. Och fascinerande.

Tilläggas ska att jag är ingen studiokille och kan ha beskrivit vissa termer fel. Men hoppa då in, kommentera, och rätta mig. Eller framförallt, förklara mer för mig, för detta är som sagt något egendomligt.

Ted Jensen talks about Death Magnetic mastering.

Tja! Jag har saxat följande hänsynslöst ut kommentarer från notisen på babbermouth där de publicerar setlistan från O2-spelingen i London.

Ted Jensen who mastered "Death Magnetic" answered as follows to a guy who asked him about the painful digital distortion heard on the record :
"Thanks for writing.
I’m certainly sympathetic to your reaction, I get to slam my head against that brick wall every day. In this case the mixes were already brick walled before they arrived at my place. Suffice it to say I would never be pushed to overdrive things as far as they are here. Believe me I’m not proud to be associated with this one, and we can only hope that some good will come from this in some form of backlash against volume above all else.

http://www.gearslutz.com/board/mastering-forum/327786-death-magnetic.html

Death Magnetic is a fantastic effort from Metallica, however many of us are disappointed by the poor audio quality present on the album. Having heard samples from Guitar Hero 3, it is clear that something can be done to redeem this album. The album sounds 100x better on a video game than it does on CD or vinyl!Please sign this petition so that we can hopefully either get it remastered, or re-mixed, depending on where the problems occurred at some point, or to ensure that the next Metallica album does not suffer from the same issues, or get caught up in the loudness war that is ruining modern music.

http://www.gopetition.com/petitions/re-mix-or-remaster-death-magnetic/sign.html

Så vad säger om det här?

Mitt nästa hemma-projekt?

Starkaste/svagaste låtarna på DM

Så. Nu har ett par dagar gått sedan det monumentala skivsläppet, och vad är era reaktioner? Jag har lyssnat alldeles för lite för att göra en recension "full-out", men det jag hade tänkt är att utan inbördes ordning lista de tre låtar jag anser vara starkast respektive de tre låtar jag tycker är svagast. Och det här är det som gäller för mig JUST NU. Inte just idag, utan just nu. Efter nästa genomlyssning senare ikväll så kan det vara ändrat lite här och var.

De tre starkaste spåren:

That Was Just Your Life

Enligt mig är den här helt klockren från början till slut. Under första genomlyssningen var jag lite skeptisk till den synkoperade bryggan, men fan vad bra det är tycker jag nu. Fuckin' awesome!!!


Suicide & Redemption

Jag var skeptisk på förhand. Hur skulle Metallica kunna göra en ny instrumental låt som skulle vara på samma nivå som de "stora tre". Men dom lyckas fan i mig! Sanslöst jävla cp-bra!


My Apocalypse

En låt jag var rädd för att jag skulle ledsnat på innan skivan ens släpptes, men helvete vilken nytändning den fått de sista dagarna. Mycket pga låtens placering på skivan. Så jävla bra avslutning!


De tre svagaste spåren:

Broken, Beat & Scarred

Jag vet inte. Jag gillar den som fan, men det är något med den som jag har svårt att ta till mig. Vet inte om det är att jag är för anti-Carlsson nu. Helst efter han hyllat den här som en värdig uppföljare till "Harvester" och att den inte innehåller några svagheter alls. Lite för spretig låt, som vill lite för mycket känner jag just nu. Har lite svårt för den "innehållslösa" texten också, som luktar lite St. Anger. Men det här kommer nog ändras.


The End Of The Line

Enbart för det där bluesiga riffet som kommer innan verserna, som dom gott skulle kunnat skippa. Annars är den hur bra som helst.


All Nightmare Long

Ojdå! Inte Cyanide eller TDTNC? Nä. Inte just nu. All Nightmare Long var min favorit efter de första genomlyssningarna, men nu vet jag inte. Jag tror att min enorma hype över just denna låt har gjort att jag sabbat för mig själv. Det kan vara att jag ledsnat lite smått på den hookiga refrängen också. Jag har ingen aning. Den är dock jävligt bra den här med.


Ja, ni ser ju. Även de låtar som jag rankar lägst ner just nu är ju snuskigt bra. Och hur är det egentligen? Om en vecka kommer jag förmodligen tycka helt annorlunda, men det är alltid kul att lista sina intryck så här tidigt, så man kan gå tillbaka senare och se hur fel man hade.

Vad tycker ni? Kommentera.

Mindfucked by Inland Empire!

Idag flyttade Markus in till sin nya bostadsrätt på Telefonplan. När detta scenario var utspelad startade anledningen till att se denna film av David Lynch, Inland Empire...

Inland Empire är Lynch senaste film och mångt och mycket påminner denna film om hans tidigare verk Mulholland Drive (Se även Rawks inlägg, Mullholland Drive). Den är ett snäpp mer förvirrande och sjukt knepig, får flashbacks till Lynch gamla Eraserhead från 1977. Allt förvirrant gående och totala mindfuck.

ERASERHEAD, 1977

Åter till Inland Empire. Utan att förstöra filmen, vilket nog fan är omöjligt, så handlar den om att en film ska göras som baseras på en tidigare Polsk film som aldrig blev färdig, en film som hade namnet 47. Men innan hon vet om detta så för hon det berättat för sig och får sedan reda på det. De börjar spela in filmen och saker börjar hända. Karaktären som är en kvinna börjar mer eller mindre inte kunna skilja på vad som är film och inte, något jag inte heller klarar av tillslut. Vi snackar multipla personer som är samma person i en tid som är idag men samtidigt dagen efter om det nu inte var för typ 20 år sedan och I polen. Är det en dröm, är det en eller multipla dimensioner? Spöken i drömmarna som inte är spöken. Eller är det bara Einsteins relativitetsteori beskriven i film? Hur som helst räcker inte min IQ för att ta alla input och hålla ihop slutet med filmen med mitten och det som var i mellan fast då personen egentligen inte var skådespelare utan ett taskigt slitet luder med en skruvmejsel i handen som visade sig inte alls vara i handen utan i magen. Vem var hon? jsutja 7 min tidigare var den andra som nu var i samma tid och inte i filmen fast hennes man ..Ja där är ju Kaninscenen från en av hans första produktioner. Fan den är ju precis som förut. Kopplingen här påminner ju när Karaktären i boken Glamorama ringer ett samtal till Bates i American Psyco boken. Ja varför är hon hypnotiserad och sticker kniven i magen. Ja nu tog det slut.. fattade inget. men jävla sjukt det var.. Nähää fan det var inte slut.. ahh va fan är allt normalt nu? Nä happ.. Ja men.. VAA!? Ok vad står det på dörren där? ahh justa det stod nått tidigare där som man inte så.. axx o n.. eller nått. ok. ahh där är ju alla brudarna igen.. Va fan nu dansar de.. å där kommer visst mulatter in och sjunger till det lite jazzigt.. Jaha men... Näää fan varför i helvette. Coolt ändå att han fick en bröst scen där... Lynch är fan helt sjuk i huvudet och där är det visst slut eller? - Är det jag eller Lynch som har käkat svamp? Markus sluta se ut som en kaninjävel nu!

Ja detta är nog den bästa recensionen ni kan läsa om denna film.

Hur som helst är denna film ett totalt Mindfuck och det är nog en av de sepigaste filmerna jag sett nu på ett tag. Tänkt er hur sjukt vriden en dröm kan vara, uppbyggd med röda trådar med ingen början och inget slut. Så beskriver jag denna film bäst. Jag kan tänka mig att filmen slutade lite lyckligt ändå, men jag kan inte vara säker. Eller så missförstod jag det början var början på slutet och...

Se denna film om ni gillar Lynch och hans härliga sätt att lyfta fram nakenheten hos karaktären kombinerat med de stilfulla och enkla dialogerna där tystnaden säger mer än ord. Lynch gör som japanerna och får mig att rysa utan att det egentligen finns något att var rädd för. TYSTNADEN har en förunderlig effekt på en...

En kul Trivia är att denna är filmad med en SD (standard definition), 3CCD digital kamera, vilket är vädligt unikt och i hollywod säkert skrattretande dåligt. Men detta var för att Lynch skulle kunna redigera filmen direkt på plats under ispelning. Något som kan förklara att allt hänger ihop men är totalt mindfucked.

Denna film är inget för er som gillar lätta komedier eller sitta med flickvännen och äta samtidigt som det är film. Fuck that! Här är det bara total urblåsning tätt intill insidan av skallbenet. Tycker du att du är inteligent innan så är du garanterat under medlet efter denna film. Blåste iväg rätt mycket av min hjärna dennna kväll...

.. .
. . . .. .

... . .
_ -- _ -_ --

Om du nu vill veta mer om detta och kanske förstå filmen. Tänd en cigarett och ta upp det rosa sidenlinnet som ligger nedanför fönstret. Håll det mot dig samtidigt som du för cigaretten som du har i din mun mot linnet. Bränn ett hål och titta igenom hålet och låt det sjunka in...

För James och fosterland

Någon som känner igen den där soldaten kanske?

and now for something completely different..

För en månad sen åkte jag och Emma till Hurghada i Egypten för två veckors semester så här kommer lite bilder med kommentarer:

Det här är utsikten från vårat hotellrum på Grand Resort i Hurghada. Hurghada är en riktig turiststad och speciellt den stadsdelen där detta hotell ligger som heter New Hurghada där det i princip bara är hotell, souvenirbutiker och resturanger.

Denna bild är från Kairo och det är en sjuk stad, enormt kaotiskt, 23 miljoner människor, 6 miljoner bilar och inte ett enda trafikljus eller övergångsställe vad vi kunde se iaf. Skulle vara intressant att veta hur många som dör eller blir skadade i trafikolyckor varje år.

Detta är Cheops pyramid, ett av världens sju underverk och det enda av de sju som finns kvar. Det är ungefär 4500 år gammalt och endast 300 personer per dag får gå in i pyramiden, den här dagen var jag en av dom och det var varmt, lågt i tak men riktigt mäktigt.

I närheten av de tre pyramiderna på Gizaplatån ligger även sfinxen.

Hotellet på kvällen, kortet är taget från ett av hotellets barer och man ser the Island Bar som ligger mitt i den stora poolen.

En av de utflykter vi gjorde var att köra fyrhjuling i öknen och då fick man lov att klä ut sig till en terrorist. Jag förväntade mig en kortare tripp över sanddyner men det var 3 mil rakt ut i öknen med hårdpackad guppig sand. Guppigt och lite småjobbigt men rätt så coolt.

Vi var även och snorklade ett par gånger men den här bilden är tagen när vi åkte i en semisubmarine.

Det var en häftig resa men jag vet inte om jag skulle vilja åka dit igen.