Pater Noster

Jag är så glad. Jag har så mycket att vara glad för. Jag förstår inte hur mycket jag har att vara glad för, och det är för att jag tar så mycket för givet. Jag ser upp till mina föräldrar något enormt. Inte direkt för att jag håller med dom i allt, utan för att dom bryr sig om mig mer än jag kan föreställa mig. Jag är så tacksam över att jag har så underbara syskon. Mina syskon är mitt blod, och vi är sammanlänkade till döden. Jag är så glad för att jag har riktiga vänner. Vänner som ingått psykiskt blodsband med mig. Vänner som har ett genuint intresse för att det går mig väl.

Farsan poserar här irriterat, med en vanlig syn i svenska kvällstidningar.

Jag är född skitsnygg (tack, mamma & pappa). Jag är inte hiphopare (tack, tack, TACK!!!). Jag har förmågan att någorlunda skapa mig en egen uppfattning, byggd på kritiskt granskande, och jag tycker inte om skaldjur. Jag förstår nog inte hur lyckligt lottad jag är. Det är det som är problemet. Ge mig en öl så håller jag käften sen.