Kriz: 2012 års bästa skivor

Utan krusiduller kommer så här min lista över 2012 års TIO bästa skivor.

10. Soundgarden - King Animal

Bitvis sjukt bra, bitvis ett försök av gamla gubbar att vara unga.

9. Imperial State Electric - Pop War
Sämre än debutplattan, men den har helt klart sina stunder. Rätt många också.

8. Thåström - Beväpna dig med vingar

En sämre version av "Kärlek är för dom". Växte efter att ha sett en handfull av låtarna live i somras.

7. Devin Townsend Project - Epicloud

Devin Townsend är sjuk i huvet och han känns väldigt kristen på det senaste släppet. Jag gillar det dock ändå!

6. The Soundtrack of our Lives - Throw it to the Universe

Plattan som får avsluta TSOOL:s karriär gör ingen besviken. Kanske den bästa skivan bandet släppt enligt mig.

5. First Aid Kit - The Lion's Roar

Ni som känner mig vet att jag går igång stämsång bestående av enbart två röster. The Beatles, System of a Down, Simon & Garfunkel osv. I år lägger jag till First Aid Kit på den listan.

4. Meshuggah - Koloss

Förjävla bra, men ingen ObZen! Meshuggah är dock alltid Meshuggah.

3. Mark Lanegan Band - Blues Funeral

Bättre än 2004 års "Bubblegum", som enligt P3 Rock var min absoluta favoritskiva det året. Ok.

2. The Mars Volta - Noctourniquet

Det bästa TMV släppt sedan "Frances The Mute", vilket inte säger lite.

1. Serj Tankian - Harakiri

Jag är sjukt svag för denna man. Egentligen kanske den inte bör ligga på första plats, men med tanke på hur sjuuukt mycket jag lyssnat på den här skivan i förhållande till de andra på listan så känns det inte mer än rättvist.

Hörs om ett år!

//Kriz

Electric Wizard - Legalize Drugs & Murder

Jag har snöat in på doom-genren på sistone. Och efter Sleep-konserten förra söndagen har det blivit ännu värre (en recension kommer så småningom!). Det blir lätt att man fastnar för en viss typ av musik under en tid. För nåt år sen var jag t ex helt inne på AC/DC och plöjde 70-talsplattorna om och om igen. Men nu är det som sagt denna tunga och underbara subgenre till hårdrocken som jag lyssnar på mest.

Jag var på Sound Pollution idag och köpte Electric Wizards nya sjutumssingel Legalize Drugs & Murder. Det är en en tung och skönt medryckande låt från doomveteranernas kommande ännu ej namngivna platta som skall åtnjutas på hög volym. B-sidan Murder & Madness är betydligt flummigare och psykedlisk än singeln och passar utmärkt som just en b-sida.

En hårdrockare som kan sin musik känner direkt igen att omslaget på denna singel är tagen från Black Sabbaths klassiska Master of Reality. Och den tydliga Black Sabbath-hyllningen blir ännu större i och med att de repeterar textraden Children of the Grave i slutet av Legalize Drugs & Murder. Jag ser fram emot skivan.

Record Store Day

Igår var det femte upplagan av Record Store Day. Denna musikdag inträffar tredje lördagen i april varje år där skivbutiker runt om i världen går samman för att fira musiken. Och i samband med detta släpps en del unika skivor exklusivt för denna dag. Det är fint tycker jag. Det är inget jättekommersiellt jippo styrt av gigantiska skivbolag eftersom skivor inte är en miljonindustri längre. Istället får det oss skivköpare och skivnördar att vallfärda till närmaste skivbutik och stödja sina butiker och artister.

Kanske är inte vallfärda rätt ord men på Sound Polllution var det en jäkla massa dudes som köpte skivor. Sound Pullution hade 20 % på allt i butiken så det var många som passade på. Själv var jag framförallt ute efter Feistodon-splitsingeln och Metallicas Beyond Magnetic på vinyl men ingen av dessa två skivor fanns visst inte att beställa för Sverige. Men jag gjorde en del fynd ändå. Och det är en viss känsla att stå och trängas med fina hårdrockare och bläddra i skivhyllorna. Man känner samhörighet.

Efter Sound Pollution gick jag vidare till Bengans på Drottninggatan där jag lyckades tajma in The Soundtrack Of Our Lives som spelade inne i butiken. Det var mycket folk och Ebbot bjöd på sig själv och det blev en trevlig tillställning.

Jag höll igen ganska mycket pga att jag behöver min lön men följande skivor blev det:

Orange Goblin - A Eulogy for the Damned
En av årets trevligaste skivor hittills. Tungt riffande stoner.

Black Cobra – Chronomega
Jag har blivit väldigt svag för duons skitiga och brutala form av sludge och doom på sistone. Tänk tidigt Mastodon, fast galnare. Chronomega är Black Cobras förra platta och man bör heller inte missa senaste plattan Invernal.

Black Sabbath – Never Say Die!
Sista plattan med Ozzy är ganska förbisedd av många. Och lite udda. Men ändå jävligt bra. Och det är definitivt det snyggaste Black Sabbath-skivomslaget och skivtiteln.

Guns N' Roses – Appetite For Destruction
När jag gång på gång analyserar kommer jag ofta fram till att detta är världens bästa rockplatta genom tiderna. Jag har ägt skivan sen liten skit men den har varit försvunnen i ett par år (eller så är det någon som har lånat skivan och inte lämnat tillbaka den) så jag fick helt enkelt lov att köpa den igen – denna gång på vinyl.

Black Breath - Home Of The Grave

Black Breath nya charmiga musikvideo till Home Of The Grave finns att beskåda nedan. Denna låt kommer från plattan Sentenced To Life som släpptes 27 mars. Jag är ytterst svag för amerikanernas version av Stockholmsdöds kryddat med hardcore. Det är svinigt bra och svängigt och vinylen har snurrat många varv nu. Förra plattan, 2010 års Heavy Breathing, är också en i stort sett lika trevlig bekanskap. Musik att dricka öl och må bra till helt enkelt. Köp!

2011 års bästa låt och musikvideo av Färne

Årets bästa låt och musikvideo är en och samma för mig, Woodkid - Iron.

Spotify: Woodkid – Iron

2011 års bästa skivor: by Kriz

Som utlovat kommer då här min årslista, och på självaste nyårsafton också! Bättre nyårskaramell kunde ni knappast ha fått, eller hur? 10 är antalet, och för spänningens skull börjar jag såklart med den lägst rankade platsen.

10. Anthrax - Worship Music

Den här skivan skulle säkert hamnat högre upp på listan om jag hade börjat lyssna in mig på den tidigare. Min pepp inför det nya Anthrax-släppet, med Belladonna tillbaka på sång, har minst sagt varit sval framför allt då jag lyssnat mest på de skivor där John Bush varit sångare. Detta album är dock grymt, och det kommer växa för varje genomlyssning. Jag kan tänka mig att den kommer att ligga i mitten av min lista om ett år, men just nu är det mest rättvist att den får klämmas in längst ner på prispallen.

Bästa låt: The Devil You Know

9. Veronica Maggio - Satan i gatan

En artist som inte imponerat på mig något speciellt alls med tidigare släpp, men som med denna skiva fick mig att omvärdera henne. Till största delen innehåller denna skiva sjukt snygga och bra poplåtar, även om det också finns en hel del tveksamma spår här. Till stor del självutlämnande texter som är sjungna med den ångest som bara en kvinna med ett krossat hjärta kan besitta. Smärtan känns äkta. Jag gillar när man hör att den som sjunger menar skiten, vilket ni kommer märka på ett par andra skivor på min lista.

Bästa låt: Välkommen in

8. The Strokes - Angles

Har aldrig haft mycket till övers för detta band, förutom låten Reptilia som jag alltid tyckt om. Av någon outgrundlig anledning började jag dock lyssna på denna skiva när den släpptes i våras och jag gillade den skarpt! Bra låtar, någonstans i gränslandet mellan pop och rock. Vissa låtar innehåller även inslag av punk och någon form av psykedelia. För att vara ett stelt, creddigt och pretentiöst New York-band så har de lyckats snärja mig, i alla fall med denna skiva.

Bästa låt: Under Cover Of Darkness

7. Adele - 21

En suverän skiva som jag först börjat lyssna på nu i höst. Jag som aldrig lyssnar på radio eller kollar på MTV hade helt och hållet missat Adele och hade ingen koll alls på hur hyllad denna artist var. Första låten jag hörde var "Someone Like You", och jag var inte direkt imponerad. Fick sedan ett tips om att kolla upp "Rolling In The Deep", och då var jag fast. Att jag älskar gammal Motown är det kanske inte någon som höjer på ögonbrynen åt, och den här skivan kryllar av Motown-referenser. Släng sedan in en stor dos självutlämnande texter och kvinnlig ångest, samt en enorm röst, och jag blir kär. En grym jävla skiva helt enkelt!

Bästa låt: He Won't Go

6. Graveyard - Hisingen Blues

Jag var oerhört negativt inställd till detta band redan på förhand, och var efter den första genomlyssningen beredd att direkt avfärda skivan. Var fanns det nya? Har inte det här gjorts förut? Lika nostalgiskt och kasst som Wolfmother. Men nä. Jag lyssnade lite mer och började sakta men säkert dras med i hypen. Graveyard känns fräscha, trots uppenbara influenser och soundstölder från 70-talet. Jag älskar den här typen av rock och kommer nog alltid göra det. Sedan kommer jag dock alltid ha svårt för Göteborgsengelska, oavsett hur bra musiken är. (Tänk "Down In Black" med Mustasch, eller "Biblical" med Bombus så förstår du vad jag menar.)

Bästa låt: No Good, Mr Holden

5. Machine Head - Unto The Locust

Jag älskar Machine Head. Jag skulle helst sett att de dominerade denna lista, men det går bara inte. För mig så är "Through The Ashes Of Empires" som släpptes 2003 den sista MH-plattan som fångat essensen av det som för mig gör detta band så jävla bra. Visst, jag älskar "The Blackening" från 2007 och "Unto The Locust" är nog till och med snäppet bättre än den. Vad är det då som fattas? Jag saknar äktheten. Ångesten. Känslan. Aggressiviteten. Denna skiva, tillsammans med förra skivan, är nog hårdare och mer "metal" än tidigare alster, men för mig känns det lite fasadartat. Lite för mycket som amerikansk metal känns överlag idag. För mycket yta och för lite djup. Bakom skriken och slamret finns ett gäng glada gubbar som är nöjda med livet. Flynn måste börja må dåligt igen, så blir det nog bättre. Men äh, skivan är ändå kung. Hejdå.

Bästa låt: Be Still And Know

4. Foo Fighters - Wasting Light

Bästa skivan sedan "The Colour And The Shape"? Nej. Inte alls. Den innehåller dock några av de bästa låtarna som bandet skrivit sedan dess, men som helhet håller det inte alls. Första halvan av skivan tycker jag är helt klockren, men från låt 6 faller det och blir sådär FF-sött. Überklyschigt. Skivan får dock denna placering just för de första fem låtarna som håller världsklass.

Bästa låt: Dear Rosemary

3. Opeth - Heritage

Jag var först oerhört besviken på avsaknaden av growlpartier, men skivan växte ändå. Jag älskar 70-talsprog och då blir steget inte speciellt långt till Opeth anno 2011. Jag föredrar detta sound framför hur bandet lät på förra skivan, Watershed. Där fanns hårda growlpartier, men de var väldigt få. Ska man dra ner på growlet så kan man lika gärna skippa det helt, anser jag. Förut har storheten med Opeth för mig varit kontrasten mellan det blytunga och det undersköna ("Ghost Reveries" som är min favoritskiva med Opeth är ett klockrent exempel på detta), men med denna skiva har Herr Åkerfeldt bevisat för mig att det inte längre behövs. Bra skit!

Bästa låt: The Devil's Orchard

2. Lykke Li - Wounded Rhymes

Sårad tjej drar till Californien för att repa sig. Hon börjar dricka kopiösa mängder whiskey, går ner sig i mörkret och lyckas skriva några av de bästa låtarna som en svensk artist har skrivit på mycket lång tid. "Wounded Rhymes" är en sjukt bra skiva och Lykke Li är en förbannat cool artist. Mörkret, svärtan och smärtan finns där för alla att ta del av - ung som gammal, kille som tjej, whatever. Jag som är en riktig textbög går igång som fan på artister som skriver bra och självutlämnande texter där man hör att det ligger någonting bakom det artisten sjunger. I detta fall är det nästan övertydligt ibland, och det är det som gör det så förbannat bra. För mig. I början av året hade jag aldrig kunnat tänka mig att den här skivan skulle platsa så högt upp på min årslista, om ens alls vara med. Kul att bli överraskad!

Bästa låt: I Follow Rivers

1. Mastodon - The Hunter

Mastodon är ett band jag håller väldigt högt. Senaste alstret "Crack The Skye" var, i sin briljans och storhet, lite av en besvikelse då jag saknade det kaos som funnits på tidigare skivor. På "The Hunter" finns det åter igen lite mer kaos, men ändå inte alls. Konstigt resongemang men så känns det. Det här är till stor del en rätt punkig rockplatta där man får känslan av att bandet bara gett fan i allt, gått in i repet och spottat ur sig några låtar och sen spelat in skiten direkt. Och det lyckas bra! Jag saknar vissa ingredienser som skulle gjort skivan ännu bättre (som vansinnesskrik, konstiga taktbyten och störda trummor), men det som de presterat räcker långt. En äkta festskiva, och vilka hade trott att Mastodon skulle skriva en sådan år 2006? I like it!

Bästa låt: Stargasm

En kille som lär imponera på dansgolvet...

Ruskigt imponerad av denna kille och hans kombination av yoga och breakdance"! Trodde inte det var möjligt att man kunde prestera sådär! Se videon så fattar ni hur kass man själv är på att dansa.


Sedan rekommenderar jag gruppen AWOLNATION som spelar i bakgrunden till denna video. Hela dess skiva "Back From Earth" är grymt soft och är något ni borde lyssna in er på.  

Skivor jag inte får missa 2011 – ge mig era skivtips!

(Musik)-året 2011 är snart slut. Om två månader sitter vi och käkar julmiddag och tänder ljus och fryser och myser. Och då ska man även ha sammanfattat skivåret och skrivit sin topp 5, topp 10, topp 20, eller hur man nu vill lägga upp det hela. Vid samma tidpunkt får man också via olika kanaler tillgång till alla andras årsbästalistor och då dyker det alltid upp en massa skivor som man känner att man borde ha lyssnat mer på eller hört överhuvudtaget. Och där i december är det försent att börja lyssna på nya skivor för att kunna ta in dessa på årsbästalistan. Man måste börja i god tid för att hinna lyssna igenom skivorna. Jag har en jäkla massa skivor att välja mellan redan nu men jag vill ju inte missa de där skivorna som man kan ha missat så därför vill jag ha tips från DIG!

Ge mig tips på en skiva eller två som jag inte bör missa i år. Det är extra positivt om det följer med ett argument också för varför skivan är så bra. Länka gärna till Spotify eller dylikt också.

Crowdburn

Här kommer lite musiktips. Kommer man från Umeå , lirar metal och gör det bra så förtjänar man lite reklam. Här finns Crowdburn på Spotify:
http://open.spotify.com/album/4hM8pwt5w203zqKnoonBfT

Ytterst trevlig metal, thrashigt och riffigt. Och visst fan anar man en del Meshuggah här och där också. Och kolla framförallt in deras fräscha och suveräna video till Confronted. Och missa inte när Emil ”Zacke” Zakrisson blir sågad med motorsågen. En njutelse.

The Upcoming Terror

Zacke ringde just och berättade att kungthrasharna Assassin spelar i Umeå den 21 oktober på Scharinska! UNDERBART! Äntligen något ordentligt att se fram emot! Livet har numera en mening!

Bullets are made by human hand
Bullets are not alive
Bullets are thrashing through the place
Destructing the rest of our world


Här ovan kan du lyssna på den absolut överlägsnaste tvåtaktsthrash som någonsin skapats... framsmiskat 1986! SÅ DJÄVULSKT BRA!!

Sodomized!

Tänkte bara tipsa om titelspåret till tvåtaktskungarna Sodom's kommande platta... In War and Pieces. Jag kan kallt konstatera att jag är lyrisk. JÄ!

Förhandslyssna på Stone Sour

Stone Sours nya album Audio Secrecy släpps på måndag. Men om man är lite sugen så kan man förhandslyssna på skivan här:

http://www.nme.com/blog/index.php?blog=10&p=9023&title=stream_stone_sour_s_new_album_audio_secr&more=1&c=1

Lite smakprov från Mastermind

Dave Wyndorf peppar upp kommande Monster Magnet-skivan ytterligare med följande ord:

"Mastermind is a big, beefy ball of demented anthems and power rock. The music itself is exaggerated and muscular. Like classic rock gone insane! Giant hooks, giant sounds. The rockers are direct and intense. The ballads trippy and strange. It's guitar heaven.”

De är och spelar i Tyskland nu och här är två smakprov från två nya låtar; Bored With Sorcery och Dig that Hole. Jag har varit en sucker av Magnet sen 95 års Dopes To Infinity och har svårt att bara objektiv när det gäller detta eminenta rockband, men fan - det här lovar gott! Trots bootlegkvallan så hör man att detta är två feta rocklåtar.





Mastermind låtlista:

01. Hallucination Bomb
02. Bored With Sorcery
03. Dig That Hole
04. Gods and Punks
05. The Titan Who Cried Like A Baby
06. Mastermind
07. 100 Million Miles
08. Perish In Fire
09. Time Machine
10. When The Planes Fall From The Sky
11. Ghost Story
12. All Outta Nothin'

Mastermind släpps i oktober.

Rawk: halvårsrapport skivor 2010

Nu har det gått över sju månader av detta år och på denna tid har det släppts en massa ny och spännande musik. Jag tänkte därför lista de skivor som är släppta i år och som jag tycker är mest intressanta. Det är bra att göra en halvårsrapport på detta sätt för då är man också mer förberedd i slutet av året när man ska skriva sin årsbästalista. Och på tal om det, jag saknar fortfarande fjolårets årsbästalistor från Nordin och Färne!

Man ska också komma ihåg att musikhösten ofta brukar vara bäst och det brukar alltid släppas en massa intressant vid den årstiden. Spontant kan jag komma på nya släpp med Iron Maiden, Monster Magnet, The Sword och Serj Tankian. Det kommer att bli ett suveränt skivår detta också.


Witchery – Witchkrieg
http://www.smackebonk.se/2010/07/witchery-witchkrieg.html

Zombiekrig - Undantagstillstånd
http://www.smackebonk.se/2010/05/zombiekrig-undantagstillstand.html

Fear Factory – Mechanize
Skivorna Archetype och Transgression (från 2004 respektive 2005) var helt okej men i jämförelse med bandets tidigare verk så faller de platt. Detta beror helt och hållet på att Dino Cazares har saknats. Och efter många turer hit och dit är han nu tillbaka i bandet. Det är lite tråkigt att inte hela originaluppsättningen är tillbaka men nya trummisen Gene Hogland är en minst lika bra trummis som Herrera. Skivan är en klar tillbakagång till soundet på Fear Factorys mästerverk Demanufacture från 1995 och det är lika hårt och skoningslöst. Nämnda Hogland smattrar på ett sätt som låter omänskligt och tillsammans med Cazares exakta riff känns det fräschare, mer intensivt och varierande än på länge. Sångaren Burton C Bell har alltid behandlat olika mörka och skrämmande framtidsscenarier i sina texter men väljer nu att skriva om nuet eftersom han menar att världen idag på många sätt är skrämmande nog. I like.

Bombus – Bombus
Jag älskar när det släpps en skiva med ett band som man aldrig hört talats om och det är hur bra som helst. Ännu roligare att det visar sig vara svenskar naturligtvis. Göteborgarna låter som en blandning mellan Black Sabbath, High On Fire och Motörhead. Det är groovigt och doomigt och fantastistk bra. En chockerande bra debut som kommer att hamna högt på årsbästalistan vid årets slut.

Imperial State Electric - Imperial State Electric
Sveriges kanske bästa musiker, Nicke Andersson, släpper sin första ”soloplatta”. Han har själv sagt att det kommer att låta ”typ som Hellacopters” och visst känner man igen mycket från det nedlagda bandet. Nicke Andersson har också ofta sagt i intervjuer att han är ett gigantiskt Kiss-fan och detta märker man för första gången väldigt tydligt ty Kiss-influenserna finns överallt på skivan. Själv kallar Nicke Andersson skivan för powerpop men jag skulle snarare beskriva soundet som en soft rockskiva med tydliga influenser från nämnda band. Jag var tveksam de första genomlyssningarna men Imperial State Electric tar sig och växer för varje genomlyssning. Allt herr Andersson rör vid blir helt enkelt jävligt bra. Det är bara att inse.

Exodus – Exhibit B: The Human Condition
Exodus fyller 30 i år och har haft en jäkla massa strul med dödsfall, skivbolagsstrul och medlemsbyten under sin karriär. Kul att det verkar flyta på bra nu och att de får släppa skivor. Exhibit B: The Human Condition är en uppföljare till 2007 års ”The Atrocity Exhibition... Exhibit A” och behandlar människans mörka sidor. Kanske inte ett särskilt unikt ämne men musiken får tala istället och Exodus har skapat en skiva med suverän thrash metal som spöar det mesta av allt annat som finns där ute. Det är inte klassisk snabb thrash med korta låtar à la Reign In Blood. Istället är det komplexa riff och låtar och hela skivan klockar in på 74 minuter. Man behöver naturligtvis tid att komma in i skivan och det tar sin tid men man blir belönad eftersom det är så välskrivet och varierande. Jag måste säga att jag är mycket imponerad av dessa Bay Area-veteraner över att de har lyckats knåpa ihop detta. Årets bästa thrash metal-platta?



Danko Jones – Below The Belt
Soundet är som väntat hårdare än på förra skivan som ju i mångt och mycket var en besvikelse. Med Below The Belt är Danko är definitivt tillbaka och han vet vad han gör. Skivan är ovanligt lätt att komma in i och har många självklara hits som sätter sig direkt. Inte visste jag att t ex en låt om att göra slut kunde låta så catchy (I Wanna Break Up With You). Texterna är vad de är och han gör det med glimten i ögat. Danko är kung och behövs.

Deftones – Diamond Eyes
Jag är ett stort fan av Deftones tre första skivor med sedan har faktiskt intresset svalnat mer och mer för varje år. Det var dock basisten Chi Chengs öde och alla intervjuer kring detta som fick mig att verkligen vilja lyssna på Diamond Eyes. Och det är jag glad över att jag gjorde eftersom det här är det bästa Deftones har gjort på tio år. Känslorna och ångesten genomsyrar hela plattan och Chino Morenos spöklika och karaktäristiska stämma berör mer än någonsin. Soundet är det tyngsta Deftones har kunnat frambringa vilket antagligen beror på att gitarristen använder 8-strängade Meshuggahgitarrer på skivan. En kandidat till årets bästa skiva.



High On Fire – Snakes For The Divine
Massiv, mullrande, primitiv stonerdoom-metal som krossar det mesta i tyngd. En låt i taget är detta hur bra som helst men som helhet blir det lite ensidigt vilket hade kunnat räddas upp om låtarna var mer rakt på sak och produktionen, framförallt sången, inte var så torr. Men så går jag tillbaka och slänger på t ex Bastard Samurai och känner att det här ändå är så krossande bra.

Johnny Cash - American VI: Ain't No Grave
En äkta postmortem-platta med den avlidne kultgubben Johnny Cash. Låtarna har funnits i mer eller mindre halvfärdiga demoproduktioner och sedan har Rick Rubin med crew fixat allt till färdiga låtar i studion. Trots förutsättningarna så känns det genomarbetat och själen finns där. Man hör Cash sorg i sången, hans förberedelser för döden och ångesten. Och allt ackompanjeras med enkla gitarrer, banjo, orgel och fottramp. Mäktigt.

Airbourne – No Guts. No Glory
Airbourne hymlar inte med att de spelar AC/DC-rock. Men de gör det med sådan energi och pondus att det blir hur grymt som helst. No Guts. No Glory är en helt klart värdig uppföljare till debuten Runnin’ Wild. Kanske finns det någon onödig filler på skivan och visst är några låtar för lika varandra men låtar som It Ain’t Over Till It’s Over, Raise The Flag, Blonde, Bad And Beautiful och Back On The Bottle är så fullkomlig riffrock att det inte spelar någon roll.

Khoma – A Final Storm
Likt förra skivan, fantastiska The Second Wave, har A Final Storm fått äckligt bra recensioner. Men av många skäl är inte A Final Storm lika chockerande bra som förra plattan och når kanske inte samma höjder men skivan är dock jämnare och känns väldigt genomarbetad. Och det tar tid att komma in i skivan. Och det är ett bra tecken om något på att en skiva är bra. Själv är jag upp och ner vad jag egentligen tycker om A Final Storm. Jag har egentligen varit lite besviken på den men på sistone har den börjat växa enormt så jag får se vart den hamnar på årsbästalistan vid årets slut.



The Dillinger Escape Plan – Option Analysis
The Dillinger Escapa Plan fortsätter att vara ett helt unikt band. Jag antar att det är lätt för många att bara avfärda detta magnifika band som oväsen men bakom de mest galna riffen och brutaliteten är det i grund och botten vansinnigt bra låtar. Variationen är styrkan i bandet och det går egentligen att babbla upp alla möjliga genrer man kan tänka sig och ändå hitta dem i Option Analysis. Under en och samma låt kan det blandas hejvilt mellan metal, jazz, hardcore, arenarock och elektronisk musik vilket egentligen inte borde funka men det gör det - och det säger allt om TDEPs storhet. Förra plattan Ire Works var för mig en liten besvikelse men Option Analysis är bandets bästa platta eftersom den är så varierad och välskriven. Bästa låten, och kanske ändå lättast att fastna för, är utan tvekan Widower. Börja med den. Och fortsätt sedan med ”Farewell, Mona Lisa”, ”Gold Teeth on a Bum”, I Wouldn't If You Didn't och “"Parasitic Twins”. Och sedan är det bara att fortsätta lyssna in sig på skivan. Jag har haft Option Analysis som en tydlig årets bästa skiva-kandidat hela våren. Nu har jag lyssnat sönder mig på den men lär dock hamna väldigt väldigt högt upp bland årets bästa skivor. Frågan är hur högt.



Triptykon – Eparistera Daimones
Jag tyckte att Celtic Frost-skivan Monotheist var helt suverän och när bandet splittrades får man se denna skiva som den naturliga uppföljaren eftersom det är frontfiguren Tom Gabriel Fischers nya band. Tyngden är lika imponerande som på Monotheist och jag är återigen grymt imponerad över de förvridna riffen och tyngden. Det är fascinerande på alla sätt. Lyssna bara när inledningspåret Goetia kommer igång vid 2:09. Skivsomslaget pryds av en målning signerad en viss H.R.Giger, vilket passar perfekt in i musiken.

Kvelertak – Kvelertak
Jag läste någonstans att Kvelertak är det bästa som har hänt norsk rock sedan Turbonegro och blev nyfiken på att lyssna. Och jag är beredd på att hålla med. Visst finns det likheter med just Turbonegro men Kvelertak är snarare Turbonegro på steroider; svängig hård rock med metal- och hardcoreinfluenser och med en sångare vid namn Erlend Hjelvik som vrålar på norska. Jag får också en del Nine-vibbar. Denna skiva får man inte missa.

Melissa Auf Der Maur – Out Of Our Minds
Melissa är inte bara cool och snygg, hon är en duktig och framförallt intressant låtskrivare också. Debuten som kom för sex år sedan var mer rakt på och stoner medan Out Of Our Minds är något annat. Det är stämningsfullt och skickligt och intrycken är många. Melissa Auf Der Maur fascinerar.

Dundertåget – Dom feta åren är förbi
Rockprogg med Strängen. Kanske inte lika bra som förra plattan men texterna gräver lite djupare och det osar 70-talet kryddat med Hellacopters och Sverige. Jag tycker det är kung.

Watain – Lawless Darkness
Uppsalabandet själva samt vissa recensenter snackar om att denna platta är ett uppvaknande och räddning för hela för black metal-genren. Själv har jag ingen åsikt kring detta, jag brinner för lite för black metal och är för lite insett för att kunna säga något sådant. Däremot kan jag säga att jag gillar skivan som fan. Grym blandning mellan thrash och black. Intervjun i Close-up tyder ju på att sångaren är en rätt störd kille men de är förbannat duktiga musiker.

Soundgarden – Black Rain och Telephantasm

Det blir mer och mer Soundgarden. Igår spelade de på Lollapalooza i Chicago, jag blir sjukt peppad när jag ser klipp från spelningen.

Igår premiärspelades den tidigare osläppta Soundgarden-låten Black Rain. Lyssna på den här:
http://blogs.1077theend.com/aharms/2010/08/08/world-premiere-stream-soundgardens-black-rain-here/
Den härstammar från Badmotorfinger-tiden och av någon anledning så lämnades den då. Svårt att förstå när man hör låten nu för låten är riktigt bra. Mörk, tungt groovigt riff och med Cornells bästa sångläge. Sådär kan han tyvärr inte sjunga längre, jag kan inte tänka mig det iaf. Sådan musik skrivs inte heller längre. Men man får hoppas att Soundgarden blir så peppade att de går in i studion nån gång i framtiden och skriver en skiva med tunga riff igen.

Denna låt ska vara med på en samlingsskiva som heter Telephantasm och som släpps 27 september i tre olika versioner. Egentligen är jag lite tveksam till detta eftersom A Sides släpptes 97 som ju också var en samlingsskiva, å andra var detta 13 år sedan nu och självklart vill de ha någonting ute till försäljning. Jag kommer dock att köpa Telephantasm hursomhelst!

Låtlistorna för respektive format är följande:

** "Telephantasm" (Single CD):

01. Hunted Down
02. Hands All Over
03. Outshined
04. Rusty Cage
05. Birth Ritual
06. Black Hole Sun
07. Spoonman
08. My Wave
09. Fell On Black Days
10. Burden In My Hand
11. Blow Up The Outside World
12. Black Rain (previously unreleased)

** "Telephantasm" (2-CD/Limited-Edition DVD):

CD - Disc One:

01. All Your Lies
02. Hunted Down
03. Fopp
04. Beyond The Wheel
05. Flower (BBC session)*
06. Hands All Over
07. Big Dumb Sex
08. Get On The Snake (live)
09. Room A Thousand Years Wide (single version)*
10. Rusty Cage
11. Outshined
12. Slaves & Bulldozers

CD - Disc Two:

01. Jesus Christ Pose (live)
02. Birth Ritual
03. My Wave
04. Superunknown
05. Spoonman
06. Black Hole Sun
07. Fell On Black Days (video version)
08. Burden In My Hand
09. Dusty
10. Pretty Noose (live on "SNL")*
11. Blow Up The Outside World (MTV "Live 'N' Loud")*
12. Black Rain*

*Previously unreleased on CD

DVD - The Music Videos:

01. Flower
02. Hands All Over^
03. Loud Love^
04. Jesus Christ Pose (original version)
05. Outshined
06. Rusty Cage
07. My Wave^
08. Spoonman
09. The Day I Tried To Live (uncensored)^
10. Black Hole Sun^
11. Fell On Black Days^
12. Pretty Noose (uncensored)
13. Burden In My Hand
14. Blow Up The Outside World (uncensored)

Bonus Videos:

01. Spoonman (mash-up version)
02. The Day I Tried To Live (European version)
03. Superunknown^
04. Pretty Noose (international version)
05. Pretty Noose (alternate ending)
06. Blow Up The Outside World (censored)

All videos previously unreleased except ^

** Super Deluxe Version (2 CDs + Limited-Edition DVD + 3 heavy vinyl discs plus more in deluxe packaging)

Witchery – Witchkrieg

Witchery, med bl a Patrik Jensen från The Haunted och Martin Axenrot från Opeth, har släppt sitt första album på fyra år. Oväntat fenomenal dödsthrash måste jag säga. Visst hör man mycket Jensen i riffen men skivan erbjuder mer klassisk thrash än The Haunted. Fet produktion och att skivan är relativt kort (på ett Reign In Blood-bra sätt!) med snabba låtar gör att man också snabbt kommer in i och fastnar för låtarna.

Skivan gästas av snubbar från bl a Exodus och Slayer. Exempel på det sistnämnda kan man spana in på den nya musikvideon till intro- tillika titelspåret Witchkrieg. En låt som jag fastnade för direkt. ”Djävulskt” kung video (producerad av en viss Anders Björler) där överherren Kerry King himself gör ett trevligt inhopp.

Mer thrash åt folket!

Mastodon - Jonah Hex: Music From The Motion Picture EP

2000-talets pionjärer inom metalgenren, de monumentala Mastodon, har som vi varit inne på tidigare skrivit filmusiken till Jonax Hex. Denna EP finns nu på Spotify (tack Svenke)! Jag har bara hört inledande Death March än så länge men det gav så mycket rysningar att jag blev lycklig.

MASTODON!

http://open.spotify.com/album/0UPM45Z6V8C8U2mhQZkHYL

Serj Tankian - Imperfect Harmonies

SOAD-sångaren Serj Tankian släpper sitt andra soloalbum, Imperfect Harmonies, 7 september. Förra plattan Elect the Dead har jag lärt mig gilla mycket i efterhand och har dessutom växt ytterligare efter att jag har lyssnat på hans speciella live-skiva där han framför skivan med en symfoniorkester. Har ni missat den så finns den här.

Första smakprovet från kommande Imperfect Harmonies finns nu på Spotify och heter Left Of Center:
http://open.spotify.com/track/5et5S1JHpMFoFOvqqA9WiS

Soundet verkar vara mer elektroniskt och Serj själv beskriver den kommande skivan på följande sätt:

”Where 'Elect the Dead' was essentially a rock record with progressive melodic elements," Tankian says, "'Imperfect Harmonies' could be classified as rock because it is punchy with many peaks throughout, but the instrumentation is somewhat different. Though there are live drums, bass, and some guitars, the driving aspects are electronic and orchestral. It's quite unique in its sound palette. This is, in essence, music that has sat in the vat and matured to a ripe sensation and is now ready to serve."

"Imperfect Harmonies" is as powerful and musically eclectic as its predecessor. "I have been calling the music 'electro-orchestral-jazz-rock' because it has all of those aspects in prominence within the songs," Tankian says. "A few are more stripped down, but the majority of the songs have this huge wall of sound presented in a way I've never heard before. It's not common to have a song that is both electronic and orchestral since one is synthetic and the other organic, but I found a way of meshing a lot of these colors together."

The Sword - Warp Riders

Lars Ulrichs favoriter The Sword släpper sitt tredje album 24 augusti. Tres Brujas är ett smakprov från denna kommande platta och jag måste säga att detta lovar mycket gott!

Tres Brujas:

Låtlista:
01. Acheron/Unearthing the Orb
02. Tres Brujas
03. Arrows in the Dark
04. The Chronomancer I: Hubris
05. Lawless Lands
06. Astraea's Dream
07. The Warp Riders
08. Night City
09. The Chronomancer II: Nemesis
10. (The Night the Sky Cried) Tears of Fire

Annihilator / Annihilator

De tekniska thrasharna i Annihilator har nyligen smiskat ut en ny platta, och jag är lyrisk! Detta måtte förmodligen vara deras bästa och smiskigaste verk hittills. Är jag förvånad? Ja, men även skitnöjd! Det enda dåliga är väl att det är töntig amerikansk fjollkör ibland... men det är ju tydligen populärt, eller nåt. Lömska genast in på spotify och åtnjut en av de bästa thrashplattorna detta år, säger jag!



ANNIHILATOR, ANNO 2010