22 september 2008

Lev som en parasit eller lev som en gäst.

Jag åt kött, och gillade det, i 25 år av mitt liv. Precis som så många andra har jag föräldrar som gladeligen äter kött varje dag och att jag körde med samma kost är ju inte så konstigt. Anledningen till att jag slutade tillskriver jag min kusin, som faktiskt är en helt lysande kock, troligtvis en av landets bästa. I ett försök att gå ner i vikt och må bättre så skippade han kött, som ett experiment. Det fungerade! Kilon rasade, kroppen mådde bättre och han berättade det för mig varje gång vi sågs och tillslut tyckta jag att det kunde vara värt att testa själv. Eftersom jag då var helt världelös i köket hade jag inte nått att förlora på den fronten heller. Jag började märka resultat efter ett par månader. Jag behövde mindre sömn, magen krånglade aldrig (jag har inte varit magsjuk på över 5-6 år nu) och jag kände mig allmänt lättare. Jag tappade även ett par kilo, vilket kanske är lite skrämmande då jag då vägde 70kg (är 1.80 lång) men dessa fick jag tillbaka när jag började träna. Sådär rullade det på ett par år. Jag hade inte en tanke på djuren. Jag skippade köttet för min skull. Djuren kunde dra åt helvete. Däremot kom mina åskiter att ändras genom åren.

Under åren blev jag mer och mer exponerad (via mitt umgänge) för åsikter och frågor rörande miljö och djurrätt. Det tog inte så lång tid innan jag började tycka att det var något rätt skevt med hur vi människor levde våra liv. Hur vi i många fall fullständigt skiter i hur vi skräpar ner på planeten och hur vi, likt iglar och parasiter, suger åt oss av allt det goda. Djur som naturresurser, utan att tänka på konsekvenserna. Detta gjorde att jag började inse att jag minsan var tvungen att ändra på mig. För det är där man börjar, hos sig själv. Jag insåg att jag inte hade någon rätt att exploatera planeten hur jag ville. Jag hade inte rätt att medverka i detta rellativt meningslösa utnyttjandet av djur för kläder och för matens skull, när det fanns så bra alternativ. Jag kommer att rikta in mig på djuren, miljön i övrigt skriver jag säkert om senare.

När jag skriver att vi inte har någon rätt menar jag moraliskt. Jag är fullt medveten om gällande lagar och förordningar. Moraliskt anser jag att det är fel. Varför? Det kans sammanfattas med följande påstående. Djur är levande, tänkande varelser med känslor. De lever, andas och känner. När du tar död på en gris så känner grisen smärta och lidande och övriga grisar i närheten vet vad de ångestladdade skriken innebär. Djur vet! De må vara sjukt underutvecklade och de må drivas av instinkter i så många fall och göra störda saker och skiljer sig enormt mycket från oss människor men det ger oss inte rätten att döda dem, att äta dem, att fånga in dem för vårt nöjes skulle, att förvara dem i burar så våra barn få se hur några av de djur vi utrotat faktiskt såg ut en gång i tiden. Det är helt enkelt fel. Mycket av detta är självklart även för folk som äter kött utom just biten med att döra för matens skull. Det är där det blir besvärligt för dessa individer. Innan jag går in djupare på det så tänkte jag prata lite kort om val. Framförallt om de val vi som människor ibland inte har. Tänk er en fattig familj i Rwanda. De måste äta allt de kan för att överleva och om de slaktar sin sista ko, eller byns grisar eller höns för att inte svälta ihjäl så har jag full förståelse för detta. Det är deras rättighet Varför? De har inget val. Varför tycker jag inte att rika västerlänningar har rätten att döda för att äta? (Ja alla här räknas som rika västerlänningar) För att vi har valet att låta bli. Det finns fullgoda alternativ som inte betyder att du bidrar till exploateringen av och dödandet av andra djur.

Djurindustrin är oerhört grym. Det hoppas jag alla vet. Att den dessutom skitar ner något så fruktansvärt med alla transporter, med all antibiotika och sådant skit som används och tack vare alla kor som rapar och skiter ut koldioxid som om de vore den senaste biltrenden i stockholms innerstad gör ju att djurindustrin som sådan är en tickande bomb. I alla fall en tickande miljöbomb. Jag vill inte ta del av detta. Jag vill motverka detta och det gör jag genom att inte äta saker som kommer från djur (i den mån jag kan, jag gör undantag) och genom att försöka förklara hur jag tänker och vad jag tycker om saker och ting. Jag har fått ett par vänner att skippa köttet, genom att förklara hur jag ser på saken. Sedan var valet deras eget, men tydligen var det ett lätt val när de väl började tänka på konsekvenserna av sitt köttätande. En skitig planet och ett enormt lidande för oskyldiga djur.

För mig handlar det om att gå i fronten. Att föregå med gott exempel och att leva som jag lär. Om andra börjar följa mig så är jag glad. Om alla skulle börja leva som jag gör skulle jag ta nästa steg. Bätta mig ytterliggare för jag gör fortfarande inte exakt allt jag kan, men jag försöker göra mycket och det lär förhoppningsvis bli mer.

8 kommentarer:

  1. Kött kött kött! JAg älskar kött! Mmmmm.. Maxmål!

    Näe, jag tror att din introduktion till veganism var jävligt bra, dvs en nära vän eller släkting som introducerar det hela. Och att man själv testar på lite själv också och vips, så kanske man inser att man mår jävligt bra helt enkelt och inte har något behov av kött egentligen.

    Jag brukar säga som alla andra köttätare - Jag älskar ju kött! Det är ju så jävla gott! Hur ska jag kunna sluta med det?!

    Sen beror det ju på vilka man umgås med också. jag har ju i stort sett bara icke-veganer i min närhet och det skulle ju vara betydligt lättare att testa på din icke-köttsliga skola om man hade sådana runt omkring.

    SvaraRadera
  2. Jag får för mig att mycket av "Jag älskar kött" kommer från vanan. Att man är uppfostrad med det och ätit det hela sitt liv. Jag tyckte ju kött var the good stuff i 25 år liksom. Vanas makt är stor. Sen får jag ibland för mig att det är kryddorna och tillbehörens förtjänst att kött en gång smakade gott. Att en ren okryddad, omarinerad köttbit inte är speciellt smaskens. Det hade varit coolt om nån här var sugen på att testa att vara vegetarian i en månad. Inget kött, ingen fisk, på en månad. Om inte annat skulle ni få lära er en hel del nya maträtter att laga och jag tror alla klarat det hur lätt som helst.

    SvaraRadera
  3. Ville bara tillägga att jag håller med om att det är en fördel att ha andra vegetarianer och veganer i bekantskapskretsen. Man får tipps, man kan luncha med folk som inte vill gå till Kött-Olas slaktrestaurang och så vidare. Det underlättar helt klart.

    SvaraRadera
  4. Jag ska prova att vara vegitarian i en månad, Fredde. Återkommer med en rapport inom kort.

    SvaraRadera
  5. ... men jag kom på att det finns ju några varianter på det där med vegetarianism. Hur hardcore vill du att jag ska vara, Fredde?

    SvaraRadera
  6. Nördin, jag har svårt att se dig som vegetarian. Du är ju en jävla köttexpert! Saknar förresten dina ribs till hockeyn...
    *snyft*

    SvaraRadera
  7. Fint inlägg. Håller med dig i det mesta. Har själv levt på en kost bestående av bulgur och pasta de senaste två veckorna. Däremot så är kött fördjävligt gott. Vad gällande fattiga familjer i Rwanda så behöver dom nog oroa sig för inbördeskrig mer än svält (såvidare du inte är en familj i ett flyktingläger i Rwanda, och förmodligen flytt från Kongo). I princip alla gröna kullar (läs; mycket stora kullar) i landet används för att odla grödor.

    SvaraRadera