2013 års bästa skivor enligt Kriz

Eftersom Erik höll sådan extremt hög klass på recensionerna av sina favoritskivor släppta under det gångna året, så tänker jag göra det helt motsatta. Utan större omsvep så kommer här min "Topp 10" över 2013 års bästa skivor.

Inga motiveringar.

Inga kommentarer.

Bara en Spotify-länk per skiva, så att ni själva får försöka förstå varför jag tycker som jag gör.

Varsågoda.

1. Ghost - Infestissumam
2. Queens of the Stone Age - …Like Clockwork 
3. Bombus – The Poet and the Parrot
4. Alice in Chains – The Devil Put Dinosaurs Here
5. Nine Inch Nails – Hesitation Marks
6. Cult Of Luna – Vertikal
7. Bad Religion – True North
8. The Dillinger Escape Plan – One Of Us Is The Killer
9. Lady Gaga – ARTPOP
10. Enforcer - Death By Fire

Kriz: 2012 års bästa skivor

Utan krusiduller kommer så här min lista över 2012 års TIO bästa skivor.

10. Soundgarden - King Animal

Bitvis sjukt bra, bitvis ett försök av gamla gubbar att vara unga.

9. Imperial State Electric - Pop War
Sämre än debutplattan, men den har helt klart sina stunder. Rätt många också.

8. Thåström - Beväpna dig med vingar

En sämre version av "Kärlek är för dom". Växte efter att ha sett en handfull av låtarna live i somras.

7. Devin Townsend Project - Epicloud

Devin Townsend är sjuk i huvet och han känns väldigt kristen på det senaste släppet. Jag gillar det dock ändå!

6. The Soundtrack of our Lives - Throw it to the Universe

Plattan som får avsluta TSOOL:s karriär gör ingen besviken. Kanske den bästa skivan bandet släppt enligt mig.

5. First Aid Kit - The Lion's Roar

Ni som känner mig vet att jag går igång stämsång bestående av enbart två röster. The Beatles, System of a Down, Simon & Garfunkel osv. I år lägger jag till First Aid Kit på den listan.

4. Meshuggah - Koloss

Förjävla bra, men ingen ObZen! Meshuggah är dock alltid Meshuggah.

3. Mark Lanegan Band - Blues Funeral

Bättre än 2004 års "Bubblegum", som enligt P3 Rock var min absoluta favoritskiva det året. Ok.

2. The Mars Volta - Noctourniquet

Det bästa TMV släppt sedan "Frances The Mute", vilket inte säger lite.

1. Serj Tankian - Harakiri

Jag är sjukt svag för denna man. Egentligen kanske den inte bör ligga på första plats, men med tanke på hur sjuuukt mycket jag lyssnat på den här skivan i förhållande till de andra på listan så känns det inte mer än rättvist.

Hörs om ett år!

//Kriz

Tiden tar ut sin rätt...

At The Drive-In har återförenats och har på Coachella precis spelat sin andra spelning. Den första spelningen utfördes den 9/4 i Austin, Texas. Jag var peppad, men inte speciellt efter att ha sett klipp från dessa spelningar. Kolla och jämför låten Arc Arsenal:

Austin, Texas 2012 (ca. 1.10 in i klippet)



Big Day Out, Australien 2001


Det från 2001 är ett av mina favoritframträdanden jag någonsin sett på tuben. Det från i början av april i år känns som en nostalgisk gäspning. TIlläggas bör dock att Omars morsa dog för någon vecka sedan, vilket helt klart påverkar hans insats. Men Cedric är långt ifrån så peppad som han en gång var. Sen kanske illegala substanser hade lite med saken att göra när det begav sig, men ändå. Jag är besviken.

2011 års bästa skivor: by Kriz

Som utlovat kommer då här min årslista, och på självaste nyårsafton också! Bättre nyårskaramell kunde ni knappast ha fått, eller hur? 10 är antalet, och för spänningens skull börjar jag såklart med den lägst rankade platsen.

10. Anthrax - Worship Music

Den här skivan skulle säkert hamnat högre upp på listan om jag hade börjat lyssna in mig på den tidigare. Min pepp inför det nya Anthrax-släppet, med Belladonna tillbaka på sång, har minst sagt varit sval framför allt då jag lyssnat mest på de skivor där John Bush varit sångare. Detta album är dock grymt, och det kommer växa för varje genomlyssning. Jag kan tänka mig att den kommer att ligga i mitten av min lista om ett år, men just nu är det mest rättvist att den får klämmas in längst ner på prispallen.

Bästa låt: The Devil You Know

9. Veronica Maggio - Satan i gatan

En artist som inte imponerat på mig något speciellt alls med tidigare släpp, men som med denna skiva fick mig att omvärdera henne. Till största delen innehåller denna skiva sjukt snygga och bra poplåtar, även om det också finns en hel del tveksamma spår här. Till stor del självutlämnande texter som är sjungna med den ångest som bara en kvinna med ett krossat hjärta kan besitta. Smärtan känns äkta. Jag gillar när man hör att den som sjunger menar skiten, vilket ni kommer märka på ett par andra skivor på min lista.

Bästa låt: Välkommen in

8. The Strokes - Angles

Har aldrig haft mycket till övers för detta band, förutom låten Reptilia som jag alltid tyckt om. Av någon outgrundlig anledning började jag dock lyssna på denna skiva när den släpptes i våras och jag gillade den skarpt! Bra låtar, någonstans i gränslandet mellan pop och rock. Vissa låtar innehåller även inslag av punk och någon form av psykedelia. För att vara ett stelt, creddigt och pretentiöst New York-band så har de lyckats snärja mig, i alla fall med denna skiva.

Bästa låt: Under Cover Of Darkness

7. Adele - 21

En suverän skiva som jag först börjat lyssna på nu i höst. Jag som aldrig lyssnar på radio eller kollar på MTV hade helt och hållet missat Adele och hade ingen koll alls på hur hyllad denna artist var. Första låten jag hörde var "Someone Like You", och jag var inte direkt imponerad. Fick sedan ett tips om att kolla upp "Rolling In The Deep", och då var jag fast. Att jag älskar gammal Motown är det kanske inte någon som höjer på ögonbrynen åt, och den här skivan kryllar av Motown-referenser. Släng sedan in en stor dos självutlämnande texter och kvinnlig ångest, samt en enorm röst, och jag blir kär. En grym jävla skiva helt enkelt!

Bästa låt: He Won't Go

6. Graveyard - Hisingen Blues

Jag var oerhört negativt inställd till detta band redan på förhand, och var efter den första genomlyssningen beredd att direkt avfärda skivan. Var fanns det nya? Har inte det här gjorts förut? Lika nostalgiskt och kasst som Wolfmother. Men nä. Jag lyssnade lite mer och började sakta men säkert dras med i hypen. Graveyard känns fräscha, trots uppenbara influenser och soundstölder från 70-talet. Jag älskar den här typen av rock och kommer nog alltid göra det. Sedan kommer jag dock alltid ha svårt för Göteborgsengelska, oavsett hur bra musiken är. (Tänk "Down In Black" med Mustasch, eller "Biblical" med Bombus så förstår du vad jag menar.)

Bästa låt: No Good, Mr Holden

5. Machine Head - Unto The Locust

Jag älskar Machine Head. Jag skulle helst sett att de dominerade denna lista, men det går bara inte. För mig så är "Through The Ashes Of Empires" som släpptes 2003 den sista MH-plattan som fångat essensen av det som för mig gör detta band så jävla bra. Visst, jag älskar "The Blackening" från 2007 och "Unto The Locust" är nog till och med snäppet bättre än den. Vad är det då som fattas? Jag saknar äktheten. Ångesten. Känslan. Aggressiviteten. Denna skiva, tillsammans med förra skivan, är nog hårdare och mer "metal" än tidigare alster, men för mig känns det lite fasadartat. Lite för mycket som amerikansk metal känns överlag idag. För mycket yta och för lite djup. Bakom skriken och slamret finns ett gäng glada gubbar som är nöjda med livet. Flynn måste börja må dåligt igen, så blir det nog bättre. Men äh, skivan är ändå kung. Hejdå.

Bästa låt: Be Still And Know

4. Foo Fighters - Wasting Light

Bästa skivan sedan "The Colour And The Shape"? Nej. Inte alls. Den innehåller dock några av de bästa låtarna som bandet skrivit sedan dess, men som helhet håller det inte alls. Första halvan av skivan tycker jag är helt klockren, men från låt 6 faller det och blir sådär FF-sött. Überklyschigt. Skivan får dock denna placering just för de första fem låtarna som håller världsklass.

Bästa låt: Dear Rosemary

3. Opeth - Heritage

Jag var först oerhört besviken på avsaknaden av growlpartier, men skivan växte ändå. Jag älskar 70-talsprog och då blir steget inte speciellt långt till Opeth anno 2011. Jag föredrar detta sound framför hur bandet lät på förra skivan, Watershed. Där fanns hårda growlpartier, men de var väldigt få. Ska man dra ner på growlet så kan man lika gärna skippa det helt, anser jag. Förut har storheten med Opeth för mig varit kontrasten mellan det blytunga och det undersköna ("Ghost Reveries" som är min favoritskiva med Opeth är ett klockrent exempel på detta), men med denna skiva har Herr Åkerfeldt bevisat för mig att det inte längre behövs. Bra skit!

Bästa låt: The Devil's Orchard

2. Lykke Li - Wounded Rhymes

Sårad tjej drar till Californien för att repa sig. Hon börjar dricka kopiösa mängder whiskey, går ner sig i mörkret och lyckas skriva några av de bästa låtarna som en svensk artist har skrivit på mycket lång tid. "Wounded Rhymes" är en sjukt bra skiva och Lykke Li är en förbannat cool artist. Mörkret, svärtan och smärtan finns där för alla att ta del av - ung som gammal, kille som tjej, whatever. Jag som är en riktig textbög går igång som fan på artister som skriver bra och självutlämnande texter där man hör att det ligger någonting bakom det artisten sjunger. I detta fall är det nästan övertydligt ibland, och det är det som gör det så förbannat bra. För mig. I början av året hade jag aldrig kunnat tänka mig att den här skivan skulle platsa så högt upp på min årslista, om ens alls vara med. Kul att bli överraskad!

Bästa låt: I Follow Rivers

1. Mastodon - The Hunter

Mastodon är ett band jag håller väldigt högt. Senaste alstret "Crack The Skye" var, i sin briljans och storhet, lite av en besvikelse då jag saknade det kaos som funnits på tidigare skivor. På "The Hunter" finns det åter igen lite mer kaos, men ändå inte alls. Konstigt resongemang men så känns det. Det här är till stor del en rätt punkig rockplatta där man får känslan av att bandet bara gett fan i allt, gått in i repet och spottat ur sig några låtar och sen spelat in skiten direkt. Och det lyckas bra! Jag saknar vissa ingredienser som skulle gjort skivan ännu bättre (som vansinnesskrik, konstiga taktbyten och störda trummor), men det som de presterat räcker långt. En äkta festskiva, och vilka hade trott att Mastodon skulle skriva en sådan år 2006? I like it!

Bästa låt: Stargasm

Årets bästa låt och musikvideo by Kriz

Hej hej! Det var ett tag sedan sist... minst sagt.

Sitter här och sammanställer min Topp 10-lista över årets bästa plattor. Denna lista postar jag på Nyårsafton. Tills dess ska jag göra en Erik och lägga upp ett inlägg där jag korar 2011 års bästa låt, samt bästa musikvideo. Till skillnad från Erik så kommer dessa inte vara samma. Here goes.

Bästa musikvideo:
Foo Fighters - White Limo



Kanske för väntat, men hur kan denna inte vinna bästa video? Den har ju allt. En limousin. Sprit. Lemmy. Ok.


Bästa låt:
Lykke Li - I Follow Rivers



"Jaha", tänker ni nu. "Är detta årets bästa låt enligt dig, Kristoffer? Fy fan vad du har blivit mainstream då." Ja, det kanske jag har, vänta bara tills ni får se min Topp 10-lista. Detta år har faktiskt blivit lite mindre ny metal för mig än vanligtvis. Kanske för att det enligt mig inte görs så mycket fräsch och spännande metal längre, inte så mycket som tilltalar mig i alla fall. Eller så börjar jag bara bli tråkig, jag vet inte. Jag har dock lyssnat sjukt mycket på metal i år, men då har jag gått tillbaka till gamla favoriter alternativt upptäckt gamla pärlor som jag inte lyssnat på så mycket förut.

"I Follow Rivers" är dock årets bästa låt för mig. Sjukt vemodig och vacker, och albumet med denna låt och många andra bra låtar kom i februari när vädret var som värst och det satte sin prägel på min vinter/vår 2011. Lykke Li är metal!

Topp 10-listan kommer på lördag. Puss!

Lulu - The View (Hela låten)

Japp. Tyvärr precis lika dålig som förväntat efter att ha hört det där klippet på 90 sek. Låter resten av skivan likadant kommer jag inte ens bry mig om att köpa skiten...

På väg mot Umeå

Nu drar jag snart hem till Umeå igen. Hej hej!

Duh-Duh (Acoustic)

En till...

Eftersom ingen brydde sig om den förra videon så kommer en till här. Dock inte med lika höga produktionskostnader.

Semester!

Nu när man just blivit ledig har man helt plötsligt tid över till annat. Som att göra musikvideos till fyra år gamla Megaleif-låtar. Quartersack Kicken och Judgement Dave presenterar stolt sommarens första video. Varsågoda!

Och världens sämsta rytmgitarrist?

En till... fick bara lov. Så jävla dåligt! Lyssna på originalet först om ni inte hört den. Rytmgitarristen fuckar upp låten heeelt och hållet.

Originalet:




Fail:

Världens bästa trummis?

Hahaha! Så jävla bra! =)

Mixhell på Scharinska!

Igor Cavalera vs. David Sandström. Kung!

2009 Top 10 by Kriz

Hej hej. Nu är det så dags för Kriz'n att lyfta på blogglocket. Jag lovar inte att locket kommer vara av, men den här gången ska jag fan i mig försöka iaf. Fan. Helvete. Japp. Kung.

Sent omsider men här kommer så min syn på vilka de 10 bästa skivorna var som släpptes under det intressanta 2009.

Plats nr 10:
Megadeth - Endgame

Mustaine är Mustaine vilket alltid är bra men kanske inte helt 100. Som Erik skrev så låter dock denna skiva mer skärpt än hans senaste alster och har riktigt bra låtar, och inte bara bra riff.



Plats nr 9:
The Mars Volta - Octahedron

TMV kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och jag har svårt att se att en av mina topp 10-listor kommer sakna deras skiva om de under året släppt något. Ni förstår. Jess. Den här skivan var lite av en besvikelse men ändå inte. The Bedlam In Goliath var en sjuk uppryckning från Amputechture, men på denna skiva har man softat till sig igen. Bra, men jag saknar kaoset. Var är kaoset? Ge mig kaos!



Plats nr 8:
Khong - Shadows Of The Shapeless

Ett band som jag på allvar börjat lyssna på i och med den här skivan. Dock så började jag lyssna på denna skiva sent vilket förklarar den relativt låga placeringen. Bra skit är det i vilket fall. Hur bra som helst? Nä, men fan vad bra. Perfekt "åka buss" alt. "ute och gå"-musik.



Plats nr 7:
Lamb Of God - Wrath

Ett djävulusiskt styrkebesked från ett band som jag inte haft överdrivet mycket till övers för efter deras Ashes Of The Wake-platta. Sacrament var också bra, men jag har som tappat sugen för hela den här NWOAHM-vågen som alla snackar om. Det känns som om det gjorts förut. Rättare sagt: det HAR gjorts förut (fast bättre). Ingen egentligen skillnad här, men jag antar att LOG var något som kändes rätt för mig under hösten, och jag blev åter kär i denna typ av återvunna metal. Starkare än det senaste släppet och jag gillar att band börjat återgå till att ha en instrumental intro på deras album. Mer sånt!



Plats nr 6:
Slayer - World Painted Blood

Orkar inte skriva något speciellt här. Cool produktion. Bättre än Christ Illusion. Punkigt som fan. Snabbt som Satan. Slayer!



Plats nr 5:
Thåström - Kärlek är för dom

Dom som har tur. Kommentarer överflödiga, se Eriks inlägg.



Plats nr 4:
Alice In Chains - Black Gives Way To Blue

Precis som med Chinese Democracy så var jag less på den här skivan innan den hade släppts. Vems fel det är behöver vi inte dryfta nu, men ja Dread Fred, du kan ta åt dig. *smiley puss runk* Det tog ett tag från att den släpptes till jag köpte den, men satan vilken skiva. Sanslöst bra. Så här i efterhand skulle den hoppat upp en eller två placeringar, men listan ska ju vara som den var när den mailades till Nordin. Avsaknaden av Layne känns nämnvärt liten, och Cantrell har verkligen överträffat sig själv. Utropstecken: Pearl Jam har aldrig varit och kan aldrig vara bättre än AIC. För helvete, Erik!



Plats nr 3:
Muse - The Resistance

Med en fet glimt i ögat och på snudd till rena stölder av andra band (Queen) så fick den här skivan mig att gå igång som fan. En skiva jag nästan lyssnat sönder, och som så här i efterhand inte gav så mycket mer efter 30 genomlyssningar. Skulle jag gjort om listan idag skulle skivan legat på plats 6-7, men det är trots allt en sjukt bra skiva. Dock inte bättre än Lady Gaga.



Plats nr 2:
Lady Gaga - The Fame Monster (Ltd Edition)
















Förlåt...

Plats nr 2:
Them Crooked Vultures - The Crooked Vultures

Första reaktionen var mild besvikelse. Jag hade förväntat mig lite mer, men efter ett par lyssningar så fattade jag skiten. Det låter djävulskt QOTSA, men jag tycker inte det är en nackdel sån sucker som jag är för Joshua Homme. De flesta av låtarna är sjukt snygga, och jag är ju som de flesta vet svag för snygg stämsång. Bra jobbat av den gyllene trion. Hoppas på mer från detta band.



Plats nr 1:
Mastodon - Crack The Skye

Ville egentligen inte sätta denna som nummer ett, men det fanns som inget alternativ. En jävla pepp första genomlyssningarna. Sedan en besvikelse. Sedan pepp igen. Och så fram och tillbaka. I efterhand så saknar jag de hårda låtarna med skrik, och jag tycker att en del av låtarna blir lite för utdragna och repetitiva, framför allt The Last Baron. Även fast den låten är en sjukt vacker och sanslöst bra låt så blir det lite för mycket. Samma parti återkommer jämt känns det som. Men fuck it. Mastodon är jordens mest spännande metalakt för närvarande och det blir sjukt intressant att se vad de kommer ta sig för härnäst.


Öh. Replokal för Dirty i Sthlm inom kort? Verkar så. Månadspendla för rep till Sthlm med Y-Buss. Blir bra dä. Syns på en Sthlms-pub nära dig inom kort. With a drum stick in yo ass!

Topp 10 album 2009 - Listan (enligt smackebonk.se)

1. Mastodon - Crack The Skye
2. Kongh – Shadows Of The Shapeless
3. Alice In Chains – Black Gives Way To Blue
4. Lamb Of God – Wrath
5. Paradise Lost – Faith Divides Us, Death Unites Us
6. Megadeth – Endgame
7. Slayer – World Painted Blood
8. Them Crooked Vultures – Them Crooked Vultures
9. Wolfmother – Cosmic Egg
10. Kylesa - Static Tension

Något ni inte visste om mig...

...får ni reda på om ni följer länken här nedan och tittar på filmklippet.

http://www.tackfilm.se/?id=1258578488953RA43

Them Crooked Vultures

Joshua Homme. Dave Grohl. John Paul Jones.

Hur kan detta vara annat än hur bra som helst?

Bostadshelvetet!

Hej på er alla vänner där ute i landet. Det var fördjävla länge sedan El Kriz var inne och skrev nån/några rader på denna eminenta blügg, men det finns som många vet en rätt bra anledning.

Jag och Maria breakade för, ja vad blir det nu, drygt en månad sedan ungefär. Har varit kaos, kris och helvete i mångt och mycket för min del och det är ju en jävla massa praktiska saker som också blir problematiska, utöver den känslomässiga biten. Letar febrilt lägenhet, men det är inte så lätt vid den här årstiden i en liten studentstad som Umeå. Har lyckats lösa temporärt boende hos en jobbarkompis tills jag hittar något eget, så det känns i alla fall bra. Sedan verkar det som om ett par vill ha den här lägenheten redan nu vid nästa månadsskifte vilket också vore kung, för då slipper man dubbelhyror. Ja ni... Gud, Satan, Allah och Buddha vilket gissel... men, vad ska man göra?

Dåliga nyheter kommer alltid i grupper om tre brukar man säga. Har nyligen tillfrisknat från den dödliga svininfluensan (Aaaah!), så jag kan ju bocka av två nyheter där. Väntar med spänning på den tredje. =)

(Bilden på mig här ovanför togs när jag var som sjukast i influensan.)

Lamb Of God regerar för tillfället. Innan mars ska jag fan i mig ha eget boende, så alla som vill komma upp på House of Metal är välkomna att slagga hos mig. "Metroid Prime 3: Corruption" som jag äntligen börjat spela igenom på allvar regerar också. Tillsammans med David har det blivit en rad sena nätter med Samus, vilket har varit kung.

Jag har skämts över att vara Modo-supporter ända fram till i förrgår. Det känns helt plötsligt som om laget kanske inte kommer vara helt åt helvete ändå, men jag är ändå skeptisk. Kan dom leverera mot Timrå ikväll så skulle det vara ös. Helst för att jag då kan reta Olov resten av säsongen. Hoppas hoppas.

Ska bli mer aktiv här på bloggen nu. Har sagt det förut, men nu ska jag verkligen försöka. Skönt att skriva av sig ibland, även om alla inlägg inte behöver vara en sån här lunta med skit.

På tal om CD/CD-skiva, så tycker jag det är fördjävligt att man säger "CD-skiva", men samtidigt så kommer jag inte sluta med det. För det är gay. Att sluta alltså. Å andra sidan säger man ju DVD-filmer vilket rent språkligt funkar utmärkt. Vi kanske kan jobba för att man inom vårt gäng ska säga CD-album istället när det kommer till musik? Blir dock svårare när det kommer till skivor med annat än musik på.

Äh. Skit i't.

Nu orkar jag inte skriva nåt mer. Nu ska jag duscha och sen spela Guitar Hero hos grannen John.

Hej hej.

Soffliggare: Gå och rösta!

Disposable Heroes Pt. II

Sådär ja.


Guitar Hero: Metallica inhandlades i fredags, och sedan dess har det blivit en hel del lirande. Inte konstant, men ofta. Har klarat en bra bit på gitarr, uppe och kör på expertnivån, och nu börjar det bli svårt. Började lira trummor för ett tag sedan också, och där började jag faktiskt direkt med expert. Larsas trumkomp är till stor del inprogrammerade i min ryggrad (kanske därför jag aldrig kommer bli en bra trummis) och det är därför extremt skoj att spela. Har just lyckats låsa upp näst sista gruppen med låtar, och nu börjar det bli krångligt. Testade "Blood And Thunder" med Mastodon, men failade innan första refrängen var över. Får hålla mig till Ulrich ett tag till skulle jag tro.


För att jag är en extrem nörd, men även för att göra er andra taggade på att skaffa skiten, så kommer här ett videoklipp på mig när jag lirar "Disposable Heroes", nivå expert på första försöket. Jag håller mig från att faila, men det e långt ifrån cleant. Skrapade bara ihop 3/5 stjärnor.


Det är just sånt här man senare kommer ångra att man la ut på nätet, men håll till godo. Ljudet distar som satan, men vad gör det? HÅRDROCK!