Walpurgisnacht - Bokrelease & Signering av boken "Döden som gav liv"

Imorgon den 30/4, på självaste Walpurgisnacht smäller det! Då kommer Leo Flavums roman “Döden som gav liv” att se kvällsljuset för första gången! Jag och Petra på Skulls and Bones har således tagit tillfället i akt och bjudit in vår vän och samarbetspartner Leo Flavum för att fira släppet. Nu bjuder vi även in dig!


Våra dörrar kommer att stå öppna för alla som önskar träffa författaren, få sin bok signerad samt dela denna Walpurgisnacht med oss. Det blir en improviserad sammankomst framför öppen eld ute i det fria med trevnaden som ledstjärna. Det står dig fritt att medtaga, mat, dryck eller varför inte ett musikinstrument! Bålet tänds kl 18:00 under Temyns vakande öga.



Boken kommer att finnas till försäljning. Pris: 229:- (vi kan tyvärr endast ta emot kontanter).


Facebook event: https://www.facebook.com/events/287717257978796/

Välkommen!

Leo Flavum om Walpurgisnacht:

“Jag valde just denna kväll av uppenbara orsaker. För mig, precis som för våra förfäder på denna plats en gång, representerar Walpurgisnacht förtärandet av det som varit och början på något nytt. Att låta elden föra med sig det förflutna - gott såväl som ont, för att bereda plats åt det som komma skall. Låta det gamla skeendena vila och de nya önskningarna spira. Därför såg jag Walpurgisnacht som den naturliga tidpunkten för att släppa “Döden som gav liv”. För mig markerar detta nämligen både ett slut och en början på samma gång. Slutet på min tid med den berättelse jag skapat - början på dess liv ute i det fria, hos er läsare. I era tankar, i era sinnen, i era drömmar. Nu tillhör den inte längre bara mig, utan oss alla. “Döden som gav liv” är redo att begynna sitt liv.”

Om Boken "Döden som gav liv" av Leo Flavum

Döden som gav liv är berättelsen om en pensionsfärdig kriminalinspektör som ställs inför sitt sista fall: Att ta fast den man som på nätterna bryter sig in i fångvårdsanstalter och där tar livet av intagna. Fallet visar sig vara komplicerat, men han vägrar ge upp denna sin sista uppgift i tjänsten. Vad ej kriminalinspektören anar är att den lönnmördare han eftersöker ingalunda är någon man som dödar andra män, utan en amaun - en avatar för döden som blott agerar utifrån sin egen natur. En lieman, som i likhet med sin förföljare börjat känna tvivel inför den egna platsen i världen.

Ty om allt vore skrivet i sten, hur kommer det sig då att en inre molande känsla av att allt inte står rätt till ideligen gör sig påmind? Varför har han därtill dessutom blivit varse något som för en av hans sort är så främmande: Känslor - sådana som annars är förbehållna människorna. Och vad är det för hemlighet som de respektive uppdragsgivarna - ödesrätterska och polisväsende, söker undanhålla såväl lieman som kriminalinspektör? Döden som gav liv är berättelsen om ifrågasättande, vägskäl och konsekvenser. Hur en varelses fotsteg påverkar, inte bara det egna vägvalet, utan ibland en hel världs öde. Hur känslor, ömsinta såväl som själviska, sprider sig som ringar över vattnet. Döden som gav liv är Leo Flavums debutroman.

Den bjuder läsaren på en unik blandning av spänning, fantasi och ifrågasättanden, allt delat med bokens rika persongalleri. Därtill en läsupplevelse utöver det vanliga som ogenerat korsar vedertagna genregränser.

Karaktärer i Boken "Döden som gav liv"

Drakh An Demorath
...är en Amaun. Han ser ut som vilken man som helst, talar precis som vem som helst och skulle kunna vara den som just passerade dig på gatan. Men Drakh är ingen människa av kött och blod, utan snarare en avatar för själva döden. Och står du på hans uppdragslista blir du inte långvarig i denna världen.

Hans uppdrag är att Skörda de själar som av olika anledningar inte är menade att finnas i vår verklighet. I somliga fall även att utradera minnet av att de ens någonsin funnits.

Han är obeveklig, omutbar och följer grundligt sin uppdragsgiverskas önskningar. Detta tills den dag då hon plötsligt försvinner och lämnar efter sig de mest besynnerliga anvisningar.

Åke Granberg
...är kriminalinspektören som närmar sig vägs ände inom sina yrkesverksamma år. Alldeles innan pensionen är satt att inträda får han emellertid ett sista fall på sitt bord: Att ta fast den gärningsman som nattligen bryter sig in i fångvårdsanstalter och där tar livet av intagna - en åt gången.

Han är noggrann, observant och ifrågasätter allt. Sig själv i synnerhet. Men det som allra minst har gått honom förbi är hur kollegor och chefer inom Polisen, ja till och med privata vänner, har börjat bete sig underligt på senare tid. Därtill har han beordrats att agera förkläde åt en yngling, Bronkh, vilket gör det hela än mer komplicerat. Eller är kanske just Bronkh den perfekta kompanjonen i ett fall där ingenting är vad som det ser ut som och där alla regler synes satta ur spel?

Fredrik Ranhammar
...är en småtjuv, hälare och amfetaminmissbrukare samt den andre i raden av fångar att bli kallblodigt avlivad av den besynnerlige fängelsemördaren. 

Trots en brottsaktiv period på över 20 år samt fiender i alla läger, kan ingen - varesig polis eller allmänhet, förstå varför just Ranhammar blivit den ökände Fästningsmannens rov. Isynnerhet inte som han några dagar senare skulle ha frigivits och därmed blivit ett mycket lättare offer. Står gåtans lösning att finna i Ranhammars befläckade förflutna eller råkade han bara vara fel man på fel ställe vid fel tillfälle? Ranhammar dog med svaret.

Bronkh
...är den kattfrälste unge mannen med kläder lika besynnerliga som det namn han bär. Hans rappa käft och ständiga ifrågasättanden undgår ingen och han tycks ha känningar precis överallt.

Bronkh var en ypperlig schackspelare i sin barndom och har i vuxen ålder fortsatt att tänka i schacktermer oavsett vad han tar sig för. Är det kanske därför som kriminalinspektör Åke Granberg tvingats ta sig an honom efter order uppifrån? Hur långt sträcker sig Bronkhs nät egentligen och vad är hans sanna motiv?

Jezebel Nordling-Hannasdotter
...är kvinnan ingen riktigt vet varifrån hon kom eller ens när. Hennes synbart vänliga och alldagliga uppsyn bör man emellertid inte underskatta. Bakom den stillsamma fasaden döljer sig en stark övertygelse; Förvissningen om att allt som görs måste vara till gruppens bästa och att ingenting får leda massorna på villovägar.

Jezebel gör man bäst i att inte förarga. Den som ändå dristar sig till att stå i hennes väg får snart nog känna på konsekvenserna.

Sandra Vasilieva
...är tonårsflickan som nyligen lyckats rymma från en ungdomsvårdsanstalt och nu försöker hålla sig undan polisen och de sociala myndigheterna. Samtidigt klarar hon sin överlevnad genom att stjäla och därtill sälja sexuella tjänster till män med feta plånböcker och magra samveten.

Sandra är intelligent och försigkommen. Hon missar aldrig en chans när hon ser den, men låter alltid försiktigheten komma i första hand. Det är denna prioritetsordning som räddat henne från att råka lika illa ut som många av de andra flickorna på anstalten. För man vet aldrig vem det egentligen är man möter därute på vägarna...

Hon är en skicklig manipulatör och mycket duktig på att läsa av människor och situationer. Det djupa hat hon när gentemot vårdare, psykologer och myndighetspersoner - människor med en tvivelaktig fasad av godhet, har tagit bort alla betänkligheter kring att metodiskt dupera sin omgivning närhelst hon anser det ligga i sitt intresse.

En dag begår hon emellertid ett ödesdigert misstag. Ett sådant som aldrig kan göras ogjort.

Pascal Warner
...är förfalskaren och vapenhandlaren som gäckat lagen i åratal.

Pascal och Åke Granberg har visst gemensamt förflutet, då de stått öga mot öga med varandra mer än en gång under åren som gått. Ingen av dem har dock någonsin lyckats få övertaget gentemot den andre och inte sällan har det dessutom visat sig att bådas intressen gynnats av motvilligt ömsesidigt samarbete. Detta har gjort att de numera betraktar varandra med viss respekt, om än knappast vänskap.

Granberg vet att det normalt finns två saker som kan få Pascal medgörlig. Själv har han precis tänkt ut en tredje...

Hans Richter
...är den f.d. signalspanaren som numera innehar en chefsposition inom sin avdelning.

Han är Åke Granbergs mångårige personlige vän och de bägge har genom årens lopp utbytt tjänster sinsemellan närhelst något känsligt varit i görningen.

När Richter emellertid ombeds av sin vän att kontrollera uppgifter i fallet med Fästningsmannen så blir han emellertid varse en serie kusliga samband. Och kanske har han hittat något som han tidigare trott varit hopplöst förlorat sedan länge.

Kim Vallak
...är väckelsepredikanten från den lilla byn Skålmyrtjärn som nyligen häktats och anklagats för inblandning i en serie försvinnanden vilka ägt rum i hans hembygd.

Detta synes emellertid inte bekymra honom det minsta, utan han ler istället milt in i TV-kameror och mot teleobjektiv där han leds genom tingshuset iförd handfängsel. Vallak vet nämligen att detfinns betydligt värre öden att drabbas av än vad någon domare kan tänkas avkunna...

Om Författare, Leo Flavum
 

Leo Flavum föddes 1976 i nordskåne, men bor sedan några år tillbaka i Gränsfors, Hälsingland. Den som tidigare hört hans namn har med stor sannolikhet gjort detta i samband med musik, vilket har varit Flavums främsta syssla genom åren. Sedan skivdebuten 1995 har han hunnit med att släppa sju album i eget namn samt medverkat som studiomusiker i ett flertal produktioner. Med "Döden som gav liv" debuterar han nu som författare.


Läs förlagets (SenzaVib) författarporträtt av Leo Flavum:
http://wachenfeldt.org/read/bocker/leoflavum/

Detta skriver tidningen HT om Leo Flavum:
http://helahalsingland.se/nordanstig/1.4636625-leo-hittade-hem-efter-100-mil


Hårdfakta:

• Namn: Leo Flavum
• Ålder: 36
• Arbete: Författare, musikskapare och kreativ rådgivare
• Familj: Tre katter (Geraldine, Valeria & Immaa)
• Intressen: Esoterism, samhällsfrågor och gammal bortglömd teknik
• Favoritmat: Min förläggares hemkörda älgste
• Dolda talanger: Piratradioentusiast

Leo Flavum om "Döden som gav Liv"

Idén till "Döden som gav liv" föddes på många plan samtidigt.Jag ville berätta en annorlunda historia, en som utmanar det sätt på vilket vi människor föreställer oss tid, rum, liv och död. Och vem är då mer lämpad att blanda in i leken än självaste Liemannen? Jo, möjligtvis de som drabbas av hans framfart: Människorna.Att ta en bunke helt vanliga människor och ställa dessa inför något de omöjligen kan förstå vidden av. Låta dem alla utifrån sin egen plats i livet utmanas, reagera och slutligen agera.Samtidigt ville jag ge läsaren ett äventyr hon sent lär glömma. Jag tror jag lyckades...

Själva berättelsen kom upp i mitt huvud en kall höstkväll när jag satt vid min eldstad, som vanligt eskorterad av kattögon i mörkret samt alla de djur som rör sig i skogen något tjugotal meter längre bort. Inom loppet av en timme hade jag större delen av händelseförloppet klart för mig och ett par dagar senare satte jag mig och skrev.Resultatet finns nu, tack vare en uppmärksam förläggare, på pränt för alla och envar.

Jag kan redan nu giva ett varningens ord och säga att "Döden som gav liv" kräver sitt utav läsaren. Tro inte annat. Tro snarare tvärtom.Närmare bestämt kommer boken att ta din fulla uppmärksamhet i anspråk. Plundra dig på de timmar du trodde dig kunna avvara till allt det där du förmodar dig behöva utföra, avkräva dig det engagemang du aldrig föreställde dig att lägga på ett dött ting. Och när resan väl har nått vägs ände så blir du lämnad ensam. Ensam kvar med frågor, tankar och funderingar. Allt det där som är en boks uppgift att igångsätta....om du frågar mig.
Eller så kan man se det såhär: Det finns de som anser att jag är en fullständigt galen människa. Läs boken så förstår du exakt hur galen jag kan tänkas vara.

Om språket Xhaimeran

Namnet på det språk som amaunen Drakh och hans uppdragsgiverska - ödesrätterskan Fangomaa, talar sinsemellan i "Döden som gav liv" kallas Xhaimeran. Det är ett språk konstruerat av Leo Flavum och är en del i hans fiktiva värld Xhaimera.Språket har en fullt utvecklad grammatik samt i nuläget en vokabulär på omkring 16000 ord. Således är Xhaimeran ett av de mer genomarbetade konstruerade språk som gjorts i den här sortens sammanhang."Döden som gav liv" är dock inte det första tillfälle vid vilket vi kunnat möta Xhaimeravärldens tungomål. Tvärtom.I sin roll som kreativ rådgivare har Leo Flavum flera gånger introducerat Xhaimeran för en intet ont anande omvärld. Den som är bekant med Skulls and Bones olika skallkonstverk vet exempelvis att det följer med Xhaimeriska översättningar av de ackompanjerande poemen.En lite yngre publik - den som lockas utav Alvgrim - Äventyr & Rollspel, lär även den möta språket Xhaimeran under äventyrens gång.Alerim dru ad xana ajun, som en Xhaimerier skulle uttryckt saken!

Temyn - Skapad av Petra Shara Stoor, Skulls and Bones Artwork

Petra Shara Stoors (Skulls And Bones Artwork) skallkreation Temyn kommer att vara på plats vid boksigneringen av Leo Flavums bok "Döden som gav liv". Temyn är även den "skalle" vi ser på omslagets baksida i boken "Döden som gav liv".

www.skullartistry.com

Karta för att hitta hit - Kom och fira boksläppet med oss!

Karta till Skulls and Bones (Fredrik & Petra)

Ytterligare info om Bok och Författare Leo Flavum

www.facebook.com/xhaimeran 
www.twitter.com/xhaimeran

Köp boken här:

Beställning: http://wachenfeldt.org/order/Om boken: http://wachenfeldt.org/read/bocker/dodensomgavliv/

Ytterligare info om Skulls and Bones Artwork 

www.skullartistry.com
www.facebook.com/skullsandbonesartwork 
www.twitter.com/skullartist

Dracula goes interactive-Pad

Bram Stoker's Dracula kommer som en interactiv iPad-bok. Lite småkaxigt, men frågan är om man blir less på allt krams när läsningen ska till. Gissar också på att det bör vara midnatt och mörkt utomhus när man ska läsa denna. Hursomhelst, lite småkaxigt... JÄ!

Emergency: This Book Will Save Your Life

...Eller “Varning! Om du inte läser den här boken kommer du aldrig att överleva” (som den heter på svenska), är Neil Strauss bok som släpptes ursprunligen 2009 och utkom relativt nyligen (tror jag) på svenska. Neil Strauss som för de flesta är mest känd för att ha skrivit de underhållande böckerna The Dirt och The Game tidigare. Marilyn Mansons självbiografi, The Long Hard Road out of Hell, är också väldigt värd att läsa.

Likt The Game så handlar Emergency om Neil själv. Boken tar sin början inför millenniumfirandet och snacket kring Y2K-buggen. Och så får han i uppdrag att undersöka de sekter som i USA trodde på världens undergång i samband med detta nyårsfirande. Detta blir starten av hur Neil Strauss mer och mer blir orolig för framtiden och vad som komma skall. Han blir mer och mer övertygad om att domedagen på olika sätt snart är här genom kärnvapenkrig, naturkatastrofer och liknande. Och med 11 september, USAs krigande, orkanen Katrina i New Orelans och den ekonomiska krisen ser han ännu fler tydliga tecken på detta,

Därför vill han vara så förberedd som möjligt när katastrofen verkligen inträffar. Han börjar att undersöka i vilket land det är lättast och mest lämpligt att skaffa ett dubbelt medborskap och lägger ner en jäkla massa tid på detta. Sedan lär han sig överleva i vildmarken, hur man hanterar skjutvapen, hur man lär sig flyga, hur man hanterar knivar, hur man överlever i stadsmiljö utan elektricitet och vatten, hur man slaktar och flår en get osv… Och som väntat träffar han en hel del lustiga figurer när han lär sig allt detta. Och är det något som Neil Strauss är duktig på så är det att beskriva karaktärer.

Boken är på dryga 500 sidor men är väldigt lättläst eftersom kapitlen är väldigt korta och mer skrivna som blogginlägg. Ofta skriver han heller inte så ingående utan mer lättsamt och koncentrerar sig mer på hur allt påverkar hans privatliv, t ex hans förhållande med sin flickvän. Kanske skulle han också kunna skriva mer politiskt ingående men det känns inte heller som hans grej. Han skriver underhållande och fascinerande. Och man blir själv peppad på att lära sig färdigheter så man kan överleva när väl Ragnarök kommer. För visst håller man med om att framtiden inte alla gånger ser jätteljus ut. Dock är jag inte lika paranoid som Neil Strauss.

Livet Deluxe och Stockholm Noir

Nu har jag läst ut den tredje delen av Jens Lapidus romanserie Stockholm Noir: Livet Deluxe. Första boken Snabba Cash sträckläste jag förra sommaren och fick en kick av Lapidus speciella skrivsätt och skildring av Stockholms undre värld. Och nu har jag i följd läst uppföljaren Aldrig Fucka Upp och den nyligen utgivna Livet Deluxe.

Böckerna handlar om ett flertal karaktärer som på olika sätt rör sig i eller i gränslandet kring Stockholms undre värld. Författaren jobbar också som försvarsadvokat och visst märks det vart han hämtar sin inspiration och erfarenhet ifrån. Därför känns det också som en mycket trovärdig bild som han målar upp av Stockholms undre värld där juggemaffian dominerar, där kokainet och pengarna dominerar på ytliga Stureplan och där de unga kriminella från förorterna försöker bli något stort i den kriminella världen. Och ibland tror man att man får lite koll och blir insatt i de kriminellas tänk. Vad man bör tänka på för att inte åka fast, hur man utför ett värdetransportrån, hur man håller sig undan poliser osv.

Snabba Cash var en mycket intensiv bok där de tre huvudkaraktärerna vävs samman och så exploderar allt på slutet. Boken handlar just mest om att nå rikedom snabbt på ett icke lagligt sätt. Uppföljaren skiljer sig lite och är lite mer extremare. Där snabba cash handlar om… pengar… är Aldrig Fucka Upp betydligt mörkare och de tre nya karaktärerna har annat i sitt liv som driver dem. Denna bok är också väldigt intensiv och lättläst men på slutet vill Lapidus kanske lite för mycket och avslutningen blir därmed lite sämre. Avslutande Livet Deluxe fortsätter mest på ämnet i Snabba Cash och återanvänder sig av många karaktärer som har varit med i de tidigare böckerna.

Det är som sagt författarens språk som många sätt är styrkan i böckerna. Det är ett konstant driv och korta meningar blandat med slang och språk beroende på vilken karaktär det handlar om. En annan styrka hos författaren är hans sätt att skildra karaktärerna i böckerna. Det är långt ifrån goda och snälla personer som skildras men i och med att man lär känna dem så pass bra så känner man ändå sympati.

Dock, efter att nu har sträckläst två böcker, så är man ganska mättad av det intensiva språket. Man kan Lapidus vid det här laget. Och kanske var också Livet Deluxe några sidor för lång och lite för utsvävande men det var likt förbannat ändå väldigt svårt att sluta läsa.

Kortfattat: grymt intensiva och händelserika romaner om Stockholms undre värld. Läs rubbet.

Slash biografi

Nu när man är hemma i Ö-vik och finner lugnet i några dagar har jag tagit mig tid till att läsa klart Slash biografi. Jag slutade att läsa boken nånstans mitt i där Guns N’ Roses var som störst och precis innan originalmedlemmarna Steven Adler och Izzy fick kicken respektive hoppade av spektaklet. Jag kände att det skulle bli en jobbigare läsning därefter. Och visst är det så, Slash beskriver en klassisk historia om ett rockbands upp- och nedgång och en konstant berg- och dalbana däremellan. I detta fall blir ju också läsningen extra läsvärd eftersom GNR faktiskt var världens största rockband för att sedan krossas sönder totalt på alla sätt. Men de destruktiva elementen var med bandet ända från början. Och visst består ca 75 % av boken om historier om drogernas mest destruktiva sidor. Slash har skrivit boken först och främst eftersom han ville berätta berättelsen om hur han har upplevt allting – innan han glömmer allt totalt. Men till skillnad mot vad man kan tro så är det långt ifrån en vacker bild av honom själv som målas upp. Han berättar sakligt om vilken idiot han själv har varit och även om Axl är huvudanledningen till att bandet splittrades så var Slash själv en stor bidragande orsak med sitt drogberoende.

Här finns självklart en massa sjuka berättelser och anekdoter som när bandmedlemmarna av misstag sprutar sädesvätska på varandra, James Hetfields hårda oralsex eller när Slash springer naken hög som ett hus genom en golfklubb fullt övertygad om att han är jagad av små Predators med k-pistar.

Men det bästa är att man får en nytändning och fördjupad kunskap av musiken; Slash’s Snakepit, Velvet Revolver men framföralt Guns N’ Roses. Och lite då och då blir jag tvingad att gå in på Youtube och söka upp en musikvideo, liveklipp eller annan händelse som beskrivs i boken.

Köp, läs och dö!

Playing with Fire, The Highest Highs and Lowest Lows of Theo Fleury

167 cm långa hockeyspelaren Theo Fleury var en sanslös spelare. Det fanns dock mörka hemligheter som spökade och han har nu släppt en självbiografi som lär vara grymt läsvärd. Inte minst pga detta innehåll om Foppa som Expressens Magnus Nyström citerar direkt från boken i sin blogg:

”Peter Forsberg var lagets Gud. En udda fågel, men en väldigt bra spelare. Européer är ibland lite timida, men den här grabben var väldigt tuff. Han hade sanslös talang. Han kunde passa pucken och styra power play som ingen annan jag sett i sporten. Peter var lite av en rockstjärna. Tjejerna älskade honom. Han hade det där snåriga skägget och rufsiga håret och den härliga svenska accenten. Han var kul att spela med och en supertrevlig kille.”