Jag och Linn såg Lost Highway ikväll. Jag har inte sett den på många många år men kände att det var dags igen. Jag tror att jag kände mig redo att se filmen igen efter att ha sett Mulholland Drive förra sommaren.
Lost Highway är verkligen en extremt häftig filmupplevelse på alla möjliga sätt. Filmen liknas bäst vid en psykologisk mardröm med David Lynchs patenterade filmgrepp; drömska scener, kuslig stämning, erotik, skräck och en avancerad och förvirrande handling.
När jag såg den senast fattade jag egentligen ingenting. Visst blev jag mäkta berörd av filmen men fick inte ihop någonting alls. Där Mullholland Drive faktiskt har logiska förklaringar kan man vrida och vända på Lost Highway i en evighet. Men samtidigt så förstår jag David Lynchs berättarspråk lite bättre nu och har lättare att sätta ihop scenerna och handlingen. Jag och Linn har suttit i varsitt rum i över en timme nu och läst på imdb-comments om filmen och satt upp olika teorier och msn:at varandra. Och det är grymt kul. Men samtidigt ska man först och främst se Lost Highway som ett konstverk och David Lynch som en konstnär. Det är helt enkelt inte meningen att man ska förstå denna film till fullo. Denna film är fantasi. Det är en sjuk mardröm och det är underbart att dras med i den. Och man får skapa sina egna förklaringar. Filmkonst helt enkelt.
Bill Pullman och Patricia Arquette är suveräna i sina roller och den sistnämnda är het som fan i denna film. Patricia har också sagt följande om huvudrollskaraktären Fred Madison i denna film (en beskrivning som kan förklara filmen rätt bra):
“Madison is a fucked up guy who invents a fantasy because his real life is so fucked up. But Fred is so fucked up that his fantasy falls apart...''
Något som självklart måste nämnas i samband med denna film är ju det perfekta soundtracket, signerat en viss Trent Reznor, där bl a låtar med Marilyn Manson och Rammstein känns som skrivna för denna film.
Så, till er som inte har sett Lost Highway ännu – se den! Men se filmen med ett öppet sinne, se den inte med folk som INTE gillar svåra filmer. Men jag rekommenderar er att först se Mulholland Drive eftersom den är lite enklare (och faktiskt i mitt tycke lite bättre också). Och till er som har sett Lost Highway förut. Se den igen!
Lost Highway är verkligen en extremt häftig filmupplevelse på alla möjliga sätt. Filmen liknas bäst vid en psykologisk mardröm med David Lynchs patenterade filmgrepp; drömska scener, kuslig stämning, erotik, skräck och en avancerad och förvirrande handling.
När jag såg den senast fattade jag egentligen ingenting. Visst blev jag mäkta berörd av filmen men fick inte ihop någonting alls. Där Mullholland Drive faktiskt har logiska förklaringar kan man vrida och vända på Lost Highway i en evighet. Men samtidigt så förstår jag David Lynchs berättarspråk lite bättre nu och har lättare att sätta ihop scenerna och handlingen. Jag och Linn har suttit i varsitt rum i över en timme nu och läst på imdb-comments om filmen och satt upp olika teorier och msn:at varandra. Och det är grymt kul. Men samtidigt ska man först och främst se Lost Highway som ett konstverk och David Lynch som en konstnär. Det är helt enkelt inte meningen att man ska förstå denna film till fullo. Denna film är fantasi. Det är en sjuk mardröm och det är underbart att dras med i den. Och man får skapa sina egna förklaringar. Filmkonst helt enkelt.
Bill Pullman och Patricia Arquette är suveräna i sina roller och den sistnämnda är het som fan i denna film. Patricia har också sagt följande om huvudrollskaraktären Fred Madison i denna film (en beskrivning som kan förklara filmen rätt bra):“Madison is a fucked up guy who invents a fantasy because his real life is so fucked up. But Fred is so fucked up that his fantasy falls apart...''
Något som självklart måste nämnas i samband med denna film är ju det perfekta soundtracket, signerat en viss Trent Reznor, där bl a låtar med Marilyn Manson och Rammstein känns som skrivna för denna film.
Så, till er som inte har sett Lost Highway ännu – se den! Men se filmen med ett öppet sinne, se den inte med folk som INTE gillar svåra filmer. Men jag rekommenderar er att först se Mulholland Drive eftersom den är lite enklare (och faktiskt i mitt tycke lite bättre också). Och till er som har sett Lost Highway förut. Se den igen!
supreme clothing
SvaraRaderanike shox
moncler
supreme outlet
yeezy shoes
bape clothing
kobe shoes
supreme outlet
kd 10
steph curry shoes