Jag tänkte först döpa det här inlägget till något i stil med "Hedra den sköld du bär." men det får bli en annan gång. Det jag ska skriva om nu, är ett hockeylag jag egetligen inte bryr mig om. Som hunserar i en stad jag verkligen inte har den minsta kärlek till. Däremot brukar jag kasta ett öga till laget emellanåt och det beror mest på en handfull hockeydårar jag gillar att hänga med och snacka med. Ni vet vilka ni är och ni förtjänar bättre. Ni förtjänar spelare som hedrar den sköld de bär.
Modo Hockey verkar ha gjort en hockeyresa som närmast kan jämföras med när Dante tog hissen ner till skärselden. Skillnaden är att Modo Hockey verkar gilla att hänga där nere bland brinnande själar, djävlar och hans mostrar och det beror, enligt mig, på avsaknaden av stolthet i föreningen.
Jag ska jämföra MoDO med det som är bland det stoltaste som finns, Färjestads BK som trots ett helt tappat lag på två år (man har tre spelare kvar från säsongen 07/08) lyckats plocka hem en serieseger, en SM-titel och nu, trots flertalet experters underhållande tips, plockat hem sin fjärde uddamålsseger på de fem macher man spelat. Om vi jämför Färjestad med MoDo så är det ett par saker som direkt sticker ut.
1. Färjestadsandan: Det snackas alltid om Familjen Färjestad och Färjestadsandan och vad det innebär att spela för FBK. Det är något man är väldigt bra på att överföra till de nyförvärv som kommer till klubben. De lär sig tidigt vad som krävs av en spelare som bär FBK-skölden på sitt bröst. En stor anledning till att detta fungerar är att man fortfarande har många gamla hjältar kvar i förreningen. De finns överallt, och bidrar till att vinnarinstinkten och laghedern finns inpräntade i väggaran. Visst finns det matcher och stunder då det går åt helvetet. Men tro inte att det behövs speciellt många förluster i rad innan Loob kliven ner i omklädningsrummet och förklarar hur saker och ting ska fungera. Just det här är en stor anledning till att man kan göra vinnande LAG av ett gäng personer som kommer från 4-5 olika länder. Det är något som MoDo saknar helt just nu och det syns.
2. En röd tråd i värvandet: Det här hänger ihop med punkt 1 och den röda tråden de senaste åren har varit hjärta och arbete. Man har värvat spelare som inte bara varit bra, utan än viktigare, som passar in i laget och spelare vars spel faller in under parollen "Stort Hjärta! Hårt Arbete". Johan Andersson, Sanny Lindström och Marius Holtet är de senaste i raden förvärv som plockats in med just den parollen som ledord. Förra året hade vi Anders Bastiansen, som var långt ifrån en stjärna i bottenlaget Mora men nu är en av FBKs allra viktigaste spelare. Kan ni se något "Heart of Hockey" i de värvningar MoDo gjort de två senaste åren? Bortsett från Fricadello Aasen så känns det ju som man dragit en handfull namn ut en hatt bara.
3. Stolthet och ära inför sköld, fans och stad: Ta en titt på spelare som Jesper Mattsson, som i första bytet för säsongen slängde sig och täckte tre skott med typ ansiktet. Kolla in Johan Andersson som lätt skulle kunna vara en storstjärna och gnällt om brist på istid och kreativa kedjekamrater men i stället gör sitt jobb varje dag. Kolla in Emil Kåberg som sätter sin egen hälsa i tredjehand varje gång han går ut på isten. Kolla in Marius Holtet, som gladeligen skulle ta en crosschecking i ansiktet varje dag, om det hjälpte laget att vinna. De visar varje dag upp den stolthet de känner för att spela i FBK. Det är det här modo saknar allra mest. MoDo saknar hjärta och det är hos den "gamla rävarna" det saknas allra mest. Kolla på Svartvadet tex. Verkar han känna någon som helst ära att spela i MoDo just nu? Karln är kapten och verkar över huvud taget inte bry sig längre. Han har fått sitt SM-Guld och verkar bara gå och vänta på den där sportchefstjänsten han ska ha. Man blir nästan lite förbannad. Och listan kan göras lång.
Jag får känslan av att MoDo kanske rensat på fel ställen i sommar. Visst har man fått bort mycket dåligt men roten till det dåliga verkar fortfarande finnas kvar. Cancern i förreningen är inte besegrad. Inte på långa vägar. Om ni ursäktar den något torra jämförelsen. Man kickade Harry Ridell för att han var en stor mjuk barbapappa som inte fick fart i de.... som inte känner stolthet över att tillhöra MoDo hockey längre. Visst, det var säkert bra men vad fan gör man nu då? När den nya tränarkonstalationen kläcker ur sig guldcitat som detta: "Det ser ut som att spelarna inte bryr sig om resultatet. Jag vet inte varför de uppträder så här". När jag hör detta så funderar jag på hur det kommer sig att två på papperet helt olika tränare kan ställas inför samma problem när det gjorts en "utrensning" däremellan? Jag hade som MoDo-supporter blivit mycket mycket orolig av att höra de där två meningarna. Att sedan den förväntade skyttekungen (och föredetta ärkegrinot) Skröder går ut och efterlyser ett krismöte där man "Måste få veta hur man ska spela" och visar upp den sida som fick HV att säga tack och hej och SSK att tacka för kaffet de med. Hur kan man efter en hel försäsong och fem omgångar inte veta hur man ska spela? Och varför i hela fridens namn ventilerar man detta i pressen? Krismöte efter omgång fem? Jo jag tackar...
Senaste matchen mot SSK är det ytterliggaste beviset på den totala saknaden av stolthet och ära som vi sett hittills. Man ligger under med 1-0 mot den förmodade slagpåsen i serien vilket är långt ifrån någon kris. Men det som händer sedan är ingen höjdare. SSK pangar in 2-0 och då faller MoDo ihop som ett korthus inför Stormen Gudrun. Och det här är med Salle och Svartvadet först. De faller snabbast och hårdast. De slutar bry sig först. Och förnedringen är ett faktum. Kolla på Brynäs spel igår. Man ligger under med 3-0 mot Djurgården. Går man hem för det? Sätter man sig i båset och tycker att livet är orättvist? Nej man tar en titt på det där jävla märket man har på bröstet, man tänker att här ska det jävlar i mig inte svikas några fans och sen går man in och krigar till sig 4-4. Ära, hjärta, stolhet och en fixad poäng.
Nu ska jag väl kanske inte peka finger och säga vad som är rätt och fel i en klubb som jag följer med halva mitt vänstra öga (Det högra kan bara se i färgerna Grönt, vitt och guld) men jag tror att felet sitter i Freddan Andersson. Varför finns han kvar? Och varför är han sportchef? Det är för mig en gåta större än varför Dinosaurierna försvann. Karln var ju högst delaktig i det tränarteam som totalt misslyckades förra året och medans man skickade Harry Håglös dit pepparn troligtvis inte växer så belönade man Freddan med en sportchefspost. Grattis Andersson, du är helt världelös så vi tänkte sätta dig på klubbens viktigaste stol!. Resultatet talar ju redan för sig. Freddot har värvat ett tränarpar som inte vet varför spelarna saknar Heart of Hockey, han har värvat några medelmåttor till reapris och två "meriterade" namn som man undrar om ens någon sett spela på stor rink. För att inte tala om målvaktsvärvningen. Visserligen är omställningen stor mellan Tjeckien och Sverige och jag kommer gladeligen ta på mig dumstruten om Herr Tvålhandske går murar igen kassen lagom till jul men det ser ju fan inte lovande ut. Och det är inte ens förvånande för en totalt oinsatt herre som mig. Att det är förvånande för en välbetald sportchef borde skapa lynchstämning i Övik. I alla fal i normala fall. Och det här är ju beviset för avsaknaden av den röda tråd jag snackade om innan.
Nej, kicka Freddan och ta ett snack med det gamla gardet och fråga vad fan de håller på med. Det är något ni fans borde göra och det snarast. FBK-fansen vecklade ut en stor banderoll över hela ståplats där man krävde att spelarna började visa hjärta under hösten 2005. Jörgen Jönsson blev förbannad, tränarparet skickades, MoDo avfärdades enkelt i kvartsfinalen för andra året i rad och Per Hållberg fick åka ett ensamt varv i LLA med den finaste av troféer i sin hand. Det jag vill säga med det saltkaret är att det inte är för sent. Det återstår hur mycket som helst och MoDo kan säkerligen gå jävligt långt i årets SM-slutspel men något måste förändras. Något måste hända och det bör göra det ganska snart. Annars får ni se era länsderbyn spelas mot Sundsvall Hockey på TV4+.
Stort Hjärta! Hårt Arbete! Stolthet inför klubb och stad! Ansvarskänsla inför fans! Färjestads BK!
Nej, trots att jag har svårt att erkänna det så har du rätt i det du skriver. Eller.. jag har inte alls svårt att erkänna det. MODO har spelat skrämmande uselt de två senaste matcherna. Helt obegripligt egentligen. Jag vill alltid försöka försvara mitt kära lag men det här är katastrof. Att förlora matcher för att vi har våra överlägset viktigaste spelare borta (Timmy och Susse) är en sak, men att förlora matcherna på detta sätt är obegripligt.
SvaraRaderaMODO har visat upp ett tryggt grundspel under försäsongen men nu när det har satts igång på allvar, och Foppa är borta, så finns det ingenting av detta. Märkligt. Obegripligt.
Sen är truppen skrämmande tunn när man sätter in spelare som Molinder och Westin i PP. Det är också helt obegripligt.
Jag är extremt orolig men fördelen, om man ska se det positivt, är att det kommer nu och kanske kanske kan MODO reparera detta. Men det blir svårt. Vart ska man hitta självförtroendet ifrån? Vart finns grundspelet? Vart finns lirarna?! Helvete.
Nä, Fredde du har helt jävla rätt i detta inlägg även om jag blir totalt äcklad och irriterad med dina jävla Färjestadsjämförelser. Konstigt vore väl annat eller hur?
Däremot gillar jag inte att du beskriver MODO som ”ett hockeylag jag egentligen inte bryr mig om. Som huserar i en stad jag verkligen inte har den minsta kärlek till. ” – det är uppenbart att du ändå bryr dig om din gamla hembygds lag när du lägger ner så mycket tid i att skriva detta inlägg.
Är det inte en smula motsägelsefullt att ett lag som ska vara stoltast och med den bästa andan förlorat alla spelare på två år?
SvaraRaderaJohan: Nej det är inte det minsta motsägelsefullt. En motsägelse hade varit ifall laget med den stoltaste och med den bästa andan vikit ner sig mot förmodade kvalserielag och legat sist i tabellen på grund av ren håglöshet. Det hade varit en motsägelse :)
SvaraRadera-Även de mest trogna och stolta spelare vill spela i NHL om de får chansen. Nio spelare har lämnat FBK sen säsongen 07/08.
-Oavsett stolthet så blir spelare äldre och man måste föryngra laget. Det har FBK insett och generationsväxlingen började efter just säsongen 07/08. Där kan vi räkna in ytterliggare 5-6 spelare, beroende på hur man ser på saken.
Det viktiga med mitt inlägg var inte hurvida FBK tappat spelare på grund av icke-existerande lagkänsla utan att man, när man väl spelar för laget, ska känna en stolthet och hedra skölden genom att visa att man vill vinna. Att ge gärnet, så att säga. Inte genom att vika ner sig, glida runt och vara rädda och annat MoDos grundstomme just nu gör.
Erik: Det jag menade var att jag inte brytt mig det minsta om MoDo om det inte varit för er fans jag känner och tycker om. Laget i sig rör mig inte i ryggen utan det handlar mer om medlidande och medglödje. När MoDo vinner blir mina vänner glad, då blir jag glad och så vidare. Och min hembygds lag är KB65. Inte MoDo. :)
"Modo Hockey verkar ha gjort en hockeyresa som närmast kan jämföras med när Dante tog hissen ner till skärselden." :)
SvaraRaderaMycket läsvärt inlägg! Att jämföra Övik med Danmark är ju även det ett slag under bältet som trots allt förtjänas. ^^
Bra läsning. Det jag var inne på redan innan säsongen startade var valet av sportchef. En helt orutinerad sportchef är något som Löven precis haft. Björklöven anställde micke andersson (magic micke) som kortfattat har förstört 3 säsonger för Löven nu med sin totala avsaknad av fingertoppskänsla och förmåga att bedriva en förhandling. Han har tack och lov fått sparken men vi sitter fortfarande med 4 spelare som har kontrakt över årets säsong som tillhör de sämre i truppen samt tillhör de bättre betalda. För en förening som inte är jätterik så skapar det jävligt stora problem i en sådan tight serie som allsvenskan.
SvaraRaderaHur fan kunde han tacka nej till Abbotbröderna?