Bostadshelvetet!

Hej på er alla vänner där ute i landet. Det var fördjävla länge sedan El Kriz var inne och skrev nån/några rader på denna eminenta blügg, men det finns som många vet en rätt bra anledning.

Jag och Maria breakade för, ja vad blir det nu, drygt en månad sedan ungefär. Har varit kaos, kris och helvete i mångt och mycket för min del och det är ju en jävla massa praktiska saker som också blir problematiska, utöver den känslomässiga biten. Letar febrilt lägenhet, men det är inte så lätt vid den här årstiden i en liten studentstad som Umeå. Har lyckats lösa temporärt boende hos en jobbarkompis tills jag hittar något eget, så det känns i alla fall bra. Sedan verkar det som om ett par vill ha den här lägenheten redan nu vid nästa månadsskifte vilket också vore kung, för då slipper man dubbelhyror. Ja ni... Gud, Satan, Allah och Buddha vilket gissel... men, vad ska man göra?

Dåliga nyheter kommer alltid i grupper om tre brukar man säga. Har nyligen tillfrisknat från den dödliga svininfluensan (Aaaah!), så jag kan ju bocka av två nyheter där. Väntar med spänning på den tredje. =)

(Bilden på mig här ovanför togs när jag var som sjukast i influensan.)

Lamb Of God regerar för tillfället. Innan mars ska jag fan i mig ha eget boende, så alla som vill komma upp på House of Metal är välkomna att slagga hos mig. "Metroid Prime 3: Corruption" som jag äntligen börjat spela igenom på allvar regerar också. Tillsammans med David har det blivit en rad sena nätter med Samus, vilket har varit kung.

Jag har skämts över att vara Modo-supporter ända fram till i förrgår. Det känns helt plötsligt som om laget kanske inte kommer vara helt åt helvete ändå, men jag är ändå skeptisk. Kan dom leverera mot Timrå ikväll så skulle det vara ös. Helst för att jag då kan reta Olov resten av säsongen. Hoppas hoppas.

Ska bli mer aktiv här på bloggen nu. Har sagt det förut, men nu ska jag verkligen försöka. Skönt att skriva av sig ibland, även om alla inlägg inte behöver vara en sån här lunta med skit.

På tal om CD/CD-skiva, så tycker jag det är fördjävligt att man säger "CD-skiva", men samtidigt så kommer jag inte sluta med det. För det är gay. Att sluta alltså. Å andra sidan säger man ju DVD-filmer vilket rent språkligt funkar utmärkt. Vi kanske kan jobba för att man inom vårt gäng ska säga CD-album istället när det kommer till musik? Blir dock svårare när det kommer till skivor med annat än musik på.

Äh. Skit i't.

Nu orkar jag inte skriva nåt mer. Nu ska jag duscha och sen spela Guitar Hero hos grannen John.

Hej hej.

Skaffa ny spelgura?

Mad Catz släppte idag, Fender Tele, en ny trådlös spelgura som fungerar till Rock band och de "nya" Guitar Hero. Egentligen är det inte så mycket speciellt med den då fungerar mer eller mindre som en vanlig spelgura. Du får dock några shredderz-fret-knappar till + en separat elektro Harmonix pedal. Men hur som helst tycker jag framförallt den var rätt stilig och något man faktiskt skulle kunna slippa gömma bakom soffan. :-)

Kompakt skiva-skiva

Vill passa på att dela ut en stor jävla smäll till alla som säger "CD-skiva/skivor" och "DVD-skiva/skivor", och detta innan mediet helt har dött ut. Jag har stört mig på detta fenomen under djävulskt lång tid, och det även för mina egna felsägningar. Det heter en CD, flera CD's! Jag menar, vad f*n är en kompakt skiva-skiva?! Eller ännu värre... kompakt skiva-skivor!? Allt annat visar ju bara på irrationalitet.

Så nästa gång någon säger CD-skiva, säg ifrån!
Speciellt om det är jag som säger det...

Skivtipset: Kiss – Sonic Boom

Kiss släpper nu sitt första studioalbum på 11 år och Kiss själva har gett rapporter om att det är deras bästa sen de klassiska 70-talsalbumen och att soundet ska vara ”real 70's Kiss sound” och att de har skrivit skivan helt själv och inte tagit in några utomstående låtskrivare osv osv..

Jaja, det låter ju bra men seriöst, gubbarna är numera 60-åringar och de har fan inte skrivit ett grymt album på 30 år och förra albumet, Psycho Circus, var ett skämt. Näe, Sonic Boom släpps som en ursäkt för att kunna dra ut på turnerandet några år till och håva in mer pengar.

Men…

Jag har lyssnat på skivan på Spotten hela dagen och jag är såld! Jag har inte hört Paul Stanleys stämma på länge och det är möjligt att jag diggar skivan av den anledningen och att anledningen till att jag fortsätter att digga just nu är att MODO vann men skivan ÄR fan bra. Det låter faktiskt klassiskt old school-Kiss! Det är grymma riff, tuffa refränger, härmade Ace Frehley-solon och ett grymt sväng! Lyssna på låtar som singeln Modern Day Delilah, All For The Glory, Russian Roulette, Danger Us och Say Yeah och säg att detta är dålig rock. Det är det inte, det är Kiss!

Jag hade verkligen noll förväntningar på detta album men efter många genomlyssningar under dagen är jag verkligen positivt överraskad. Kiss flörtar med sitt klassiska jag och visar varför vi inte hade haft band som t ex Hellacopters utan dessa hjältar. Det här blir en partyplatta i höst! Kung.

Danger You
Danger Me
Danger Us!

MODOs nya matchintro

Vi tog säsongens första trepoängare ikväll - det var på tiden! Även extremt viktigt att få igång Chef Skröder och ge lite självförtroende till hela laget. Förhoppninsgvis höjer sig hela laget ett snäpp nu så att det inte dröjer länge innan nästa vinst.

MODO har aldrig haft ett särskilt imponerande intro men detta nya matchintro som visas i mediakuben innan matchstart är en klar uppgradering får man säga. Jag fick rysningar när Foppa visas i bild och Svartens dragningar är sköna. Jä. Och musiken har använts x antal ggr tidigare, i ett gammalt inlägg nämnde jag att detta stycke används i en massa trailers men det var ingen som verkade fatta det. Jaja, heja MODO!

Through the never

Vårt kära ‘Tallica lirade Through The Never för första gången på 16 år häromdagen. Och de gjorde det jävligt bra också. Lite skakigt på något enstaka ställe men för att vara första gången på så länge så spelade de dängan med betyg väl godkänt. Kung.

On through the never we must go
On through the never, out to the
Edge of forever we must go
On through the never, the never comes

Fuck the Sverige!

Popkenthåkahellströmslagerfestivalfolket ser Rammstein från sittplats i Malmö Arena eller Globen. Biljetter har de fått från pappas eventföretag. Rocknördar ser Rammstein där man SKA se Rammstein. På hemmaplan tillsammans med 80.000 andra likasinnade dårar. Fjärde raka RAR! Here I cum!

Absolut Vodka – Rock Edition

Absolut släpper en kommande flaska som hyllar rocken. Ett givet köp eller vad?

IN AN ABSOLUT WORLD, you're with the band. To pay tribute to
rock-and-roll — ABSOLUT is launching a limited edition bottle wrapped in a
leather- and studs gift pack.

http://www.absolut.com/products/rockedition/description

Skivåret 2009 känns bra och blir bättre och bättre

Jag blev peppad av Freddes inlägg nedan och fick därför lov att göra en lista på skivor som har släppts i år (och som jag har lyssnat igenom minst 2-3 ggr) och det finns helt klart en del intressant där. Det blir spännande att sammanfatta skivåret när året närmar sig sitt slut.

Alice In Chains – Black Gives Way To Blue
Big Business – Mind The Drift
Bloody Panda - Summon
Candlemass – Death Magic Doom
Clutch – Strange Cousins From The West
Crucified Barbara – ‘Til Death Do Us Party
Crystal Caravan - Crystal Caravan
Deportees - Under the Pavement - The Beach
Dream Theater – Black Clouds & Silver Linings
Hardcore Superstar - Beg for it
Hot Leg – Red Light Fever
Isis – Wavering Radiant
Kongh – Shadows Of The Shapeless
Kylesa – Static Tensions
Lamb Of God – Wrath
Marilyn Manson – The High End of Low
Mastodon - Crack The Skye
Megadeth – Endgame
Muse – The Resistance
Nashville Pussy - From Hell to Texas
Paradise Lost – Faith Divides Us, Death Unites Us
Pearl Jam – Backspacer
Raised Fist – Veil Of Ignorance
Sunn O))) - Monoliths And Dimensions
Switchblade – Switchblade
The Dead Weather – Horehound
Thåström – Kärlek Är För Dom
Totalt Jävla Mörker – Söndra & Härska

Man ska också komma ihåg att det är länge kvar av skivåret och det hinner hända mycket på de dryga tre månader som är kvar. Fredde nämnde att t ex Fu Machu släpper nytt men i höst kommer det också nya plattor med Slayer, Wolfmother, Kiss (!), Katatonia , Rammstein, Kent, Tokio Hotel m fl för att nämna några!

Det är också bra att det är ett Metallica- och NIN-fritt år i år - då kan man helt enkelt lägga mer tid på att lyssna på andra skivor i högre grad.

Det kommer som vanligt att bli roligt att läsa kommande årslistor från alla. Vi är redan några som skriver dessa listor; Jag, Nordin, Fredde, Kriz och Svenke. Denna gång vill jag gärna se att någon annan skribent tar steget och gör detta. Om man kollar på de skribenter vi har så är det på tiden att både Färne och Judge Dave tar steget i år. Ska ni kalla er musiknördar så är detta ett måste. Men Dave, kom ihåg att Slayer bara släpper en skiva i år och Färne, vad jag vet så har varken Front 242 eller Covenant släppt någon platta i år (däremot Depeche Mode).

Skivåret 2009 känns bra.

Jag sitter och lyssnar på Paradise Losts senaste alster som en liten pause i allt Alice In Chains - lyssnande och jag erkänner rakt av att jag gillar den här plattan väldigt mycket. Den är mörk och ger mig en känsla av... kontrollerat vemod, i brist på bättre ord. Känslor kan ju vara svåra att beskriva.

Det jag defintivt känner är hur intressant det ska bli att sammanfatta det här skivåret. Vi har redan fått uppleva en briljant platta av Mastodon. Alice In Chains senaste slog ner som en megaton-bomb av sällan skådat slag i mitt musikliv och även ISIS och Dälek har ju släppt nytt. Och där har vi två plattor jag tyvärr inte gett någon tid alls. Sen släpper både Strike Anywhere och Fu Manchu (!!!) nytt i slutet av oktober och de där två banden brukar ju alltid leverera. Tar vi oss en titt innanför landets gränser har ju, förutom Paradies Lost, även Hardcore Superstar släppt platta i år.

Det ser helt enkelt väldigt bra ut. Det ska bli intressnat att läsa alla kommande listor på den här bloggen.



(Släpper Fu Manchu årets platta 2009?)

There is something rotten in the state of Örnsköldsvik.

Jag tänkte först döpa det här inlägget till något i stil med "Hedra den sköld du bär." men det får bli en annan gång. Det jag ska skriva om nu, är ett hockeylag jag egetligen inte bryr mig om. Som hunserar i en stad jag verkligen inte har den minsta kärlek till. Däremot brukar jag kasta ett öga till laget emellanåt och det beror mest på en handfull hockeydårar jag gillar att hänga med och snacka med. Ni vet vilka ni är och ni förtjänar bättre. Ni förtjänar spelare som hedrar den sköld de bär.

Modo Hockey verkar ha gjort en hockeyresa som närmast kan jämföras med när Dante tog hissen ner till skärselden. Skillnaden är att Modo Hockey verkar gilla att hänga där nere bland brinnande själar, djävlar och hans mostrar och det beror, enligt mig, på avsaknaden av stolthet i föreningen.

Jag ska jämföra MoDO med det som är bland det stoltaste som finns, Färjestads BK som trots ett helt tappat lag på två år (man har tre spelare kvar från säsongen 07/08) lyckats plocka hem en serieseger, en SM-titel och nu, trots flertalet experters underhållande tips, plockat hem sin fjärde uddamålsseger på de fem macher man spelat. Om vi jämför Färjestad med MoDo så är det ett par saker som direkt sticker ut.

1. Färjestadsandan: Det snackas alltid om Familjen Färjestad och Färjestadsandan och vad det innebär att spela för FBK. Det är något man är väldigt bra på att överföra till de nyförvärv som kommer till klubben. De lär sig tidigt vad som krävs av en spelare som bär FBK-skölden på sitt bröst. En stor anledning till att detta fungerar är att man fortfarande har många gamla hjältar kvar i förreningen. De finns överallt, och bidrar till att vinnarinstinkten och laghedern finns inpräntade i väggaran. Visst finns det matcher och stunder då det går åt helvetet. Men tro inte att det behövs speciellt många förluster i rad innan Loob kliven ner i omklädningsrummet och förklarar hur saker och ting ska fungera. Just det här är en stor anledning till att man kan göra vinnande LAG av ett gäng personer som kommer från 4-5 olika länder. Det är något som MoDo saknar helt just nu och det syns.

2. En röd tråd i värvandet: Det här hänger ihop med punkt 1 och den röda tråden de senaste åren har varit hjärta och arbete. Man har värvat spelare som inte bara varit bra, utan än viktigare, som passar in i laget och spelare vars spel faller in under parollen "Stort Hjärta! Hårt Arbete". Johan Andersson, Sanny Lindström och Marius Holtet är de senaste i raden förvärv som plockats in med just den parollen som ledord. Förra året hade vi Anders Bastiansen, som var långt ifrån en stjärna i bottenlaget Mora men nu är en av FBKs allra viktigaste spelare. Kan ni se något "Heart of Hockey" i de värvningar MoDo gjort de två senaste åren? Bortsett från Fricadello Aasen så känns det ju som man dragit en handfull namn ut en hatt bara.

3. Stolthet och ära inför sköld, fans och stad: Ta en titt på spelare som Jesper Mattsson, som i första bytet för säsongen slängde sig och täckte tre skott med typ ansiktet. Kolla in Johan Andersson som lätt skulle kunna vara en storstjärna och gnällt om brist på istid och kreativa kedjekamrater men i stället gör sitt jobb varje dag. Kolla in Emil Kåberg som sätter sin egen hälsa i tredjehand varje gång han går ut på isten. Kolla in Marius Holtet, som gladeligen skulle ta en crosschecking i ansiktet varje dag, om det hjälpte laget att vinna. De visar varje dag upp den stolthet de känner för att spela i FBK. Det är det här modo saknar allra mest. MoDo saknar hjärta och det är hos den "gamla rävarna" det saknas allra mest. Kolla på Svartvadet tex. Verkar han känna någon som helst ära att spela i MoDo just nu? Karln är kapten och verkar över huvud taget inte bry sig längre. Han har fått sitt SM-Guld och verkar bara gå och vänta på den där sportchefstjänsten han ska ha. Man blir nästan lite förbannad. Och listan kan göras lång.

Jag får känslan av att MoDo kanske rensat på fel ställen i sommar. Visst har man fått bort mycket dåligt men roten till det dåliga verkar fortfarande finnas kvar. Cancern i förreningen är inte besegrad. Inte på långa vägar. Om ni ursäktar den något torra jämförelsen. Man kickade Harry Ridell för att han var en stor mjuk barbapappa som inte fick fart i de.... som inte känner stolthet över att tillhöra MoDo hockey längre. Visst, det var säkert bra men vad fan gör man nu då? När den nya tränarkonstalationen kläcker ur sig guldcitat som detta: "Det ser ut som att spelarna inte bryr sig om resultatet. Jag vet inte varför de uppträder så här". När jag hör detta så funderar jag på hur det kommer sig att två på papperet helt olika tränare kan ställas inför samma problem när det gjorts en "utrensning" däremellan? Jag hade som MoDo-supporter blivit mycket mycket orolig av att höra de där två meningarna. Att sedan den förväntade skyttekungen (och föredetta ärkegrinot) Skröder går ut och efterlyser ett krismöte där man "Måste få veta hur man ska spela" och visar upp den sida som fick HV att säga tack och hej och SSK att tacka för kaffet de med. Hur kan man efter en hel försäsong och fem omgångar inte veta hur man ska spela? Och varför i hela fridens namn ventilerar man detta i pressen? Krismöte efter omgång fem? Jo jag tackar...

Senaste matchen mot SSK är det ytterliggaste beviset på den totala saknaden av stolthet och ära som vi sett hittills. Man ligger under med 1-0 mot den förmodade slagpåsen i serien vilket är långt ifrån någon kris. Men det som händer sedan är ingen höjdare. SSK pangar in 2-0 och då faller MoDo ihop som ett korthus inför Stormen Gudrun. Och det här är med Salle och Svartvadet först. De faller snabbast och hårdast. De slutar bry sig först. Och förnedringen är ett faktum. Kolla på Brynäs spel igår. Man ligger under med 3-0 mot Djurgården. Går man hem för det? Sätter man sig i båset och tycker att livet är orättvist? Nej man tar en titt på det där jävla märket man har på bröstet, man tänker att här ska det jävlar i mig inte svikas några fans och sen går man in och krigar till sig 4-4. Ära, hjärta, stolhet och en fixad poäng.

Nu ska jag väl kanske inte peka finger och säga vad som är rätt och fel i en klubb som jag följer med halva mitt vänstra öga (Det högra kan bara se i färgerna Grönt, vitt och guld) men jag tror att felet sitter i Freddan Andersson. Varför finns han kvar? Och varför är han sportchef? Det är för mig en gåta större än varför Dinosaurierna försvann. Karln var ju högst delaktig i det tränarteam som totalt misslyckades förra året och medans man skickade Harry Håglös dit pepparn troligtvis inte växer så belönade man Freddan med en sportchefspost. Grattis Andersson, du är helt världelös så vi tänkte sätta dig på klubbens viktigaste stol!. Resultatet talar ju redan för sig. Freddot har värvat ett tränarpar som inte vet varför spelarna saknar Heart of Hockey, han har värvat några medelmåttor till reapris och två "meriterade" namn som man undrar om ens någon sett spela på stor rink. För att inte tala om målvaktsvärvningen. Visserligen är omställningen stor mellan Tjeckien och Sverige och jag kommer gladeligen ta på mig dumstruten om Herr Tvålhandske går murar igen kassen lagom till jul men det ser ju fan inte lovande ut. Och det är inte ens förvånande för en totalt oinsatt herre som mig. Att det är förvånande för en välbetald sportchef borde skapa lynchstämning i Övik. I alla fal i normala fall. Och det här är ju beviset för avsaknaden av den röda tråd jag snackade om innan.

Nej, kicka Freddan och ta ett snack med det gamla gardet och fråga vad fan de håller på med. Det är något ni fans borde göra och det snarast. FBK-fansen vecklade ut en stor banderoll över hela ståplats där man krävde att spelarna började visa hjärta under hösten 2005. Jörgen Jönsson blev förbannad, tränarparet skickades, MoDo avfärdades enkelt i kvartsfinalen för andra året i rad och Per Hållberg fick åka ett ensamt varv i LLA med den finaste av troféer i sin hand. Det jag vill säga med det saltkaret är att det inte är för sent. Det återstår hur mycket som helst och MoDo kan säkerligen gå jävligt långt i årets SM-slutspel men något måste förändras. Något måste hända och det bör göra det ganska snart. Annars får ni se era länsderbyn spelas mot Sundsvall Hockey på TV4+.




Stort Hjärta! Hårt Arbete! Stolthet inför klubb och stad! Ansvarskänsla inför fans! Färjestads BK!

Lost Highway

Jag och Linn såg Lost Highway ikväll. Jag har inte sett den på många många år men kände att det var dags igen. Jag tror att jag kände mig redo att se filmen igen efter att ha sett Mulholland Drive förra sommaren.

Lost Highway är verkligen en extremt häftig filmupplevelse på alla möjliga sätt. Filmen liknas bäst vid en psykologisk mardröm med David Lynchs patenterade filmgrepp; drömska scener, kuslig stämning, erotik, skräck och en avancerad och förvirrande handling.

När jag såg den senast fattade jag egentligen ingenting. Visst blev jag mäkta berörd av filmen men fick inte ihop någonting alls. Där Mullholland Drive faktiskt har logiska förklaringar kan man vrida och vända på Lost Highway i en evighet. Men samtidigt så förstår jag David Lynchs berättarspråk lite bättre nu och har lättare att sätta ihop scenerna och handlingen. Jag och Linn har suttit i varsitt rum i över en timme nu och läst på imdb-comments om filmen och satt upp olika teorier och msn:at varandra. Och det är grymt kul. Men samtidigt ska man först och främst se Lost Highway som ett konstverk och David Lynch som en konstnär. Det är helt enkelt inte meningen att man ska förstå denna film till fullo. Denna film är fantasi. Det är en sjuk mardröm och det är underbart att dras med i den. Och man får skapa sina egna förklaringar. Filmkonst helt enkelt.

Bill Pullman och Patricia Arquette är suveräna i sina roller och den sistnämnda är het som fan i denna film. Patricia har också sagt följande om huvudrollskaraktären Fred Madison i denna film (en beskrivning som kan förklara filmen rätt bra):

“Madison is a fucked up guy who invents a fantasy because his real life is so fucked up. But Fred is so fucked up that his fantasy falls apart...''

Något som självklart måste nämnas i samband med denna film är ju det perfekta soundtracket, signerat en viss Trent Reznor, där bl a låtar med Marilyn Manson och Rammstein känns som skrivna för denna film.

Så, till er som inte har sett Lost Highway ännu – se den! Men se filmen med ett öppet sinne, se den inte med folk som INTE gillar svåra filmer. Men jag rekommenderar er att först se Mulholland Drive eftersom den är lite enklare (och faktiskt i mitt tycke lite bättre också). Och till er som har sett Lost Highway förut. Se den igen!

Fredag Magnet

Det är fredag och då kan man kaxigt sjunga på refrängen till denna låt och dricka öl och drinkar.

Google Wave

Nån annan än jag som är pepp på Google Wave? Hoppades på att få ett konto igår men det blev inget så har nån en invite är jag intresserad.

Det låter som att det blir NHL...

KoRn släpper demos. Viva la Trent!

Ingen har väl missat att jag är ett rätt stort fan av KoRn. Nu har jag grävt ner mig fullständigt i Alice In Chains efter deras megaton-mästerverk som släpptes igår men KoRn-peppen finns alltid närvarande och jag ser verkligen fram emot deras nya platta. En ny skiva med de här herrarna innebär alltid den stor del ångest då de faktistk är ganska ojämna. Nu råkade den senaste och tillika obetitlade plattan bli riktigt riktigt bra och jag hoppas att de kan behålla den formen. Eftersom bandet nu även saknar skivkontrakt öppnar det ju helt nya vägar. Eller nya är väl att ljuga. Det öppnar gamla vägar, skapade av Trent Reznor och KoRn är inte sena att sälla sig till den skara som ger gratis till sina fans.

Det verkar som gruppen planerar att släppa fyra små digitala EPs innehållande demos från kommande platta samt annat godis. Den första har släppts och innehåller förutom en instrumental demo döpt till "Korn 11" även en tidig demo av Starting Over från förra plattan och en lång liveversion av covern Another Brick In The Wall. Det kanske inte är mycket att hänga i julgranen men å andra sidan är det inte jul riktigt än. Med tanke på gårdagen så är det ju ett år kvar tills nästa julafton. ;)

Här är i alla fall Korn 11 i sin youtubehelhet. Säger väldigt lite men lite är trots allt bättre än inget.



Jag hittade även Starting Over -demot och den biten får mig att vilja ha en instrumentalplatta med Korn. Hade kunnat vara intressant att sätta tänderna i.

Tack för uppvisningen Foppa

Foppa har nu genomfört sina tre matcher och sitt veckolånga tryoutkontrakt med MODO och detta måste jag ju självklart nämna. Jag ska försöka hålla mig kort.

Facit på tre matcher: tre mål, 1 assist och 14 utvisningsminuter. Detta säger det mesta om hur Foppa har spelat dessa tre matcher. Om man leker med tanken att Foppa skulle spela kvar i MODO och statistiken skulle fortsätta likadant så skulle han vinna både poängligan och utvisningsligan. Det har han lyckats med förut också.

Jag hoppas att alla Foppa-negativa idioter kan hålla käften nu. I alla fall lär han ha tystat de flesta som verkligen såg dessa matcher. Det spel Foppa visade upp i dessa tre matcher var inget annat än klassiskt Foppa-spel och därmed världsklass. Han bevisade helt enkelt varför media måste skriva en artikel om dagen om honom. När Foppa spelar den hockey han visade upp i dessa matcher bleknar alla andra spelare runt omkring honom. Man måste komma ihåg att han spelat mindre än tio matcher de senaste två åren och går därefter in och spelar på detta sätt.

Jag tänkte nämna de egenskaper som sammanfattar Foppas spel (egenskaper som han också hann med att visa upp under dessa matcher med MODO):

- Passningsspelaren: Foppa är assistkungen och hittar pass som ingen annan gör. Spana in passet till Häggströms mål mot DIF i lördags.
- Målgöraren: Visst är han först och främst känd som en passningsläggare men han har även gjort ett antal hundra mål i sin karriär. Spana in det patenterade målet mot HV i måndags. Han håller pucken bakom mål och i rätt ögonblick smyger han fram framför målet, vänder sig om och sätter upp pucken i krysset bakom en chanslös Stefan Liv.
- Speluppfattningen: Hans enorma speluppfattning ligger självklart bakom varför han kan slå de förlösande passen men han har också en förmåga att åka och vara på rätt plats hela tiden. Han behöver därmed inte åka så fort, han kan glida fram men ändå vara på rätt ställe hela tiden.
- Aggressiviteten: Detta är en stor anledning till varför han är så komplett, förutom att han kan lägga passningar och göra mål spelar han också extremt fysiskt. Han smäller på och tacklas överallt och spelare flyger hit och dit. Men samtidigt får han genom sitt uppoffrande spel också ta emot mycket stryk och är en anledning till varför han många gånger fått skador; ska du stoppa en ettrig och jobbig Foppa måste du vara dubbelt så jobbig tillbaka och sätta en olaglig tackling eller crosschecka honom i skallen. Fråga t ex kanadensare i VM-sammanhang eller gubbar från Färjestad om hur detta går till.
- Lagspelaren: Foppa är först och främst en lagspelare och är beredd att offra allt för att laget ska vinna. Det är mycket därför han alltid är så omtyckt av sina lagkamrater. Inga divafasoner här inte. Spana in det första bytet från matchen i lördags, DIF har en målchans framför mål och irriterar MODOs målvakt – Foppa crosscheckar ner den ena killen och brottar ner den andra.
- Tävlingsinstinkten: Foppa vill vinna till varje pris och detta får en mängd olika konsekvenser. Alla har sett SM-förlustintervjun 94 där han vill dra på domar’n Börje en smäll men han är likadan nu. Egenskapen gör ofta att han kan avgöra matcher på egen hand men hans tjurskallighet och grinighet gör också att han kan göra mindre genomtänkta saker och ta idiotutvisningar eller tjafsa onödigt mycket med domaren. Foppa kan bli djävulskt arg på planen men detta är både hans starka och svaga sida.



Eller kortfattat: hockeyspelare har olika kvalitéer och egenskaper, Foppa har alla.

Framtiden då? Håller han en hel säsong? Håller fotjäveln? Nä, det är det ju ingen som vet. Han har varit bra i andra comeback-matcher också och sen har det blivit sämre och sämre med foten. Det är mycket möjligt att det blir likadant nu också. Jag vågar inte tro på något.

Såhär har det stått på svt.se angående Foppa och sin fot:

- Foten är inte i balans. Nya skridskon hjälpte inte, säger Forsberg. som har en
stressfraktur i foten, till SVT.
Foten känns bättre än i tidigare
comebackförsök men inte så bra som Forsberg hoppats: -Jag ska ta beslut inom
två
veckor om comebacken.

Bertil Romanus (Foppas berömda fotläkare) säger
iaf såhär angående Stressfrakturen:

– Stressfrakturen hindrar ingenting i
skridskoåkningen och han har ju haft
det i alla tre matcherna. Det hindrar honom
inte från att spela.
Kan
spel förvärra skadan?
– Nej, det händer
ingenting. Den kommer läka och
det är inte särskilt ovanligt med sådana här
skador. Skadan är inget som
bekymrar oss.

Foppa kan ta tre olika beslut.
- NHL
- MODO
- Göra en Sudden

Av dessa tre möjligheter så tror jag faktiskt minst på NHL nu och detta pga Foppas uttalande om att foten inte är i balans. Ska Foppa tillbaka till NHL så vill han vara så bra som möjligt och det är han ju inte om foten inte är 100 %.

Angående att fortsätta med MODO så är detta givetvis vad JAG helst vill, men det är också det alternativ som jag nu tror mest på. Även om hans fotjävel inte är hundra så har han ändå visat i dessa tre matcher att han har varit bäst på planen och kan spela förbannat bra ishockey. Och herregud vad viktig och vilket lyft det skulle bli för svensk ishockey och Elitserien.

Mats Sundin meddelade idag att han lägger ner hockeyn (Hail Sudden!) och visst finns det mycket som talar för att Foppa kommer att göra likadant. Man ska komma ihåg att polare som Markus Näslund och Magnus Wernblom och gamla VM-kompanjoner i bröderna Jönsson la av förra säsongen och är lika gamla som Foppa och detta har säkert smittat av sig lite på honom också. Han vet att det inte direkt är en skamlig ålder att lägga ned nu.

Vi får säkert vänta några veckor innan vi får höra vilket beslut Foppa tar. Tills dess vill jag som sagt tacka honom för uppvisningen och för att han visade att han är bäst.

Check My Brain

The man the myth the Mustasch

Först vill jag säga ursäkta Mustasch för att jag lagt ned att lyssna på er. Jag har mer eller mindre tyckt Mustasch-Ralf gjorde bort sig i TV då han förlämpade 80-åriga tanter etc och det var inte äns roligt utan bara tragiskt. Ralf va fan TV är inte din grej. Håll dig till rocken...

Men idag så släppte Mustasch deras nya (och observera) självtitlade skiva Mustasch för förhandslyssning på Spotify .

Jag blev faktiskt chockad av det jag hörde och klassar detta nästan rakt in bland klassiker som Monster Magnets skiva Power Trip. Soundet är rått och har en gnutta Metallica st Anger-onska och Kill Em all gura i sig. Ralf Röjer med stort R! Skivan inleds i samma anda som S&M med ett förväntansfullt intro och övergår direkt till deras singellåt Herasy Blasphemy. Övergången är klockren och man börjar lira luftgura med högra handen. Självklart finns ett antal låtar som är väldigt likt Mustasch klassiska sound men jag tycker ändå detta är något av en pånyttfödelse för Mustasch. Helt klart en party-platta som får en totalt jälva pepp även fast man är bakis! Tror det är det tunga genomgående tugget i gitarrerna som nästan finns i alla låtar som får mig att bli tokig!

I övrigt så tar mig deras nya omslag till tankar runt filmen Dusk till Dawn då den en aningen påminner om Dusk till Dawn 2. Men det var ett sidospår. :-)

Annars För er som inte har Spotify Premium kan kolla in deras singellåt Heresy Blasphemy som finns på YouTube. Lägg märke till kyrkklockorna i slutet. Metallica fucking A!

Shreddade Artister ;-)

Vet inte om jag är den enda som missat detta fenomen med shreds, dvs omgjorda musikvideos lipsync etc, som cirkulerat på YouTube. Det är en trend som startades av finnen ST Sanders.

Är man musiknörd så tycker man alla små detaljer är roliga i dessa klipp. Som varför inte "Ulrich Napster Weekend på MTV" eller Yngves snorningar. Eller varför inte Slipknot som sjunger musikal. Min favorit är nog Trent som fjantar i micken och Kiss som sjunger om Batman. Helt underbart det här med Shreds. Garvat hela kvällen ;-) ENJOY!

NINE INCH NAILS SHREDS

SLAYER SHREDS

METALLICA SHREDS

KISS SHREDS

AC/DC SHREDS

SLIPKNOT SHREDS

YNGWIE MALMSTEN SHREDS