Slash biografi

Nu när man är hemma i Ö-vik och finner lugnet i några dagar har jag tagit mig tid till att läsa klart Slash biografi. Jag slutade att läsa boken nånstans mitt i där Guns N’ Roses var som störst och precis innan originalmedlemmarna Steven Adler och Izzy fick kicken respektive hoppade av spektaklet. Jag kände att det skulle bli en jobbigare läsning därefter. Och visst är det så, Slash beskriver en klassisk historia om ett rockbands upp- och nedgång och en konstant berg- och dalbana däremellan. I detta fall blir ju också läsningen extra läsvärd eftersom GNR faktiskt var världens största rockband för att sedan krossas sönder totalt på alla sätt. Men de destruktiva elementen var med bandet ända från början. Och visst består ca 75 % av boken om historier om drogernas mest destruktiva sidor. Slash har skrivit boken först och främst eftersom han ville berätta berättelsen om hur han har upplevt allting – innan han glömmer allt totalt. Men till skillnad mot vad man kan tro så är det långt ifrån en vacker bild av honom själv som målas upp. Han berättar sakligt om vilken idiot han själv har varit och även om Axl är huvudanledningen till att bandet splittrades så var Slash själv en stor bidragande orsak med sitt drogberoende.

Här finns självklart en massa sjuka berättelser och anekdoter som när bandmedlemmarna av misstag sprutar sädesvätska på varandra, James Hetfields hårda oralsex eller när Slash springer naken hög som ett hus genom en golfklubb fullt övertygad om att han är jagad av små Predators med k-pistar.

Men det bästa är att man får en nytändning och fördjupad kunskap av musiken; Slash’s Snakepit, Velvet Revolver men framföralt Guns N’ Roses. Och lite då och då blir jag tvingad att gå in på Youtube och söka upp en musikvideo, liveklipp eller annan händelse som beskrivs i boken.

Köp, läs och dö!