2009 Top 10 by Kriz

Hej hej. Nu är det så dags för Kriz'n att lyfta på blogglocket. Jag lovar inte att locket kommer vara av, men den här gången ska jag fan i mig försöka iaf. Fan. Helvete. Japp. Kung.

Sent omsider men här kommer så min syn på vilka de 10 bästa skivorna var som släpptes under det intressanta 2009.

Plats nr 10:
Megadeth - Endgame

Mustaine är Mustaine vilket alltid är bra men kanske inte helt 100. Som Erik skrev så låter dock denna skiva mer skärpt än hans senaste alster och har riktigt bra låtar, och inte bara bra riff.



Plats nr 9:
The Mars Volta - Octahedron

TMV kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta och jag har svårt att se att en av mina topp 10-listor kommer sakna deras skiva om de under året släppt något. Ni förstår. Jess. Den här skivan var lite av en besvikelse men ändå inte. The Bedlam In Goliath var en sjuk uppryckning från Amputechture, men på denna skiva har man softat till sig igen. Bra, men jag saknar kaoset. Var är kaoset? Ge mig kaos!



Plats nr 8:
Khong - Shadows Of The Shapeless

Ett band som jag på allvar börjat lyssna på i och med den här skivan. Dock så började jag lyssna på denna skiva sent vilket förklarar den relativt låga placeringen. Bra skit är det i vilket fall. Hur bra som helst? Nä, men fan vad bra. Perfekt "åka buss" alt. "ute och gå"-musik.



Plats nr 7:
Lamb Of God - Wrath

Ett djävulusiskt styrkebesked från ett band som jag inte haft överdrivet mycket till övers för efter deras Ashes Of The Wake-platta. Sacrament var också bra, men jag har som tappat sugen för hela den här NWOAHM-vågen som alla snackar om. Det känns som om det gjorts förut. Rättare sagt: det HAR gjorts förut (fast bättre). Ingen egentligen skillnad här, men jag antar att LOG var något som kändes rätt för mig under hösten, och jag blev åter kär i denna typ av återvunna metal. Starkare än det senaste släppet och jag gillar att band börjat återgå till att ha en instrumental intro på deras album. Mer sånt!



Plats nr 6:
Slayer - World Painted Blood

Orkar inte skriva något speciellt här. Cool produktion. Bättre än Christ Illusion. Punkigt som fan. Snabbt som Satan. Slayer!



Plats nr 5:
Thåström - Kärlek är för dom

Dom som har tur. Kommentarer överflödiga, se Eriks inlägg.



Plats nr 4:
Alice In Chains - Black Gives Way To Blue

Precis som med Chinese Democracy så var jag less på den här skivan innan den hade släppts. Vems fel det är behöver vi inte dryfta nu, men ja Dread Fred, du kan ta åt dig. *smiley puss runk* Det tog ett tag från att den släpptes till jag köpte den, men satan vilken skiva. Sanslöst bra. Så här i efterhand skulle den hoppat upp en eller två placeringar, men listan ska ju vara som den var när den mailades till Nordin. Avsaknaden av Layne känns nämnvärt liten, och Cantrell har verkligen överträffat sig själv. Utropstecken: Pearl Jam har aldrig varit och kan aldrig vara bättre än AIC. För helvete, Erik!



Plats nr 3:
Muse - The Resistance

Med en fet glimt i ögat och på snudd till rena stölder av andra band (Queen) så fick den här skivan mig att gå igång som fan. En skiva jag nästan lyssnat sönder, och som så här i efterhand inte gav så mycket mer efter 30 genomlyssningar. Skulle jag gjort om listan idag skulle skivan legat på plats 6-7, men det är trots allt en sjukt bra skiva. Dock inte bättre än Lady Gaga.



Plats nr 2:
Lady Gaga - The Fame Monster (Ltd Edition)
















Förlåt...

Plats nr 2:
Them Crooked Vultures - The Crooked Vultures

Första reaktionen var mild besvikelse. Jag hade förväntat mig lite mer, men efter ett par lyssningar så fattade jag skiten. Det låter djävulskt QOTSA, men jag tycker inte det är en nackdel sån sucker som jag är för Joshua Homme. De flesta av låtarna är sjukt snygga, och jag är ju som de flesta vet svag för snygg stämsång. Bra jobbat av den gyllene trion. Hoppas på mer från detta band.



Plats nr 1:
Mastodon - Crack The Skye

Ville egentligen inte sätta denna som nummer ett, men det fanns som inget alternativ. En jävla pepp första genomlyssningarna. Sedan en besvikelse. Sedan pepp igen. Och så fram och tillbaka. I efterhand så saknar jag de hårda låtarna med skrik, och jag tycker att en del av låtarna blir lite för utdragna och repetitiva, framför allt The Last Baron. Även fast den låten är en sjukt vacker och sanslöst bra låt så blir det lite för mycket. Samma parti återkommer jämt känns det som. Men fuck it. Mastodon är jordens mest spännande metalakt för närvarande och det blir sjukt intressant att se vad de kommer ta sig för härnäst.


Öh. Replokal för Dirty i Sthlm inom kort? Verkar så. Månadspendla för rep till Sthlm med Y-Buss. Blir bra dä. Syns på en Sthlms-pub nära dig inom kort. With a drum stick in yo ass!