Bättre sent än aldrig har varit lite temat den här veckan när bloggvärldens lataste rövjävlar äntligen fattat att året 2009 är slut. Så jag fortsätter på just det temat. Den tionde mars (woho!) släppte Deftones den första singeln från kommande plattan Diamond Eyes men jag har inte lyssnat på den förän idag. Och jävlar i min lilla låda så bra det låter. Det här är allt jag hoppats på från ett band jag inte trodde skulle överleva.
Jag har alltid gillat Deftones oerhört mycket. Det är ett band som alltid, undantagslöst, gått sin egen väg och alltid brytt sig mer om musiken än om något annat. De gör den musik de vill göra och om folk köper deras plattor så blir Deftones glada. Om ingen köper deras plattor kommer de ändå fortsätta att göra just den musik de vill göra. De representerar allt som är äkta med musik för mig. Därför var det tungt att läsa att bandets basist Chi Cheng råkat ut för en oerhört svår bilolycka i november 2008. Deftones hade då jobbat med sin nya platta "Eros" i ett år och den beskrevs ofta som udda och väldigt aggressiv. Rent av konstig. Dvs saker som betyder "sjukt jävla bra" för ett Deftonesfan. Chi föll snabbt i coma och allt arbete med plattan lades ner. Jag var säker på att jag sett och hört det sista från Deftones. Nu är bandet i alla fall tillbaka med en ny platta (Eros är uppskjuten på obestämd tid) och med nära vännen Sergio Vega som standin för Chi på bas och jag är riktigt riktigt peppad på fullängdaren som släpps i början av maj. Bandet som egentligen aldrig varit borta är tillbaka med besked. Ett besked som gör mig svettig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar