Klippet nedan visar Elvis Presley när han sjunger Unchained Melody 21 juni 1977, mindre än två månader före sin död. Det är egentligen ett tragiskt klipp, man ser hur märkt han är av sitt extrema tablettmissbruk och han är fet och svettas och man känner knappt igen honom. Inget Elvis-fan vill minnas denna Elvis. Det var inte såhär Kungen var, detta är bara missär. MEN... lyssna och se på detta uppträdandet ty det är helt fantastiskt. Lyssna på karaktären och inlevelsen i hans stämma, en ensam man i slutet av sitt liv. Jag blir helt rörd, nästan till tårar.
Det bästa är ju att om någon kom och körde detta på någon IDOL-audition så hade han blivit utskrattad och hånad.
SvaraRaderaUtklädd sådär, med de kläderna och den frillan svettningen osv? Ja, självklart. Men jämförelsen går ändå inte att göra. Men om idol-deltagaren hade sett normal ut i övrigt och bara sjungit som Elvis i detta klipp hade det kanske gått bättre, fast ändå inte ty då skulle han bara vara en blek Elvis-kopia. Elvis blev också hånad på slutet av sin karriär och det är ju förståeligt. Men det är ändå The King och jag blir lika berörd varje gång jag ser detta klipp.
SvaraRaderaJo, det var lite tungt att se faktiskt... tragiskt... tycker nästan synd om honom.
SvaraRaderaDet gör så ont i mig när folk har roligt åt Elvis nederlag. För mig som är ett extremt Elvis-fan känns det lika kränkande då någon hånar Elvis, som för en djupt troende person då någon hånar Gud.
SvaraRaderaMycket kan man säga och tycka om hans sista år på jorden,
men ack så inlevelsefullt han sjunger, även om magen är stor och svetten rinner.
Länge leve Kungen!!
Maria