DIF = bajs

Stämningen var på topp inför nedsläpp. Jag, Mange och Jr hade tagit en bärs inne på Hovet och vi var jävligt positiva. Vi ska ta tillbaka serieledningen! Yetman är tillbaka! Vi har elitseriens poängkung! Hovet är en lortig arena där man egentligen bara ska se Slayer och dylikt.. En jävla massa MODOiter och Ö-viksfolk var det också överallt. Iaf på den delen av läktaren vi satt på som funkar som bortaläktare. Matchen började. Fem minuter senare står det 3-0 till Djurgården efter fyra skott. Tjock-Karol utbytt, in med Zacke. Där var man fortfarande i chocktillstånd och hade inte fattat det stod 3-0. Men 3-0 är ju egentligen ingen betryggande ledning, iaf inte så tidigt i en hockeymatch. Så det gällde att smacka in ettan. MODO lyfte spelet lite och missade en del chanser. De var nära och jag tror det hade kunnat bli en annan match om MODO hade reducerat innan första perioden var över. Det gjorde dom inte och istället satte DIF fyran direkt i andra. Och sen var det skit. Det är märkligt med såna här matcher, men det är samtidigt vad hockey handlar om. Upp och ner. Och ibland långt jävla nere i helvetet. Som ikväll.

I mitten av tredje perioden vandrar DIFs klack ner till sargen och vandrar längs ena långsidan och hade nån jävla segerdans för sig. Järnkaminbögarnas fjolldans levde om och matchen kom lite i andra hand. Det var stört att se. Och förnedrande. Sen kom det upp Djurgårdare till MODO-sektionen och kaxade och pekade finger och höll på. Och publikvärdarna gjorde inte direkt några hårda försök att trycka bort dom. Då blev det för mycket och vi drog hem. Skitmatch. Jag har inte haft så stora problem med DIF senaste säsongerna. Aldrig sett dom som ett riktigt hot på nåt vis. Det gör jag inte nu heller, den här matchen var bara ett undantag, men jag hoppas verkligen att det går skitdåligt för Carl Philip Hockey resten av säsongen.


Jag ska avreagera mig genom att spöa tyskar i Command & Conquer och skriva nazistgrejor så de blir tokiga.