Update from hell

Norr, Söder... Söder om Norr eller Norr om söder... Egentligen har det ingen betydelse vilket håll man befinner sig här i den jävla nedgående spiralen. Känner inte mig själv känns det som. Vart fan tog allt det roliga vägen? Färne är död och jag önskar att saker hade varit annorlunda.



Min syn på mycket just nu har varit rätt negativt måste jag säga. Senast idag har jag flippat ut och betett mig som en femåring och sårat nära och kära. Barnsligt, omoget och det är ... Jag... Skäms för att säga att detta och erkänna att jag inte är perfekt. Skäms över mig själv och den person jag har blivit.


Befinner mig där jag köper mig glädja av nya manicker som en ny nikon kamera som ännu inte fått gjort sig förtjänt av sina pengar. Jag skriver listor på saker jag ska köpa som ska få mig att få kickar. Jag har listor för allt nuförtiden.. idag på min hand står det saker som jag ska komma ihåg för morgondagen.

• Måndag, 13.15 möte ang. Exjobb
• Skaffa ny mobil?
• Plugga Fysik och göra labbar
• Ring lärare
• 18.00 Träning

Varje dag står det något nytt på min vänstra hand. Just nu har min vänstra hand mer kontroll än min högra. Känner inte ens för att runka om man nu för säga sådant i denna bok. Allt handlar om listor och saker som har deadlines. Mitt liv känns precis så ruttet det nu skulle göra precis den dagen innan man bestämmer sig för att gå med i fight club. Man står där på trappan och tar skit från alla och allt. Men jag känner mig likgiltig pga av att jag är jacks ruttna inälvor i mental form.

Att träna och fightas på jkd träningarna är som ett kall för mig just nu. Att känna att det jag för nu är och går att ta på. Något man kan fokusera på. Känner mig delaktig i något där jag känner att jag är uppskattad för. Allt är enkelt. Ett knä där en armbåge där... Ingen som bryr sig om reglerade system fungerar och hur man sluter dessa med hjälp av en p-regulator. Ingen som säger förstår du inte hur man gör. De säger lyft din arm slå där. jag gör det och det känns bra.


En gång i veckan nu så går jag på stresshantering. Jag pratar om hur jag väljer att leva mitt liv och jag har en personlig instruktör som berättar hur jag ska andas som och känna hur marken finns under mig osv. Visst det är mycket givande att gå på sådant men det jag stör mig på är att jag vet att jag inte kan än idag hantera så basala saker som att andas eller att inte ta mig tid att göra INGET. kan för fan inte äns slappna av och sluta tänka på alla krav och måsten.

För att inte tänka på det så köper jag saker, jag städar, diskar, flyttar dokument på datorn och sorterar mina skivor och avslutar dagen med fly vardagen med några av mina 10 serier jag följer.

vilka är:

1. Prison Break
2. Lost
3. Entourage
4. My name is earl
5. Battlestar galactica
6. Threshold
7. The pretender
8. Kingdom hospital
9. Invasion
10. Rome

Och har jag tid till annat så tar jag åt mig mer saker att göra för att slippa tänka på min vardag. Nyss hjälpt några musikproducenter göra en musikvideo om en groda. Vilket har varit väldigt kul men stressande pga av att jag jobbat princip hela dagar och nätter med detta. sov tex inget de 3 sista dagarna med klippningen för att göra klart detta.


Visst jag klagar säkert mycket just nu enligt era öron. Men vet inte vad jag ska säga. Känner mig off på mycket av av livet erbjuder mig. Söker som sagt exjobb en massa nu och har kanske något på G på swiss.se vilket jag ser fram emot. Men just nu ser jag det mest som en massa problem. Mediavärlden suger fett och konkuransen är det inte att tala om.



Känns som jag aldrig går utanför dörrarna så ofta nu. Många av mina vänner har gett upp att ringa mig nu pga av att jag alltid tackar nej och berättar att jag har inte tid.

Vet att det är upp till mig att rycka upp mig och ta tag i allt detta. Har gjort det förut och vet att det går. Dock känns det just nu som att jag orkar inte och att jag hellre driver mig till vansinne och en tidig död.

FAN vad jag hatar när inget är dåligt eller inget är bra. mitt liv bara är och spelar fan ingen roll.

Har nu hela tiden levt på hoppet att jag ska börja trivas med mig själv så snart när jag bestämt mig att ta hand om mitt utseende igen. Genom att jag mått dåligt så har jag slutat att färga håret, klippa mig, dushar inte lika ofta, slutat att ta på mig deo och parfym. Vetefan när jag köpte kläder åt mig sist. Maten är inte att tala om. En smaklösröra som snabbt ska ned för att jag ska hinna med allt annat som ska göras. Det enda jag sköter om är lägenheten som måste vara perfekt för att jag inte ska få panikångest över något annat som stressar mig.

Men har sagt att jag nu måste börja ta tag i mig själv de basala sakerna. Färgade håret igår och det känndes bra. Snart ögonoperation. Hoppas på att det ska kännas bra också. Känslan att slippa ha dessa jävla vuxna satans plugg jävla svettglasögon som gör märken på min näsa som lyser som jävla stoplysen på en volvo 240 kombi som dumpats 1987 i malmbergets djupaste kolgruva för att begrava det lik den bär på. Ja det kommer bli en känsla jag ser fram emot. dock lite närvös över det.

Folk ringer ibland mig eller pratar med mig på telen. Det är jag tacksam för också. Men fan vad jag känner mig som att jag försöker lura dem och önskar att de snart säger hejdå så att jag får vara ifred. Skäms över mig själv. Skäms över att inte vara färne utan ett jävla handikappat missfoster som får panik om det är två timmar kvar tills man ska träffa någon på stan. Någon som slår i väggar och gråter högt för att jag inte hittat rätt mössa eller för att jag tar illa upp om någon säger att jag måste skynda mig pga av att jag efter 3 timmar ännu inte är klar för att möta folket på stan. jag är ett jävla skämt känner jag. Lever 3 liv ellernsätan fyra. JAg lurar min omgivning... Skol-livet, det sociala-livet, flickvän-pojkvän-livet och nyansen av det liv jag lever när jag gömmer mig i min lägenhet.

hoppas på ett jävla under som aldrig kommer att ske!! Ingen jävel kommer ge mig en chokladkaka med någon jävla guldbiljett i! Utan det gäller att slå sig fram blöda i publikens hav och skrika åt ett dunkelt och dimmigt framträdande personerna där framme som inte ens har en aning om att jag existerar.

vill ni leva ert liv i ofullständig lögn, lev mitt jävla skitliv! Säljer det för 1 krona på tradera!

Känner mig jävligt förbannad för jag menar verklig detta. är missnöjd över vart jag idag befinner mig. känner mig inte äns delaktig i mitt liv. men det är varken bra eller dåligt så varför ska jag göra något åt det...

13.15 möte imorgon.. med lärare angånde exjobb. jag fnyser till och skakar på huvudet. mitt liv är bara inte vart jag hade velat att det skulle vara. jag är inte färne längre. jag är bara en dålig kopia av mig själv... men köper jag de där skivorna, de därnya högtalarna, flyttar till sthlm, klarar de där tentorna, haft de där pengarna, tagit upp kontakten med mina vänner, gått ned de där kilona, lärt mig att behärska mig och min stress, haft mitt rum rent, fixat de där ex-jobbet och klippt den där frillan jag aldrig kommer att hitta då kanske jag kunde slappna av och må bra. Kanske kunde t.o.m fått mina nära vänner att le lite. bara fått en liten glimt av den person jag varit. då hade jag kanske haft en chans att varit färne. Kanske haft orken att uppdatera fetfylla och tyckt det varit lättsamt att skriva i bloggen.

Tyckt att saker inte varit så allvarliga utan varit roliga. ja tänk om... men jag orkar inte. jag vet bara att jag ska slita tills jag dör.. slita för att tro att ett under ska hända. tro att någon ska säga nu är du inte depprimerad längre nu är du 100% av din kapacitet. Du gör allt rätt och presterar bra och kan verkligen inte göra bättre än vad du gör idag. Du är bra Fredrik! för mig just nu existerar inte den tanken.. tanken att jag räcker till.

finns alltid saker att lägga till på listan..det som slår mig i huvudet är faktiskt en låt med Lok.. låten "skrubbsår". Tanken att jag ska inse sekunderna innan jag dör att jag kunde gjort annorlunda och hade inte behövt alla dessa krav för att klara min vardag...

"När det är slut på mitt liv
När jag ligger på min dödsbädd"

Fredrik Fernlund
fernlund@gmail.com