The Return of the Kriz

Ja, vad ska man säga? Har inte postat nåt inlägg i den här bloggen på ett bra jävla tag nu. Jag vet inte varför… har väl inte känt att jag har haft något överdjävligt intressant att skriva om, och när jag väl har haft det så har Erik (den boken) hunnit före mig.

Erik snackar om att jag brukar posta ”diarium”-inlägg på Apberget, och ja det gör jag ibland… inte cp-ofta, men ibland. Största anledningen till det e väl att det är smidigare, för Blogger brukar kuk-röva sig för mig rätt ofta. Men jaja, ingen anledning kanske. Sen får jag lite prestationsångest när jag väl ska skriva inlägg här, för jag vill verkligen ha något vettigt att skriva och göra något långt inlägg med bilder och härligheter, och oftast finns inte riktigt peppen där pga en massa anledningar. Här är i alla fall mitt senaste inlägg på Apberget, som jag skrev igår… så får ni lite koll på vad som händer i mitt liv nu:

” Fan vad mörkt det är ute nu.Satt uppe till kl fyra i morse och fyllesände webbradio. Det var rätt kul. Helst att jävlas med alla, och spela musik som ingen ville höra. Fuck it... jag gillar Marvin Gaye iaf.

Borde plugga inför tisdagstentan, men jag orkar inte. Imorrn blir det dock en heldag med plugg. Från 10.00-20.00 blir det stenhårt pluggande. Hoppas jag i alla fall. Fuck it. Fuck it. Fuck it. Fyra veckor på mig att skriva 70% av ex-jobbet nu, och jag har inte fixat litteratur eller börjat fila på hur jag ska lägga upp mina intervjuer. Vad fan är mitt fel? Varför kan jag inte vara en sån där pluggbög som verkligen lägger ner min själ på skolarbete? Det har varit mycket att ta itu med på sidan om nu också för att jag ska kunna fokusera mina tankar på tradigt skoljobb. Psykiskt har jag haft mina tankar på annat och fysiskt har vi haft en massa att göra med bandet och allt, och jag prioriterar lugnt bandet framför min utbildning. Om det är tragiskt får andra avgöra, jag tycker i alla fall att det är självklart.

Suck. Vader på tisdag, och jag kan nog inte gå. Tenta samma kväll, och sen har jag vikariat på Västangård ons + tors. Lektioner som jag knappt tänkt igenom. Blir nog till att sitta och leka seriös vuxen efter tentan e avklarad där på tisdagskvällen.

Det e fan mörkt ute nu. Börja snöa ffs. ”

Så är det. Känner igen mig lite grann i Färnes inlägg, även om jag inte är riktigt lika mentalt fucked som han verkar vara just nu. Menar inget illa med det Färne, det låter som om du har det riktigt jävla jobbigt just nu, och jag kan till viss del relatera. En jävla massa press utifrån, och höstmörkret gör det fan inte bättre. Ibland vill jag bara skrika, gråta och skita i allt. Skita i utbildningen och på samma gång min jävla framtid. Dra till replokalen och slå sönder mina trummor i flera timmar tills mina händer blöder och mina öron ringer. Ibland känns det där ljuset i slutet av tunneln så jävla långt borta, och även om man vet att saker och ting kommer bli bättre så finns det inget som kan få en att känna så… för tillfället. Men det kommer. Laddar redan inför juluppehållet. Det kommer vara extremt välbehövt.

Vissa saker har dock fått mig att tänka på annat under den sista veckan. De två spelningarna vi hade. Framför allt den i fredags, som Erik redan skrivit om. Tycker dock att han inte riktigt betonade hur JÄVLA BRA den spelningen gick. Helt klart vår bästa spelning någonsing. Okej, att det var 150 personer i publiken, men fattar ni hur jävla tända dom var? Fattar ni vad en sån tänd publik gör med oss som band? Framför allt Petter. En sån publik lyfter honom till att bli en frontman som lätt skulle kunna få med sig ett fullsatt jävla Ullevi. Såna här spelningar är spelningar man alltid kommer minnas. Det är såna här spelningar man kan leva på i en månad. Det är såna här spelningar som gör en genuint lycklig och tacksam över att få spela i ett band. För det är fan inte alla förunnat. Att få vara på en scen och ta del av det som händer där. Få känna publikens närvaro. I fredags var vi utan att överdriva, magiska på scen, och det tror jag att publiken kände. Nu kan det bara gå uppåt.

Nu ska jag fortsätta ta tag i tentapluggandet. Ikväll är det ”Ett Herrans Liv” med Robert Gustafsson. Det blir loligt.

Hejdå. För nu.

PS. Som vanligt knullar Blogger mig i röven när jag ska ladda upp bilder, så f-u-c-k it. Vill döda allt!



Kristoffer Jonsson
kriz@dirtymischief.se