Idag kom så beskedet att Per Svartvadet avslutar sin hockeykarriär. Sjukdomen ulcerös kolit är en otroligt påfrestande sjukdom, jag har själv en vän som lider av den, och att då kunna fortsätta vara en hockeyspelare på högsta nivå kändes mycket tveksamt. Dessutom är inte Per en ungdom längre. Visst är det tråkigt när en spelare inte får avsluta på sina egna villkor men samtidigt fick han en mycket fin karriär.
Förutom att han var en duktig hockeyspelare var han också en av de trevligaste snubbarna inom denna idrott. Detta vittnar inte bara MODOiter om utan även journalister och andra spelare. Och hans naturliga och starka ledarskap gjorde honom synonymt med MODO. Totalt blev det 755 matcher i Modotröjan och med det är han föreningens meste spelare genom tiderna. Det är häftigt.
Även om det som sagt var ganska väntat att han skulle sluta så känns det ändå starkare än väntat i mitt MODO-hjärta. Det är en av de absolut starkaste karaktärerna och hockeyspelarna i MODO Hockey i modern tid och man har otroligt många minnen. Själv minns jag en förfest under början av 2000-talet då jag var på samma fest som Per. Givetvis blev det tillslut en hel del hockeysnack och herr Svartvadet berättade lite kaxigt att han hade snackat med “grabbarna” och att alla skulle komma hem igen och så skulle de se till att vinna det där SM-guldet. Och så blev det ju.
Höjdpunkten i Svartvadets karriär är lätt att sätta, nämligen Guldsäsongen 06/07. Svartvadet gjorde 18 poäng på 20 slutspelsmatcher och fick även fullt rättvist Guldpucken. Han var övermänsklig då.
Några klipp nedan.
Charmören:
Frampassaren:
Målgöraren:
Svarten lackar:
Svarten goes coast to coast:
Svartvadet avgör Slaget om Västernorrland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar