1. Machine Head - Unto The Locust
I! AM HELL! Redan där är jag såld. Redan där får jag en känsla av att det här kommer räck oerhört långt. Det här är Machine Head när de är som allra bäst och jag vet inte om Mr Flynn någonsin sjungit bättre. Och samtidigt har han aldrig varit argare. Men det som i slutändan gör detta till en given etta, det som gör att den här plattan sopar banan med allt som släppts i år är den enormt, för att inte säga förbannat, höga nivå skivan håller. Det finns inte ett spår som faller ur ramen. Inte en minut som känns oslipad. Det finns inte en enda sekund av skivan som inte ger mig gåshud. Och då snackar jag även om barnkören i underbara Who We Are (Suck it Rawk!).
2. Antrax - Worship Music
Välkommen tillbaka Joey Belladonna och tack för sånglektionen! Om jag ska beskriva den här plattan så känns det lättast att kalla den för en greatest hits fast med nya låtar. Riffen, sången, låtarna, ja allt känns som man kramat guldet ur 80- och 90-talet för att sedan forma om det till nytt... guld. Skivans höjdpunkt är definitivt The Devil You Know men precis som med Machine Heads monster till platta så finns det egentligen inget här som inte håller allra högsta klass. Antrax! FUCK YEAH!
3. KoRn - The Path Of Totality
KoRn upptäcker och gräver ner sig i dubstep-träsket och skapar, tillsammans med genren absoluta höjdare, det jag utan tvekan kan säga är årets modigaste album. Det jag alltid beundrat med just KoRn är deras vilja att förnya sig, och att inte vara rädd för vad andra tycker. De släppte Untouchables när alla ville ha en Issues 2. De plockade in Atticus Ross och The Matrix och skapade grymt underskattade See You On The Other Side och är nu tillbaka med en ny grymt spännande skiva. Plattans bästa spår just nu är Kill Mercy Within, Burn The Obedient och sen måste jag även nämna refrängen i Narcissistic Cannibal. Nu vill jag bara att man drar ut på en klubb-turné med det här gänget dubstep-gudar. För det kan faktiskt bli hur tungt som helst.
4. Beastie Boys - Hot Sauce Committee Part Two
Beastie Boys är tillbaka med årets absolut bästa hiphop-platta. Del två av hetasåskomitéen är även det en ruggigt jämn platta men det som jag faller för är att den känns som ett modernt verk samtidigt som det känns som klassiskt Beastie Boys. Bästa spåren på skivan är Nas-gästade Too Many Rappers, Don't Play No Game That I Can't Win med Santigold samt Say It.
5. Black Spiders - Sons of the North
Första gången jag såg Black Spiders live så öppnade de för Airbourne på Lilla Vega i Köpenhamn och det kändes lite som att få ett knytnävsslag i ansiktet, fast på ett bra sätt. Andra gången jag såg dem så öppnade de för Magnet i Stockholm och levererade samma sköna stryk då med. Plattan då? Jo, allt finns där med. Grymma riff från bandets tre(!) gitarrister och låtar man bara vill headbanga sönder nacken till. Eller för att citera Rawk. "Lyssna på KISS Tried To Kill Me, Blood Of The Kings och Si, El Diablo så fattar du."
6. Mastodon - The Hunter
Det här är nog Mastodons mest "kommersiellt inriktade" platta. Och jag tycker nog att det även är deras svagaste. Men en svag Mastodon-platta är ändå en grymt bra platta. Och med spår som Black Tongue , Spectrelight och Stargasm så ska det till ett megalodonskt bra skivår för att Mastodon inte ska knipa en plats bland de tio första
7. Trent Reznor och Atticus Ross - The Girl With The Dragon Tattoo
När Trent Reznor berättade att han och Ross ville förmedla en dyster och mörk verklighet med den här skivan så blev jag väldigt förhoppningsfull. Duon hade ju visat med all tydlighet att man behärskar det här med att skriva filmmusik. Och resultatet är en best. En ond, kålsvart och ruggigt otrevlig värld målas upp framför mig i dryga tre timmar och det är riktigt riktigt bra. Skivan påminner om Ghost I-IV men är klart mycket mörkare och det fungerar verkligen klockrent. Sen måste jag även ge ett hedersutnämnande till covern av Immigrant Song.
8. Crowbar - Sever The Wicked Hand
Den skiva jag lyssnat allra minst på av de tio jag listar här och det har förmodligen resulterat i att jag undervärderat den något. Men så är det ibland. Man kan inte lyssna på allt. Skivan är i alla fall riktigt tung och verkligen osar New Orleans / Louisiana - sludge. Sen tycker jag blandningen mellan långsamt och snabbt funkar riktigt riktigt bra på den här plattan.
9. Graveyard - Hissingen Blues
Årets första och enda svenska inslag detta år kommer från Göteborgs allra bästa grupp. Graveyard har med Hissingen Blues tagit ytterliggare ett kliv framåt och levererar en platta som får mig att vilja vara född i mitten av femtiotalet.
10. '77 - High Decibels
Bon Scott, ni vet. Han som sades ha supit ihjäl sig. Han är inte död. Han bor i Barcelona och frontar ett band som heter 77. Lyssna på deras platta High Decibels om ni inte tror mig. Precis som med Airbourne så finns det ingen tvekan om vilka som är dessa herrars musikaliska förebilder och precis som med Airbourne så kommer de undan med att spela typ exakt samma musik. Det är rock and jävla roll överallt och "hela tin!" och jag kan inte sluta le när jag hör skivan. Och det borde inte du kunna heller. Annars är det bara att kasta rockplattorna du har där hemma och börja samlpa på dig Justin Beav... Bie.. ja, du fattar.
Det var skivåret 2011 som så här i efterhand blev riktigt riktigt bra. Gott nytt musikår och ladda upp för 2012 nu för det ser ut att kunna bli något i hästväg (som man tydligen säger om man menar allvar). Både skivmässigt och konsertmässigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar