The Haunted live på Nalen 6 Oktober 2008

Så fort han uppenbarar sig äger han hela Nalen. Peter Dolvings utstrålning är omedelbar och fängslande. Hela han som person är fascinerande. Om man ska tro allt man har läst om honom i intervjuer så har han minsann inte haft ett lätt liv. Därför blir det han gör så mycket mer äkta och intressant än många andra av hans gelikar. Detta, tillsammans med att han har en sanslös röst, gör honom till en av de bästa frontmän som finns i metalvärlden. Denna kväll är han också hur bra som helst, hans storhet ligger mycket i att han varierar sången så mycket. Från lugnt viskande till långa skrik som skär igenom allt. Hans stora ögon borrar sig in i alla i publiken och han har total publikkontakt.

Resten av bandet då? Jodå, visst tar sångaren mycket plats men de andra levererar de också. Gitarristen Jensen är bäst med sitt långa mörka hårsvall och är en rejäl snubbe och headbangar och har en snygg kamo-färgad Explorer. Bröderna Björler headbangar och står på andra sidan och tittar upp lite hotfullt och ibland med ett leende då och så. Trummisen är lite tråkigare och ser lite smått ointresserad ut. Vissa trummisar har en förmåga att göra det. Han har också klippt sig vilket gör att han faktiskt ser riktigt gammal ut med grått hår. Men spela trummor - det kan han.

Jag har sett The Haunted live fyra gånger tidigare. Både med Peter Dolving och med f d sångaren Marco Aro. Med Aro var The Haunted en konstant käftsmäll och snabba låtar och tvåtakt men med Peter Dolving är bandet så mycket mer. Men det beror givetvis på att de har utvecklats väldigt mycket i låtskrivandet också. De lirar många låtar från The Dead Eye och rEVOLVEr och senaste plattan Versus blandat med lite äldre material vilket gör att konserten får mycket mer dynamik än tidigare. Mer variation ger en intressantare konsert helt enkelt. Och det är imponerande vilken låtskatt de har hunnit samla på sig genom åren. Men ska jag klaga lite så kanske det ändå var lite för mycket koncentration på de senare album, jag vill nog ändå ha några fler thrashstänkare som Hate Song med i setlistan.

Trots att min nacke var öm i två dagar efteråt så måste jag förklara varför konserten inte var så bra som den kunde ha varit. Nalen må vara en av de ballaste spelställena i Stockholm men denna måndagkväll var lokalen för stor för The Haunted. Det var långtifrån fullsatt och det är aldrig bra. Jag hade väntat mig höstens bästa mosh men det var inte ens i närheten av samma röj som de konserter jag varit på tidigare i höst. Jag fick lov att gå nästan längst fram för att känna metaltrycket. Att det var relativt glest i publiken märktes på The Haunted själva också. De är vana att ha ett sanslöst tryck i publiken och man anade lite besvikelse i deras ögon några gånger. Extra tydligt var det när Peter Dolving berättade om 300 galna indianer på en konsert i staterna och uppskattade Nalenpubliken till 4-500 och att vi hade 45 minuter på oss att visa vad vi gick för. ”Kom igen. Vi är ju i huvudstaden för fan”. Sådant är ju lite tråkigt men till min egen tröst blev det bättre ös den andra halvan av konserten + att jag fick galen ögonkontakt med den store Dolving. En anledning till den negativa uppslutningen berodde säkerligen delvis på att de flesta fattiga hårdrockarna hade prioriterat att se At The Gates för några veckor sedan istället.