Erik fyller snart 26 och peppar Paradise Lost!

Jag bloggar för lite får jag höra från lill-annika på msn. Ey, fuck ya, jag bloggar fan mest av alla superbloggare på denna blogg iaf!

Jaaa, det är fredag igen. SMACK sa det bara så gick det en vecka. Och jag brukar vara så jäkla trött på eftermiddagarna på fredagarna så då är det perfekt läge att cp-blogga (ni vet, när man bara skriver på utan att tänka efter. Så kvalitén brukar väl kanske inte vara så bra men å andra sidan blir det spontant och ärligt på nåt sätt).

I helgen var jag på klassträff med min gamla klass från högstadiet. Det var fett. Vi blev 14-15 totalt från vår klass. Och med jämförelse med andra klasser hade vi grymt bra uppslutning. Och det blev en kanonkväll. Alla var som polare med alla. Full respekt hit och dit. En jäkla bra sammanhållning kändes det som. Jag vet inte om det var på det viset i nian direkt. Herr Malmström var en jävel på att supa också. Han hällde i sig fyra bärs innan vi ens drog på förträffen. Och det märktes inte ett skit på honom. Men han är ju en idrottsman. Eller före detta numera. Och min bror påpekade att idrottsmän brukar vara duktiga på att supa och så är nog fallet faktiskt. En hellyckad kväll hursomhelst. En sådan träff borde man göra oftare. Åtminstone vart femte år för att vara realist. Det enda tråkiga och djupt tragiska är att vår gamle klasskompis Leif har dött. Hade jag ingen aning om. Han gick i vår klass från 4:an till 8:an ungefär. Och där började det gå snett. Men han hade en trasslig uppväxt också. Och i högstadiet hamnade han snett. Droger och våld och hela köret. Och han dog förra året i en överdos och lämnade en fyraårig dotter efter sig. Djupt tragiskt som sagt. Han och jag var som bästa polare ett tag där i sjuan. Vi satt i mitt rum och sjöng med låttexterna till De Lyckliga Kompisarna. Och jag har bara bra minnen från honom egentligen också. Han var storväxt som attan. Och alla slogs med honom i princip nån gång under de år som han gick i vår klass. Jag slogs med honom en gång. När vi var ute i skogen. Han slängde iväg mig ner i ett dike. Men annars slogs han mest med niorna. När vi gick i sjuan alltså. Och de vågade som inte röra oss pga Leif… Jaja.. Fan också. Död är inpå oss ändå hela tiden. A part of life antar jag. Det är så irriterande på något sätt när fördomarna är sanna på det sättet att han hade ett svårt liv.. och så slutar det med en tidig död. Orättvist. Men en lyckas klassträff i övrigt som sagt.


Sen är jag lite orolig för brorsan. Han har haft en jävligt jobbig tid på sistone. En av hans närmaste vänner tog livet av sig i påskas och sådant är ju allt annat än lätt att tampas med. Och han har väl fortfarande väldigt svårt att förstå det och så. Sen här i veckan så har en av hans jobbarkollegor också tagit självmord. Även om de inte stod varandra nära så är det ju ändå helt stört. Jag snackade precis med honom i telen. Han är ju inte glad direkt. Munter. Och nere. Deppig. Tro fan det. Sen har han kämpigt på jobbet av olika anledningar också. Men han blir nog pepp så småningom. Livet går ju upp och ner sådär ibland. Han har ju sin blogg med sina polare som han skriver i ibland. Men nu har han startat en egen som han tänkte smattra skitsnack i. Jag lägger upp den som sidolänk sen. Peppa min broder!
http://viktigtoviktigt.blogspot.com/


Jag rensade min gamla dator från massa skit igår och hittade ett gammalt dokument som jag skrivit. Typ som ett slags dagboksinlägg. Om hur jag mådde och kände just då. Några år gammalt. Och jag var väl inte sådär jätteglad då. Men jag fick ändå en kick av att läsa det eftersom jag kände att jag ändå utvecklats en hel del sen dess. Utvecklats på det sätt hur jag tänker och vad jag gör och tycker och tänker osv.. Intressant var det.

På tal om depp men ändock härlig pepp så säger jag bara Paradise losts senaste platta In Requiem. Haha, förjävvla löjligt uttryck det dära ”säger bara”. Fjortis över det. JAG är fjortis. Äh. Paradise Lost är the shit iaf. Har lyssnat på dem sen 93 års Icon och alltid älskat dem. Och nya skivan är the shit. Såg en halvsågning på dagensskiva.com och blev förbannad när recensenten medgav att han inte ens gillar Paradise lost överhuvudtaget. MEN RECENSERA INTE SKIVAN DÅ DUMJÄVEL!

PARADISE LOST
IN REQUIEM

Köp, ladda hem, stjäl. Bäst just nu är låten Beneath Black Skies.



På måndag fyller jag år. 26 bast. Så ring ett samtal och säg grattis eller skicka mms och sms osv. 26 bast. Ni som är i Umeå tänkte jag bjuda hem på en tårtbit. Jag har inte brytt mig så mycket förrän jag insåg varför det är en värdelös ålder – HEJDÅ UNGDOMSBILJETT! Japp, jag är härmed vuxen och måste köpa vanliga jävla dyrjävla flygbiljetter osv. Kommmer att bli hur dyrt som helst nu att dra ner till sthlm fram och tillbaka. Y-buss suger. Nä, jag får ta och flytta ner dit snart. Till storstan.

Helgen då? vad händer då? Jag har ingen egentlig plan. Ingen är ju typ hemma i helgen. Kriz och Nordin har dragit till Ö-vik. Linn jobbar. Alla är gay. Men jag är samtidigt rätt fattig så det är nog bra att ta det lugnt ur det perspektivet. Jag får tanka hem command & conquer III och lira det i ett sträck kanske. Jo, jag har fullt upp med min dator. Min nya fina snabba snygga.

Varmt är det ute. Men jag är faktiskt inte så solförtjust egentligen. Jag blir less på en gång när jag solar. Det är jobbigt att bli varm och uttorkad och yr och få stolsting. Det bästa med sommaren tycker jag är friheten och sommarnätterna. När man varit ute på krogen och står och hänger och har bara en t-shirt på sig och det är ändå varmt och skönt och solen är på väg att stiga upp. Det är sommar för mig. Och lite regn. Och åska. Och Metallica.