Erik går på semester

Pepp peppelipepppepp. Vad vore livet utan pepp? Inte ett skit! Livet går ut på pepp. Givetvis är det fredag och det här är inte någon fredag som helst. Näpp, jag går nämligen på semester i fyra veckor. Inte så länge kvar alls nu. Det känns bra och otroligt välbehövligt.

Vad skulle jag skriva om… vart ska jag börja. Vi tar det som det kommer.

Semester var det ja. Vad göra på semestern? På onsdag (som det ser ut nu) så sticker jag, bror och mor ner till Rättvik och hälsar på släkt’n. Morsan fyller 60 så vi tänkte som fira henne därnere. Farsan stannar hemma med Luke. Det kommer att bli trevligt. Min kusin Lina har ploppat ur sig tre (!) ungar sen jag var nere där senast. Det har hennes syrra också kom jag på. Yikes. Barn barn barn. Vi blir nog där 3 dagar eller nåt sånt.

Vad händer mer på semestern? Metallicaresan naturligtvis! Det är två veckor kvar nu och det känns mer påtagligt än någonsin nu. Igår var det turnépremiär i Lissabon. Martin Carlsson i Expressen gav spelningen 4 getingar. Självklart måste han ge den kommande stockholmsspelningen 5 av 5 möjliga då som han gjorde senast. Ingen ny låt körde de igår men det hinner de nog med och det blir hur spännande som helst. Det tuffaste med gårdagens spelningen var att de lirade ”…And Justice For All”. Jävlar vad jag hoppas att de kör den i Stockholm också. Den har de inte lirat i sin helhet sen 80-talet om jag har koll. Vilket jag har.

Vad händer mer på semestern då? Softa, sola, bada, öla osv.. Sen får vi se. Jag tar nog dagen lite som den kommer.

Men koncentration nu på Neurosis som jag såg LIVE i Stockholm i tisdags! Jag var nära ett tag att INTE fara pga min ekonomi men tur som fan att jag kom på andra tankar veckan innan. Jag ångrar inte en sekund nu att jag for, det var hur värt som helst. Bland alla jävla konserter jag varit på så hamnar Neurosis uppe i toppen nånstans. Neurosis är som sagt ett band jag har velat se i ett antal år nu och allt snack om hur sevärda de är live.. ja det stämmer! Ljudet var perfekt, lokalen likaså. Rätt liten lokal egentligen (850 pers) och varmt och intimt som attan. Jag stod längst fram bakom Svenke som jag då och då slog i ryggen i ren lycka och ilska. Och vid min sida headbangade Robert med ett konstant leende. Färne stod lite längre bak och observerade (och kanske var lite rädd att sabba sin frilla som han höll på med så jääävla länge så vi missade förbandet helt och hållet!) Jag har aldrig upplevt ett tyngre band live i hela mitt liv. Det var perfekt helt enkelt. Perfekt kontrast mellan det hårda och det lugna och bandet lever sig in i sin musik och har sån pondus och inlevelse i det de gör att det var som att se fem stycken Trent Reznors på samma gång. Ja faktiskt fanimig! Det är också första gången jag någonsin har fått ont i käken flera gånger under en konsert. När det är så hårt och tungt så måste man själv se arg ut när man headbangar så jag bet ihop käken hårt som fan tills jag fick ont i den. Det var lustigt tycker jag. Avslutande The Doorway måste ha det tyngsta riffet som finns. Sen avslutar de låten i totalt kaos med oljud och jävelskap och trummisen matade på som ett cp och sen 1,2,3,4 TYST!. Basisten höjde handen som tack för jublet och sen gick de ut. Inget mellansnack. Inget publikfrieri. Bara låta musiken tala. Fy fan. Haha, ja jag är fortfarande helt tagen. Efter konserten gick vi och tog några bärs och jag stod mest stilla en timme och bara tittade ut i tomma intet och var helt matt. De lirade i cirka 90 minuter tror jag och det var som precis på gränsen till vad man kunde tåla kändes det som. Efter det hade jag nog svimmat av headbangade, hetta och av att jag var så imponerad.

Sen var det midsommar förra helgen. Världens bästa midsommar part 2. Självklart ingen chock i superfest som ifjol eftersom vi då inte hade några förväntningar men det blev absolut the shit igen. Bäst var det på småtimmarna närmare sex-tiden när jag, Lillen och Nordin och en däckad Shake i flytväst låg och lyssnade på önskningsmusik på radion och tittade när solen gick upp över Skuleberget. Amazing.

Ikväll är det maskeradfest. Elin har fyllt 25 och har lånat en festlokal och bjudit in folk med maskeradtemat ”hjältar från förr”. Jag tänkte först vara Dimebag (klockrenare finns nog inte!) men jag hittade inget bra skägg att ha riktigt och så, och jag vill ju inte göra Dimebag på ett dåligt sätt, så jag skippade det. I Stockholm hittade jag en ful ”arab outfit”, det tyckte jag var så stört så jag smackade en sån. Så jag ska vara nån arab ikväll. Hjälte från förr? Haha, ja hur ska jag få ihop det? Jag kommer att se ut som dr. Bombay typ. Jag kanske kan vara Usama Bin Ladin kanske? Jaja, det ordnar sig. Problemet är att jag är så trött bara. Sju timmars sömn på två nätter är inte bra. Så jag får ta det lugnt med alkoholen. Jaja..

SEMESTER!