Här kommer så min årslista. Tror fan inte att jag köpt en skiva sedan början av oktober vilket är extremt jävla kasst för att vara jag. Väldigt ovanligt är det i alla fall. Och eftersom jag är som jag är så har jag därför inte riktigt hunnit lyssna in mig så mycket på de skivor som släppts nu under senare delen av året, eftersom jag inte vill ladda ner musiken. Skivor som The Haunted och Fingerspitzgefühl går därför helt bort (även om jag nog skulle älska dessa skivor.) Skivor som Tool, Wolfmother och In Flames går också bort helt pga den enkla anledningen att jag knappt lyssnat på dem. Så är det.
Här kommer så min lista, med korta motiveringar till varje placering.
10. Death Breath - Stinking Up The Night
En skiva som jag inte vågat lyssna på innan jag haft den i min ägo “på riktigt” så att säga. Jag fick den av Erik väldigt tidigt på julaftonsmorgon (ca. 00.01, tack för det!), så jag har inte haft så mycket tid på mig att lyssna in mig, men det jag hört är skitbra. Skulle jag ta längre tid på mig skulle skivan antagligen klättra någon placering eller två.
Danko är Danko, även om den här skivan bjöd på en del överraskningar. ”Time Heals Nothing” bjöd på en nästan NIN-doftande intro och Dankos sång var oroväckande lik Josh Hommes’ under några strofer i ”Don’t Fall In Love”. Och ”When Will I See You”? En balladliknande dänga? What? Detta är dock inga negativa aspekter och jag tycker att skivan är skitbra och hur Danko-cool som helst, även om de tidigaste släppen håller bättre i längden… för mig i alla fall.
Den enda skivan på denna lista som jag ännu inte äger, men definitivt kommer att köpa. Jag kunde tyvärr inte undvika att lyssna på alla jävla skivor jag inte haft råd att köpa. Denna skiva är klockren, även om jag inte cp-satt mig in i den ännu. Den kommer nog hålla en ännu starkare ställning om ett par veckor/månader. En kylig blandning av Burst, Mastodon, Meshuggah och till viss del The Dillinger Escape Plan gör att detta album går upp som nummer åtta på min lista.
Vad ska man säga om den här skivan då? Jag säger så här. Det är en mörk natt i slutet av april. Dirty Mischief sitter i en bil på väg hem till Umeå efter en helg av demo-inspelning i Örnsköldsvik. Alla är glada men trötta och lugna. Petter håller på att köra på en älg. Vilken skiva ger ytterligare atmosfär åt stämningen? Vilken skiva har ett passande namn? Vilken skiva runkar kuken i röven? Ja, ni förstår. Och med henne kom fåglarna. Jag ryser.
För mig var denna skiva helt klart årets största överraskning. Jag hade inte alls räknat med att den skulle ta sig upp på min personliga 10-i-topp-lista, men se på fan! Och rätt högt upp kom den också, eller hur? Som gammalt inbitet Maiden-fan så måste jag nog säga att detta släpp mycket väl kan vara det bästa och mest genomarbetade släppet sedan 1988 års ”Seventh Son Of A Seventh Son”. Med låtar som ”These Colours Don’t Run”, ”Brighter Than A Thousand Suns” och ”For The Greater Good Of God” kan man inte misslyckas. Även om jag kände mig skeptiskt inställd efter första genomlyssningen så hade mina tvivel skingrats efter den tionde. Det känns tryggt med Maiden. Oftast. Men kicka Janick Gers så det blir som det ska vara. Ingen behöver en gubbe med pudelfrilla kung-fuandes på scen.
Årets besvikelse? Nej. Årets överraskning? Nej, inte det heller. Inför släppet trodde jag lätt att denna skiva skulle hamna på en topp-3-placering, men så är inte fallet. Den här skivan kräver extremt mycket av lyssnaren, och faktiskt kanske ännu mer av någon som redan är insatt i The Mars Volta. Låter det krångligt? Det är det. Den här skivan är lugnare än gruppens tidigare släpp, med det inte sagt att den är mindre komplex. Den är mindre röjig än ”De-Loused”, och mer låtorienterad än ”Frances”. Man håller inte tillbaka hela skivan igenom, men många delar är lugnare än det någonsin varit förut, vilket gör att fler utanför gruppens fan-skara kanske kan uppskatta skivan. Detta gör det inte dåligt, men personligen är fortfarande ”Frances” min favoritskiva. Favoritspår på denna platta är helt klart ”Tetragrammaton”, där cp-rytmer, fläskröj och falsettskrik med underliga stämmor får mest utrymme under denna drygt timmeslånga vandring i LSD-land.
Även här kan man som i Maidens fall snacka om en överraskning för mig. Jag tyckte att Audioslaves första släpp var kanon, medan deras andra föll rätt platt. Även om jag börjat uppskatta ”Out Of Exile” mer nu i efterhand, så var det en skiva som inte riktigt kunde mäta sig med de coola riffen från den första. Inför detta släpp såg det inte bättre ut. Jag hade hört spåret ”Original Fire” ett antal gånger och var inte speciellt imponerad. Detta till trots köpte jag skivan kort efter release och fan vad jag haft onda aningar i onödan. Jag kan ärligt säga att denna skiva helt klart är Audioslaves bästa släpp, och rent sångmässigt kan detta mycket väl vara herr Cornells bästa släpp sen Superun-fucking-known. Ja, jag vet att det är dumt att säga så, och jag kommer nog få äta upp det någon gång, men så känns det i alla fall nu.
Bästa spår: ”Wide Awake”, ”Nothing Left To Say But Goodbye” och avslutande mästerverket ”Moth”.
Detta är perfektion och jag blev inte direkt förvånad när jag först lyssnade på skivan. Några låtar känns igen från förra släppet ”Tsunami”, men den större delen är nyskrivna. Ena stunden snuskigt vackert och hjärtskärande och andra stunden brutalt hårt och manglande. Dynamiken/kontrasterna som Khoma lyckas fånga på skiva är värda att döda för, frågan är bara vem man måste döda för att kunna lägga beslag på dom. Jan? Johannes? Näää… inte döda, Kristoffer… inte döda. Jag vet inte vad mer jag ska skriva om skiten. Hur bra som helst. Hur bra som helst…
Bästa spår: ”Medea”, ”Through Walls” och ”1909.08.04”.
SLAYER!!!
Måste jag verkligen skriva något mer? Ja, okej då.
Slayers första studioalbum med Dave Lombardo tillbaka på trumpallen sedan 1990 års ”Seasons In The Abyss”, och det käns b-r-a. Som att umgås med en god vän inte umgås med så ofta, eller dricka en god öl man inte druckit på länge. Det känns tryggt och man blir nöjd med livet. Låtarna då? Ja, överraskande bra trots att Kerry King skrivet merparten av låtarna. Skivan känns modern och fräsch även om gamla dagars Slayer skiner igenom mer än på t ex ”God Hates Us All” eller ”Diabolus In Musica”, vilket jag faktiskt inte har något emot även fast jag älskar de senast nämnda skivorna. Slayer är Slayer är Slayer är Slayer, och det är klart som fan att andraplatsen tillhör de hårda gubbarna från Huntington Beach. Bra jobbat, duders!
Bästa spår: ”Flesh Storm”, ”Eyes Of The Insane”, ”Jihad” och ”Consfearacy”.
Dom kom, dom såg och dom segrade fan i mig hårt, hårdare och hårdast! 2006 kommer gå till historien som Mastodons år ”in my book” så att säga. När man trodde att grabbarna grus aldrig skulle kunna överträffa senaste släppet ”Leviathan” så slår dom en sönder och samman med detta mästerverk. Ja, jag sa det: mästerverk. Fan i mig. Från Branns öppningsroll i ”The Wolf Is Loose” till dess att Brents drömska gitarrslinga klingar ut i avslutande spåret ”Pendelous Skin” så är man fast. Helt och hållet fast. Första gången man lyssnar igenom skivan så fattar man inte ett skit. Andra gången man lyssnar igenom skivan så fattar man inte ett skit. Tredje gången så fattar man en refräng där nånstans i typ låt tre eller fyra, eller hur var det nu? Fjärde gången så… ja, ni fattar kanske? Det är en svår skiva att sätta sig in i, men vid Gud vad det är värt besväret. För er som sitter här och läser bloggen i brist på bra porr eller whatever, så säger jag bara en sak: VUM – Våga Upptäcka Mastodon! Har ni inte gjort det tidigare så är det fan i mig dags nu. Världens för tillfället coolaste band har i år släppt årets coolaste skiva, så hoppa på tåget nu innan det är för sent. Brann, Brent, Troy och Bill. Jag älskar er. Jag hoppas vi syns inom en nära framtid. All the best!
Bästa spår: Hela skiten i ett svep. Om det inte är möjligt: ”Colony Of Birchmen”, ”This Mortal Soil”, ”Siberian Divide”.
För Fetfylla-Up Magazine, det här är:
Kristoffer Jonsson
kriz@dirtymischief.se
ska man lägga upp sin lista på låtar så ska det fan vara som kris gör.. med bilder å allt! bra kriz!
SvaraRaderadetta påminenr mig at tjag msåte köpa skivor.. fan ge mig pengar!!!
ahh äntligen är kriz på g och skriver! bra som fan!
SvaraRaderaIntressant lista. Några lika har vi, fast min bjuder på fel överrasknigar. haha.
SvaraRaderaNåja, ska orka smacka upp den väldigt snart.