09 oktober 2012
Incoming Cerebral Overdrive
De är förband till Ufomammut i Köpenhamn (Loppen eller dö).
Så jag tänkte kolla upp om det är bra grejer. Det är det.
etikett:
#Live,
#Musik,
#Musikvideo,
Pappa Dread
05 oktober 2012
Ny låt med Tomahawk!
Tomahawk, med suveräna Mike Patton i spetsen, är på gång med en ny skiva. Låten ”Stone Letter” är det första smakprovet och den kan man lyssna på via länken nedan. Skivan heter Oddfellows och ska släppas 29 januari 2013.
Patton beskriver skivan som ”heavy pop” och ”really heavy Beach Boys”. Hmm...
http://www.spin.com/articles/tomahawk-first-lp-in-six-years-stone-letter
28 september 2012
Down - Witchtripper (Musikvideo)
Ball och rolig sprillans ny musikvideo såhär på freda'n där de fina killarna i DOWN bjuder på sig själva. För övrigt måste jag säga att den nya EP:n är (än så länge iaf) en besvikelse. I mina öron är den inte i närheten av samma kvalla som Nola eller Down II.
27 september 2012
Soundgarden - Been Away Too Long
Jag har nu lyssnat fyra gånger på Soundgardens nya singel, den första på 16 år. I grund och botten är det en ganska rak rocklåt men tydligt kryddat med Soundgardens så typiska och karaktäristiska skeva stil. När man får rysningar så att håret resar sig på båda armarna vet man att det är bra. Det är underbart att höra Chris sång i sin rätta miljö igen. Jag älskar också Kims gitarrslingor och Bens feta basljud. Matt Cameron är som alltid suverän bakom trummorna.
Detta lovar JÄVLIGT gott inför skivan! Jag älskar Soundgarden.
Lyssna här på Spotify!
05 september 2012
Neurosis - Honor Found in Decay (trailer)
Jag kommer hem och är jättetrött. Då ser jag denna Neurosis-trailer nedan och blir alldeles upprymd och ryser lite grann. Spännande musik gör så med mig. Det är min religion.
Tidigare har det släppts korta, abstrakta 30-sekundersklipp för den nya Neurosis-plattan. Klippet nedan är ett längre klipp där bandmedlemmarna pratar lite i stora fina ord om Neurosis. Och så får man höra ett klipp från en ny låt. Utan att ha hört något mer så vet jag att detta är en extremt stark kandidat till årets bästa skiva. Neurosis står alltid lite över i stort sett allt annat. En av kommentarerna till detta klipp beskriver Neurosis på ett utomordentligt sätt:
“Neurosis' music is best when you don't try to process it, you just let it run through you.”
Nya Neurosis-skivan på fem år, Honor Found in Decay, släpps 29 oktober.
Tidigare har det släppts korta, abstrakta 30-sekundersklipp för den nya Neurosis-plattan. Klippet nedan är ett längre klipp där bandmedlemmarna pratar lite i stora fina ord om Neurosis. Och så får man höra ett klipp från en ny låt. Utan att ha hört något mer så vet jag att detta är en extremt stark kandidat till årets bästa skiva. Neurosis står alltid lite över i stort sett allt annat. En av kommentarerna till detta klipp beskriver Neurosis på ett utomordentligt sätt:
“Neurosis' music is best when you don't try to process it, you just let it run through you.”
Nya Neurosis-skivan på fem år, Honor Found in Decay, släpps 29 oktober.
![]() |
| Jag och Scott Kelly efter spelningen på Medis 2007. |
22 augusti 2012
Beard heter skägg men har inget skägg...
Fick nyss nys på att künggubbarna ZZ Top släpper ett nytt album den 10:e september. Senast jag lyssnade riktigt aktivt på de tre farbröderna var när plattan XXX var ny, men även Rhythmeen har snurrat ganska ofta sett till deras "senare" alster. Ska hursomhelst bli spännande att höra vad Texas-borna hittar på.
Låtlistan är följande...
I Gotsta Get Paid
Chartreuse
Consumption
Over You
Heartache in Blue
I Don't Wanna Lose, Lose, You
Flyin' High
It's Too Easy Mañana
Big Shiny Nine
Have a Little Mercy
Låtlistan är följande...
I Gotsta Get Paid
Chartreuse
Consumption
Over You
Heartache in Blue
I Don't Wanna Lose, Lose, You
Flyin' High
It's Too Easy Mañana
Big Shiny Nine
Have a Little Mercy
20 augusti 2012
Konserthösten 2012
Det är slut på semester, sommar och sol & bad. Äntligen! Nu är hösten här igen med alla underbara klubbkonserter. Nedan har jag listat de spelningar jag är mest sugen att gå på nu i höst. Jag kan ha missat något också, så tipsa gärna.
Dessa konserter har jag också lagt upp i Konsertkalendern. Glöm fan inte att lägga in denna kalender i era smartphones.
Torsdag 30 augusti 2012
THE SOUNDTRACK OF OUR LIVES
Södra Teatern, Stockholm
Torsdag-Fredag 6-7 september
CLOSE-UP BÅTEN (Soulfly, Raubtier, Pain, Hypocrisy, Crashdiet, Asphyx m fl)
Östersjön
Fredag 21 september 2012
THE HIVES
Gröna Lund, Stockholm
Lördag 29 september 2012
DYING FETUS + JOB FOR A COWBOY + REVOCATION + CEREBRAL BORE
Fryshuset, Stockholm
Onsdag 3 oktober 2012
FU MANCHU
Hornstull Strand, Stockholm
Lördag 6 oktober 2012
NASUM + BLACK BREATH + SKITSYSTEM + MASSGRAV
Debaser Medis, Stockholm
Fredag 12 oktober 2012
BULLET + SCREAMER + '77
Debaser Medis, Stockholm
Måndag 15 oktober 2012
RIVAL SONS
Tyrol - Gröna Lund, Stockholm
Onsdag 17 oktober 2012
DANKO JONES
Debaser Medis, Stockholm
Tisdag 23 oktober 2012
STEEL PANTHER
Tyrol - Gröna Lund, Stockholm
Lördag 27 oktober 2012
ELECTRIC WIZARD + KONGH
Nalen, Stockholm
Lördag 3 november 2012
KATATONIA + ALCEST + JUNIUS
Fryshuset, Stockholm
Lördag 10 november 2012
DEVIN TOWNSEND PROJECT + FEAR FACTORY + SYLOSIS
Nalen, Stockholm
Söndag 11 november 2012
MARK LANEGAN
Göta Källare, Stockholm
Torsdag-fredag 15-16 november 2012
CLOSE-UP BÅTEN (Turbonegro, Candlemass, Imperial State Electric, Thundermother)
Östersjön
Tisdag 4 december 2012
OPETH + VON HERTZEN BROTHERS
Södra Teatern, Stockholm
Onsdag 5 december 2012
OPETH + VON HERTZEN BROTHERS
Södra Teatern, Stockholm
Onsdag 5 december 2012
MARILYN MANSON + ROB ZOMBIE
Hovet, Stockholm
Onsdag 19 december 2012
STONE SOUR
Annexet, Stockholm
17 augusti 2012
High On Fire - Fertile Green (musikvideon)
Kunglig musikvideo till Fertile Green, bästa spåret på High On Fires senaste platta De Vermiis Mysteriis. Videon berättar storyn om Jesus tvilling Balteazeen, som offrar sig själv för att ge Jesus liv. Knarkigt och bra.
15 augusti 2012
Metallica - When a Blind Man Cries
Metallica är i covertagen (?) igen. De ska vara med på ett kommande hyllningsalbum för en viss Ronnie James Dio och så är de med och hyllar Deep Purple på skivan ”Re-Machined: A Tribute to Machine Head” där ett flertal band och artister tolkar låtarna på klassiska plattan Machine Head.
Metallicas val är When a Blind Man Cries och det är en förträfflig och fin tolkning där James briljerar på ett känslosamt sätt. I like it. Nu har Metallica snart gjort covers på alla sina gamla hårdrockshjältar, Maiden-låten Remember Tomorrow, som de spelade in för ett par år sedan, var också lyssningsvärd.
Låtlistan på tribute-plattan ser ut som följer:
01. Smoke on the Water – Carlos Santana
02. Highway Star – Chickenfoot
03. Maybe I’m a Leo – Glenn Hughes, Chad Smith, Luis Maldonado
04. Pictures of Home – Black Label Society
05. Never Before – Kings of Chaos (Joe Elliott, Steve Stevens, Duff McKagan, Matt Sorum, Arlan Schierbaum)
06. Smoke on the Water – The Flaming Lips
07. Lazy – Jimmy Barnes, Joe Bonamassa
08. Space Truckin’ – Iron Maiden
09. When A Blind Man Cries – Metallica
10. Highway Star – Glenn Hughes, Steve Vai, Chad Smith, Lachlan Doley (exclusive track)
03 augusti 2012
Machine Head - Darkness Within
Jag såg precis Machine Heads nya musikvideo till Darkness Within och jag måste säga att jag blev mycket positivt överraskad. Det är väldigt sällan som jag verkligen gillar en musikvideo nuförtiden men denna video skiljer sig helt klart från den typiska standardmusikvideon. Inspelad på olika platser i Prag är det en mörk, vacker och ganska sjuk video som självaste Robb Flynn har varit med och regisserat. Han borde absolut fortsätta med detta. Jag blir också mer sugen än någonsin att åka till Prag väldigt snart. Kanske styra upp en grabbresa dit i höst?
Se videon nedan och läs sedan Robb Flynns läsvärda förord här.
Se videon nedan och läs sedan Robb Flynns läsvärda förord här.
30 juli 2012
Century Media tillbaka på Spotify
För ganska precis ett år sen valde Century Media Records att plocka bort hela sin skivkatalog från Spotify. Jag skrev om detta här. Nu har man dock valt att lägga upp all musik igen. Detta är väldigt glädjande för Century Media har en massa skivor som jag har saknat att lyssna på när jag använder mig utav musiktjänsten. Folk med bra musiksmak runt om i världen får också en möjlighet att upptäcka en massa bra musik. Hej igen Paradise Lost, Strapping Young Lad, Tiamat , Crowbar, Napalm Death, The Haunted, High On Fire, Witchery och alla andra band på Century Media!
Såhär säger Century Media om att de nu har lagt upp musiken igen:
"Spotify offers great tools to discover new artists. We feel that this is essential for our promising newcomers. In that respect, Spotify gives those artists a very good forum," states Antje Lange, general manager Europe.
After the initial decision to pull the Century Media catalog from Spotify, label execs were impressed by the resulting debate, especially the messages and comments by the thousands of fans who weighed in on the issue. Fan sentiment and continued discussions with Spotify have resulted in the label reversing its initial decision.
"We respect that music fans wanted to have instant access to our catalog via Spotify," states President of North America Don Robertson. "But we also have to consider the rights of our artists. After practicing some due diligence, we're moving ahead confident that both the artist and the fan are being fairly served by this developing platform."
Steve Savoca, Head of Content at Spotify, adds: "Spotify's global growth provides a powerful platform for artists to connect directly with our hugely passionate audience. The return of Century Media's fantastic catalog is cranking metal music to our ears."
Century Media will continue to evaluate Spotify as a music discovery tool and welcome the fan's opportunity to preview a release in its entirety before deciding to buy a copy.
Thomas Waber, President of Superball and InsideOut Music sums it up:"We are looking forward to our fans being able to access our music again through the premium streaming service in the world. Hopefully they will discover great new music as a result!"
27 juli 2012
Down IV Part I – The Purple EP & Witchtripper
Witchtripper - ny låt från DOWNs kommande EP finns att lyssna på nedan. Jag säger att denna låt är minst (nästan) lika fet som The Misfortune Teller. Skivomslaget syns ovan. Skivan släpps 18 September.
19 juli 2012
Elitserielagens twitterkonton
Det känns som att Twitter slog igenom med dunder och brak inom ishockeyn förra året. Och fjolårets upplaga av MODO Hockey var nog det lag i världen som hade flest spelare med twitterkonton. Det uppmärksammade jag i detta inlägg.
Jag blev dock nyfiken på om alla ES-lag har ett officiellt twitterkonto och vilket lag som har flest antal följare. Jag sökte lite på twitter och kom fram till följande lista nedan (jag är dock inte hundra på att alla konton är officiella. Hojta gärna till om jag har listat fel konto eller liknande):
| Lag | Följare |
| 1. Färjestad BK | 4143 |
| 2. AIK | 3858 |
| 3. HV71 | 3801 |
| 4. Brynäs IF | 3353 |
| 5. Modo Hockey | 2888 |
| 6. Luleå Hockey | 2053 |
| 7. Frölunda HC | 1787 |
| 8. Växjö Lakers | 1545 |
| 9. Linköpings HC | 1279 |
| 10. Timrå IK | 1036 |
| 11. Rögle BK | 54 |
| 12. Skellefteå AIK | - |
Vad kan man säga om detta då? Det är imponerande av Färjestad att leda, Rögle är nybörjare på detta och det är anmärkningsvärt att Skellefteå AIK är det enda laget i Elitserien som inte har ett twitterkonto. Om detta är en medveten strategi från SAIKs håll är det en märklig sådan.
Modo ligger på en godkänd femte plats. Jag trodde dock ändå att vi skulle ligga bättre till med tanke på hur många och hur vettiga Modoiter det faktiskt finns på Twitter. Jag har fått känslan av att Modo syns mest på Twitter som man ju t ex gör i media.
Hur ska Modo göra för att få fler följare då? Utan att ha undersökt övriga lags twitterkonton så gäller det ju såklart att vara exklusiva. Jag gillar att man har lagt upp bilder från sommarträningen. Mer sådant tack! Och sedan får man ju göra lite mer reklam för twitterkontot. Och själv följa Modoiter på Twitter. Kämpa.
14 juli 2012
Getaway Rock Festival 2012 – sammanfattningen!
Jag var ju på Getaway Rock Festival i Gävle förra veckan och kände att nu när intrycken har lagt sig lite (och det är natt och jag är pigg) så är det dags att skriva en liten sammanfattning av festivalen.
Getaway är en suverän festival. Varför? Jag listar några punkter här:
- Det är lätt och smidigt att ta sig till Gävle. Ligger nära Stockholm.
- Festivalområdet ligger relativt centralt typ 15-20 minuters promenad från stadens centrum.
- Lagom storlek. I år var det 12 000 betalande och de siktar på 15 000 nästa år.
- Mycket bra och varierande utbud av band.
- Inget regn överhuvudtaget!
Det är också suveränt att bo på hotell när man är på festival. Det får man göra när man är 30+ och har råd. Käka hotellfrukost och möjligheten att duscha varje dag är inte fy skam.
Det sämsta med festivalen var följande:
- Ingen försäljning av sprit. Jag drack mig så less på ölen och cider och saknade möjligheten att köpa sprit. Jägerpluntan blev min räddning.
- Cult Of Luna ställde in. Nej, vi kan inte klandra bandet. Men vädergudarna kan dra åt helvete. Så även flygmaskiner som inte kan landa när det är dimma.
Nästa år går festivalen av stapeln 1-3 augusti. Vi ses där!
Jag tänkte att jag skriver någon mening om varje band jag kommer ihåg att jag såg hela eller större delen av konserten med. Jag gick All In på Twitter och har gått igenom mina tweets för att komma ihåg vad jag verkligen upplevde.
TORSDAG
Mustasch
Första bandet jag ser. Underbart väder, sol och öl. Och stämningen på topp. Men Ralf och gänget kör för mycket nytt som inte alls håller samma klass som de klassiska hitsen. Balladen I’m Frustrated blir t ex extremt pinsam. Konserten tar sig dock på slutet.
Kvelertak
Fick äntligen se detta norska band och jag blev inte besviken. Tre gitarrer och ett jäkla ös. Ser verkligen fram emot nästa spelning.
Graveyard
Publiken samlas för att se detta introverta men ack så suveräna band. Men tyvärr passar de mycket bättre på en mindre scen. Och de kan bättre. Dock är jag stolt över att det uppenbarligen finns så många som gillar Graveyard med tanke på hur dålig smak många hårdrockare har i övrigt (Hej Nighwish och Sabaton osv!).
Red Fang
Ett av festivalens verkliga höjdpunkter och torsdagens överlägset bästa spelning. Red Fang är bra på skiva men live förstår man verkligen hur sjukt bra band detta är. Jag blev helt galen under låten Prehistoric Dog.
Venom
Det är ballt att se Venom och en trevlig upplevelse. Cronos är kung men spelningen ger mig inte den kick jag hade hoppats på. Bästa ögonblicket är när gitarren försvinner totalt i en låt och kommer inte tillbaka igen förrän exakt när låten slutar.
Ghost
Ghosts show både låter förbannat snyggt och är förbannad snygg. Men de har gjort denna spelning exakt likadan nu alldeles för länge och behöver koncentrera sig på att släppa nytt och ändra konceptet. Men jag förstår att det är svårt att tacka nej till en festivalsommar när snubbar som James Hetfield ringer och vill att de ska spela. Nya scenkläderna är man ju lite kluven till också. Ku Klux Ghost.
Nighwish
Ja, jag såg självklart lite av kvällens avslutare. Jag har, för att uttrycka mig milt, svårt för detta band. De spelar den genre jag nog ogillar mest inom hårdrock. Men jag hade hoppats på show ändå. Men jag fick fel - det var sjukt dåligt. Jag citerar mina egna tweets som jag skrev under stridens hetta:
”Nightwish känns väldigt finska. På ett dåligt sätt. Gullig sång. På ett dåligt sätt. Publiken diggar dock. Nightwish är bland det sämsta jag sett nånsin. Smurfhitsfinnemetal ftmfw.”
FREDAG
Meshuggah
Mina husgudar får inleda festivaldagen för mig. Trots förutsättningarna med att spela i fullt solljus kl 15.30 (om jag minns rätt) så gör de en fullkomligt krossande spelning. Överlägset tyngsta soundet på hela festivalen och de nya låtarna från Koloss låter hur bra som helst. Och jag headbangade så jag fixade nackvärken tills dagen efter. Som sig bör.
Raised Fist
Raised Fist blir lite tjatigt på skiva men live är det alltid en häftig och underhållande upplevelse. Ett jäkla ös.
Ministry
Det ska väl erkännas att jag är inte världens största Ministry-fan och har inte koll på hela diskografin. Men jag var ändå sjukt peppad. Ryktet sa att herr Jourgensen hade festat på ganska hårt backstage och det märktes på scenen. Men det levereras ett intensivt industriparty som är mycket underhållande att uppleva.
Municipal Waste
Jag är ganska svag för bandets charmiga thrash och det tycker publiken också som startar festivalens största circle pit.
Manowar
Jag gillar ganska många Manowar-låtar men showen blir ändå lite för mycket… Manowar. Konserten blir för utdragen med alla solon och allt snack. Under partiet där de plockar upp en full kille som får spela gitarr och om han är bra så ”får” han knulla en brud gick jag och drack öl istället. Dock får man ju ändå säga att tekniskt och framförallt sångmässigt levererar bandet oväntat bra.
Dying Fetus
Kontrasten från Manowar är enorm men Dying Fetus imponerar stort på mig med sin döds sent på natten i mörkret.
LÖRDAG
Weedeater
Innan festivalen har jag fått höra att jag absolut inte får missa dessa herrar. Ändå, jag skyller på mina fyllepolare som sackade ner mig, missar jag första kvarten av spelningen. Det ångrar jag men resten av spelningen är. Hur. Bra. Som. Helst. Trions skitiga och knarkiga sluge/stoner är det coolaste jag har sett på länge. Jag vill ha mer!
Saxon
De inleder med Heavy Metal Thunder och jag blir hur peppad som helst. Sedan förvånas jag också över hur många hits gammrävarna ändå har. Och de levererar rätt bra. Lite för lång spelning kanske.
Devin Townsend Project
Det bedrövliga ljudet förstör halva konserten men sen är det svinbra. Devin är en ytterst speciell person och spelningen är lika mycket stand-up comedy som en metal-konsert.
Crucified Barbara
Crucified Barbara har blivit mycket bättre sen jag såg bandet senast för ganska många år sen. De har blivit tyngre och spelar med större pondus och självsäkerhet. Och låtarna är bättre. Bra spelning! Tyvärr missar jag halva spelningen pga Behemoth.
Behemoth
Polackerna imponerade stort när jag såg dem på House Of Metal för något år sedan och denna kväll är de ännu bättre. De bjuder på en sjukt tight och mäktig satanisk show.
Yngwie Malmsteen
Halva scenen består av Marshallstackar och ljudvolymen känns extra hög när Yngwie går på. Det är en cirkus och under fyra-fem låtar också ganska underhållande. Sedan blir det tjatigt och jag lessnar och går hem. Och så gör också större delen av publiken. Yngwie är en kul bokning men att låta honom avsluta hela festivalen var en liten felbedömning.
Getaway är en suverän festival. Varför? Jag listar några punkter här:
- Det är lätt och smidigt att ta sig till Gävle. Ligger nära Stockholm.
- Festivalområdet ligger relativt centralt typ 15-20 minuters promenad från stadens centrum.
- Lagom storlek. I år var det 12 000 betalande och de siktar på 15 000 nästa år.
- Mycket bra och varierande utbud av band.
- Inget regn överhuvudtaget!
Det är också suveränt att bo på hotell när man är på festival. Det får man göra när man är 30+ och har råd. Käka hotellfrukost och möjligheten att duscha varje dag är inte fy skam.
Det sämsta med festivalen var följande:
- Ingen försäljning av sprit. Jag drack mig så less på ölen och cider och saknade möjligheten att köpa sprit. Jägerpluntan blev min räddning.
- Cult Of Luna ställde in. Nej, vi kan inte klandra bandet. Men vädergudarna kan dra åt helvete. Så även flygmaskiner som inte kan landa när det är dimma.
Nästa år går festivalen av stapeln 1-3 augusti. Vi ses där!
Jag tänkte att jag skriver någon mening om varje band jag kommer ihåg att jag såg hela eller större delen av konserten med. Jag gick All In på Twitter och har gått igenom mina tweets för att komma ihåg vad jag verkligen upplevde.
TORSDAG
Mustasch
Första bandet jag ser. Underbart väder, sol och öl. Och stämningen på topp. Men Ralf och gänget kör för mycket nytt som inte alls håller samma klass som de klassiska hitsen. Balladen I’m Frustrated blir t ex extremt pinsam. Konserten tar sig dock på slutet.
Kvelertak
Fick äntligen se detta norska band och jag blev inte besviken. Tre gitarrer och ett jäkla ös. Ser verkligen fram emot nästa spelning.
Graveyard
Publiken samlas för att se detta introverta men ack så suveräna band. Men tyvärr passar de mycket bättre på en mindre scen. Och de kan bättre. Dock är jag stolt över att det uppenbarligen finns så många som gillar Graveyard med tanke på hur dålig smak många hårdrockare har i övrigt (Hej Nighwish och Sabaton osv!).
Red Fang
Ett av festivalens verkliga höjdpunkter och torsdagens överlägset bästa spelning. Red Fang är bra på skiva men live förstår man verkligen hur sjukt bra band detta är. Jag blev helt galen under låten Prehistoric Dog.
Venom
Det är ballt att se Venom och en trevlig upplevelse. Cronos är kung men spelningen ger mig inte den kick jag hade hoppats på. Bästa ögonblicket är när gitarren försvinner totalt i en låt och kommer inte tillbaka igen förrän exakt när låten slutar.
Ghost
Ghosts show både låter förbannat snyggt och är förbannad snygg. Men de har gjort denna spelning exakt likadan nu alldeles för länge och behöver koncentrera sig på att släppa nytt och ändra konceptet. Men jag förstår att det är svårt att tacka nej till en festivalsommar när snubbar som James Hetfield ringer och vill att de ska spela. Nya scenkläderna är man ju lite kluven till också. Ku Klux Ghost.
Nighwish
Ja, jag såg självklart lite av kvällens avslutare. Jag har, för att uttrycka mig milt, svårt för detta band. De spelar den genre jag nog ogillar mest inom hårdrock. Men jag hade hoppats på show ändå. Men jag fick fel - det var sjukt dåligt. Jag citerar mina egna tweets som jag skrev under stridens hetta:
”Nightwish känns väldigt finska. På ett dåligt sätt. Gullig sång. På ett dåligt sätt. Publiken diggar dock. Nightwish är bland det sämsta jag sett nånsin. Smurfhitsfinnemetal ftmfw.”
FREDAG
Meshuggah
Mina husgudar får inleda festivaldagen för mig. Trots förutsättningarna med att spela i fullt solljus kl 15.30 (om jag minns rätt) så gör de en fullkomligt krossande spelning. Överlägset tyngsta soundet på hela festivalen och de nya låtarna från Koloss låter hur bra som helst. Och jag headbangade så jag fixade nackvärken tills dagen efter. Som sig bör.
Raised Fist
Raised Fist blir lite tjatigt på skiva men live är det alltid en häftig och underhållande upplevelse. Ett jäkla ös.
Ministry
Det ska väl erkännas att jag är inte världens största Ministry-fan och har inte koll på hela diskografin. Men jag var ändå sjukt peppad. Ryktet sa att herr Jourgensen hade festat på ganska hårt backstage och det märktes på scenen. Men det levereras ett intensivt industriparty som är mycket underhållande att uppleva.
Municipal Waste
Jag är ganska svag för bandets charmiga thrash och det tycker publiken också som startar festivalens största circle pit.
Manowar
Jag gillar ganska många Manowar-låtar men showen blir ändå lite för mycket… Manowar. Konserten blir för utdragen med alla solon och allt snack. Under partiet där de plockar upp en full kille som får spela gitarr och om han är bra så ”får” han knulla en brud gick jag och drack öl istället. Dock får man ju ändå säga att tekniskt och framförallt sångmässigt levererar bandet oväntat bra.
Dying Fetus
Kontrasten från Manowar är enorm men Dying Fetus imponerar stort på mig med sin döds sent på natten i mörkret.
LÖRDAG
Weedeater
Innan festivalen har jag fått höra att jag absolut inte får missa dessa herrar. Ändå, jag skyller på mina fyllepolare som sackade ner mig, missar jag första kvarten av spelningen. Det ångrar jag men resten av spelningen är. Hur. Bra. Som. Helst. Trions skitiga och knarkiga sluge/stoner är det coolaste jag har sett på länge. Jag vill ha mer!
Saxon
De inleder med Heavy Metal Thunder och jag blir hur peppad som helst. Sedan förvånas jag också över hur många hits gammrävarna ändå har. Och de levererar rätt bra. Lite för lång spelning kanske.
Devin Townsend Project
Det bedrövliga ljudet förstör halva konserten men sen är det svinbra. Devin är en ytterst speciell person och spelningen är lika mycket stand-up comedy som en metal-konsert.
Crucified Barbara
Crucified Barbara har blivit mycket bättre sen jag såg bandet senast för ganska många år sen. De har blivit tyngre och spelar med större pondus och självsäkerhet. Och låtarna är bättre. Bra spelning! Tyvärr missar jag halva spelningen pga Behemoth.
Behemoth
Polackerna imponerade stort när jag såg dem på House Of Metal för något år sedan och denna kväll är de ännu bättre. De bjuder på en sjukt tight och mäktig satanisk show.
Yngwie Malmsteen
Halva scenen består av Marshallstackar och ljudvolymen känns extra hög när Yngwie går på. Det är en cirkus och under fyra-fem låtar också ganska underhållande. Sedan blir det tjatigt och jag lessnar och går hem. Och så gör också större delen av publiken. Yngwie är en kul bokning men att låta honom avsluta hela festivalen var en liten felbedömning.
12 juli 2012
EL-P är tillbaka!
29 juni 2012
Highlander – the remake
Brorsan MMS:ade precis bilden ovan till mig och texten "äää va fan?! Och det är ju lite så jag känner också. Jag googlar lite på detta och det verkar alltså stämma att Ryan Reynolds SKA spela den legendariska karaktären Connor MacLeod i en remake av 80-talsüberkultrullen Highlander.
Vad tycker jag om detta? Jag är ganska kluven. Eller, jag är mest väldigt negativ tror jag. Highlander är en extremt nostalgisk film för mig. Det är en av mina absoluta favoritfilmer genom tiderna faktiskt. Christopher Lambert är kung och odödlig (!) som MacLeod. Ryan Reynolds i samma roll? Även om snubben var bra i Safe House så vete fan, han har ingen karisma direkt. Och vem ska spela the badass Kurgan? Och vem ska spela Sean Connerys karaktär Ramirez? Och vilket band ska kunna överträffa Queens briljanta musik?
Juan Carlos Fresnadillo är tänkt som regissör. Jag har bara sett 28 veckor senare och den var väl sådär. Så där är jag också väldigt tveksam.
Och vad är grejen med Hollywood och alla onödiga remakes?
Mina förväntningar på denna film kommer att vara väldigt låga. Och det är ju bra. Highlander ska man låta vara. THERE CAN BE ONLY ONE!
28 juni 2012
Ipren och death metal - IBUPROFANE
![]() |
| Dan? Eller? |
Företaget bakom den välkända värktabletten Ipren är på jakt efter en ny Ipren-låt och har därför startat upp en tävling där vem som helst kan skicka in ett bidrag. Och så får Folket rösta och vinnaren tar hem 50 lax och berömmelse. Lite småkul sådär. Spana in ipren.se/jakten.
Den underhållande Hataren @crj138 gick nyss banas för detta på Twitter eftersom han hävdar att Lord K (Project Hate MCMXCIX, Torture Division) har skrivit och laddat upp en härlig dödsdänga (se nedan). Lork K ska dock ha förnekat detta och påstår att det istället är en annan dödsveteran, Dan Swanö (Bloodbath, Nightingale osv) som är upphovsmannen, eller åtminstone den som sjunger. Hursomhelst är detta genialiskt och kung.
Gå in på ipren.se/jakten, leta upp bidrag #294 (IBUPROFANE) och rösta!
Lyssna och sjung med.
I.P.R.E.N
Ipren
Mjuka kapslar
Med flytande innehåll
En räcker gott för att dämpa värk och feber
Och tillfälligt ont i rygg och leder
Ipren
Mjuka kapslar
400 milligram
Räcker ofta gott och väl
För att lindra lite grann
Huvudvärk
Ledvärk
Ryggvärk
Mensvärk
Huvudvärk
Ledvärk
Ryggvärk
Mensvärk
Tandvärk
Feber
Ibuprofen
En räcker gott för att dämpa värk och feber
Och tillfälligt ont i rygg och leder
Ipren
Mjuka kapslar
En annan sorts tablett
26 juni 2012
Rawk: Halvårsrapport skivor 2012
Jag brukar alltid skriva en halvårsrapport över skivåret när juni övergår till juli. Det är ett bra sätt att göra bokslut för första halvåret så att man kan koncentrera sig på skivhösten som ofta brukar vara något bättre (jag inväntar några riktigt, på förhand, spännande skivor). En annan fördel är att man är betydligt mer förberedd i slutet av året när årsbästalistan ska skrivas. Och så är det ju ett bra sätt att tipsa om bra musik.
Jag tänkte lista tio skivor nedan som gett mig mest och (typ) varit bäst hittills i år, iaf som jag känner i detta nu. Ingen inbördes ordning.
Kolla gärna in min 2012-Spotifyplaylist också där jag lägger till intressant musik som släpps i år.
Ufomammut - Oro: Opus Primum
http://www.smackebonk.se/2012/06/ufomammut.html
Alcest – Les Voyages de l'Âme
Jag har missat fransmannen Neige och hans projekt Alcest tidigare men blev fäst vid denna skiva från första stund när den släpptes direkt i årets början. Les Voyages de l'Âme erbjuder drömsk, vemodig och vacker musik kryddat med lite lätt black metal. Det är en omfanmnade skiva jag har lyssnat på om och om igen och gillar lika mycket varje gång. Dessutom är det en perfekt skiva att sova till. En årets bästa-kandidat.
Candlemass - Psalms For The Dead
Psalms For The Dead är enligt Leif Edlings utsago Candlemass sista platta nästan 30 år efter starten. Candlemass doom-metal har hela tiden Tony Iommi i bakgrunden och jag är imponerad över tyngden i riffen och mörkret. Jag gillar också att orgeln är så framträdande och när det instrumentet tillsammans med två gitarrer blåser på njuter jag.
Mark Lanegan Band - Blues Funeral
Mark Lanegan har en av rockvärldens coolast sångröster och han berör på nytt med sin första soloplatta på åtta år med sin attraktiva blandning mellan psykedelisk rock, grunge och blues.
Gojira - L'Enfant Sauvage
Gojira fantastiskt oförutsägbara och spännande metal är utmanande för örat. Jag har bara kommit halvvägs in i skivan men den växer för varje gång och kan mycket väl hamna högt upp på årsbästalistan vid årets slut.
Black Breath - Sentenced To Life
Jag citerar mig själv från tidigare i år: Jag är ytterst svag för amerikanernas version av Stockholmsdöds kryddat med hardcore. Det är svinigt bra och svängigt och vinylen har snurrat många varv nu. Musik att dricka öl och må bra till helt enkelt. Köp!
Meshuggah – Koloss
En av de skivor jag har sett fram emot mest i år och Koloss gör mig inte besviken. Det är svängigt och tungt som fasiken men samtidigt känns Koloss som det mest tillgängliga och kommersiella bandet har gjort – med Meshuggah-mått mätt.
The Soundtrack of Our Lives - Throw It To The Universe
TSOOLs avslutande skiva kommer kanske inte upp i samma klass som deras superba tre första plattor, men det är ett mycket värdigt avslut på en imponerande karriär där ett stilla vemod får ta större plats än de tunga gitarrerna. Och skivan växte ytterligare efter giget på Cirkus.
Paradise Lost - Tragic Idol
Jag blir aldrig besviken på mina husgudar Paradise Lost och de levererar återigen på Tragic Idol. Svärtan och vemodet kombinerat med tyngden och de vackra melodierna gör detta till en av årets bästa skivor.
High On Fire - De Vermis Mysteriis
I Close-Up Magazine-intervjun försökte Matt Pike förklara texterna till nya skivan som handlar om Jesus döda tvillingbror som är nån typ av tidsresenär. Väldigt obegripligt och knarkigt, men samtidigt så kung. Skivan kanske inte når samma toppar som förra plattan men behåller mitt intresse hela vägen. Det är en bredare platta och produktionen är betydligt bättre än föregångaren. Och jag skulle fortfarande kunna döda för gitarriffen.
Jag tänkte lista tio skivor nedan som gett mig mest och (typ) varit bäst hittills i år, iaf som jag känner i detta nu. Ingen inbördes ordning.
Kolla gärna in min 2012-Spotifyplaylist också där jag lägger till intressant musik som släpps i år.
Ufomammut - Oro: Opus Primum
http://www.smackebonk.se/2012/06/ufomammut.html
Alcest – Les Voyages de l'Âme
Jag har missat fransmannen Neige och hans projekt Alcest tidigare men blev fäst vid denna skiva från första stund när den släpptes direkt i årets början. Les Voyages de l'Âme erbjuder drömsk, vemodig och vacker musik kryddat med lite lätt black metal. Det är en omfanmnade skiva jag har lyssnat på om och om igen och gillar lika mycket varje gång. Dessutom är det en perfekt skiva att sova till. En årets bästa-kandidat.
Candlemass - Psalms For The Dead
Psalms For The Dead är enligt Leif Edlings utsago Candlemass sista platta nästan 30 år efter starten. Candlemass doom-metal har hela tiden Tony Iommi i bakgrunden och jag är imponerad över tyngden i riffen och mörkret. Jag gillar också att orgeln är så framträdande och när det instrumentet tillsammans med två gitarrer blåser på njuter jag.
Mark Lanegan Band - Blues Funeral
Mark Lanegan har en av rockvärldens coolast sångröster och han berör på nytt med sin första soloplatta på åtta år med sin attraktiva blandning mellan psykedelisk rock, grunge och blues.
Gojira - L'Enfant Sauvage
Gojira fantastiskt oförutsägbara och spännande metal är utmanande för örat. Jag har bara kommit halvvägs in i skivan men den växer för varje gång och kan mycket väl hamna högt upp på årsbästalistan vid årets slut.
Black Breath - Sentenced To Life
Jag citerar mig själv från tidigare i år: Jag är ytterst svag för amerikanernas version av Stockholmsdöds kryddat med hardcore. Det är svinigt bra och svängigt och vinylen har snurrat många varv nu. Musik att dricka öl och må bra till helt enkelt. Köp!
Meshuggah – Koloss
En av de skivor jag har sett fram emot mest i år och Koloss gör mig inte besviken. Det är svängigt och tungt som fasiken men samtidigt känns Koloss som det mest tillgängliga och kommersiella bandet har gjort – med Meshuggah-mått mätt.
The Soundtrack of Our Lives - Throw It To The Universe
TSOOLs avslutande skiva kommer kanske inte upp i samma klass som deras superba tre första plattor, men det är ett mycket värdigt avslut på en imponerande karriär där ett stilla vemod får ta större plats än de tunga gitarrerna. Och skivan växte ytterligare efter giget på Cirkus.
Paradise Lost - Tragic Idol
Jag blir aldrig besviken på mina husgudar Paradise Lost och de levererar återigen på Tragic Idol. Svärtan och vemodet kombinerat med tyngden och de vackra melodierna gör detta till en av årets bästa skivor.
High On Fire - De Vermis Mysteriis
I Close-Up Magazine-intervjun försökte Matt Pike förklara texterna till nya skivan som handlar om Jesus döda tvillingbror som är nån typ av tidsresenär. Väldigt obegripligt och knarkigt, men samtidigt så kung. Skivan kanske inte når samma toppar som förra plattan men behåller mitt intresse hela vägen. Det är en bredare platta och produktionen är betydligt bättre än föregångaren. Och jag skulle fortfarande kunna döda för gitarriffen.
25 juni 2012
Ufomammut
Jag har under våren lyssnat väldigt mycket på doombandet Ufomammut. Bandet består av tre snubbar från Italien som kallar sig Poia, Urlo och Vita. Bandnamnet säger faktiskt en hel del om hur bandets musik låter; UFO kopplas till rymden och mammut till storslaget riffande. Trion spelar ofta långsamma atmosfäriska ljudlandskap som byggs på lager för lager för att explodera. Visst går det även att koppla Ufomammut till band som t ex Sleep, Electic Wizard, Isis och mycket Neurosis men framförallt har bandet ett helt eget sound. Det blir lite löjligt att beskriva soundet så lättast är helt enkelt att lyssna själv.
Jag kan varmt rekommendera 2010 års Eve som i mitt tycke är det bästa de har skrivit. Hade jag gjort en ny årsbästalista över 2010 års bästa skivor hade Eve kommit väldigt väldigt högt upp. Även 2008 års Idolum är mycket värd att lyssna på. I år släpper de skivan Oro på Neurot Recordings som är fördelad på två album. Första delen, Oro: Opus Primum, släpptes i april och del två, Oro: Opus Alter, släppts i september. Jag har lyssnat en hel del på Opus Primum och den växer enormt för varje genomlyssning. Nu väntar jag bara på en chans att se Ufomammut live, framförallt efter att folk har berättat hur bra fjolårets Roadburn-spelning var.
Nya skivan Oro: Opus Primum finns att lyssna på via Soundcloud nedan. Övriga diskografin finns på Spotify. Det finns även en del intressant på bandets hemsida, bl a en del sevärda videoklipp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



















