Getaway Rock Festival 2012 – sammanfattningen!

Jag var ju på Getaway Rock Festival i Gävle förra veckan och kände att nu när intrycken har lagt sig lite (och det är natt och jag är pigg) så är det dags att skriva en liten sammanfattning av festivalen.

Getaway är  en suverän festival. Varför? Jag listar några punkter här:
- Det är lätt och smidigt att ta sig till Gävle. Ligger nära Stockholm.
- Festivalområdet ligger relativt centralt typ 15-20 minuters promenad från stadens centrum.
- Lagom storlek. I år var det 12 000 betalande och de siktar på 15 000 nästa år.
- Mycket bra och varierande utbud av band.
- Inget regn överhuvudtaget!

Det är också suveränt att bo på hotell när man är på festival. Det får man göra när man är 30+ och har råd. Käka hotellfrukost och möjligheten att duscha varje dag är inte fy skam.

Det sämsta med festivalen var följande:
- Ingen försäljning av sprit. Jag drack mig så less på ölen och cider och saknade möjligheten att köpa sprit. Jägerpluntan blev min räddning.
- Cult Of Luna ställde in. Nej, vi kan inte klandra bandet. Men vädergudarna kan dra åt helvete. Så även flygmaskiner som inte kan landa när det är dimma.

Nästa år går festivalen av stapeln 1-3 augusti. Vi ses där!

Jag tänkte att jag skriver någon mening om varje band jag kommer ihåg att jag såg hela eller större delen av konserten med. Jag gick All In på Twitter och har gått igenom mina tweets för att komma ihåg vad jag verkligen upplevde.

TORSDAG

Mustasch
Första bandet jag ser. Underbart väder, sol och öl. Och stämningen på topp. Men Ralf och gänget kör för mycket nytt som inte alls håller samma klass som de klassiska hitsen. Balladen I’m Frustrated blir t ex extremt pinsam. Konserten tar sig dock på slutet.

Kvelertak
Fick äntligen se detta norska band och jag blev inte besviken. Tre gitarrer och ett jäkla ös. Ser verkligen fram emot nästa spelning.

Graveyard
Publiken samlas för att se detta introverta men ack så suveräna band. Men tyvärr passar de mycket bättre på en mindre scen. Och de kan bättre. Dock är jag stolt över att det uppenbarligen finns så många som gillar Graveyard med tanke på hur dålig smak många hårdrockare har i övrigt (Hej Nighwish och Sabaton osv!).

Red Fang
Ett av festivalens verkliga höjdpunkter och torsdagens överlägset bästa spelning. Red Fang är bra på skiva men live förstår man verkligen hur sjukt bra band detta är.  Jag blev helt galen under låten Prehistoric Dog.

Venom
Det är ballt att se Venom och en trevlig upplevelse. Cronos är kung men spelningen ger mig inte den kick jag hade hoppats på. Bästa ögonblicket är när gitarren försvinner totalt i en låt och kommer inte tillbaka igen förrän exakt när låten slutar.

Ghost
Ghosts show både låter förbannat snyggt och är förbannad snygg. Men de har gjort denna spelning exakt likadan nu alldeles för länge och behöver koncentrera sig på att släppa nytt och ändra konceptet. Men jag förstår att det är svårt att tacka nej till en festivalsommar när snubbar som James Hetfield ringer och vill att de ska spela. Nya scenkläderna är man ju lite kluven till också. Ku Klux Ghost.

Nighwish
Ja, jag såg självklart lite av kvällens avslutare. Jag har, för att uttrycka mig milt,  svårt för detta band. De spelar den genre jag nog ogillar mest inom hårdrock. Men jag hade hoppats på show ändå. Men jag fick fel - det var sjukt dåligt. Jag citerar mina egna tweets som jag skrev under stridens hetta:
”Nightwish känns väldigt finska. På ett dåligt sätt. Gullig sång. På ett dåligt sätt. Publiken diggar dock. Nightwish är bland det sämsta jag sett nånsin. Smurfhitsfinnemetal ftmfw.”

FREDAG

Meshuggah
Mina husgudar får inleda festivaldagen för mig. Trots förutsättningarna med att spela i fullt solljus kl 15.30 (om jag minns rätt) så gör de en fullkomligt krossande spelning. Överlägset tyngsta soundet på hela festivalen och de nya låtarna från Koloss låter hur bra som helst. Och jag headbangade så jag fixade nackvärken tills dagen efter. Som sig bör.

Raised Fist
Raised Fist blir lite tjatigt på skiva men live är det alltid en häftig och underhållande upplevelse. Ett jäkla ös.

Ministry
Det ska väl erkännas att jag är inte världens största Ministry-fan och har inte koll på hela diskografin. Men jag var ändå sjukt peppad. Ryktet sa att herr Jourgensen hade festat på ganska hårt backstage och det märktes på scenen. Men det levereras ett intensivt industriparty som är mycket underhållande att uppleva.

Municipal Waste
Jag är ganska svag för bandets charmiga thrash och det tycker publiken också som startar festivalens största circle pit.

Manowar
Jag gillar ganska många Manowar-låtar men showen blir ändå lite för mycket… Manowar. Konserten blir för utdragen med alla solon och allt snack. Under partiet där de plockar upp en full kille som får spela gitarr och om han är bra så ”får” han knulla en brud gick jag och drack öl istället. Dock får man ju ändå säga att tekniskt och framförallt sångmässigt levererar bandet oväntat bra.

Dying Fetus
Kontrasten från Manowar är enorm men Dying Fetus imponerar stort på mig med sin döds sent på natten i mörkret.

LÖRDAG

Weedeater
Innan festivalen har jag fått höra att jag absolut inte får missa dessa herrar. Ändå, jag skyller på mina fyllepolare som sackade ner mig, missar jag första kvarten av spelningen. Det ångrar jag men resten av spelningen är. Hur. Bra. Som. Helst. Trions skitiga och knarkiga sluge/stoner är det coolaste jag har sett på länge. Jag vill ha mer!

Saxon
De inleder med Heavy Metal Thunder och jag blir hur peppad som helst. Sedan förvånas jag också över hur många hits gammrävarna ändå har. Och de levererar rätt bra. Lite för lång spelning kanske.

Devin Townsend Project
Det bedrövliga ljudet förstör halva konserten men sen är det svinbra. Devin är en ytterst speciell person och spelningen är lika mycket stand-up comedy som en metal-konsert.

Crucified Barbara
Crucified Barbara har blivit mycket bättre sen jag såg bandet senast för ganska många år sen. De har blivit tyngre och spelar med större pondus och självsäkerhet. Och låtarna är bättre. Bra spelning! Tyvärr missar jag halva spelningen pga Behemoth.

Behemoth
Polackerna imponerade stort när jag såg dem på House Of Metal för något år sedan och denna kväll är de ännu bättre. De bjuder på en sjukt tight och mäktig satanisk show.

Yngwie Malmsteen
Halva scenen består av Marshallstackar och ljudvolymen känns extra hög  när Yngwie går på. Det är en cirkus och under fyra-fem låtar också ganska underhållande. Sedan blir det tjatigt och jag lessnar och går hem. Och så gör också större delen av publiken. Yngwie är en kul bokning men att låta honom avsluta hela festivalen var en liten felbedömning.