Rawk: Halvårsrapport skivor 2012

Jag brukar alltid skriva en halvårsrapport över skivåret när juni övergår till juli. Det är ett bra sätt att göra bokslut för första halvåret så att man kan koncentrera sig på skivhösten som ofta brukar vara något bättre (jag inväntar några riktigt, på förhand, spännande skivor). En annan fördel är att man är betydligt mer förberedd i slutet av året när årsbästalistan ska skrivas. Och så är det ju ett bra sätt att tipsa om bra musik.

Jag tänkte lista tio skivor nedan som gett mig mest och (typ) varit bäst hittills i år, iaf som jag känner i detta nu. Ingen inbördes ordning.

Kolla gärna in min 2012-Spotifyplaylist också där jag lägger till intressant musik som släpps i år.

Ufomammut - Oro: Opus Primum
http://www.smackebonk.se/2012/06/ufomammut.html

Alcest – Les Voyages de l'Âme
Jag har missat fransmannen Neige och hans projekt Alcest tidigare men blev fäst vid denna skiva från första stund när den släpptes direkt i årets början. Les Voyages de l'Âme erbjuder drömsk, vemodig och vacker musik kryddat med lite lätt black metal. Det är en omfanmnade skiva jag har lyssnat på om och om igen och gillar lika mycket varje gång. Dessutom är det en perfekt skiva att sova till. En årets bästa-kandidat.

Candlemass - Psalms For The Dead
Psalms For The Dead är enligt Leif Edlings utsago Candlemass sista platta nästan 30 år efter starten. Candlemass doom-metal har hela tiden Tony Iommi i bakgrunden och jag är imponerad över tyngden i riffen och mörkret. Jag gillar också att orgeln är så framträdande och när det instrumentet tillsammans med två gitarrer blåser på njuter jag.

Mark Lanegan Band - Blues Funeral
Mark Lanegan har en av rockvärldens coolast sångröster och han berör på nytt med sin första soloplatta på åtta år med sin attraktiva blandning mellan psykedelisk rock, grunge och blues.

Gojira - L'Enfant Sauvage
Gojira fantastiskt oförutsägbara och spännande metal är utmanande för örat. Jag har bara kommit halvvägs in i skivan men den växer för varje gång och kan mycket väl hamna högt upp på årsbästalistan vid årets slut.

Black Breath - Sentenced To Life
Jag citerar mig själv från tidigare i år: Jag är ytterst svag för amerikanernas version av Stockholmsdöds kryddat med hardcore. Det är svinigt bra och svängigt och vinylen har snurrat många varv nu. Musik att dricka öl och må bra till helt enkelt. Köp!

Meshuggah – Koloss
En av de skivor jag har sett fram emot mest i år och Koloss gör mig inte besviken. Det är svängigt och tungt som fasiken men samtidigt känns Koloss som det mest tillgängliga och kommersiella bandet har gjort – med Meshuggah-mått mätt.

The Soundtrack of Our Lives - Throw It To The Universe
TSOOLs avslutande skiva kommer kanske inte upp i samma klass som deras superba tre första plattor, men det är ett mycket värdigt avslut på en imponerande karriär där ett stilla vemod får ta större plats än de tunga gitarrerna. Och skivan växte ytterligare efter giget på Cirkus.

Paradise Lost - Tragic Idol
Jag blir aldrig besviken på mina husgudar Paradise Lost och de levererar återigen på Tragic Idol. Svärtan och vemodet kombinerat med tyngden och de vackra melodierna gör detta till en av årets bästa skivor.

High On Fire - De Vermis Mysteriis
I Close-Up Magazine-intervjun försökte Matt Pike förklara texterna till nya skivan som handlar om Jesus döda tvillingbror som är nån typ av tidsresenär. Väldigt obegripligt och knarkigt, men samtidigt så kung. Skivan kanske inte når samma toppar som förra plattan men behåller mitt intresse hela vägen. Det är en bredare platta och produktionen är betydligt bättre än föregångaren. Och jag skulle fortfarande kunna döda för gitarriffen.